Resan till Finland
På söndag morgon den 23 juni klockan 03:22 påbörjade jag en ironbuttkörning med start i Söråker, Timrå och målgång i Imatra Finland. Nordligaste punkten var Pello på finska sidan. Genom Finland passerades Rovaniemi, Kuusamo, Kajani och Joensuu. Tyvärr hade jag inte tid att besöka Suommusalmi slagfält, jag passerade genom nya byn. Gamla kyrkbyn brändes under vinterkriget. Med undantag av lite strul med tankning gick det hur fint som helst, toppenväder, nästan för varmt. Natten efter tillbringades i tält inne på en grusväg strax söder om Imatra. Totalt blev det ca 1635 km, viss marginal men inte mycket.
På måndag morgon gjorde jag turen in till Imatra för att se den torrlagda forsen och kraftverken. Imatra är Finlands Trollhättan, en industriort med ett riktigt gammalt kraftverk. De hade anlagt en fin park vid Vuoksens gamla älvfåra. Genom Vuoksen rinner Saimen ut i Ladoga vid Taipale, karelska näsets östra stödjepunkt i kriget.
Från Imatra gick resan norrut mot Savonlinna, Nyslott på svenska. På vägen passade jag på att bada och tvätta mig i Saimen. Det kändes skönt att fräscha upp sig efter först en ironbutt i sommarhetta och sedan en natt i tält. Badplatsen var helt nyanlagd och tiptop. Nyslott är medeltida men merparten byggdes ut av ryssarna på 1700 talet. Fortet mot öster som blev mot väster för att sedan återigen bli mot Ryssen. Platsen är en verklig turistmagnet och har en hel besöksindustri. Vägen dit var riktigt kul och kurvig, grusåsarna gör också att Finland är mer kuperat än jag trodde. Längs vägen passerades också salpalinjen, det är en mängd stridsvagnshinder som består av spetsiga granitblock. Tanken var att bygga en bakre linje om ryssarna försökte erövra Finland igen. Målet för dagen var St Mikael, Mikkeli, och infanterimuseet. Beroende på tiden kanske resan skulle gå vidare norrut mot Kuopio. Efter att ha snurrat runt och letat efter museet kom jag rätt. Det var ett gammaldags museum som berättade på ett traditionellt vis. Färden gick vidare mot Kuopio. Framåt eftermiddagen började jag bli trött och stannade på ett kombinerat köpcenter och truckstop, ”Jari-Pekka”. Där provade jag Hesburgers lilla burgare, det visade sig vara en matigare sak än Donkens så de tre jag beställde var i överkant, proppmätt kan man säga. I butiken fanns ett lockande lakritssortiment, det blev ett par påsar till färdgodis.
Ett par mil från Kuopio stod en skylt vid en rastplats, de sålde Kalakukko! Fiskbrödet, målet med resan till Kuopio, Hanna Partanens berömda kalakukko. De hade bara ett enkilosbröd, utan kylmöjlighet var det alldeles för mycket, dessutom var det ganska dyrt, över 300 kr. Jag bestämde mig för att köpa inne i stan nästa dag. Kuopio var en fin stad med mycket vatten, efter en kopp kaffe vid sjön åkte jag ut ur stan till en plats där det kanske skulle gå att tälta. Det gick fint, enda dåliga med den platsen var att vägen bara låg 50 m bort och ljudet av lastbilarna störde nästan hela natten. Det var mer tung trafik än jag trodde. På morgonen blev det en tur tillbaka till stan för att köpa brödet. De öppnade redan 7 på morgonen. Ett trevligt ställe med anspråkslös stil, jag fick tag i ett nybakat bröd i liten storlek. Efteråt gick färden söderöver mot Jyväskylä och två museum. Savolax länsmuseum med Alvar Alto utställning och flygvapenmuseet. Det var en större stad än jag trodde, länsmuseet var väldigt fint, helt modernt med mycket tekniska lösningar och fina miljöer, rekommenderar ett besök. Flygvapnets museum ligger 17 km norr om stan, det är motorväg dit. Museet hade en fin samling och en lite äldre utställning, inte som Sveriges flygvapenmuseum utan mer som det på F15 i Söderhamn, fast ett nummer större förstås. Fiskbrödet visade sig vara mycket mättande, en hårdgräddad skorpa runt ett mjukt inre. Jag tror att en skiva från ett större bröd är bättre än de små som blir väl mycket skorpa.
Från museet gick färden vidare söderut mot Lahtis och motorcykelmuseet. Det var lite trixigt att hitta fram på grund av vägarbetena i staden. Väl framme var det ett Ace Cafe med en samling hojar. Riktigt trevligt, ångrar bara att jag inte slog till på en t-shirt. Värmen blev allt högre och jag längtade ut på vägen igen. Nu var Tavastehus målet. Där finns förutom slottet, artillerimuseet som var mitt besöksmål nästa dag. Jag kom fram precis när de stängde för dagen. Efter en tur på gamla regementsområdet åkte jag ut ur stan för att leta tältplats. Det visade sig vara svårt att hitta en bra, framförallt var det mängder med myror, insekter och rester från bilister överallt. Värmen, för lite vätska och hunger tog ut sin rätt, jag började fatta fel beslut. Kvällen närmade sig och jag var tvungen att få vila. Det slutade med en rumsbokning på ett enkelt hotell i stan. Två mindre bra nätter i tält och tvåhundra mil på hoj är krävande, jag behövde återhämtning.
