Veckorapport 22 - 23 och gångna arbetsåret

Arbetsåret är snart slut. Eleverna sprang ut, inte som vanligt men det blev ändå bra tycker jag. Den långa frånvaron och coronadistanseringen gjorde att jag inte riktigt kände samma tomhet efteråt. Det var som ett tre månaders avsked innan. Nu återstår lite efterarbete och förberedelser inför nästa år. Vad var bra vad var dåligt med fjärrundervisningen? Min upplevelse är att för de flesta fungerade det ganska bra, tråkigare förstås, men ok. För de med studiesvårigheter eller sociala svårigheter blev det mindre lyckat, jag tror att det blev fler F än om undervisningen varit som vanligt, jag tror också att det blev några godkända betyg som slutade lite lägre än de hade kunnat göra.

Träning

Efter ett par träningspass började jag känna av lungorna igen, det känns ömt, jag utgår från att det är sviterna av corona. Kände så här i mars, vilade, körde ett par pass när det kändes bättre, fick känning i lungorna, vilade länge, körde ett par pass i april när det kändes bättre, fick känning igen sen, vilade jag en månad igen bara för att det hela ska upprepas nu igen. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Om jag hade Corona där i början av mars, när jag hade feber en helg så kan jag säga att sviterna hittills varat tre månader. Sug på den.

Trädgård

Vi har påbörjat ett större arbete i trädgården där en stenlagd pergola och större grusad yta med odlingslådor ska anläggas. Det finns även planer på ett växthus och en ny uteplats i trä på husets västsida. Runt huset ska en kantsten läggas som en fris och en spaljé ska avskärma uteplatsen från gatan. Det är med andra ord mycket att göra. Bara grävarbetet som nu är påbörjat kommer att ta flera dagar, sen ska ny jord på plats, utfyllnadsmassor, markduk och grus. Det ska vibreras och betongfundament till pergolan ska på plats. Två år ska vi säga det? 

Motorcykeln

Vädret var underbart, det var sol och seneftermiddag, på väg söderut från Söderhamn mot Lingbo. En kurvig väg jag kört många gånger. Strax innan Holmsveden känner jag att cykeln börjar kännas instabil, först tror jag det är vinden som ruskar i topboxen, sen att det är glapp någonstans eller möjligen dåligt med luft i bakhjulet, men sen börjar det understyra allt mer. Det börjar kännas läskigt och vid Lingbo kyrka stannar jag för att kolla, framdäcket är alldeles mjukt, det går att trycka in mer än halvvägs till fälgen, jag har fått pyspunka. Det enda jag kan göra är att tömma burken med punkaspray i slangen och hoppas att det funkar. Det gör det och jag kan försiktigt köra de 18 km in till Ockelbo där jag stannar på macken och fyller upp till rätt tryck. Sen kör jag de sex milen hem på mindre vägar, undviker motorvägen, känns inte kul om slangen spricker i 110. Trycket i däcket håller rätt bra men jag beställer förstås tid hos Däckcentrum så att de ska byta slang, de har tid först på tisdagen, så jag missade en helgs körning, men det gjorde inget, det regnade ändå. Kanske kände de sig lite skyldiga på Däckcentrum, vad vet jag, men jag slapp betala för arbetet, bara för slangen. 156 kr. Ett fynd, så behåller man kunder! Slangbytet skedde vid 89470 km.

Veckorapport 17

Påsklovet är över, en till arbetsvecka likaså. Ingenting är sig likt, fjärrundervisningen är som en blöt filt över dagarna. Flertalet kollegor jobbar hemifrån, en arbetskamrat fyllde 30, så många som vi var då har vi inte varit på sex veckor.
Det kändes som om det gick att träna, körde ett bra pass med lite puls, dagen efter trodde jag att sjukdomen skulle bryta ut. Har tagit det lugnt en vecka nu, det är det här som är så tjatigt med coronan, tar det någonsin slut.
Astrid fyllde 14, inga mor eller farföräldrar kunde vara med.

MC säsongen

Är uppe i 87000 km nu, har kört drygt 300 mil i år. Nya däck är på ingång, har hört av mig till Däckcentrum för bokning av byte, ska bli Continental trail attack 3 i år. Vinnaren av Motorrads däcktest för reseenduros. Beställde också ett par burkar av S100 vita kedjespray, även den en vinnare i test. Dyrt, men förhoppningsvis bra och inte så kladdigt. Alla mc träffar är inställda fram till augusti, inga Ironbuttkörningar certifieras så länge coronan härjar. Gränserna är stängda till grannländerna, ingen öppning i sikte. Visst jag kan ju köra i Sverige, grejen är bara att jag redan varit på de flesta ställen. Finns en del vägar i inre Norrbotten, Jämtland ochVästerbotten som jag inte åkt så det får väl bli där.

