Slutet på mc året 2020

 Redan 28 november kördes sista turen, mätaren stannade på 97744 km. När året inleddes stod mätaren på 83977 km, totalt 1376 mil under året. Med tanke på coronan och att det inte blev någon mc semester så är det helt ok. Idag bytte jag framdrevet, det blev ett originaldrev, de är gummidämpade till skillnad mot de två JT eftermarknadsdrev jag kört hittills. Det återstår att se om det blir någon skillnad, prismässigt gick det på ett ut. Nu är det frågan om byte av kylvätska respektive service på gaffelbenen. Kylvätskan är inget att prata om, men gafflarna är jag fortfarande inte säker på hur jag ska göra. Det lutar åt att lämna in dem, men demonteringen kan jag sköta själv. Sen är nog svinglagringen dags att ta isär och fetta upp. Efter tre år och 4200 mil i min ägo har det aldrig gjorts. 

På nattduksbordet 

Läser en bok om cykling i Flandern. Den är underhållande och Pearson berättar vid sidan av alla de vanliga anekdoterna ytterligare en mängd nya, så den ger något för alla cykelnördar.

Veckorapport 07

Bäst just nu är att jag har energi, inte i överflöd, men ändå så att det känns som att jag har överblick över arbetsuppgifter och åtaganden, samtidigt som jag orkar träna. Motorcykelpremiären gick bra, först en kort tur ut till Huseliharen i lördags för att titta på ett område eleverna jobbat med. I söndags åkte jag ner till Gysinge, sen Österfärnebo och Årsunda och hem. Hojen blev väldigt skitig, det var blött, men härligt. De nya bromsskivorna och klossarna fram tar betydligt bättre än de gamla, sintrade är bättre i vätan än organiska belägg. Säsongsstart 15 februari stod mätaren på 83 977km.

Träning

Sedan årsskiftet har jag simmat och styrketränat regelbundet. Den ökade styrkan och rörligheten börjar kännas i kroppen. Jag skulle till och med vilja säga att det börjat påverka cyklingen positivt. Än är det för tidigt att dra några säkra slutsatser om hur mycket det ger, men det känns bättre och det är bra nog tror jag. Under alla år har jag alltid jobbat mot att lättare är bättre, för det är det ju, men om priset är återkommande sjukdomsperioder och att ofta känna sig sliten är det frågan om det är värt det. Några km/h långsammare men frisk är nog bättre.
 

På pallen

1. Motorcykelpremiär i helgen, 15 februari är 14 dagar före förra årets tidiga premiär.
2. Cyklade mtb i Hemlingby två gånger i veckan och det kändes bra
3. Simningen i fredags, första gången som jag inte känt mig tom och kraftlös

Sladd

Trodde en av familjens cyklar blivit stulen, men efter ett par dagar var det någon som mindes var hon ställt den.

På nattduksbordet

Började läsa Roslings Factfulness, har nog läst det mesta förr, men den har definitivt viktiga poänger. Det behövs en positiv historia, inte minst för att det är sant, i tider där många har stora svårigheter att skilja på huvudsak och bisak behövs en lyft blick.

Veckorapport 06

En bra vecka, kände mig pigg för första gången på länge. Kände kontroll och hade överblick på arbetsbördan. På fredagen gick jag på konsert, såg John Prine på konserthuset. Det var absolut fullsatt, fina stycken, roliga anekdoter, svängiga låtar, underfundiga texter och ett bra kompband, vad mer kan man begära?

På lördagen mekade jag motorcykel större delen av dagen. Det blev nya tändstift vid 83 977 km.  De gamla var faktiskt dåliga. Dels för stort elektrodgap och sliten elektrod. Men de var också ganska sotiga, vilket jag tolkar som att motorn går lite fett. På mittencylindern var två av de gängade hålen för skruven till tändspolen dåliga. Det är magnesiumkåpa och det är lätt att dra sönder gängan. Jag märkte aldrig när gängan gick sönder, men det fick bli en ny skruv som bet lite bättre. Det är ju inga krafter på detta, så varför någon dragit så hårt tidigare fattar jag inte. Sen monterade jag dit nya bromsskivor och bromsklossar, de gamla skivorna var precis under slitagegränsen. Till skivorna hörde 12 titanskruvar. Jag monterade med blå Loctite och lite fett. Titan har en tendens att korrodera fast har jag hört.

På söndagen satt jag i sekretariatet på tre basketmatcher. Som vanligt får man se det bästa med ungdomsidrott och lite av det dåliga. Tänk om man nån gång slapp att se det dåliga, matcher där inte en enda vuxen ledare hade dålig attityd. Det lär väl aldrig hända, men det är ju konstigt de flesta ungdomsledare är ju bra så rent statistiskt borde det inte vara osannolikt. Med 75% bra är fortfarande en av fyra dålig...

På söndagen var det dags för Gospelfestivalen, C deltog i masskören och övade hela helgen. Den amerikanska gästartisten från Salem Baptist Church i Chicago hade allt man kan kräva av en gospelledare. Den norska gästartisten som spelade funkig västkustrock kunde det varit mindre av.

På pallen 

1. Första basketvinsten när jag varit med, på tre, fyra säsonger?
2. Startade upp motorcykeln efter tändstiftsbytet, brum brum
3. John Prine, hade inga förväntningar, ny artist för mig, kanon

Sladd 

Inget uteträningspass på cykeln, den här veckan, inte bra

I diket

Vissa ungdomsledare, gärna från föreningar som toppar lagen, skriker, klagar på domaren och ofta vinner över lag som inte har sådana ledare.

På nattduksbordet

Har läst ut Henrik Berggrens bok om New York. Det bästa var hur han skildrar att stadens historia har så många paralleller med dagens politiska diskussion. Sista delen som är mer personlig är också bättre än de tidiga kapitlen. Boken blir bättre ju närmre vår egen tid han kommer. Jag tycker att boken är 100 sidor för kort, när han gör utvikningar såsom om Laguardia eller om F Scott Fitzgerald blir det mer intressant.