Onsdag, artillerimuseet i Tavastehus och pansarmuseet i Parola. Artilleri är finnarnas grej, de har efter sina krig insett dess betydelse. Museet är stort och behandlar alla aspekter, både taktiska och tekniska. Ett riktigt bra museum helt enkelt. I shoppen köpte jag en Kekkonen t-shirt och en m/41:a en slags vinkellinjal att ha på mätplanet på batteriplats. Eftersom jag köpt kombibiljett till pansarmuseet bara 15 km bort blev det ett bra pris. Pansarmuseet var nog det mest populära av de tre försvarsmuseerna. Fler internationella besökare och barn. Jag körde vidare mot Tammerfors via Valkeakoski. Nånstans trodde jag att Juice Leskinen kom därifrån, men det gjorde han inte. I Tammerfors var planen att först äta, gå på arbetets museum sedan åka och basta och därefter hitta mitt boende. I Finlayssons gamla fabrik fanns en afghansk restaurang. Trevlig personal som kunde lite svenska efter ett par år här. Museet var gratis och väl värt ett besök eftersom det också är stadsmuseum. Bastu är finsk kultur och bastuns huvudstad är Tammerfors. I stadsdelen Pispala ligger den äldsta offentliga bastun i Finland, ett besök där var självklart. Det var 26 grader varmt, jag hade mc kläder på mig och letade för att hitta. Väl där hyrde jag handduk och påbörjade badet. Fantastiskt, jag fick förstås lära mig den hårda vägen hur finnar bastar. Drack 1,5 liter vatten, minst, men det räckte inte. Sen var det dags att hitta vad jag trodde var ett hostel, det visade sig vara airbnb i ett hyreshusområde. Visserligen centralt men jag hade ju ingen nyckel, fick tag på värden som mailade informationen att nyckeln fanns att hämta på en restaurang inne i centrum. Sedan letade jag för att hitta rätt, eftersvett och 25 grader ute, det var tufft och jag var trött. Inne på en restaurang med namnet Ola i ett scandichotell fanns nyckeln. Personalen var tillmötesgående afghaner, de tog fram rätt nyckel och sedan skulle jag bara hitta tillbaka till lägenheten, inte ens det gick enkelt, jag behöver en gps på cykeln. Efter dusch och ombyte handlade jag mat, åt och gick ner på stan.
Bortanför torget hördes musik, jag gick dit, satte mig på en restaurang och drack en öl. Efter två låtar var konserten tydligen slut. Nere i en källare låg en karaokebar med happy hour 11-15, det var glest med folk, jag tog en öl och lyssnade på två som turades om att sjunga. Sedan gick jag långsamt hemåt och tittade på utsikten från Näsilinna, den stora herrgården uppe på höjden i parken. Morgonen efter gick jag ner till det offentliga badet mitt i stan, det var kallt med härligt. Efter att ha packat ihop mina saker och lämnat nyckeln på köksbordet åkte jag mot Åbo via Finlands jordbruksmuseum Sarka. Ett modernt museum väl värt besöket, i synnerhet restaurangen var bra och hade god husmanskost lagad av riktiga kokerskor. Åbo är ju den gamla huvudstaden och det är fortfarande en stor stad med närmare 200 000 invånare. På sommaren är det mycket turister och just när jag var där så var hela å-området fyllt av en marknad. Jag blev besviken, om hela resan varit som en exotisk upplevelse av äkthet så var detta som julmarknad i gamla stan. Men efter att ha promenerat runt i några timmar kom jag till andra områden och miljöer som var mer intressanta. I Åbo hade jag bokat ett vanligt hotellrum med frukost, några hundra dyrare men jag ville inte trassla ännu en gång med lägenhetsnycklar, dessutom var jag ganska sliten av alla upplevelser.
Fredagen var vikt åt att sitta på färjan från Nådendal till Kapellskär. Jag kom dit i tid och såg ett par Ariel som också skulle med. Då visste jag inte att Finlandsträffen för Ariel var på Åland den helgen. Resan på båten tillbringade jag i en soffa, händelselöst och tråkigt. I Sverige började det regna, det var tidvis extremt, jag var dränkt när jag väl var hemma. En resa som gav mig många erfarenheter, jag vet till exempel att jag inte ska inleda med en ironbutt, jag vet att jag ska sluta naturcampa, jag vet att jag ska ta kortare dagsetapper precis som jag gjorde den här resan. Färre mil men mer upplevelser.
Service och underhåll
Oljebyte vid 154432 km, förra bytet var vid 143202 km, alltså 1123 mil, det är förstås lite för mycket, men samtidigt har jag ju säkert fyllt på fyra liter olja också, den dricker en hel del. Sedan packboxen byttes verkade det som att det hade varit ett läckage i huvudsak, men så var det inte, den sörplar i sig olja, kanske bortåt en liter på 200 mil eller så.
Nytt original drivpaket monterades vid 154572 km den 29 augusti.
Säsongen avslutades den 30 november vid 158213 km, totalt 1501 mil.
