Första oljebytet på Volvon och nya bromsar bak

 Jag har verkligen tröttnat på att meka bil men det var dags för oljebyte. Grejorna har väl legat ett år på bänken i garaget. Tittade på en youtube instruktionsvideo vilket var tur eftersom jag trodde oljefiltret satt på ett annat ställe! Nu var det ju både enklare och lite bökigare än väntat. Filtret var sprättlätt att byta,  bara packningen som var lite pillig att få bort utan tång. Sen var ju motorskyddet undertill enkelt att ta väck även om det satt med åtta skruv, hade jag inte väntat mig så videon var bra. Det går 5,9 liter i motorn så lite dyrare blir det än på saaben å andra sidan är det 3000 mil bytesintervall. Sen har vi ett slags oljud från vänster fram som jag inte lyckats identifiera. Låter som ett hjullager som börjar bli dåligt, men inget malande ännu. Jag visste att bakbromsarna var slitna, tyvärr hade kolven höger bak poppat ut så verkstan fick byta hela oket, inte gratis men jag vill inte renovera något som jag inte sett själv. Nu vid 207974 km den 4 januari 2022 har vi nya bromsar bak och ny olja och filter. På framhjulet kändes inget särskilt, det rullade inte sämre än höger hjul och det kändes ingen hackighet heller i lagret. 

Förra bytet av olja och filter var 2020-10-21 vid 179467 km, så det blev 2850 mil på samma olja, faktiskt inom serviceintervallet!

Underhåll av motorfordonen

Motorcykeln 

Bytte olja vid 103637 km, förra bytet vid 93595, alltså 1004 mil sen förra bytet. Däremellan har det nog blivit en och en halv liter påfyllning. Kedjesprayen från S100 är slut, bägge burkarna, så nu är det åter till Biltemas racingspray. Samtidigt köpte jag två liter gaffelolja. Nu är det stödet under gaffelkronan eller motorn som jag saknar. En annan variant är att ha två öglor i betonggolvet så att jag kan ta ett spännband över sadeln och låta den stå på centralstödet och bakhjulet medan gaffelbenen är loss.

Bilen

Bytte bromsskivor och klossar bak på Saaben, byte vid 28200 mil, högersidan var rejält dålig medan vänstersidan var ok, men det vibrerade en del vid bromsning från motorvägsfart. Passade också på att byta ut bromsvätska, den var alldeles mörk.

Oljebyte på Saaben

 Bytte olja på Saaben i måndags den 3 maj. Mätarställning 281114 km, sist det skedde var i november 2019. Ett och ett halvt år alltså, då var mätarställningen 264484 km så totalt blev det alltså 1663 mil. 163 över rekommenderade intervallet, inte katastrof men lite slapp. Eftersom den läcker lite olja så har jag säkert hällt på en liter också däremellan. 

Det som blev väldigt tydligt var standarden på underredet, det är rejält rostiga ytor på alla balkar, länkarmar, bromsok, bromssköldar och avgassystem. Hur avgassystemet lyckats hålla tätt så här länge är en gåta, det var ju rostigt redan när vi köpte bilen för snart fem år och nio tusen mil sedan. Sen är bakdäcken dåliga, de behöver bytas. Å andra sidan kör vi ju så lite nu för tiden. Det enklaste hade varit att köpa en annan bil till hösten. I många år har vi ju talat om en Skoda Superb kombi. Priserna börjar ju nå våra nivåer för de tio år gamla bilarna, men helst vill jag nog ner ytterligare lite grand i pris. Fast hela det här resonemanget grundar sig på att vi ska sitta fyra av vuxen längd i bilen och frågan är hur ofta och länge vi kommer göra det till?

Bilunderhåll

Idag bytte jag olja och luftfilter på saaben. Fick åka till OKQ8 Fjällbacken, min teori är att det är många som skruvar bil själva i Andersberg, därför är lyftplatserna ofta upptagna här. Bytet skedde vid 264484 km, tyvärr missade jag att anteckna när förra bytet utfördes. Har antecknat att jag bytte olja sommaren 2018 vid 240033 km. Kan jag ha kört nästan 2500 mil mellan bytena? Nej jag vill minnas att jag bytte i våras någon gång, vet att jag hällde på en liter i somras nere i Blekinge när värmen och långresan kokat bort alla andra vätskerester. Nåväl, nu är det bytt i vart fall, luftfiltret byttes förra gången för drygt 6000 mil sedan. Det är ju ett tag, men det såg inte jättedåligt ut. Vi kör ju knappt grusväg. Gummilisterna är insmorda med glycerin, bilen är tvättad både utvändigt och invändigt, mattorna är tvättade med högtryckstvätt och torkarbladen är bytta. Spolarvätskan är påfylld och dubbdäcken och takboxen är på, nu kan skidsäsongen börja.

Nya däck och besiktningsbekymmer

Motorcykeln har fått nya däck, vid 72750 km. Det blev Metzeler Tourance Next i år igen. Bakdäcket var nästan slut, framdäcket hade nog hållit ytterligare en tid, antagligen för årets norgeresa på ca 300 mil. Men som en erfaren däckgubbe och motorcyklist sagt "90% av alla punkteringar sker när däcket har 10% kvar". Det vill man undvika. De bytte även slangar i år. Tyvärr glömde jag notera när de monterades förra året, men jag uppskattar antalet mil till ca 1200. Får se nästa år när det är dags att byta.Batteriet tog slut, jag drog en chansning och åkte ändå, nere i Hedesunda stannade jag för att tanka. Sen ville inte startmotorn dra runt. Jag messade och bad om hämtning, tittade efter en bil att koppla mina startkablar mot. De hade jag förutseende nog lagt med i topboxen. Men det kom ingen bil och hemma svarade ingen. Jag började fundera på att springa igång hojen. På tredje försöket gick det. Hade glömt trycka in startknappen, det är ingen moped det här, så nu kan jag det. Men jag beställde ett gelbatteri från Motobatt, det bästa enligt vissa, funkar utmärkt nu.

Sen har jag börjat oroa mig för kopplingen, inte för att den slirar, än, men jag tycker den tar väl långt ut. Därför har jag beställt nya lameller och packningar för bytet. Sen läste jag att någon tyckte det var dumt att byta innan det verkligen behövs. Han hade kört 11000 mil och ändå bytt i onödan, som han skrev. Men jag tror jag ska göra det där bytet ändå. Det är gott att veta att det är nytt och bra, samtidigt byter jag olja och filter. Lite i förtid det också, men det är en gammal hoj som börjar få lite mil på mätaren, omsorg förlänger livet.

