MC Däck och service hösten 2023

 Det blev ett avbrott i traditionen att byta både fram och bakdäck samtidigt. Framdäcket hade mycket kvar än. Valet av bakdäck blev ett vägorienterat, Michelin Road 6. Ett däck jag är mycket nöjd med, just nu har jag kört ca 1100 mil på det och det är ännu inte olagligt. Mycket tyder på att slitstyrkan är ungefär som för övriga däck jag provat, ca 1400 mil till helt utslitet. Idag gick det igenom besiktningen så helt lugnt än så länge. Framdäcket byttes 7 september, det blev ett nytt Michelin Road 6 där också, bytet skedde vid 141721 km. Utlösande orsak till däcksbytet var att det blev punktering fram, Det hände på väg till besiktningen, jag märkte inget förrens det var dags att åka hem. Som tur var sade besiktningsmannen att han inte kunnat provköra pga att han slagit sönder sin hjälm! När jag åkte hem var det knappt något lufttryck alls, rondellerna togs i mycket låg fart…

Det har ju alltid droppat nån droppe från utgående axel, men tillslut blev det så mycket att det började påverka oljenivån, tänk en tesked varje gång jag stannade och lutade på sidostödet. Efter att ha läst på förstod jag att packboxen var slut och att det går lätt att byta den. Jag beställde en ny tillsammans med oljefilter och nya bromsskivor fram från Tyskland. Skivorna var original och till förmånligt pris. Bytet av packbox blev inte helt odramatiskt, jag lyckades skada tätningen på kullagret innanför så det kommer bli lite nervöst innan jag vet att oljan stannar kvar innanför packboxen. Blir det lagerbyte så blir det i samband med renovering av hela motorn, något jag inte vill göra. Nu sitter delarna på plats, det läckte inget vad jag såg när den stod på centralstödet. Oljebytet skedde vid 143202 km den 12 november. Mellan oljebytena blev det 1010 mil, helt ok i synnerhet som jag säkert hällt på två liter olja under de milen.

Nu stundar vintersömn för hojen och avställning. Under 2023 blev det 1505 mils körning.

Norgeresan 2023

 Tanken var att köra under fyra dagar och hålla det lite kortare, bara 40-50 mil per dag, men det blev inte så. I Röros var bara klockan 14 när jag var där och staden var liten dessutom pågick en stadsfestival med massor av människor och turister. Efter en promenad och titta på det gamla gruvsamhället beslutade jag att fara vidare utan något egentligt slutmål, det blev en lång dag i sadeln. När regnet kom i Ottadalen var det bara att fortsätta västerut mot gamla Strynefjellsveien som jag planerat att köra dagen efter. Det blev kanske resans höjdpunkt, en fantastisk grusväg över berget, snöfält, solnedgång och regnbåge. Nedfarten var rejält kurvig och som alltid är serpentinsvängar roligare uppför. 83 mil och över tolv timmar i sadeln är jobbigt även om jag märker att min körförmåga är avsevärt bättre nu än första gången jag körde i Norge 2018 och 2019 trots att bägge de första dagsetapperna var tio mil kortare. Första natten på Folva Adventure Camp, träffade en trevlig dansk som bjöd på frukostkaffe. 