Veckorapport 05

I fas med rättningen, har bara rester kvar och de kommer säkert förfölja mig till i maj. Nästa vecka får de börja med sina inlämningsuppgifter för period tre. Samtidigt blir det mer aktivitet från min sida i samhällskursen, det är ett slags växelbruk. Nu håller de på med ekonomi och det kan jag bra och har lååång erfarenhet av att undervisa i. Gymnasiearbetena ska snart redovisas och sen är det opponering under vecka 11, får lägga mycket tid på det också. I längden är det inte hållbart att jobba så hårt som jag gör nu. Nästa år hoppas jag på bättre snurr på hållbart samhälle kursen, då går jag in på år tre.

På pallen

1. Cyklade mtb i lördags, utan dubbdäck
2. Bastade i fredags
3. Styrketräningspasset idag var bättre än förra veckan, inte lika tom i armarna

Sladd

Bråkade med äldsta dottern, hon måste bli klar på kvällen så det blir tyst i huset nån gång.

I diket

Trumps tvåstatslösning, inte ens bosättarna vill ha den.

Förväntningar 

Konsert på fredag med John Prine på konserthuset, rapport kommer.
Börjar längta lite efter vår nu, trots att det inte varit vinter.

På nattduksbordet 

Läser fortfarande boken om New York, fortsatt intressant.

Veckorapport 04

Ännu en vecka av hårt arbete, fortfarande rättning kvar. Kanske kommer det bli klart nästa vecka, det är målet i vart fall. Har ett fyrtiotal uppsatser att gå igenom, det tar ca 20 minuter att läsa, kommentera och administrera resultaten, så 800 minuter kvar. De där 45 timmarna i veckan vi har behövs. Projektet att lyssna på musik från fler länder fortgår, jobbar mig igenom Asien nu. 58 länder 2019 var väl helt ok, men nu är det 100 som är målet. Sedan ett par veckor ser jag lokalnyheterna Vestlandsrevyen på norsk tv. Jag har en idé om att det kanske inte spelar så stor roll, lokalnyheter som lokalnyheter. Med undantag för väderrelaterade händelser är det ungefär detsamma, till och med det politiska läget. I Bergen misstroendeförklarar Socialistisk Venstre tillsammans med högerpartierna en socialdemokratisk nämndsordförande, kanske avgår hela kommunstyrelsen. Anledningen är att en skyddad identitet avslöjats vid digitalisering av ett skola-hem system. Shit happens kunde man säga, men inte i dagens debattklimat.

På pallen

1. Besök av Ulrikssons, På Spåret kväll
2. Landet Syldavien känt från Tintin existerar
3. Mina nya bromsskivor till motorcykeln har kommit, tillsammans med 12 titanskruvar till dem, snygga och overkligt lätta. Nu saknas bara en saxlyft att stötta upp med under motorn så jag kan ta väck framhjulet, Biltema nästa.

Sladd

Upptäckte under färd att frambromsen på touringcykeln knappt fungerade, det var rost på cantileverpinnarna på framgaffeln som var orsaken. Nu är det uppsmort både fram och bak. Nya bromsgummin ska beställas.

I diket

Tränade på gymmet, kändes helt kraftlöst, slalomåkningen tidigare på dagen hade satt sina spår, fast inte i armarna trodde jag.

Nattduksbordet

Började läsa Henrik Berggrens bok om New York, ok så långt, sen kom två böcker jag beställt. Samhällsplaneringens Teori och Praktik red. Gunnel Forsberg samt Das Sauna Kockbuch. Den sista är riktigt charmig, lusten att ha en bastu är enorm just nu. Minns när Alti fiskade braxen i mjärde i Alsterån som han sen tillagade i folie på elden vid bastun.

Veckorapport 03

Tröttheten har börjat ge med sig. Ett pass på trainern i tisdag och igår cyklade jag 30 km, första 13k tyckte jag det gick segt, men på hemvägen vände vinden, i slutändan blev det ett lyckat pass. Idag blev det ett besök på gymmet, tredje besöket i år. Astrid var på basketläger i Ockelbo i helgen, jag skjutsade upp dem på fredagen, därmed blev det ingen simning. När det gäller rättning är jag snart halvvägs, målet får vara klart innan februari.

På pallen

1. Ett bra cykelpass
2. Har inte varit inne på Twitter på snart två veckor
3. Mer energi

Sladd

Slalomsäsongen blir inte bra alls, dålig åkning och få gånger i backen.

I diket

Har inte druckit en öl sen i julas, fick akut öltörst igår men hade inget hemma.

Motorcykelsäsongen 2020

Det har varit den varmaste och mest snö och isfria januari jag kan minnas, sannolikt slås alla rekord. Därmed börjar jag gå i motorcykeltankar. Förra året inledde jag i slutet på februari. Det hade gått att börja köra nu. Men jag ska vänta, solen får börja värma först. Fem grader och fuktiga vägbanor är inte körglädje. I väntan på premiären beställde jag nya bromsskivor fram och bromsklossar samt tre tändstift. Antagligen behöver inte stiften bytas men när jag nu byter så kan jag bocka av det och glömma dem för flera år framåt. Samma sak med luftfiltret, efter rengöring och inoljning är det klart för ytterligare 3000 mil.

Nattduksbordet

Har nått slutet på boken om Alfred Nobel, allt som oftast trist och uppslitande med arv. Har lovat mig själv att läsa mer i år men är osäker på vad som blir nästa bok, kanske den om elektricitetens upptäckt som jag fick av mina kollegor i Upplands Väsby. Hela huset är fyllt av böcker och ytterligare två är på ingång. En fackbok om stadsplanering och en kokbok för bastu, bägge var stundens ingivelser. Den ryska överlevnadshandboken av Michail Didenko översatt till tyska visade sig vara mindre givande än väntat. Det fanns några intressanta infallsvinklar men i huvudsak var det inga nyheter. Men visst, tanken att det är bättre att svälta helt än att äta lite grand av det man kommer över om tidsperspektivet inte är längre än tre veckor är inget jag stött på tidigare. 

Veckorapport 02

Sjukdom, trötthet och olust har präglat årets första tid. Ligger efter med rättning, sliter med planeringen av ett nytt ämnesområde i ena kursen. Just det är kul, men det vore skönt att ha mer material att kunna återanvända. Vädret är inte normalt, upp till tio plus och bara ett par minus något dygn. Idag pissregn vid lunchtid.