Saaben har fått oväntade bekymmer på besiktningen. Dels upptäckte de att bromsarna tog olika bra, jag bytte bromsvätska, luftade och motionerade det sämre oket. Vätskan var riktigt svart och dålig, men det är ändå tveksamt om det räcker. Det drar inte snett, men känns inte heller som ett riktigt bett. Staget mellan bärarm och krängningshämmaren var trasigt.Med hjälp av vinkelslipen lyckades jag byta det. Sen till det värsta, den läcker olja och jag kan inte se varifrån, den måste upp på lyft för att lokalisera, rengöra och inspektera. Det är inte mycket heller, några droppar per dygn, inte mer.

Nytt stag vänster fram.

Iron butt

Långt innan jag bestämde mig för att skaffa motorcykelkörkort vintern 2017 har jag haft en målsättning, att göra en Iron Butt körning. Det finns många olika sorters körningar men den som är öppen för nybörjare är 160 mil på under 24 timmar. Eftersom fenomenet kommer från USA är det förstås 1000 miles som gäller, 1609 km alltså. Från att det var en ganska avlägsen dröm för ett och ett halvt år sedan har jag, förverkligat körkortsdrömmen, skaffat en motorcykel, väntat en lång snöig vinter som aldrig ville ta slut, kört en hel del för att skaffa mig erfarenhet. Här tror jag norgeresan var viktig, dels var det långa dagar i sadeln men mot slutet kände jag också hur körtekniken lossnade. Men även mekande och underhåll av hojen var viktigt att få koll på, kedjespänning, drev och smörjning, bromsklossar, hjullager och filter. Allt detta som gör att man känner sin cykel någorlunda och byter grejer innan det blir helt utslitet.
Körsträckan jag bestämt mig för byggde på information från den svenska Iron Butt organisationen om lämpliga färdvägar, men det var ändå mina val.

Reserapport  Saddle Sore 1000

Jag startade hemma i Gävle fredag 27 juli klockan 04:00 på OKQ8 macken bara ett stenkast bort, tankade fullt och stack in kortet igen för att få startkvitto. ”Inget kvitto kan ges”, katastrof, jag har toppfull tank och det funkar inte att bara åka upp till Gävlebro och göra ett nytt försök där. Vad göra? Kan man komma tillbaka när macken öppnat och få något slags intyg, tankarna snurrade, jag förstod att jag i vart fall måste få ett startkvitto och att jag måste köra upp lite bensin innan dess. Därför påbörjade jag resan med hopp om att kunna stanna vid första bästa mack. Vid Dragon Gate finns en Preem, när jag stack in kortet tändes ”Vänta” sen hände inget, jag väntade, inget hände, stressen sköljde över mig. Då tänkte jag att jag sett en skylt om en mack åt andra hållet inne i Mehedeby, jag åker dit, hittar en Qstar, displayen visar ”Closed”. Nu var humöret i botten. Det börjar regna lätt och allt verkade gå åt fel håll. Jag förbannar min klantighet som toppfyllde, från och med nu, alltid plats i tanken för fler försök om inget kvitto ges. Färden fortsätter längs E4:an, vid Tierp finns det fler mackar, jag hittar en Gulf som gav ett startkvitto, äntligen! Nu kan jag börja körningen.

Nästa stopp blev Järva Krog, allt funkade perfekt, solen lyfte morgondimman och stadshusets siluett från Essingebron var fantastisk. Framme i Norrköping var det dags för tankning igen. Pumpen startar men bara 0,56 liter kommer innan den stänger ner. Vad är detta? Jag har ju pengar på kontot? Katastrofkänslorna kommer tillbaka. En titt i bankappen i mobilen visar att de tre tidigare tankningarna antagligen reserverat pengar som ännu inte återförts. Jag för över tillräckligt med pengar för att vara på den säkra sidan, men vågar inte göra ett nytt tankförsök på samma ställe. Färden går vidare efter en kopp kaffe och en macka. Planen är att åka till Jönköping för att tanka nästa gång, men mätaren sjunker snabbt, jag vet att den visar fel, det är mycket mer kvar än det verkar, Tigerns 24 liter räcker bortåt 40 mil. Men återigen, ta det säkra före det osäkra. I Ödeshög stannar jag på Vida Vättern, en liten mack, ingen kortläsare alls. Jag ber killen i kassan om ett kvitto, självklart svarar han, lättad åker jag vidare mot Helsingborg. Mest minnesvärda intrycket från den långa E4 färden var en karavan av tyska Trabantbilar.

Nu stiger temperaturen snabbt, jag stannar och dricker vatten och äter en ölkorv. Nere vid mötet mellan E4, E6/E20 är allt ett enda kaos av vägar, jag har sett ut en mack vid köpcentret i Väla. Det är fredag och massor av trafik, hettan är kompakt. Jag tror att jag åkt fel, men jag kommer faktiskt rätt i myllret kring Hyllinge, Fleninge, Ödåkra och allt vad det heter. Automaten skriver ut ett kvitto från resans sydligaste hörnpunkt. Här var enda tillfället jag önskat att jag haft en GPS. Nästa etapp var E6 genom Halland, 120 väg, enormt mycket trafik, vinden blåser mig nästan av vägen. Värmen är extrem. Jag behöver äta något, valet faller på en lyxshake på Max. Det luftkonditionerat och resten av befolkningen tycks ha insett samma sak, det är knökfullt, skrikande barn och semesterkaos. De gör min order fel, ställer shaken i kylen, jag ser det och ropar snabbt -skit i det, ge mig den, jag ska vidare! Värmen är helt hysterisk, jag funderar på vad jag tänkte med, under en av årets varmaste dagar, på det varmaste året sen mätningarna startade, då ska jag köra mer än 160 mil?!