Veckorapport 11 - 14

Det är märkliga tider, världshistoriska händelser, coronapandemin påverkar allt. Gatorna är glesare, restaurangerna nästan tomma, all idrott nedstängd, ingen cykling att titta på, sportkanalerna visar repriser. OS flyttat ett år, försvarsmaktsövning Aurora är flyttad till framtiden, Hemvärnsverksamheten är nu att ha beredskap att hjälpa till. Gymnasieeleverna är hemskickade, Kajsa jobbar hemifrån, Cornelia jobbar hemifrån och jag jobbar hemifrån sen idag. Med undantag för två styrketräningspass, ett rullpass och ett lätt cykelpass har jag inte tränat på en månad. Är jag förkyld? Inbillningssjuk? Är andningen ansträngd? Näsan rinner, är det för att det är kallt? Corona?

Efter tre veckor med fjärrundervisning, flera kollegor som jobbar hemifrån är allt vänt uppochned. Eleverna är ändå tappra, de loggar in på videokonferenserna och löser sina uppgifter. Att undervisa på video är envägskommunikation. Ingen vill prata så att andra hör. De flesta ber om hjälp på chatten. Det är tråkigt att inte träffa ungarna. Det är inte för det här man är lärare. Ingen vet hur länge det här tillståndet kommer hålla i sig. Mest synd tycker jag om mina mentorselever som tar studenten i år. Blir det något utspring? Hur går det med betygen? Feststämningen? Studentbalen, blir allt inställt?

Mamma och pappa är hemma i karantän, påskresan till Karlstad är inställd. Vem vet hur det går med sommarens mc tur, utlandet är stängt, Norge är stängt. Kommer man kunna resa i Sverige? Det talas om att förhindra spridning inom landet. Först var perspektivet veckor, nu månader.

Motorcykelunderhåll

I helgen bytte jag bromsvätska fram och bak, bytet gjordes vid 85500 kilometer. Har kört rätt exakt 3000 mil sedan jag köpte den. Det är snart dags för nya däck, i år ska jag köpa Continental Trail attack 3 som vunnit alla tester, både vad gäller fäste och slitstyrka. Eller som de skrev om mina Metzeler Tourance Next, det var bra men nu har utvecklingen gått om.

Gävle

Såg en film från 1957 på filmarkivet om Gävle. Modernismen gick verkligen hårt fram med staden. Ibland roar jag mig med att tänka var skulle man bo om man inte bodde i Gävle? Länge tänkte jag att det vore skönt att flytta ut på landet, i synnerhet på våren. Sitta i söderläge, lyssna på tystnaden och titta på gässen som landar på grannens åker. Sen börjar jag tänka på bilresorna in till jobbet eller för att handla, alla dessa bilresor, nej tack. Där ska man kanske ha sommarstuga, inte leva. Då återstår staden. Men vilken stad? Storstaden är dyr och jobbig att leva i, lägenhet sätter jag mig inte i igen. Sen vill man ju att staden ska erbjuda någonting, kultur, handel och restauranger. Då ska man erkänna att det börjar på andra sidan 60 000 invånare. Det finns 34 kommuner som är större än så förutom de tre storstäderna. Sen vill man ju inte bo i Uppsala, för då kan man lika gärna bo i Gävle.

Förortskommunerna i storstadsområdena går också bort liksom Skåne. Då blir det 19 kommuner kvar varav en är Gävle. I Småland, Blekinge, Halland och Östergötland känner vi inte nån och skidföret är oftast uselt så det är inte heller aktuellt. Nu är vi nere på en hanterlig lista bestående av Karlstad, Östersund, Umeå, Luleå, Sundsvall, Skellefteå, Örebro, Eskilstuna, Västerås och Borås. I alla de här städerna har jag varit flerfaldiga gånger eller bott i. Eskilstuna och Västerås är gamla industristäder som håller på att bli dyra att bo i, de är i vart fall inte bättre än Gävle. Örebro ligger såpass nära Karlstad att då kan vi lika gärna bo där. Örebro har en oerhört subtil charm, somliga säger obefintlig, men det är inte helt sant. Borås är fint men regnigt. Jag gillar Borås, hyfsat nära Göteborg, så nära att man funderar på varför man bor i Borås. Skellefteå är tyvärr bara en hockeystad, den har sina poänger men ska man bo så långt norrut är Umeå eller Luleå bättre. Östersund har jag minst erfarenhet av, det är också den minsta staden av dessa. Närheten till fjällvärlden är dess största styrka, liksom ett litet men trevligt centrum. Vi känner ingen där och det ligger långt bort, det skulle bli ensamt. Kvar blir Umeå, Luleå, Karlstad och Sundsvall. Umeå höll vi på att hamna i en gång, jag är ingen spontan vän av Umeå men satsningarna i centrum har lyft staden. Det skulle kunna vara ett alternativ men vi känner heller ingen där så det är nog inte aktuellt. Luleå är mest udda på listan, den skiljer sig mest från övriga. Det är lite kulturskillnad, detta är Norrbotten, det är inte den vanliga storsvenska berättelsen. Jag gillar Luleå, skulle kunna leva där. Nackdelen är förstås avstånden till de flesta vi känner. Karlstad känner jag utan och innan, det är något med platsen man vuxit upp på. Vi känner många, det är en trevlig stad, närmre Norge, perfekt för MC och cykling. Sundsvall har ungefär samma fördelar med nackdelen att det är långt till storstadsområdena. Det är mera snösäkert, det är en fördel. En annan nackdel är avståndet till Karlstad och vännerna i Västsverige. Då ligger Gävle bättre till.