Har slutat med twitter på obestämd tid, mängden tokiga människor blev för mycket tillslut. Hur jag än försökte hålla dem från mig dök de upp i flödet därför att andra jag följer följer dem. Så fick jag abstinens och kände att jag saknade ett tomt hål att ropa i, då väcktes tankarna på bloggen igen.

På pallen

1. Har tränat på skolans gym tre söndagar i rad
2. Har simmat och bastat två gånger i år, en gubbe slängde arctic berries på aggregatet
3. Smörjde och spände kedjan på standardcykeln, går lätt nu

Sladd

Alldeles för trött, borde vara pigg efter ledigheten

I diket

Cyklade 30 km den tredje januari, blev sjuk sen.

På nattduksbordet

Läste Rosa Liksom Överstinnan, intressant prosa, hemsk roman, funderar på hur dubbelbottnad den är. Nu är det Ingrid Carlberg Nobel Den gåtfulle Alfred hans värld och hans pris som jag läser, intressant, gedigna efterforskningar, många intressanta utläggningar om vetenskaplig och politisk utveckling under 1800- talet, snart utläst. 

Tidskrifter - ett missbruk

Just nu prenumererar jag bara på tre tidskrifter, men det kommer att bli ännu färre. Sedan några månader tillbaka är det Readly som gäller. En tidningstjänst som fungerar bra på min Surface.

För det första finns det en uppsjö cykeltidningar av alla de slag svenska, engelska och tyska. Hittills har jag inte hittat någon ny favorit. Bland tidningar om friluftsliv håller jag amerikanska Outdoor högst. Den har en sån bredd, från det udda till mainstream. Ska jag utläsa någon trend ur den tidningen så är det motorburet friluftsliv. Semester i vildmarken med fyrhjulsdrivna campingfordon eller med äldre endurohojar. Att bara ta sin sovsäck, en matsäck och sticka ut och grilla med sina vänner på en vacker plats under stjärnorna.  Det tycks vara grejen. Krävande flerdagars långturer med ryggsäck  är helt ute. På ett vis tycker jag det är bra, det behöver inte vara så märkvärdigt att njuta av att vara i naturen. Å andra sidan finns det ett värde i att lämna civilisationen för en tid och leva mer primitivt. Allt färre tycks vilja just det.

När det finns en uppsjö tidningar blir det att jag läser sånt som kanske inte är riktigt min grej men som ändå är intressant. Hit hör t ex engelska tidningen Field. Den handlar om överklassens fågeljakt med hagelbössa. Nu pratar vi inte om vanliga hagelbrakare utan såna med en prislapp på 50 - 60 tusen och uppåt. Ja det finns tydligen "mega" modeller, dvs såna som kostar en miljon pund. Liknande livsstil hittar man i tidskriften Country Life, de billigaste husen i den brukar utannonseras till ca 1,5 miljoner pund. Frågan är hur stor kundkretsen är för dessa tidningar, å andra sidan är den världens köpstarkaste.

Sen finns det alla biltidningar, från Bilsport till det mest exklusiva. Här finns något för alla. Återigen tycks detta med prisbild vara något som många är intresserade av i synnerhet i England.  I svenska tidningar spekulerar de sällan i vilka bilar som kommer ha en stark prisutveckling. I engelska tidningar är det normen. Äldre bilar tycks vara främst ett kul investeringsobjekt där.

Bland de tidningar jag inte trodde jag skulle läsa finns såna som Esquire och Café, men de har faktiskt en del intressanta reportage och intervjuer. Vissa grejer är ju bara för barnsligt men då är det bara att bläddra förbi. Den stora fördelen med digitala tidskrifter är ju just det, det gör inte så mycket, det finns mängder av annat istället. Kanske har Combat & Survival kommit med ett nytt nummer...

En bil en bok ett träningspass

Sagan om Citroen Xantian är över. Topplockspackningen var trasig sedan ett par månader, oljan blev till majonäs och när kylan kom orkade inte motorn pumpa runt issörjan. Oljetryckslampan slockande inte. Jag bestämde mig för att nog fick vara nog. Dessutom var det bara 10-15 liter kvar i tanken. Kan inte påstå att jag saknar den något särskilt men ett litet litet vemod finns det förstås. Varje bil har sin tid i livet. 4000 mil fick vi tillsammans.

Nattduksbordet

Pete Blaber före detta befäl i amerikanska Delta Force berättar i boken The Mission, The Men and Me om sina olika erfarenheter av ledarskap. Berättelserna från olika uppdrag och krig i olika länder används för att understryka olika aspekter av ledarskap. Den grundläggande principen för Pete är att man måste vara förberedd på bästa sätt och därefter ha handlingsfrihet att utveckla situationen eller reagera på hur situationen utvecklar sig. Det är motsatsen till att planera menar han. Planera innebär att man låser sig vid ett tillvägagångssätt och om inte det funkar måste man avbryta och försöka igen. Om de som planerar dessutom saknar kunskaper om lokala förhållanden kan det inte bli annat än fel. Anledningen till planeringshysterin menar Pete är oviljan att ta risker. Men han menar att det är ett falskt sätt att hantera risker som främst hanterar risker för den militära staben snarare än riskerna ute på fältet. Ute på fältet behöver man kunna snabbt ställa om och utnyttja alla möjligheter som ges. Han ger exempel på hur det är lätt att överskatta fienden på grund av felaktig information. Det fenomen sammanfattar han med uppmaningen "Dont get treed by a chihuahua". Det andra problemet är när man underskattar fienden. Han ger exemplet på operation Anaconda i Afghanistan där fienden inte alls beter sig som förväntat och amerikanerna överskattar betydelsen av satelliter, helikoptrar och numerär men underskattar betydelsen av terrängen och anpassningen till landskapet. En av de organisatoriska riskerna som blir allt mer framträdande med informationsteknologin är att besluten flyttas från slagfältet till staber som tittar på drönares bilder och lyssnar till radiotrafiken på ledningsnätet. Petes grundtips är att alltid lyssna till folket på plats, eller "guy on the ground" som han kallar det. För en gammal lärare är det intressant att han använder begreppet tacit knowledge för att beskriva den kunskap man bara kan få genom att själv vara verksam på en plats och i en roll. Just pedagogiska färdigheter i klassrum brukar ofta beskrivas i termer om tacit knowlede, kombinationen av kunskaper, färdigheter och erfarenheter som styr den rutinerade i sina beslut. Gamla krigare har en mängd kunskaper som man bara kan få genom en god portion ödmjukhet inför alla de människor de mött som kunnat hjälpa dem att slutföra sina uppdrag.  Nu ligger de här erfarenheterna tio år tillbaka i tiden men mycket av detta har säkerligen än större relevans idag.

