Ny vindruta till motorcykeln

 Originalrutan till Tigern är liten och ger ett högst begränsat vindskydd. Det ruskar rätt bra däruppe och efter några timmars körning börjar man bli lite yr faktiskt, känns som att gå i land efter en gropig sjöresa. Den nya vindrutan är stor, 22" hög och bredare än originalet, dessutom går den att höja, sänka och vinkla mellan 55 och 65 grader. Jag köpte den från HPS.com i England, allt gick smärtfritt, enda missräkningen var att det saknades några småskruvar, men en tur till Biltema löste det. 

Hittills har jag kört 35 mil både i regn och i blåst, erfarenheten är att den funkar, det är lugnt kring hjälmen, enda som märks är ett fladder kring ärmarna. Det är också avsevärt varmare där bakom skyddet. Regndroppar på visiret kan jag inte längre fösa åt sidan med fartvinden, då får jag resa mig upp i sadeln. Sen vet jag inte om den är inställd i perfekt läge, en skillnad är att nu går det lätt förrädiskt fort ibland, 140 km/h brukade kännas ganska fort och inget man vill köra i några längre stunder, nu är det ganska odramatiskt. Det som oroar mig är om själva kåpan som rutan sitter infäst i skall hålla, den nya vindrutan med infästning är fyra gånger så tung, minst och tre gånger större. Plasten böjer sig synligt när vindarna friskar i.

22" hög och dyr, det svarta bakom plasten är fästet i tjock svart aluminium

Underhåll av motorfordonen

Motorcykeln 

Bytte olja vid 103637 km, förra bytet vid 93595, alltså 1004 mil sen förra bytet. Däremellan har det nog blivit en och en halv liter påfyllning. Kedjesprayen från S100 är slut, bägge burkarna, så nu är det åter till Biltemas racingspray. Samtidigt köpte jag två liter gaffelolja. Nu är det stödet under gaffelkronan eller motorn som jag saknar. En annan variant är att ha två öglor i betonggolvet så att jag kan ta ett spännband över sadeln och låta den stå på centralstödet och bakhjulet medan gaffelbenen är loss.

Bilen

Bytte bromsskivor och klossar bak på Saaben, byte vid 28200 mil, högersidan var rejält dålig medan vänstersidan var ok, men det vibrerade en del vid bromsning från motorvägsfart. Passade också på att byta ut bromsvätska, den var alldeles mörk.

Nya MC däck

 Bytte till nya däck den 19 maj, det blev Continental Trail Attack 3 precis som jag planerade förra året. Bytet skedde vid 101692 km. Förra bytet var vid 87549 km, totalt  1415 mil alltså. Pirellisarna blev olagliga redan innan 1300 mil, sista 150 milen gick det inte att se slitagemarkeringarna alls. Första intrycket av Trail Attacken var mycket gott, de känns greppiga som tusan och går som på räls genom kurvorna, en riktig fröjd. Igår kollade jag lufttrycket innan avfärd, det visade sig att det var fem hekto för lite i däcken. Efter påfyllning till 2,9 respektive 2,5 kg var jag nyfiken på om de skulle kännas annorlunda. Enda skillnaden tycker jag var att de gick snabbare in in sväng, men grundkänslan, greppiga kvarstår. Nu är det förstås lätt att bli lyrisk på torr asfalt och med nya däck, men det kan inte bara vara inbillning. De gamla Pirellisarna var också bra, men detta är faktiskt ännu en nivå bättre. Metzeler Tourance Next gillade jag också, men de kändes ju nästan som bakelitpuckar i jämförelse. Jag körde två par Tourance Next både säsongen 2018 och 2019, de höll ca 1500 mil utan att bli olagliga.  Det kommer bli intressant att se hur livslängden blir på Trail Attacken. Om ett år vid den här tiden vet jag. Tourance original som satt på bak när jag köpte hojen hade klart mer off road känsla, de durade lite och greppet var mindre bra. Men de var å andra sidan en äldre konstruktion och hade suttit på ett tag. Min egen kapacitet att köra har också utvecklats så det kanske är en orättvis bedömning, men jag tänker inte köpa ett par igen bara för att testa.

Pirelli Scorpion Trail 2

Metzeler Tourance

Metzeler Tourance Next 

Continental Trail Attack 3

Nästa år då? Om de här däcken håller lika bra som Metzeler kommer det bli ännu ett par, håller de som Pirellisarna kommer det bli ännu ett par. Men håller de sämre är frågan om jag inte ska köpa ett par Michelin Pilot Road 4 eller 5, det är ju helt vägorienterade däck, men jag har läst om de som får ut mer än 2000 mil på dem. 