Fredag

 Under lördagen skulle jag egentligen köra till Stryn från Röros men nu var jag redan två mil därifrån, istället blev det en tur ut på Stadlandet och ett besök på Vestkapp, den punkt på det norska fastlandet som ligger längst västerut. Stadlandet är känt för sitt hårda väder, sandstränder och surfare. Vägen dit var en utmärkt mc väg och naturen gick inte att klaga på tyvärr var utsikten uppe från berget lika med noll, tjock dimma och fåren längs den smala vägen upp smälte ihop med djuren. Naturen och vägarna kring Nordfjord är fina, jag kan absolut tänka mig att åka tillbaka. Norge har handlat mycket om de nationella turistvägarna och fjällövergångarna för mig men sanningen är att det finns mängder med precis lika fantastiska vägar som inte står i guideböckerna. Tyvärr har ju ofta husbilsturisterna både tiden och möjligheten att vara precis överallt i juli augusti. Det bästa är att åka i juni som jag hade möjlighet till 2018. Efter resan västerut återvände jag till planen och åkte ned till Sogndal, tog 55:an uppför Sognefjellsveien och sedan betalvägen Tindevegen över till Övre Årdal. Tindeveien var en upplevelse tyvärr kom regnet och fjällvinden friskade i så det blev att snabbt ta sig ner. Övre Årdal är en bruksort, inte en turistort, därifrån åkte jag upp till Tyinkrysset för att sedan åka ned igen längs gamla Fillefjellsveien som numera är ersatt av en tunnel. Därifrån körde jag genom Hemsedal, det är den kanske minst dramatiska fjällövergången mellan östlandet och västlandet. Planen var att åka till Nesbyen ett par mil öster om Gol men när jag väl var där hade jag inte ro att stanna så jag fortsatte mot Hönefoss. Milen började kännas riktigt dryga nu och jag hade ingen riktig plan på var jag skulle stanna. Jag passerade flera campingplatser med fortsatte ändå, jag ville naturkampa men samtidigt hade jag ingen plan för var. Hönefoss passerades på nybyggda E16, trafiken var gles, jag var trött, fortsatte mot Jevnaker men hittade ingen plats att stanna, det var motorväg och viltstängsel. Strax innan Maura lämnade jag E16 och började leta nattkvarter. Nu var ribban låg, nästan varsomhelst skulle duga men ändå inte nära ett hus eller direkt vid motorvägen, det blev en större skogsdunge vid motorvägsavfarten men det fanns bra en torr skogsväg in och risken för besök var låg, enda som störde var enstaka fordon och en massa kor med bjällror runt halsen i närheten. Ännu en dag med +800 km och hela fjorton timmar i sadeln. 

Lördag

Söndagen inleddes med mulet uppehållsväder, prognosen var regn inom två timmar. Jag satsade på att riva lägret och komma iväg innan regnet. Efter bara en mils körning kom regnet, först fint och tätt sedan allt tyngre. Ute på motorvägen söderut började det hällregna, därefter kom och gick regnet i ett par timmar till. Dagens första mål var Örje och Haldenvassdragets museum. Ett litet fint museum, med en intressant utställning om flottningen, kanalerna och slussystemen från 1800 talet. Sedan påbörjades resan söderut mot Brekke slussar, de ligger några kilometer från Halden och är ett häftigt bygge med rejäl fallhöjd. Värmen och solen hade kommit och det var dags för ett bad i Haldenvassdraget. Trots vädret var det bara ett fåtal besökare på den annars stora och välhållna badplatsen med både hopptorn, bryggor och stegar. Norrmännen är inte så mycket ett badande folk, det var samma i Lustrafjorden trots sol och värme var badplatsen nästan tom.

Söndag

Efter badet fortsatte resan in i Sverige och Nössemark där jag handlade för att sedan åka söderut i Dalsland till Tresticklans nationalpark. Det finns inget naturrum vid Tresticklan däremot en liten entré med info och handikappanpassad gångväg. Själva nationalparken ligger ytterligare en halv kilometer längre in och naturen präglas av berghällar och sjöar. Det är vackert och tystnaden är kompakt. Efter besöket körde jag brudfjällsvägen i Dalsland för att sedan åka hem till Karlstad och överraska mina föräldrar som väntade mig först dagen efter.

Däckfunderingar 2023

 Däcken som sitter på har rullat 1300 mil, bakdäcket är olagligt nu, framdäcket har mycket kvar, det har inte heller slitits ojämnt. Frågan är hur jag ska göra, det vore intressant att se hur långt framdäcket kan rulla, samtidigt är det bekvämt att bara lämna in hojen och låta dem byta båda däcken. Hursomhelst lutar jag åt att bara byta bak, eftersom Michelin nu har kommit med road 6 så är road 5 plötsligt billigare. Det är bra eftersom det siter road 5 på nu. Däcken har varit väldigt bra, minst lika bra känsla som med Conti Trail attack 3 som jag gillade jättemycket. Känslan nu när bakdäcket är så fyrkantigt är fortfarande bra, inte alls den där känslan av att rulla på en smal kant när jag svänger kraftigt. Jag skrev förra året att däcket känns runt och uppsvällt, på ett bra sätt, den känslan hänger kvar trots alla milen. 