Träningspasset

Jag har åkt en hel del skidor medan det fanns snö, fantastiskt härligt. Mest klassiskt faktiskt, beroende på att jag varit lite halvkrasslig och velat hålla nere pulsen. Klassiskt är mycket snällare för hjärta lungor än skate. I veckan testade jag Försvarsmaktens träningsapp igen.Den är fortfarande instabil men mycket bättre än i somras. Passet "annorlunda", ja vad ska man säga, enbensburpees med enbens armhävning, jag fick sån djävulsk träningsvärk. Igår testade jag att springa med mina m/90 kängor, inget man gör anat än när det vankas fälttest, 2 km med stridsutrustning. Nu blev det 5 km på strax under 30 minuter, men det var ok. Har ju inte sprungit på länge, men konditionen var helt ok. 

Nytt år inget nytt

Nattduksbordet:

I Mika Kuljus bok Tali Ihantala berättas historien om nordens största militära slag 1944. Det är en intressant och medryckande berättelse som befinner sig lite lagom mellan fackhistoria och populärhistoria. Jag gillar Kuljus sätt att belysa problemen med historieberättande. De har många bra historiker i Finland. Den stora frågan, om sovjets offensiv på karelska näset syftade till erövring av hela Finland eller hade ett mer begränsat syfte får inte något svar. Kanske därför att det inte finns något sådant svar. Om jag får spekulera tror jag att offensiven var en prövande, mer begränsad insats som syftade till att återta gränserna från vinterkriget och om möjligt ta ännu mer, kanske rent av nå Helsingfors om det ville sig väl. När Stalin märkte att finnarna inte tänkte låta fronten vika mot hans avdelade resurser lät han saken bero, förstahandsmålet var uppnått.

Just nu läser jag Pete Blabers The Mission, The Men and Me, en slags managementbok men också en personlig berättelse om livet som befälhavare i Delta Force, rapport kommer.

Träning:

2015 blev ett skapligt träningsår, 158 pass och 192 timmar. Det innebär i andra siffror t ex 360 mil cykling, mestadels mountainbike, 32 mil löpning och 20 mil längdskidor. Mest nöjd är jag med att klarat av 3 pass i veckan i snitt och drygt 70 minuter per pass. Mitt vanligaste pass är 70 minuter mtb i Hemlingby där jag cyklar ca 27 km, mestadels på motionsspåren. Inte riktig mtb med andra ord. Å andra sidan blev det en hel del grusväg på landsvägshojen. Längdskidåkningen blev lite av en besvikelse, snön kom sent och försvann tidigt. Det längsta passet blev en tremilare i Högbo, kommunklassikern i ett tungt blött skateföre. Till uppsidorna hörde utförsåkningen i Kungsberget, det räknas förstås inte i träningen, men jag utvecklades och vad bättre är, nu efter tre skiddagar i år är jag där jag slutade sist. Det finns utrymme för förbättring i år. Förhoppningsvis kommer mina nya pjäxor hjälpa till. Det är ställbart flex men 115 -125 är styvt.

Projekt XY500 går i år in på tredje året, målsättningen i år är att genomföra 250 km orienteringen, Förra året genomförde jag en på 150 km, fast det blev 165 med felåkningar. Kontrollerna ska planeras noggrant och banan ska ha Hälsingland som tema. Det betyder start och mål på annan ort än Gävle. Precis som tidigare är det först 50 km i mars-april och sedan 100 km i april-maj. När resten ska genomföras vet jag inte. 25 mil kommer bli en utmaning, jag har visserligen kört Vätternrundan två gånger tidigare men den här grejen är något helt annat. Detta är en upptäcksfärd, en orientering, man kör fel, vägen är dålig, en massa grusväg, vattnet tar slut, man är ensam. Det går inte att jämföra med Vättern som är precis tvärtom, alla känner till varenda backe, vägen är mestadels platt och fin, man har all tänkbar back up och man har draghjälp. Vättern är kort och gott - enklare. 

Några säkerhetspolitiska funderingar

I vintras skrev jag det här efter attacken mot Charlie Hebdo. Det tycks efter senaste attentatet i Paris som om min analys delas av de flesta. Tyvärr skriver jag senaste, inte sista, för nästa steg i terroristernas utvärdering är att upptäcka hur effektfullt det är att upprepa sig på samma plats. I de franska regionvalen gick Nationella Fronten kraftigt framåt. Det sambandet har säkert inte undgått terroristerna. Klyftan vidgar sig ytterligare med deras politik. Kombinationen av att driva fram en flyktingkatastrof och terrorisera i väst har snabbt blivit ett politiskt självspelande piano. Det gynnar de krafter som önskar klippa banden mellan Mellanöstern och västvärlden. Vad händer när västs oljeefterfrågan minskar ännu mer? När oljepriset sjunkit så att förhoppningen om att skapa välfärdsstater i Mellanöstern grusas av ekonomiska skäl.  Vad händer i Mellanöstern när Europa blir allt mer stängt för invandring? 

Nyligen läste jag ut Relentless strike - The secret history of JSOC av Sean Naylor. Den gav många inblickar i hur komplicerad krigföringen mot terroristerna är och inte minst vilka ansträngningar som faktiskt gjorts. USA:s relation till Pakistan måste vara en av de mest komplicerade man kan tänka sig. Visst var det självsvåldigt att knäppa Bin Laden i Pakistan, men det var ju faktiskt de som hela tiden hade skyddat honom. Amerikanerna räknade med att Pakistan skulle reagera, men att de skulle skicka två F 16 plan efter insatsstyrkans helikopter hade de inte räknat med. Sen alla dessa drönarattacker i Pakistan, hur kan de tolereras samtidigt som den Pakistanska ledningen spelar under täcket med talibanerna? Jag blir allt mer nyfiken på hur Pakistan fungerar i praktiken.