Det här med kedja

Kör man mycket ska man ha kardan, även om jag skriver under på den sanningen måste jag säga att den kedja som jag kör har hållit väldigt bra. Kanske för att jag bytt framdrev ett par gånger. Efter att ha sett Delboys garage för ett par år sedan så är jag inne på hans linje. Byt framdrev när det börjar se dåligt ut. Det här med att byta hela drevpaketet när det är "utslitet" det är för vanliga motorcyklister som inte kör särskilt mycket. Kör man 300 - 500 mil om året så kommer drevpaketet hålla i så många år att man kan ta den extra kostnaden att låta allt gå ned sig. Kör man över 1000 mil om året sparar man pengar och jobb genom att byta framdrev oftare. De är ganska billiga, typ 250 spänn. Min DID ZVMX kedja har suttit på sen 70756 km, så det är över 3000 mil och än kan jag inte märka något särskilt, nu sitter det dessutom ett originaldrev fram som ska vara av betydligt bättre kvalitet än det JT som satt på tidigare, återstår att se. 

Mc underhåll våren 2021

 Luftfiltret byttes vid 10 1500 km, K&N filtret var ganska smutsigt efter ca 3500 mil. Förra året fuskade jag och dammsög filtret. Sen kollade jag ett stift för att se huruvida de var lika sotiga som sist. Men det var de inte, alldeles perfekta faktiskt! Bromsvätskan fram och bak byttes också, handtaget tar längre ut nu och känns fastare, så lite luft hade det blivit sen sist som var vid 85500 km i april 2020. På onsdag har jag tid för däckbyte, i år blir det Continental trail attack 3, de som var slut förra året. Scorpion trail 2 däcken har varit bra, jag gillar känslan i dem, de är greppiga och svänger skönt. Nu de sista milen när däcken är som mest fyrkantiga funkar de fortfarande bra. Livslängden är deras svaghet, bakdäcket var olagligt redan vid 1300 mil, Metzeler Tourance next var fortfarande lagligt vid 1500 mil, å andra sidan är framdäcket hyfsat, bättre än Metzeler var. Nu har jag åkt knappt 1400 mil på pirellisarna. 

Nu är det framgaffeln som verkligen behöver ett oljebyte, den är tämligen stum. Jag vet inte när den servades sist, men jag har ju kört 4650 mil utan att byta. 

Oljebyte på Saaben

 Bytte olja på Saaben i måndags den 3 maj. Mätarställning 281114 km, sist det skedde var i november 2019. Ett och ett halvt år alltså, då var mätarställningen 264484 km så totalt blev det alltså 1663 mil. 163 över rekommenderade intervallet, inte katastrof men lite slapp. Eftersom den läcker lite olja så har jag säkert hällt på en liter också däremellan. 

Det som blev väldigt tydligt var standarden på underredet, det är rejält rostiga ytor på alla balkar, länkarmar, bromsok, bromssköldar och avgassystem. Hur avgassystemet lyckats hålla tätt så här länge är en gåta, det var ju rostigt redan när vi köpte bilen för snart fem år och nio tusen mil sedan. Sen är bakdäcken dåliga, de behöver bytas. Å andra sidan kör vi ju så lite nu för tiden. Det enklaste hade varit att köpa en annan bil till hösten. I många år har vi ju talat om en Skoda Superb kombi. Priserna börjar ju nå våra nivåer för de tio år gamla bilarna, men helst vill jag nog ner ytterligare lite grand i pris. Fast hela det här resonemanget grundar sig på att vi ska sitta fyra av vuxen längd i bilen och frågan är hur ofta och länge vi kommer göra det till?

MC - våren 2021

Den 27 februari var det äntligen dags för en tur till Gysinge, årets premiärkörning. Söderväggen mot naturrum var inte varm men kaffet var gott. Sen kom snön åter och med jämna mellanrum har det varit kallt och uschligt för årstiden. Vid starten stod mätaren på 97744 km. Nu har den passerat 10 000 mil.

Det är en milstolpe för en motorcykel, få hojar når 15 000 mil så i någon mån får man väl säga att den nu befinner sig på "dösidan". 19 år är också en respektabel ålder för en motorcykel även om den slipper saltade vägar och inte gått mycket grusväg heller. För att jämföra med en bil skulle jag säga att milen motsvarar ungefär det tredubbla, det är förstås möjligt att köra mycket längre. En i IronButt sålde sin hoj efter 20 000 mil, nu har den gått 10' till...

Sista stunden av ungdom

 Triumph klubben har startat en fotojakt där man ska fota sig vid olika platser och få poäng för de olika resmålen. Hittills har jag varit på tre ställen, ett tjugotal återstår, men det hade varit kul att åtminstone placera sig. Men som alltid finns det extremister som ser till att besöka alla mål och det kommer inte jag göra, så vi får väl se hur det går. 

Den 12 maj är det dags för årets Gökotta i Lingbo som SMC arrangerar. 

Det jag önskar mest just nu är att Norge öppnar sina gränser. Jag saknar verkligen Norge efter att inte ha varit där på snart två år.