Jag känner till Göteborg väl och vet att Tingstadstunneln ofta har kö så här års även när det inte är rusningstrafik, det visade sig stämma, men det gick ändå rätt smidigt, framför mig i tunneln låg en spolbil. Egentligen hade jag inte tänkt stanna i Göteborg, men jag var osäker på avståndet till Tanumshede och mindes inte om det fanns något bra stopp mittemellan så det blev en tankning med oljekontroll och kedjesmörjningsomgång. Uppe i Tanumshede är det massor av folk, turistbussar och mängder av fordon. Svetten rinner under ryggskyddet, två kalla Cola och en ölkorv till, sen börjar resan på lugnare vägar genom Dalsland, mot Åmål och vidare mot Karlstad där jag är uppvuxen. Efter tankning i Karlstad åker jag hem till mina föräldrar och tar resans enda längre paus, hinner med en kall snabbdusch och dricker kaffe. Oklart hur det gick till, men nu dämpar hörselpropparna fantastiskt, det bara susar lätt om hjälmen. Trafiken har glesnat och värmen börjar sjunka. Jag njuter för första gången på resan. I höjd med Karlskoga känns brandrök från en av detta års alla skogsbränder.

I Västerås har solen börjat gå ned. Jag stänger mc ställets ventilationsöppningar och börjar känna en viss tillförsikt om att detta kan gå vägen. Nu är det nästan mörkt, lyset är inte starkt på en mc och Triumph Tiger 955i är inget undantag. Trafiken är gles i södra Dalarna, en svag rodnad över horisonten, det är vackert och jag är på kända vägar mellan Avesta och Falun. Det som oroar mig nu är vilt, skulle ett rådjur plötsligt hoppa upp eller en grävling springa över vägen är jag inte säker på att jag hinner se det. Strax innan jag ska svänga vänster ut på E16 mot Falun låter jag en skåpbil köra om, jag lägger mig efter i hopp om att den ska ta första smällen om det kommer vilt. Det hinner inte mer än komma en rådjursskylt förrän jag ser bromslyktorna tändas och bilen göra en undanmanöver, två bruna rådjur syns i strålkastarskenet. Där hade jag tur. På Preemmacken i Falun är det ljummet och vindstilla, det enda som stör mig nu är tankarna på hur jag ska göra när jag kommer hem till Gävle. Kommer jag ha åkt tillräckligt långt ändå eller måste jag åka ned till Tierp igen? På Preem i Gävlebro får jag facit, om jag räknar min resa från Tierp där jag har ett startkvitto till Gävle så blir det 1605 km på mätaren, det är inte tillräckligt. Jag bestämmer mig för att göra det enda rätta även om det svider, jag åker ner till startplatsen i Tierp och sluter cirkeln, på samma Gulfmack som jag fick mitt startkvitto får jag mitt målkvitto.

Erfarenheter jag tagit med mig inför framtida körningar:
*Alltid plats i tanken för fler tankförsök om inget kvitto ges.
*Ta med mitt gaskök och en termos, det blev för lite kaffe den här gången, bara två koppar, en i Norrköping och en i Karlstad
*Ölkorv är det ultimata resetilltugget
*Att joxa med kvitton, loggbok och penna i en fryspåse i toppboxen är inte optimalt
*Ett system för att dricka under färd hade varit guld värt
*Ska man göra roligare körningar på mindre vägar är GPS nästan nödvändigt för att inte tappa tid. (Även om jag älskar papperskartor)

Bil och MC underhåll

I somras bytte jag olja på Saaben vid 240033 km, 1438 mil sen sist, det blev OKQ8. Nu när startavgiften 60 kr finns där tar jag det av någon anledning lugnare. Det blir liksom aldrig riktigt billigt längre. Fast Biltema har sänkt priset på sin helsyntetiska olja.

Motorcykeln har så långt den här säsongen fått nya Metzeler Tourance Next däck, nytt framdrev, nya bromsklossar runt om och ny bromsvätska inför Norge, inför Iron Butt nytt bakre hjullager på höger sida och bytt luftfilter till K&N, det satt redan ett sånt på plats, så nu har jag två. Nu har cykeln gått 66403 km, exakt tusen mil den här säsongen, då fick den också ny olja och nytt oljefilter (förstås). Enda strulet var att den vägrade starta efter att ha stått stilla en dryg vecka medan vi var på Sicilien, antagligen beroende på lite halvdåligt batteri, kanske läge för byte till nästa säsong. Det sitter ett Biltemabatteri i, kan ju funka, men ett riktigt bra gelbatteri är inte superdyrt heller.

Norrlandsresan 2018

I år åkte vi upp till Pajala med stopp på höga kusten och i Skellefteå. Högbondens fyr övernattade vi på 2002 senast. Vi hade lika bra väder i år, utsikten är fantastisk och numera finns en bastu nere vid havet med magisk känsla.

Rotsidan Fällsvik

Utsikt från Högbonden

På vägen stannade vi i Umeå och besökte Väven. Att vi hamnar i Skellefteå beror på att vi brukar stanna på hotellet Rum för resande. En fin kväll där vi till slut hamnade på en vegansk asiatisk restaurang, lite otippat i Skellefteå. Förra året var det lite mer roadtrip med fler stopp, i år skulle vi ha längre tid i Pajala, därför blev det bara ett kort stopp i Luleå för lite shopping sedan vi upptäckt att Norrbottens museum stängde redan klockan fyra. Men det blev i vart fall goda wienerbröd från Björn Anderssons konditori. Vägen längs Torneälv från Övertorneå är lite längre, men fin. På hemresan valde vi tyvärr den vanliga vägen som visade sig vara uppgräven i två mil. Vi såg en stackare som fått punktering.

Vaasikavuoma - slåttermyr

Jupukka mätpunkt Struves meridianbåge

Vi kom upp till Pajala på tisdag eftermiddag och skulle stanna till på fredag när Pajala marknad började. Campingplatsen drevs av ett Belgiskt par som bytt liv, från Brügge till Pajala är ett stort steg. Tre dagar i Pajala är ett tag om man inte ska fiska eller åka skoter om man redan varit där flera gånger. Vi besökte släktingar, åkte till finska sidan, besökte Jupukka mätstation som är en del av världsarvet Struves meridianbåge, tog en tur till Kaunisvaara för att titta på den nya gruvan. Det är oerhört stort, enorma proportioner på ytan för dagbrottet. Naturligtvis besökte vi slåttermyren Vaasikavuoma när det gula kvällsljuset var som vackrast. Pajala marknad är som de flesta marknader med några skillnader, det finns samiskt hantverk, suovaskebab och fiskegrejer i mängd. Man kan kalla det efterfrågestyrd marknadsanpassning av marknaden.Smash-hiten var suovaskebab med senapskryddad kebabsås. Här nere finns inte rökt renskav att tillgå, men man kan nog krydda upp med lite barbecuesås istället. På nervägen stannade vi i till i Överkalix och tittade på Bengt Pohjanens ortodoxa kyrka, i Skellefteå låg jag och läste i Niklas Natt och Dags bok 1793, det är en ruskig historia och en slags deckare, väl läsvärd för sin beskrivning av det sena 1700 talets Stockholm.Nästa stopp blev Härnösand, där vänner har en sommarstuga, det blev både båtfärd och dopp i Östersjön.