Irak är ett komplicerat land, relationen till Iran och den egna splittringen i sunni och shiamuslimer är svår att greppa. Men om man får tro amerikanerna är det ändå ganska enkelt att arbeta där i jämförelse med Afghanistan. Irak är helt enkelt ett land med betydligt bättre infrastruktur, färre politiska fraktioner, hög utbildningsnivå, bättre ekonomi, många urbana centrum och en starkare stat från början. 

En ny syn på krigföring

Historien om JSOC är också historien om hur synen på krigföring förändrats. Det tycks inte som att den högsta ledningen längre förväntar sig att den konventionella, vanliga armén, ska skapa en vare sig politisk eller militär lösning. Det blir allt svårare att motivera varför man alls ska åka ut i världen och strida med vanliga förband. De är för långsamma, de slår ut för många oskyldiga mål, de uppträder för okänsligt och de kostar för mycket. Kvar blir en extremt liten trupp som har extremt stora resurser till sitt förfogande. En pluton förväntas lösa mer än en bataljon fast med resurserna hos en hel brigad eller mer i ryggen. Nu är det väl lätt att få en felaktig bild, när det handlar om en större samlad fiende står sig dessa små styrkor slätt. Tjugo man med ett hangarfartygs uppbackning kommer ha svårt att vinna över en styrka på flera hundra man, de blir helt enkelt översprungna. Historien om hur Bin Laden smet undan i Tora Bora är typexemplet på när en större mängd vanliga soldater hade varit att föredra framför en mindre grupp elitsoldater med en kilometers lucka mellan gubbarna. Men den typen av situationer blir allt ovanligare och drönare gör att den lilla gruppen får allt bättre möjligheter att positionera sig rätt eller kalla in attacker.  Vi ska inte glömma att detta var 2001. Idag kanske nya övervakningssystem och drönare varit tillräckligt för att fånga Bin Laden. 

Hur ska vi anpassa vårt försvar till den här nya krigföringen i Sverige? Vi nog redan anpassat oss genom skapandet av SOG, Särskilda Operations Gruppen. De har fått lite samma status som SEAL team 6 och Delta Force. Det är eliten av eliten som rekryterar från den gamla "nationella" eliten såsom Arméns Jägarbataljon, Fallskärmsjägarna och Kustjägarna. Man har höjt nivån ett snäpp till, SOG har inte elitsoldater, de har operatörer. En operatör är mer än en kommandosoldat, de ska kunna alla de vanliga delarna plus antiterrortekniker, underrättelseinhämtning och psykologiska operationer. Gränsen mot en slags agentsoldat blir allt tunnare. USA har sedan länge det upplägget, först har man alla specialförband sedan är JSOC själva kärnan bland dem, de som planerar och genomför de svåraste operationerna, ibland bara med egna förband, men oftast tillsammans med andra specialförband som Rangers eller de andra SEAL grupperna. När de bästa operatörerna börjar blir lite till åren komna, tar några steget över till säkerhetstjänsten. Lustigt nog heter CIA:s operatörsförband just SOG. Kanske har försvarsmakten låtit sig inspireras av dessa. En viktig uppgift för amerikanska SOG och JSOC är att utbilda och strida med soldater i olika vänligt sinnade rebellgrupper såsom t ex kurdiska Pashmerga. Sverige och vårt SOG är förstås med på ett hörn.

Skyddsrummet Luxgatan och bilmek

Bilunderhåll 

I fredags gick Saaben igenom besiktningen, endast nedslag på några lampor som inte funkade, inget återbesök nödvändigt! Med 297375 km på mätaren närmast mirakulöst.

Cittran har fått nya bromsskivor och belägg fram vid 14500 mil. De var totalt utslitna och beläggvarningslampan lyste.  Jag passade samtidigt på att skruva åt avgassystemet som skramlat mot karossen. Bogseröglan bak fick justeras med vinkelslipen. Problemet just nu är motorn, den läcker olja någonstans, oljestickan var helt torr. Kan jag inte hitta var det läcker lär det bli att byta till en tjockare och billigare olja än 0w helsyntet. Egentligen ville jag inte lägga några pengar på underhåll av cittran, men eftersom bilköpet av ny förstabil dröjer var det nödvändigt. 1100 kr för rubbet. Sen hittade jag en radioantenn för 40 kr på Biltema, så nu känns det ganska bra på bilfronten.

Träning

Fick en förkylning som blev 13 dagars träningsuppehåll. Innan kändes allt toppen, nu försöker jag smyga igång lite lugnt igen. Är inte helt kry ännu, det kommer bli tufft att få ihop 20 timmar i september. Historiskt sett har jag haft svårt att få till distanspassen under hösten. Det är något jag skall ändra på.

Nattduksbordet

Uppsidan av förkylningen var att jag hann läsa några böcker. 

Först ut: Operation Garbo, en klassiker, bitvis dålig prosa men intressant som tankeexperiment. Jag tror den överskattade den ryska infiltrationen och sabotagekapaciteten. Jag tror också den underskattade den politiska ledningen. I övrigt kändes mycket igen från olika övningsscenarion. 

Sen följde tre böcker av Jerker Virdborg, Svart Krabba, Skyddsrummet Luxgatan och Försvinnarna.

Svart krabba kom redan 2002, Skyddsrummet Luxgatan kom i år, det känns som om de hänger ihop. Mellan dem kom Försvinnarna, som delvis utspelar sig i ett skyddsrum. 

Tänk ett Sverige i krig, myndigheter som du måste lita på fast du kanske inte borde det. Ett delvis ockuperat land där otryggheten blivit självklar. Virdborg är så bra på att inte besvara alla de där frågorna som läsaren tänker men som naturligtvis är självklara för romangestalterna. 