Andra tänkbara alternativ:

• Bridgestone Battlax A41 - billigare, aldrig testat
• Metzeler Tourance Next gen 2 - dyrt, lika trögt som gamla Tourance Next? Slitstarkt
• Continental Trail attack 2 - billigt, gamla lagerdäck? Billigt...
  
• Michelin road 6 - dyrast, bäst på marknaden? Bättre än road 5?
• Mitas Terraforce R - billigare, aldrig testat

Motorcykelservice vintern 22/23

 Fixade äntligen ett par fästen i golvet så att det gick att demontera gaffelbenen för service. Upptäckte inget glapp eller läckage, kromet såg fint ut inne i damaskerna. Oljan i benen var mörk och illaluktande, jag hade köpt ett verktyg med slang och spruta så att det gick att enkelt justera oljemängden till rätt luftgap enligt instruktionsboken. Sen vet jag inte om det är originalfjädrarna i och därmed om gapet är tillräckligt men det blev 107 mm som i boken. Samtidigt bytte jag tändstift och luftfilter. Ska även byta lite slangar som känns torra och gamla. Just nu väntar jag på färg till hojen, ska bättringsmåla på flera mindre skador, framskärmen har rejäla lacksläpp efter en alltför ambitiös högtryckstvätt. Tidigare byttes kedja och drev fram och bak vid 126289 km. Säsongen 2022 avslutades 30 oktober vid 128149 km. Den påbörjades vid 113073 km så totalt 15076 km eller lite styvt 1500 mil.

Första oljebytet på Volvon och nya bromsar bak

 Jag har verkligen tröttnat på att meka bil men det var dags för oljebyte. Grejorna har väl legat ett år på bänken i garaget. Tittade på en youtube instruktionsvideo vilket var tur eftersom jag trodde oljefiltret satt på ett annat ställe! Nu var det ju både enklare och lite bökigare än väntat. Filtret var sprättlätt att byta,  bara packningen som var lite pillig att få bort utan tång. Sen var ju motorskyddet undertill enkelt att ta väck även om det satt med åtta skruv, hade jag inte väntat mig så videon var bra. Det går 5,9 liter i motorn så lite dyrare blir det än på saaben å andra sidan är det 3000 mil bytesintervall. Sen har vi ett slags oljud från vänster fram som jag inte lyckats identifiera. Låter som ett hjullager som börjar bli dåligt, men inget malande ännu. Jag visste att bakbromsarna var slitna, tyvärr hade kolven höger bak poppat ut så verkstan fick byta hela oket, inte gratis men jag vill inte renovera något som jag inte sett själv. Nu vid 207974 km den 4 januari 2022 har vi nya bromsar bak och ny olja och filter. På framhjulet kändes inget särskilt, det rullade inte sämre än höger hjul och det kändes ingen hackighet heller i lagret. 

Förra bytet av olja och filter var 2020-10-21 vid 179467 km, så det blev 2850 mil på samma olja, faktiskt inom serviceintervallet!

MC semester 2022

 Temat för årets MC semester var att besöka så många av Triumphklubbens poängtävlingsmål som möjligt för att sedan avsluta med att besöka Britanniarallyt. I år arrangerades rallyt hos Bengalos MC i Uddevalla.

Måndag

Start i Karlstad 8:10, satte kurs mot Kristineham - Degerfors - Askersund - Vadstena för att besöka Naturrum Tåkern. En fin plats med ett häftigt hus med enormt vasstak. Sedan skulle jag åka direkt ned till Nybro,  enda utflykten blev till Eksjö centrum för att se på den välbevarade trästaden. I Vetlanda blev det lunch innan avfärd mot James Bond museet i Nybro. Tyvärr åkte jag fel och svängde mot Målilla istället, därför blev det mer logiskt at börja med Arontorps kroppkakor och Långe Jan på Öland innan museet i Nybro på vägen mot dagens slutmål, Ebbamåla bruk i Blekinge. Kroppkakorna var goda och energin behövdes, det blev en lång dag i sadeln med ca 75 mil. Ebbamåla bruk ligger vid Mörrumsån. Tanken var att spänna upp tältet men jag hittade en jaktpaviljong som kunde användas som vindskydd. Det blev lite kylslaget på natten, men komforten på liggunderlaget placerat på två breda plankor var bra. 