Ortodox kyrka i Sirillusgården Överkalix

Tärnorna vakade över sina ungar längst söderut på Härnö

Bilunderhåll

Vid 240330km bytte jag olja och filter på Saaben. Det blev lite längre mellan bytena än jag tänkt men ändå bara 1465 mil sen sist. Avgassystemet sjunger på sista versen och vindrutan vill jag helst också byta nu. 

Bilunderhåll och längtan till MC säsongen

När vi köpte saaben i augusti 2016 hälsade säljaren att handbromsen var på upphällningen, en gång lyckades jag justera den och ta den igenom besiktningen, sen gav den upp. Under ett halvt år körde vi sedan utan handbroms. Det gick oftast bra det med. Förra veckan var det dags för besiktning och då måste det förstås funka. Det blev till att lämna in bilen. Däckakuten hade snabbt tid, de konstaterade att allt var helt utslitet, det blev byte av skivor, backar och klossar. Tyvärr verkar det som att länkage och kablar kärvar lite, för ibland ligger handbromsen på. Arbetet utfördes vid 232500 km. Hur gick det vid besiktningen? Blankt papper så när som på en glödlampa som behöver bytas, inget återbesök.
Med snön och isen denna vinter är det nya vinterdäck som känns mest angeläget. Slitna Nexen är inte bra, de var inte ens bra som nya tror jag.

Vi har massor med snö, egentligen tycker jag det är väldigt bra, äntligen längdskidor. Samtidigt längtar jag intensivt till MC säsongen, en säsong som verkar ligga allt längre bort med tanke på vädret. Tidigast april är min prognos. Möjligen blir det lite meka innan dess, bakbromsens belägg är dåliga.

Motorcykel och försenat oljebyte

Den 28 september var en stor dag, då erövrade jag A-körkort. Man får nog säga så, det var vare sig gratis eller enkelt. Tror jag landade på 22 lektioner och en missad uppkörning. Men Lovéns trafikskola i Sandviken gjorde ett jättebra jobb, kunniga, trevliga och generösa, kan inte tänka mig att någon skulle göra ett bättre jobb. Det blev tydligt att jag behöver en stor hoj. Den Yamaha Tracer 900 jag körde på skolan var väldigt trevlig, aningen för låg i sadeln men skön ändå. Testade också en ny Honda Africa Twin, den var också fin, gärna en sån. Tillslut läste jag om Triumph Tiger 955, hög och oerhört prisvärd. I Örebro fanns en roulettegrön 02:a i fint skick med färgmatchade väskor. Tre ägare, svensksåld och 5500 mil. Det var bara att slå till, först tåg till Örebro, sen hemfärd via Norberg och Elsa Anderssons konditori. Totalt har det blivit 40 mil. Sen dess har det blivit en burk kedjespray och lite putsande. Ikväll upptäckte jag att det var låg oljenivå, påfyllning krävs innan nästa tur, ett observandum att hålla under bevakning förstås. Däcken har godkända mönsterdjup men börjar bli gamla, fram från 2012 och bak från 2014, så där blir det nytt.

Har dåligt samvete nu, men först idag fick Saaben ny olja, vid 225695 km. Det innebär 1947 mil på samma olja, inte bra, nu får det bli lyxbyte efter 1000 mil. Tyvärr har OKQ8 höjt priset på gör det självverkstan. Nu tar de 50 kr i öppningsavgift och 2,75 per minut. Sammanlagt 115 kr, det är faktiskt dyrt. 20l dunk och garagebyte nästa gång.

Norrlandsresan 2017

Det var dags för mig att få se Kiruna innan de flyttat staden. Därför packade vi bilen full och lade upp en rutt norrut.

Dag 1: Gävle - Sundsvall 

Började med en frukost på Scandic Väst i Gävle. Lite halvsurrealistisk känsla då hotellet var fullt av Jehovas vittnen som tydligen hade en konferens i stan. På vägen upp stannade vi på Gränsfors bruk och jag handlade en yxa medan min hustru köpte en blomkruka. Sedan firade vi hennes födelsedag i Sundsvall. 

Dag 2: Sundsvall -Umeå

Besök på Naturrum Höga kusten och lift upp till Skulebergets topp där vi kokade kaffe. I Umeå hade vi ordnat ett rum på patienthotellet. Lunchpizza på Väven, besök på konstmuseet och promenad på stan.

Kvällen avslutade vi med ett besök på Umedalens skulpturpark. En fantastisk plats.

Dag 3: Umeå - Piteå

Regn och fulväder, vi tar en sväng förbi ostens hus i Burträsk. I Piteå söker vi upp Gläntanbadet men det är för kallt i vattnet. Regnet hänger i luften medan vi tar en tur på stan. Till kvällen går vi på bio. I badhusparken hade de anlagt en fin trädgård med växter utvalda för sin härdighet.

Dag 4: Piteå - Pajala

Regnet hänger i luften och det är kallt. Vi besöker Luleå och Norrbottens museum, Kulturhuset och åker ut till Kyrkstan. Väl där öser regnet ner på ett nästan parodiskt vis. Vi lagar kaffe i porten till Nederlule Kyrka, tittar på Albertus Pictor målningarna och reser vidare mot Boden och Rödbergsfortet. Guiden tar oss på en nära två timmar lång visning, utsikten från hjässan är fin, tyvärr är vädret uselt. Därefter drar vi vidare till Pajala. I Pajala passar vi på att besöka Vassikavuoma, den stora slåttermyren och Laestadius pörte. Jag badar bastu och äter renkött.

Dag 5: Pajala - Kiruna

Återigen kallt, det har slutat regna. Vi åker söderut till Sattajärvi och går på Keros fabriksbutik, kommer därifrån med en vintermössa i älgskinn. Sen besöker vi släktingar och äter mylta med vaniljglass. Vägen mot Kiruna är toppen, åtgärdad för gruvbolaget Northlands transporter. Här och var syns avstannade vägbyggen där vägen skulle ha rätats ut. Vi stannar vid suptallen och åker vidare till Kiruna. Middag på Mommas krog på Ferrum, tittar på utsikten mot Kebnekaisemassivet. 