I Försvinnarna är temat en försvunnen barndomskamrat. Nutid och dåtid blandas. Två långa stycken om Stockholms skyddsrum i centrum och om en stadsdel på Järvafältet som planerades längst ut på blå linjen men som aldrig byggdes. Jag får intrycket att de är två texter huvudpersonen skrivit i sitt jobb och som han sedan mailat sin redaktör. De ställer frågor om vad en människa betyder. Enorma projekt, ett ogenomfört och ett genomfört. Stadsdelen som aldrig byggdes men som skulle ha behövt byggas och skyddsrummet som faktiskt byggdes men som aldrig skulle ha byggts, det var omodernt redan när det var klart. Enorma mödor som fallit platt. En människa som är försvunnen och endast saknas av de närmaste. En huvudperson som stannar upp en stund för att leta efter sin vän eller efter sig själv. 

Grusvägscykling XY

Granskogens naturreservat

Igår kväll var det dags för första etappen av XY 2015. Den kortaste distansen om 50 km. Förutom start och mål hade jag lagt in tre kontroller, Granskogens naturreservat, vällingklockan i Hillevik och fågeltornet vid Mårdängssjön. Totalt blev det 55 km. Sista kilometern ut till fågeltornet gick på gräsbevuxen stig, alldeles tyst, ljummet och helt allena, magisk stämning.

På nattduksbordet

Avslutade precis två Leif GW böcker, "Den sanna historien om Pinocchios näsa" och "Den som dödar draken". OK, några skratt, jag gillar att Den som dödar draken utspelar sig i Solna på platser som jag känner väl till. Dessutom beskriver den "solnagänget" av gubbar på ett väldigt trovärdigt sätt. Det jag inte gillar är GW:s manér med Evert Bäckström, Den sanna historien om Pinocchios nästa skulle mått bra av att vara 100 sidor kortare varav 50 innehållande Bäckströms sexäventyr och matsedlar.  

Nu ligger en novellsamling av Hemingway på tur, den inleddes med Snön på Kilimanjaro, mästerlig, minns att vi läste den redan på gymnasiet. Men det var en annan läsning idag 23 år senare.

Mårdängssjön från fågeltornet

Nu går jag i väntans tider på tre cykelbiografier, Chris Froome, Stephen Roche och Robert Millar. En kenyabritt, en irländare och en skotte. Sen passade jag på att beställa en guidebok till de 50 mest berömda bergen i touren, girot och vueltan. En dag skall jag cykla i bergen.

Olja och trädgård veckorapport 11

Några bra saker

Bytte olja på cittran vid 139974 km förra bytet var vid 125636 km. 1433 mil på samma filter är helt ok, dessutom hällde jag på en liter olja i höstas. Tiden var något dålig, hela 22 minuter. Citroen eller rättare sagt Peugeot som gjort motorn har satt filtret på framsidan motorn så det inte går att lyfta bilen och ta det underifrån. Störande. För sen blir det ju olja på golvet när det inte går att både lyfta och komma åt filtret. 

Har cyklat och sprungit, och allt kändes bra, hade tom ett löpindex på 61 under ett pass. Mindre bra är att jag är förkyld nu.

Var på möte med Sesam som är en förening för kulturväxternas bevarande. Väldigt trevligt, nu är jag medlem och väntar på att få beställa några gamla bön eller ärtsorter. 

Slängde en jättehög grenar och ris, passade på att slänga alla gamla gipsskivor från garaget. Man hinner mycket på tre timmar när man hyr släpkärra och slipper köer på tippen.

Nattduksbordet

Läste ut Rosa Liksoms Kupe nr 6, en fin läsupplevelse där framförallt den sista delen fick romanen att växa samman.

Trendspaning och helvetesveckan

Idag läste jag i senaste numret av svenska Bicycling, de hade ett avsnitt som handlade om grusvägscykling. I USA har ju detta varit stort länge och jag hakade ju själv på för några år sen. Projektet XY500 som inleddes förra året ligger naturligtvis så rätt i tiden som det bara kan göra. Även om dess kulturhistoriska del ligger före utvecklingen, men lugn det kommer!

Hur kan jag då veta? Alla tränings och upplevelsetrender följer ett mönster.

A/ Upptäckten av träning och att nå ett träningsmål
B/ Strävan efter att nå nya allt högre mål, klassikern, Järnmannen, multisport
C/ Mognad, nya mål ger ingen mening, man letar efter andra drivkrafter, mindre fokus på prestation, mer på upplevelse, kamratskap eller naturen
D/ Kunskapssökande, det fysiska ligger i bakgrunden, nu handlar det om att lära sig och förstå.

Många av den nya vågens motionärer har gjort hela resan nu. Hela motionsvågen är på väg in i mognadsfasen, nu är det early majority som nått mognad. Vad är nästa steg? Jag tror att sånt som snart kommer bli ännu mycket mera populärt är fågelskådning, fjällvandring och fiske. Kanske även sånt som är rena nördgrejor idag, botanik och insekter. Även om jag har svårt att tänka mig detta som massrörelser så kommer det att komma en lightversion där "alla kan va med".

Helvetesveckan

Nu har jag läst boken "Helvetesveckan". Jag får säga att den påverkat mig och just nu planerar jag för min helvetesvecka, som förstås kommer bli ganska tuff, men inte tuffare än att jag skall klara det. I maj smäller det. Får snabba mig på för snart sitter han där på Skavlan och helvetesveckan är lika vanligt som 5:2.

Så här skriver förlaget på sin hemsida om boken.

" Erik Bertrand Larssens helvetesvecka börjar när du stiger upp klockan 05.00 på måndag morgon. Den slutar klockan 22.00 på söndag kväll, när du går och lägger dig. Mellan de två klockslagen ska du ersätta ditt gamla jag med en bättre och mer medveten version av dig själv.

Vi vet ju så väl vad vi bör göra för att vi ska må bättre, prestera bättre, trivas bättre. Men vi gör det inte. Men om du genomför en helvetesvecka kommer du att märka att det inte alls är så svårt att förändra saker i vardagen. Du ska äta nyttigt. Du ska träna varje dag. Du ska vila effektivt. Du ska lyssna på människorna runt omkring dig. Du ska arbeta koncentrerat. Du ska gå upp tidigt. Du ska lägga dig tidigt. Du ska vara grundlig i allt du företar dig. Du ska sålla bort det oväsentliga. Du ska prioritera rätt. Du ska vara en god medmänniska. Du ska ge. Du ska vara positiv och glad. Du ska vara framåt, offensiv, proaktiv och handlingskraftig. Du ska vara den bästa versionen av dig själv under en vecka. Bara en vecka. Är det lång tid eller kort? - See more at: http://www.forum.se/bocker/psykologi/h/helvetesveckan/#sthash.hOzeL801.dpuf"

Tvål och förväntningar

I mitt badrumsskåp finns åtta olika raktvålar. Det är en billig njutning att välja doft och lödder efter humör. Rakapparat har jag aldrig ägt, däremot körde jag 20 år med Gillettehyvel och rakskum på burk. Men sen i somras är det tvål och borste som gäller. Sen i höstas även vanliga dubbelsidiga rakblad. Själva proceduren tar lite längre tid, men å andra sidan, den extra mödan gör en vardaglig trist syssla till en liten högtidsstund. 