Tisdag

Morgonen var lite kylig där i Ebbamåla, men efter bara ett par mil började solen värma. Målet för dagen var att ta en selfie för poängtävlingen vid Autoseum i Simrishamn och vid Ale stenar i Kåseberga. Vädret var fantastiskt och turen längs kustvägen var fin. Enda böket var kring Ystad, helt hopplös trafiksituation. Nere i Smygehuk blev det en glass, därefter blev det en sväng till Falsterbo och Skanör. Det här är Skånes Danderyd, en slags enklav av rikedom med massor av turister. Sedan åkte jag till Västra hamnen i Malmö för att bada, temperaturen var 27 grader och vattnet kallt. Innan jag åkte till min kompis Per i Dalby tänkte jag stanna i Lund och köpa med lite öl. Lund var hett, avstängt och jobbigt, men jag lyckades i vart fall. Tyvärr visade sig Per ogilla ale och ipa, men det kommer nog snart någon annan på besök till honom som uppskattar ölet. 

Onsdag

Det blev sent hos Per och avfärden sattes till 11:00. Målet var att besöka Grimetons radiostation utanför Varberg. En långvågssändare som fortfarande fungerar med 100 år på nacken. Sändaren är ett världsarv idag. De hade byggt upp ett besökscenter och en modern utställning. Efteråt åkte jag ut på E6 igen, massor av trafik och vid avfarten till väg 41 var det kö. För mig var det första gången på den vägen. Fint, vägen gick i en dalgång med jordbrukslandskap. Målet var nu Basta kvarn i Blidsberg ett par mil norr om Ulricehamn. Ett idylliskt och välbesökt resmål, uppenbarligen välkänt i trakten. Efter en fika fortsatte färden mot MC Konsult i Lidköping där ytterligare ett par poäng fanns att hämta. Det var många motorcyklister ute i den fina sommarkvällen. Tyvärr började min mc att dö på tomgång vid motorbroms, oklart varför, men byte av tändstift är på gång. Efter Lidköping fortsatte jag västerut och sedan norrut mot Dals Eds Motor och MC museum för ytterligare fem poäng. Nu började jag bli trött och solen var på väg ned. Efter några varv runt Dals Ed hittade jag till slut museet, ingången låg i entrén till en Willysbutik. Det var stängt men jag handlade kvällsmat och frukost. Planen var att fortsätta mot Halden och hitta en plats att tälta på så fort jag kommit över på norska sidan. Efter någon mil in i Norge kom en brukarväg att köra in på. Nu var det nästan mörkt och tältet kom upp snabbt. Efter kvällstéet och en rejäl macka med schwarzwaldskinka blev det läggdags. Några norska raggarbilar passerade mot Sverige, annars en lugn väg.