Dag 6: Kiruna - Abisko - Kiruna

Vi börjar med besök i Kiruna Kyrka. Den ska flyttas i sin helhet till Kirunas nya centrum, sedan tittar vi på stadshuset som ska rivas, bara klockstapeln blir kvar. En från utsidan rätt oansenlig byggnad men på insidan är den väldigt fin. Synd, men det nya stadshuset blir säkert ett lyft. På eftermiddagen besöker vi LKAB och åker ner i gruvan. En fascinerande resa in i en stor industri.

Framåt kvällningen är det dags för ett efterlängtat träningspass, jag tar en löprunda på Jägarspåret, gamla I 22:s elljusspår. Med anslutningen till Camp Ripan blir det dryga 7 km. Efter middag bestämmer vi oss för att ta en tur till Abisko. Samma dag har jag upptäckt att våra däck är helt utslitna, bakdäcken saknar mönster! Det känns inte helt bra samtidigt är det en fantastisk kväll med sol dygnet runt. Vi packar köket och fikakorgen, det är iskallt men oförglömligt. 

Torneträsk sett från Nuolja

Dag 7: Kiruna - Jokkmokk

Vi börjar dagen med sen frukost och bad i poolen på Camp Ripan. Sedan ett besök i Jukkasjärvi, de tar rejält betalt att titta på ishotellet så det skippar vi. Kyrkan med sina bildtavlor av Bror Hjorth blir behållningen. I Gällivare/Malmberget ska de också flytta delar av staden. När vi besökte Dundret syntes det att det byggdes nytt i ett stort område. I Jokkmokk besökte vi Ajjte det samiska museet och Fjällbotaniska trädgården. Bägge är fina besöksmål. Middag på Gasskas, vi var enda gästerna. Synd på ett trevligt ställe. 

Dag 8: Jokkmokk - Skellefteå

Vi hade två besöksmål idag, Storforsen och Polarbröd i Älvsbyn. Storforsen var fantastisk, kaffekok med forsvatten i döda fallet. Bullarna vi köpte på bageriet i Kåbdalis var supergoda. Tyvärr var Polarbröd inte öppet så det blev en tur till Piteå igen istället och ett nytt försök på Gläntanbadet. Nu gick jag i, det var fortfarande svinkallt, fast soligt. I Skellefteå blev det en löprunda runt Moröhöjden. Jag väljer att inte kommentera kommunens arbete med sina spår, skyltning etc...

Dag 9 Skellefteå - Härnösand

Den längsta resdagen gick till vänner i Härnösand. Ett kort stopp i Docksta för att titta på tofflor. Vi stannade och åt lunch på Västernorrlands museum Murberget i Härnösand. Det blev bastubad och avsvalkande dopp i Östersjön på kvällen.

Dag 10 Härnösand - Gävle

Ett kort stopp i Timrå, annars raka vägen hem.

Bilunderhåll: 

Vid 21850 mil sätter vi på nya däck, Nexen, killen på Däckakuten kommer in och säger, "det var verkligen slicks bak, inte en antydan till mönster". 

Äntligen fläkt igen!

För en månad sedan dog fläkten i bilen. Jag misstänkte att det var fläktmotorn som packat ihop. Det hände på den gamla Saaben och bytet var tämligen enkelt. AD bildelar i Sandviken hade en fläkt på lager, fick den dessutom billigt 700 kr. Efter bytet trodde jag ju att det skulle börja susa ordentligt, men icke. Efter lite internetsök fann jag att fläktmotståndet också brukade ge upp. På en bilskrot i Skövde hade de ett motstånd till salu från en 2008 med 12500 mil på mätaren. De tidigare modellerna hade andra kopplingar så det gick inte att köpa ett från en äldre modell. Det slutade på 1400:- Fläktmotståndet satt överjävligt till på bilar fram till 2006. Man fick plocka bort pedalstället för att komma åt, 2006 med faceliftet flyttade de motståndet till höger sida. Så nu räckte det med att ta väck handskfacket och underpanelen till instrumentbrädan för att komma åt att skruva loss motståndet. Sen behövde förstås torkararmarna och täcklocket för fläktmotorn tas väck i motorrummet för att komma åt elanslutningen till själva fläktmotorn.

Det svåraste visade sig faktiskt vara att få loss själva plastkopplingen mellan styrdonet på panelen och motståndet, fick klura lite på det, men med hjälp av en liten skiftnyckel kunde jag hålla ihop plastspärrarna som höll fast kontakten.

Vid ca 21450 mil fick Saaben fläktmotor och motstånd bytta.

Byte av bromsskivor

I lördags bytte jag bromsskivor fram på Saaben. Ett arbete jag gjort förut på flera bilar, ingenting konstigt. Fast den här gången fanns det ett moment jag inte räknat med. Hållaren till det glidande bromsoket satt fäst med två M12 skruvar med utvändig torxskalle. Lite lyxigt, en vanlig sexkant funkar ju bra, en snabb tur till Biltema för inköp av en sån sats hylsor. Så var det detta med att åtdragningsmoment. Trots förlängningsskaft slutade det med att jag fick sätta domkraften under skaftet och pumpa loss skruven. 3 cm gänglåsning på en i övrigt torrdragen skruv. Osäkert hur många NM de dragit den med men det skulle bli värre. På högersidan gick det inte att lyfta med domkraften, skaftet tog i bärarmen då, det slutade med att jag hade foten på skaftet och ryggen mot väggen pressade för kung och fosterland. Den lossnade, men sen vet ni hur hårt det sitter med massa gänglåsning, det vanliga spärrskaftet fick inte plats så det blev till att dra ett kvart varv åt gången, riktigt segt och tråkigt. Mutterdragare var inte att tänka på, den fick inte plats.

Skivorna var tvärslut 20mm tjocka, enligt verkstadshandboken ska de bytas vid 22 mm. Kanske aldrig bytta sen bilen var ny, det som talar mot det var väl att skruven satt så hårt, bara dåliga mekaniker gör sånt, inte fabriksmontörer med momentdragare.

Sen fortsatte eländet, gängorna för glidpinnarna till oket var dåliga på högersidan, slutade med att jag fick ta fram en gängtapp och fräscha upp dem, tydligen M10x1,25 om nån undrar. Förhoppningsvis ska jag väl slippa byta skivor igen så länge jag har den bilen. Byte gjordes vid 206600 km.