Sen i somras är det även fast tvål som gäller för kroppen, förhållandet till Dubbeldusch och Bliv är avslutat. Ett lyft, obegripligt att jag kunde framhärda så länge med dessa uttorkande produkter. Resten av familjen har hakat på, ingen saknar den flytande tvålen. 

På nattduksbordet

Just nu är det två länge emotsedda böcker, Vladimir Sorokin Snöstormen och Rosa Liksom Kupé nr 6. Sorokins speciella värld är den enda science fiction jag står ut med. Han kommer med en ny bok i vår, därför vill jag vara färdig med de äldre först. Liksom läste jag för tio år sedan, hennes återkomst som författare prisades och recensionerna var bättre än någonsin. Den väntar på sin tid, men jag var tvungen att läsa de första sidorna. 

Träning

Januari blev en ok månad sett till antalet pass, 13 st däremot för lite tid, snön kom för sent och jag var sjuk en dryg vecka, Allt sammantaget, helt ok. Den 19 februari är det dags för sista delen av kommunklassikern, 30 km längdskidor. Får jag bara vara frisk så ordnar det sig, körde 16,7 km på 65 minuter häromkvällen. 

Förväntningar

Sen går jag ju i väntans tider, har inte fått resultatet på statistiktentan ännu. Sen väntar jag på ett par nya cykelskor, de gamla har jag haft sedan 2001. En annan beställning på ingång är boken Helvetesveckan, att ge sig själv en vecka där man gör allt som man borde göra. Inte någon form av bucket list utan allt det du brukar göra, fast du gör det på ett bra sätt. Får se när det är dags för helvetesveckan, till våren, när ljuset och energin är starkare tror jag.

2014 vad som blev och inte

Trädgården

Jag tänkte mig frukt, grönsaker och blommor. Det blev inga grönsaker fastän jag sådde och förkultiverade. Av blommorna jag sådde blev intet, äppelträden fick många pyttesmå frukter, i september sågade jag ned det största äppelträdet, det mest sjuka i fruktträdskräfta.

Det som blev bra var däremot lökarna på våren och bigarråträdet som bar mycket under ställningen med fågelnät. Mina frösådda japanska klätterrosor tog sig, i vart fall fem stycken. Sedan planterade jag en ny hanplanta med havtorn och tre rosbuskar som verkar överleva.

Huset

Hann inte måla klart i år heller. I höstas började garagetaket läcka och numera ligger en presenning över i väntan på våren. Inuti är gipsen från vägg och tak borttagen. En hel del jobb för framtiden alltså. Däremot kanske det leder till ett hemtrevligare garage i framtiden.

Bilarna

Vi köpte ingen ny förstabil i år, trots mycket sonderande, det får vänta tills det blir mer akut tror jag. Men det var en hel del mekande med skjutet tändstift, trasig bakruta på cittran, ny aggregatrem, ny strålkastare. Nya bromsar bak och ett nytt vinterdäck bak på saaben. I går fick saaben dessutom nytt batteri och nya tändstift vid 286600 km. Den går mycket bättre nu. 

Träning

Jag klarade i vart fall ett genomsnitt på 3 timmar i veckan och 2,65 pass i veckan i snitt. Det är ok men inte mer. Formmässigt tycker jag inte jag varit särskilt stark nån gång även om det känts bra vid flera tillfällen inte minst på tempocykeln. Framförallt måste jag cykla hårdare distanspass. Jag ville genomföra mitt XY projekt med lyckades inte genomföra mer än de två kortaste sträckorna på 50 och 100 km. Nästa år skall jag sikta högre. Kommer kanske inte klara 500 km men till och med 250 km då är jag nöjd. Sen var jag återigen med på Singlespeed SM och det var kul.

Läsning

Kursen i statistik har präglat höstens läsning. Men från i våras är det främst Fredrik Sjöbergs böcker, Richard Fords Kanada och Per Landins böcker som gjort störst intryck. I vår kommer jag inte plugga någonting, nu är det fullt fokus på att avsluta kursen.

Övriga tillkortakommanden

Det där med ölbryggning och humleodling blev inget, men tanken finns kvar och det kommer en ny vår. 

Tour de France och statistik

Nu är den utläst, Joakim Jakobsens 727 sidiga mästerstycke om TdF. Jag gillade den mycket, den fick en bra recension i DN av Croneman och det förtjänade den. Dubbelmoralen kring dopingen och tourledningens ständiga markeringar att de tycker de är större än cykelsporten i sin helhet är tydligt beskriven. Alla spännande anekdoter och märkliga turer kring regler och politik blir också en del av spänningen.

Behandlingen av dopingfall har varit mycket godtycklig, exemplet Rasmussen är ju väldigt trist.

I sann Jan Ullrichstil gav jag mig sen ut och körde ett tempoträningspass på riktigt tunga växlar. Kändes så skönt att flyta fram, visserligen drygt 10km/h långsammare än Jan brukade åka, men ändå, boken var ren inspiration.

Till hösten kommer jag läsa 15 hp Statistik I på Karlstads Universitet, känner en viss oro inför de mera matematiska delarna men samtidigt är det nyttigt, värdefullt att kunna och en utmaning. Sist jag skrev tenta på rutat papper var 1996...