Torsdag

Daggen hade gjort allt blött, nästan som efter regn. Morgonte och en påse frystorkad frukostgröt innan lägret revs. Resan fortsatte mot Halden, på vägen mötte jag en proffscyklist i norska UNO X teamet. I Halden var det morgonrusning, jag stannade och tankade och smörjde kedjan. Målet med dagen var att besöka det nyligen invigda Utöyamonumentet längs E16 mot Hönefoss. Först upp till Oslo, sedan runt staden på ringleden och ut på E16. Morgontrafiken var intensiv och det tog stopp, jag fortsatte i vägrenen, flera mc körde mellan filerna. Tillslut tog det stopp helt och jag tog ett impulsivt beslut att hitta en annan väg. Ut mot Bogstad och vidare mot Sörkedalen, många som tränade rullskidor och cykel, inte konstigt att det var nästan bilfritt, det var en återvändsväg. Jag fick åka tillbaka och fortsätta mot Baerum och Asker i rusningen som nu inte var lika häftig längre. Nya E16 är ett stort vägbygge som tog ned farten men tillslut var jag framme. Tyrifjorden öppnade sig och porten till Ringerike passerades. Därnere syntes Utöya, en kort serpentin ner till färjeläget så stod det där monumentet. En gripande plats som påverkar dig. Det totala vansinnet i massakern, alla dessa unga döda, en tung plats att vara på. Tanken var att inte åka samma väg tillbaka utan att åka mot Drammen och vidare ner under Oslofjorden i Dröbackstunneln. Vägen mot Drammen var fin, en tysk husvagnsägare körde riktigt fort framför mig i hårnålarna. Värmen steg och steg, det höll på att bli en riktigt varm dag. Trafiken tätnade på väg mot Dröbak, vägen växelvis 40 km/h genom småsamhällen, 60 och 80. Trots att det är en viktig led som ska avlasta hela Osloområdet är vägen nästan parodiskt seg. Tunneln i sig är brant nedför och brant uppför, mycket trafik, högljudda fläktar och mörkt. Det var kort sagt inte trevligt. Några mil senare är det dags för rast i skuggan och en fika. Värmen är hög och resan inte särskilt behaglig, planen är att åka neråt Uddevalla, ta poängen på museet och hitta en tältplats någonstans i Dalsland. Vid Fredriksstad ser jag skylten om fästningen och gamla stan. Det får bli en tur dit, platsen har jag tidigare sett på en norsk dokumentär om Glomma som rinner ut i havet där. Sen står där en skylt till Roald Amundsens födelseplats, självklart blir det en utflykt dit innan besöket i Fredriksstads gammelby. Han försvann 1928 i en flygolycka i norra ishavet på en expedition och minnesstenen är rest på hans födelseplats. Det är en mindre villa högt över Glomma och har ett besökscentrum. Fredriksstad är en fästningsstad strategiskt belägen vid Glommas inlopp, vallgraven är fortfarande intakt och fästningsvallarna är kvar. Staden är kullerstensbelagd och full av turistiska kaféer och butiker. Ett sidofort Kongsten skyddar huvudfortet, på sidofortet finns en liten utbyggnad för ytterligare pjäser som kallades "Svenskeskrämman". Ironiskt, kanske dubbelironiskt, men ett minne från den tiden då vi låg i krig med Danmark allt som oftast. Efteråt blev det snabba mil på E6 söderut, värmen var hög och i Uddevalla hade museikaféet slut på äggost. Jag letade upp en indisk restaurang, åt middag och gick sen för att handla kvällsmat och frukost. Därefter åkte jag norrut för att ta ett bad i en sjö. Tanken var att hitta en tältplats i närheten men det visade sig svårt. Bad blev det dock i Stigen, därefter söderut igen för att leta nattkvarter, det blev återigen en avtagsväg för skogsmaskiner. Klockan var inte så mycket men jag var trött och tog tidig kväll. 

Fredag

Egentligen hade jag inte tänkt besöka Johans MC och ta de två poängen men det fanns tid och jag ville inte checka in för tidigt på Britanniaträffen. På vägen tillbaka åkte jag via Lilla Edet och vidare mot Ljungskile. Det blev broöppning. Det visade sig klokt att checka in på träffen vid 13 tiden, fick en bra tältplats.

Lördag

Det går att säga mycket om Britanniaträffen, bra ställe på Bengalos MC i Uddevalla, fina trakter. Träffade många kul människor, blev sittande med det norska gänget, mycket trevligt. En och annan öl blev det, tipspromenaden var precis lika svår som vanligt. Köpte årsbrickan och träff t-shirten. Badet nere i ån var varmt och skönt, lite lerigt på väg upp och ner, men lite grisigt ska det ju vara på träff. Det var tre band på kvällen, ett ungt hårdrocksband Black house hill, tyckte jag bäst om. De andra banden var rätt trötta. Träffturen varade en dryg timme i lugn takt på småvägar som jag delvis redan kört på torsdagen och fredagen.

Söndag

Start från Uddevalla ganska tidigt, hade en rätt lång dag i sadeln, lyckades köra fel och fick ta vägen genom Vänersborg. E20 var tämligen hysterisk med hård trafik, men efter Örebro drog jag till Grythyttan och måltidens hus för poängjakten. Det var varmt men gles trafik. Sammanlagt körde jag ca 380 mil under veckan, men långt blev det bara på måndagen med över 70 mil.