Oljebyte och slalom

Så var det då äntligen dax, oljebyte och luftfilterbyte på nya Saaben vid 206046 km. Oljan såg fortfarande mycket fräsch ut, kändes fin också. Förra bytet var vid 189700 km. Serviceboken har 1500 mil serviceintervall på biopowermotorerna. Jag kör bara bensin, förra ägaren körde bara etanol. Nu blev det 1635 mil mellan bytena, jag fyllde på med OKQ8 helsyntet i höstas, mest för att bli av med den nästan tomma dunken. Bilen drar ingen olja alls vad jag kan se. Jag kommer fortsätta hålla den kortare bytesintervallen precis som med gamla bilen. Det står i serviceboken att luftfiltret byttes 16/1 2014 vid 147449 km av Vågbro bil, det satt ett Mahle i, antagligen det filtret. Såg fint ut, men hög tid att byta ändå 5850 mil på det. Det blev nya torkarblad också i veckan.

Frambromsarna är snart utslitna, köpte nya skivor och belägg idag. Det är 308mm skivor på den så det blir lite dyrare, 499 kr/st mot 359 för de vanliga 288mm som satt på gamla Saaben.

Sedan tidigare har jag ju bytt tändkassetten mot den som satt på gamla bilen som var från 2013 plus nya tändstift i augusti vid 195600 km. Bytte också ut batteriet, det som satt i gamla bilen var bara ett par år gammalt. Den kassett som satt i nya bilen felmarkerade emellanåt, sedan bytet har motorlampan aldrig tänts.

Slalomsäsongen har börjat

Nu har vi åkt två dagar i Kungsberget, känns bra att åka igen. Det roligaste är att fortfarande utvecklas, att få åkningen att stämma bättre. Just nu funderar jag på hur jag kan ta näsa steg, att åka mycket är viktigt, men hur får man ut det mesta av varje åk? När det gäller träningsprogram för konditionsträning så bara regnar det förslag, men mera tekniska sporter, då är det svårare.

Det som har varit en ögonöppnare är att pulsen är betydligt mycket högre under körning än vad jag trodde. Jag har behandlat dessa dagar som vilodagar tidigare, tänkt att det främst är musklerna som fått jobba lite, men pulsen sticker iväg rätt bra den också. Förra året körde jag femton dagar, räknade dem inte alls. Med dem inräknade skulle jag ha nått målet 3 pass/vecka, 3h/vecka utan problem, nu hamnade jag strax under. I år ska jag räkna dem.

Oljebyte

Vid 303448 km var det äntligen dags för oljebyte på Saaben. Biltema helsyntetolja och filter, ny plugg och packning. Ett klassiskt byte, lugnt och avslappnat på OKQ8  som tog 23 minuter, ingen stress alls.
Förra oljebytet var i oktober 2014 vid 284267 km.  1900 mil utan byte och två vintrar, det är snudd på misshandel, men jag har fyllt på med fin syntetolja vid några tillfällen.

Det går lite trögt att lägga i växlarna tycker jag, kanske slitna bussningar i länkaget, möjligen är det dags för Redline olja i lådan. Ett billigt sätt att skämma bort den så här på dess ålders höst. Kopplingen är väl inte heller helt fräsch.

En bil en bok ett träningspass

Sagan om Citroen Xantian är över. Topplockspackningen var trasig sedan ett par månader, oljan blev till majonäs och när kylan kom orkade inte motorn pumpa runt issörjan. Oljetryckslampan slockande inte. Jag bestämde mig för att nog fick vara nog. Dessutom var det bara 10-15 liter kvar i tanken. Kan inte påstå att jag saknar den något särskilt men ett litet litet vemod finns det förstås. Varje bil har sin tid i livet. 4000 mil fick vi tillsammans.

Nattduksbordet

Pete Blaber före detta befäl i amerikanska Delta Force berättar i boken The Mission, The Men and Me om sina olika erfarenheter av ledarskap. Berättelserna från olika uppdrag och krig i olika länder används för att understryka olika aspekter av ledarskap. Den grundläggande principen för Pete är att man måste vara förberedd på bästa sätt och därefter ha handlingsfrihet att utveckla situationen eller reagera på hur situationen utvecklar sig. Det är motsatsen till att planera menar han. Planera innebär att man låser sig vid ett tillvägagångssätt och om inte det funkar måste man avbryta och försöka igen. Om de som planerar dessutom saknar kunskaper om lokala förhållanden kan det inte bli annat än fel. Anledningen till planeringshysterin menar Pete är oviljan att ta risker. Men han menar att det är ett falskt sätt att hantera risker som främst hanterar risker för den militära staben snarare än riskerna ute på fältet. Ute på fältet behöver man kunna snabbt ställa om och utnyttja alla möjligheter som ges. Han ger exempel på hur det är lätt att överskatta fienden på grund av felaktig information. Det fenomen sammanfattar han med uppmaningen "Dont get treed by a chihuahua". Det andra problemet är när man underskattar fienden. Han ger exemplet på operation Anaconda i Afghanistan där fienden inte alls beter sig som förväntat och amerikanerna överskattar betydelsen av satelliter, helikoptrar och numerär men underskattar betydelsen av terrängen och anpassningen till landskapet. En av de organisatoriska riskerna som blir allt mer framträdande med informationsteknologin är att besluten flyttas från slagfältet till staber som tittar på drönares bilder och lyssnar till radiotrafiken på ledningsnätet. Petes grundtips är att alltid lyssna till folket på plats, eller "guy on the ground" som han kallar det. För en gammal lärare är det intressant att han använder begreppet tacit knowledge för att beskriva den kunskap man bara kan få genom att själv vara verksam på en plats och i en roll. Just pedagogiska färdigheter i klassrum brukar ofta beskrivas i termer om tacit knowlede, kombinationen av kunskaper, färdigheter och erfarenheter som styr den rutinerade i sina beslut. Gamla krigare har en mängd kunskaper som man bara kan få genom en god portion ödmjukhet inför alla de människor de mött som kunnat hjälpa dem att slutföra sina uppdrag.  Nu ligger de här erfarenheterna tio år tillbaka i tiden men mycket av detta har säkerligen än större relevans idag.

Träningspasset

Jag har åkt en hel del skidor medan det fanns snö, fantastiskt härligt. Mest klassiskt faktiskt, beroende på att jag varit lite halvkrasslig och velat hålla nere pulsen. Klassiskt är mycket snällare för hjärta lungor än skate. I veckan testade jag Försvarsmaktens träningsapp igen.Den är fortfarande instabil men mycket bättre än i somras. Passet "annorlunda", ja vad ska man säga, enbensburpees med enbens armhävning, jag fick sån djävulsk träningsvärk. Igår testade jag att springa med mina m/90 kängor, inget man gör anat än när det vankas fälttest, 2 km med stridsutrustning. Nu blev det 5 km på strax under 30 minuter, men det var ok. Har ju inte sprungit på länge, men konditionen var helt ok. 