Semesterrapport 1 Kreta

Vi tog bilen till Arlanda klockan 04:15 torsdag den 26 juni. Trots att jag inte lyckades boka extra benutrymme gick det ganska bra, en vanlig människa som inte är van vid dålig komfort hade naturligtvis ringt resebolaget och varit ursinnig om de suttit lika illa. Vi som tillhör längdminoriteten får betala 215 kr för det som borde vara självklart. På Kreta väntade bussen, två och en halv timma slingriga bergsvägar till Makrigialos . Jag tyckte det var helt ok att åka buss så länge, vi fick se mer av Kreta. Några barn blev åksjuka, märkliga föräldrar som väljer ett sånt resmål med barn med anlag för åksjuka. Hotellet Mikripoli Sentido ligger på vingresors sida men är ingen family resort med Lollo och Bernie. Det var också flera tusen billigare men med lika hög standard i övrigt. Har man små barn kanske det är värt att kunna skicka iväg kidsen till en svenskspråkig barnklubb ett par timmar om dagen. Klockan 16:00 tog vi på badkläder och hoppade i havet. Fantastiskt vatten, 10 - 15 meters sikt, underbar strand och sandbotten. Längre ut fanns klippor med massor av fisk att titta på.

Maten och drycken

Hotellet är en all inclusive anläggning. Maten var ok, salladsbordet rikligt och gott, huvudrätterna var inget speciellt men det fanns alltid något som var lite bättre. Sista kvällen åt vi på ala carte restaurangen, då var det mycket bra. Ölet var rätt trist men ok, lite som Efes. Vinet var dåligt, det röda drickbart men det vita bland det sämsta jag druckit. Juicer och läsk smakade helt syntetiskt och skillnaden mellan läsk och juice var möjligen kolsyran. Testade inga spritdrinkar, däremot deras whisky, den var lätt men ok, plastglasen förhöjde inte stämningen. 

Hotellrummet

Vi hade bokat ett rum med havsutsikt och det fick vi verkligen, otroligt vackert på kvällen. Tyvärr lät AC anläggningen mycket, så högt att det var svårt att sova. Första natten hade vi dessutom ett rum närmast kylkompressorn utanför huslängan. Sedan bytte vi. Tips! Välj husen längst västerut och högt upp på Mikripoli. Kylaggregaten är längst till öster på husen. Rummen var fina och städades alla dagar utom en dag, tisdag. Lite tveksamt med tanke på att de har det gamla grekiska systemet med toapapper i pedalhink, inte i toan...

Sola och bada

Vad gör man annars på ett sånt här resmål? Jag snorklade länge både förmiddag och eftermiddag dagligen. Det var fantastiskt fint. En dag tog jag på mig mina Teva sandaler och simmade runt udden till grannstranden. Sandalerna bromsade mycket men blev väldigt rena efteråt. På stranden intill var det kanske tio personer, det fanns en liten taverna och hur mycket plats som helst. Tyvärr var strömmen och vågorna mindre bra för barn där. 

Nattduksbordet

På resan läste jag Richard Fords Kanada, Imorgon fyller jag tjugo av Alain Mabanckbu och slutligen Delphine de Vigans Ingenting kan hindra natten. De var läsvärda alla tre, Kanada är stor litteratur. Ingenting kan hindra natten hade jag normalt aldrig läst då det är en utpräglad tjejbok om en mor dotterrelation, men den var ändå intressant. Imorgon fyller jag tjugo kunde man skratta högt åt flera gånger, mycket underhållande (fiktiv?) uppväxtskildring från Kongo.

 

Böcker och växter

Är inne i nån slags läsperiod nu, först beställde jag Stanley McChrystals memoarer, iofs tycker jag att COINistas är intressanta av fler skäl, och Stanley var en av de ledande och den ende med så hög ställning.  Men mest var det den där Rolling Stonesartikeln som ledde till hans avsked 2011 som plötsligt poppade upp i minnet. Orsaken var att jag läste om USA:s nya COIN manual. Nu har jag kommit så långt att han blivit chef för 75 Ranger Regiment. En annan spin off var att jag beställde Torture and impunity: The US doctrine of coercive interrogation av Alfred W McCoy som verkade lovande när jag läste googles smakprov. Den innehöll flera delar som dels berättar om den amerikanska traditionen av tortyr men också något om de fruktansvärda ofta livslånga psykiska skador som uppstår.

På nattduksbordet ligger också Mikael Holmströms tegelsten om Sveriges samarbete med NATO under kalla kriget, Den dolda alliansen. Den är bra men får konkurrens av så mycket annat intressant just nu.

Mina föräldrar är på besök och tog med sig en lånebok från Karlstad, Stefans lilla gröna: en handbok i utanförskap, en bok om hans odling och självförsörjningsideal för mat. En oerhört inspirerande bok både om matlagning och om odling och om livsstil. Den är slut på förlag, slut på de stora bokhandelsjättarna men jag lyckades hitta den på Bokextra, en butik i Nacka som säljer massor med mer grejer än böcker, t ex diskmaskiner och plastbyggsatser...

Trädgården

Kring vårt bigarråträd har jag byggt en ställning för nätet mot fåglarna. 35 meter 24x36mm regel och 20 M6 vagnsbult är grunden. Till det kommer två st 4x10 nät. Summa ca 500 kr. Det blir väldigt exklusiva bär...

Kaninerna åt upp all spenat, dill och persilja, nu sitter ett 60 cm högt hönsnät runt. Sedan sådde jag en massa nya palsternackor, spenat och bönor. Huvudsakligen ser det rätt klent ut. Ljusglimtarna är äppelträden som har en massa kart just nu och vinbärs och krusbärsbuskarna som också är fina. Hallonen är för sorgliga, pappa som odlat massor av hallon tyckte det var lika bra att plantera helt nytt, inget hopp där. Plantorna är för gamla och står i för dålig jord.

Mina marktäckare under syrenerna tar sig fint, jag fick dessutom en myskmadra i present. Den skall förhoppningsvis sprida sig ordentligt.

Bilen

Häromdan funkade inte fläkten i Saaben. Det var 25 grader varmt och fläkten stod still. Dagen efter funkade den igen. Enligt nätets experter är det fläktmotorn som är döende. En begagnad kostar ca 500 kr en ny ca 1700 kr. Frågan är varför man skall installera en gammal från en bil som redan gått kanske 25 tusen mil. För att den kanske håller två år till? Lite kluven där, men det blir nog sniken som vinner igen.