Skyddsrummet Luxgatan och bilmek

Bilunderhåll 

I fredags gick Saaben igenom besiktningen, endast nedslag på några lampor som inte funkade, inget återbesök nödvändigt! Med 297375 km på mätaren närmast mirakulöst.

Cittran har fått nya bromsskivor och belägg fram vid 14500 mil. De var totalt utslitna och beläggvarningslampan lyste.  Jag passade samtidigt på att skruva åt avgassystemet som skramlat mot karossen. Bogseröglan bak fick justeras med vinkelslipen. Problemet just nu är motorn, den läcker olja någonstans, oljestickan var helt torr. Kan jag inte hitta var det läcker lär det bli att byta till en tjockare och billigare olja än 0w helsyntet. Egentligen ville jag inte lägga några pengar på underhåll av cittran, men eftersom bilköpet av ny förstabil dröjer var det nödvändigt. 1100 kr för rubbet. Sen hittade jag en radioantenn för 40 kr på Biltema, så nu känns det ganska bra på bilfronten.

Träning

Fick en förkylning som blev 13 dagars träningsuppehåll. Innan kändes allt toppen, nu försöker jag smyga igång lite lugnt igen. Är inte helt kry ännu, det kommer bli tufft att få ihop 20 timmar i september. Historiskt sett har jag haft svårt att få till distanspassen under hösten. Det är något jag skall ändra på.

Nattduksbordet

Uppsidan av förkylningen var att jag hann läsa några böcker. 

Först ut: Operation Garbo, en klassiker, bitvis dålig prosa men intressant som tankeexperiment. Jag tror den överskattade den ryska infiltrationen och sabotagekapaciteten. Jag tror också den underskattade den politiska ledningen. I övrigt kändes mycket igen från olika övningsscenarion. 

Sen följde tre böcker av Jerker Virdborg, Svart Krabba, Skyddsrummet Luxgatan och Försvinnarna.

Svart krabba kom redan 2002, Skyddsrummet Luxgatan kom i år, det känns som om de hänger ihop. Mellan dem kom Försvinnarna, som delvis utspelar sig i ett skyddsrum. 

Tänk ett Sverige i krig, myndigheter som du måste lita på fast du kanske inte borde det. Ett delvis ockuperat land där otryggheten blivit självklar. Virdborg är så bra på att inte besvara alla de där frågorna som läsaren tänker men som naturligtvis är självklara för romangestalterna. 

I Försvinnarna är temat en försvunnen barndomskamrat. Nutid och dåtid blandas. Två långa stycken om Stockholms skyddsrum i centrum och om en stadsdel på Järvafältet som planerades längst ut på blå linjen men som aldrig byggdes. Jag får intrycket att de är två texter huvudpersonen skrivit i sitt jobb och som han sedan mailat sin redaktör. De ställer frågor om vad en människa betyder. Enorma projekt, ett ogenomfört och ett genomfört. Stadsdelen som aldrig byggdes men som skulle ha behövt byggas och skyddsrummet som faktiskt byggdes men som aldrig skulle ha byggts, det var omodernt redan när det var klart. Enorma mödor som fallit platt. En människa som är försvunnen och endast saknas av de närmaste. En huvudperson som stannar upp en stund för att leta efter sin vän eller efter sig själv. 

Bilar och grönsaker

Mitt förhållande till fordon är dubbelt, å ena sidan gillar jag bilar i sig och att köra bil, har jag tid gillar jag att meka också. Å andra sidan är jag snål och lat. Något finmeka för att förbättra fordonen blir det inte, inte heller någon arbetskrävande entusiastbil. Men jag har en del drömmar, förutom de bilar jag tidigare beskrivit,  t ex skulle det vara trevligt att bygga om en bil med de delar jag uppskattar mest. Alfa Romeos fyrcylindriga motor, Volvo Amazon- kaross och gasfjädring från Citroën. Tänk att höra alfas rappa ljud, i en snygg stor kaross med citroënkomfort. Stolarna kunde bytas ut mot mercedesstolar och sen såklart en amerikansk ac som kyler bra.

Vardagsmek eller inte?

Nu slumpade det sig så att avgassystemet gav upp på Cittran vid 14230 mil. En ny halvsats kostar 3300 kr, frågan är om det är värt att byta? Bilen kommer inte bli mer värd än avgassystemet i vilket fall som helst. Samtidigt behöver vi en ny "förstabil", ett projekt som pågått i ett par år, nu kanske vi äntligen tvingas komma till skott med det. Det verkar som om vi håller på att landa i en Volvo V70 av senaste generationen. Men det finns fler bilar att provsitta, själv skulle jag gärna ha en Mercedes E klass med diesel och automat. Det blir en fråga om provsittande innan dess. Jag lär väl ta över Saaben och få byta fläktmotor i vilket fall som helst.

Grönsaker

Tyvärr lyckades jag inte byta till mig några svenskproducerade fröer från Sesam, det blev för ont om tid till det. Enda därifrån jag sått är Dansk Körvel. Däremot köpte jag ett par bönor och svartrötter. Rötterna är sådda och bönorna förodlas just nu. Så fort de kommit upp lite och jorden är +15 grader ute så planterar jag dem. Ett par rader med sockerärtor blir det också, de kräver inte lika varm jord så kanske sår jag dem redan till helgen.

Övriga växter

I år hoppas jag på att krusbären skall ge något, förra året föll bären av. Sen verkar de svarta vinbären komma bra, även de röda blommar fint. Två nya plantor svarta vinbär hör också hit, en Black satin och en Thornless, det hade varit underbart med egen björnbärsmarmelad. På perennfronten händer en del, vi har grävt en ny rabatt och planterat ett flertal växter. I Stenpartiet har jag satt några olika plantor, deras största hot är kirskålen...

Olja och trädgård veckorapport 11

Några bra saker

Bytte olja på cittran vid 139974 km förra bytet var vid 125636 km. 1433 mil på samma filter är helt ok, dessutom hällde jag på en liter olja i höstas. Tiden var något dålig, hela 22 minuter. Citroen eller rättare sagt Peugeot som gjort motorn har satt filtret på framsidan motorn så det inte går att lyfta bilen och ta det underifrån. Störande. För sen blir det ju olja på golvet när det inte går att både lyfta och komma åt filtret. 

Har cyklat och sprungit, och allt kändes bra, hade tom ett löpindex på 61 under ett pass. Mindre bra är att jag är förkyld nu.

Var på möte med Sesam som är en förening för kulturväxternas bevarande. Väldigt trevligt, nu är jag medlem och väntar på att få beställa några gamla bön eller ärtsorter. 

Slängde en jättehög grenar och ris, passade på att slänga alla gamla gipsskivor från garaget. Man hinner mycket på tre timmar när man hyr släpkärra och slipper köer på tippen.

Nattduksbordet

Läste ut Rosa Liksoms Kupe nr 6, en fin läsupplevelse där framförallt den sista delen fick romanen att växa samman.

2014 vad som blev och inte

Trädgården

Jag tänkte mig frukt, grönsaker och blommor. Det blev inga grönsaker fastän jag sådde och förkultiverade. Av blommorna jag sådde blev intet, äppelträden fick många pyttesmå frukter, i september sågade jag ned det största äppelträdet, det mest sjuka i fruktträdskräfta.

Det som blev bra var däremot lökarna på våren och bigarråträdet som bar mycket under ställningen med fågelnät. Mina frösådda japanska klätterrosor tog sig, i vart fall fem stycken. Sedan planterade jag en ny hanplanta med havtorn och tre rosbuskar som verkar överleva.

Huset

Hann inte måla klart i år heller. I höstas började garagetaket läcka och numera ligger en presenning över i väntan på våren. Inuti är gipsen från vägg och tak borttagen. En hel del jobb för framtiden alltså. Däremot kanske det leder till ett hemtrevligare garage i framtiden.

Bilarna

Vi köpte ingen ny förstabil i år, trots mycket sonderande, det får vänta tills det blir mer akut tror jag. Men det var en hel del mekande med skjutet tändstift, trasig bakruta på cittran, ny aggregatrem, ny strålkastare. Nya bromsar bak och ett nytt vinterdäck bak på saaben. I går fick saaben dessutom nytt batteri och nya tändstift vid 286600 km. Den går mycket bättre nu. 

Träning

Jag klarade i vart fall ett genomsnitt på 3 timmar i veckan och 2,65 pass i veckan i snitt. Det är ok men inte mer. Formmässigt tycker jag inte jag varit särskilt stark nån gång även om det känts bra vid flera tillfällen inte minst på tempocykeln. Framförallt måste jag cykla hårdare distanspass. Jag ville genomföra mitt XY projekt med lyckades inte genomföra mer än de två kortaste sträckorna på 50 och 100 km. Nästa år skall jag sikta högre. Kommer kanske inte klara 500 km men till och med 250 km då är jag nöjd. Sen var jag återigen med på Singlespeed SM och det var kul.

Läsning

Kursen i statistik har präglat höstens läsning. Men från i våras är det främst Fredrik Sjöbergs böcker, Richard Fords Kanada och Per Landins böcker som gjort störst intryck. I vår kommer jag inte plugga någonting, nu är det fullt fokus på att avsluta kursen.

Övriga tillkortakommanden

Det där med ölbryggning och humleodling blev inget, men tanken finns kvar och det kommer en ny vår. 

Bilar behöver TLC

Saaben

Inför besiktningen i augusti bytte jag bromsklossar fram. Skivorna fram börjar bli rätt dåliga men de får hänga med över vintern. Tyvärr blev den underkänd på besiktningen, dålig handbroms och en parkeringslampa som slocknat. Lampan kostade 17:50 kr och byttes på 5 minuter. Sen var det detta med handbromsen. För bara två år sen bytte vi handbromsbackar. En justering av anläggningen fixade högersidans broms, den låste på grusväg och asfalt. Men vänstersidan vägrade förbättras. Jag misstänkte att det var bromstrumman som var dålig, en helt obefogad misstanke visade det sig. Men jag bytte till nya skivor bak, för 600 kr, beläggen var väldigt fina så de fick vara kvar. Det som var bra med bytet var att jag fick se själva mekanismen, den kärvade, men stålborste och lite massage blev den bättre. Sen upptäckte jag att mothållet för wiren satt löst, det hade alltså rört sig när man drog åt bromsen istället för att mekanismen påverkades. Skruven som höll plåten hade gängat ur sig och rostat fast. Den gick av när jag försökte lossa den. Lösningen blev borrmaskin och ny genomgående skruv med nylocmutter. Sen släppte jag efter på wiren så att mekanismen släpptes ut helt, jag tror det var en av orsakerna till att den kärvat fast, det rörde sig för lite då den var hårt åtdragen. Efterkontrollen på SBP godkände bilen men påpekade att jag kunde spänna åt handbromsen mer, den tog väl högt upp. Skall göra det när vinterdäcken åker på om några veckor.


Igår bytte jag olja och filter vid 284267 km, nya torkarblad blev det också. Det var länge sen sist och oljan var svartare och rann segare än vanligt. Förra bytet den andra februari skedde vid 271185 km. Det blir 1308 mil sen sist, jag hällde visserligen på en liter i somras när det var så varmt, först då kokar alla bensinrester och allt vatten bort. Det gick med andra ord inte alls någon nöd på motorn. Syntetoljan skulle säkert funka i femhundra mil till, men har man turbomotor så är det viktigt. Jag köpte ett nytt luftfilter också, tyvärr hade jag glömt att det sitter med fyra torx, trodde det satt med snäpplås. Det får bli en insats hemma på garageuppfarten. Sedan är det nya tändstift som är nästa steg. Har kört bortåt 9 000 mil på samma stift, inget märkvärdigt, men det är inte så dyrt att man skall snåla.

Cittran

Allt funkar fint på cittran, men innan besiktningen bytte jag strålkastare på vänster sida. Den gamla hade ett stenskott på sig som slagit hål på glaset. Ekmans bilskrot i Hedesunda tog en femhundring, bytet och resan gick på nån timme. Dessvärre underkändes bilen på ljusinställningen. På bägge sidorna! Nu får jag ta och skruva ned ljuset en bit, ombesiktning senast 15 oktober. Jag tror att problemet i grunden beror på fjädringen bak. Klockorna är inte bytta där och den kanske blivit lite för låg baktill. Andra bilister har i vart fall inte börjat blinka med helljuset...