Veckorapport 10.

Snön kom tillbaka, jag blev dålig med feber fredag lördag. Inte mycket att glädjas åt. Kanske blev jag förkyld i Åre för att sedan få det att bryta ut några dagar senare. På torsdagen körde jag ett pass på rullen och det kändes riktigt tungt i början. På natten vaknade jag och kände mig halvrisig, en ipren innan jobbet och sen direkt hem vid 14. Sen gick det fort nedåt. Har sett en massa norsk tv och tittat på cyklar. Den dag Fondriesten ger upp behövs något nytt. Å ena sidan talar mycket för ett rationellt val, tysk postordercykel med shimanoutrustning. Men det är ju så fult och tråkigt, dyker man upp med en sån på cykellopp blir det bara några nickar med några andra tråkmånsar, inga samtal. Italiensk ram och campagnolo är ju det jag kör på nu och det har funkat väldigt bra i många år. Rammaterial är en annan sak, kolfiber är överlägset ur de flesta tekniska aspekter, men miljömässigt är det dåligt. Sen är det frågan om skivbroms, det behövs inte i Sverige samtidigt går utvecklingen i den riktningen, snart går det inte att skilja på old school och billigt skräp när alla high end grupper har skivor. Ska det vara skivor är det förstås genomgående axlar i ramen som gäller också. Jag ger det ett par år till, får köpa en tidig 50 årspresent.

På pallen

1. Afterwork, trevligt i onsdags, fick 125 i en bowlingserie, det är bra för mig
2. Cykelsäsongen på tv är igång
3. Åt biff tre gånger den här veckan, vegetariskt är också gott men jag blir ju aldrig mätt.

I diket

Sjukdom, tyckte jag var på gång innan men jag blev snabbt nerbankad igen.

Veckorapport 09.

Efter dryga två timmars mc körning i vårsolen var det dags att tanka. Jag var hemma igen vid OKQ8, efter tankningen var batteriet helt slut, det drog runt ett halvt varv. Försöken att springa igång funkade inte heller. Den var död, med hjälp av ett bilbatteri startade jag den och kunde köra hem de sista metrarna uppför backen. Batteriet var fräscht innan och jag begrep inte vad som var felet. När jag mätte över polerna med motorn igång visade det bara 12,3 volt. Misstankarna gick mot generatorn. När jag mätte upp den visade den bara 28 volt AC på en fas. Någonting var fel och jag beställde en ny stator och kåppackning från squaredeals i England. Det var lite av ett elände att få isär kontaktstycket under tanken, jag ville verkligen inte lossa bensinanslutningarna med proppfull tank. Tyvärr behövde jag göra det vid monteringen, bensin överallt var inte kul. Nu efteråt visar voltmätaren 14,3 V precis som det ska vara. Bytet gjordes vid 84289 km. Sen monterade jag att par handtagsmuffar för att få mer värme om händerna. Det känns inte riktigt säkert med bromshandtag inne i muffen, men jag ska prova. Kanske ger den nya statorn så mycket kräm att handtagsvärmen får en skjuts också.

På pallen 

1. Besökte Mörtarna i Åre, jättetrevligt, fantastisk skidåkning, vi skotertolkade till toppen. 

2. Besökte Jamtli, Jämtlands länsmuseum i Östersund, ett fint museum, nybyggda Nationalmuseums filial var också väl värd ett besök. 

3. Får väl säga att se voltmetern visa rätt efter allt bök var rätt skönt.

Sladd

Benen, i synnerhet vaderna, fick sig en rejäl omgång i skidbacken, hade svårt att gå på lördagen. 

Veckorapport 07

Bäst just nu är att jag har energi, inte i överflöd, men ändå så att det känns som att jag har överblick över arbetsuppgifter och åtaganden, samtidigt som jag orkar träna. Motorcykelpremiären gick bra, först en kort tur ut till Huseliharen i lördags för att titta på ett område eleverna jobbat med. I söndags åkte jag ner till Gysinge, sen Österfärnebo och Årsunda och hem. Hojen blev väldigt skitig, det var blött, men härligt. De nya bromsskivorna och klossarna fram tar betydligt bättre än de gamla, sintrade är bättre i vätan än organiska belägg. Säsongsstart 15 februari stod mätaren på 83 977km.

Träning

Sedan årsskiftet har jag simmat och styrketränat regelbundet. Den ökade styrkan och rörligheten börjar kännas i kroppen. Jag skulle till och med vilja säga att det börjat påverka cyklingen positivt. Än är det för tidigt att dra några säkra slutsatser om hur mycket det ger, men det känns bättre och det är bra nog tror jag. Under alla år har jag alltid jobbat mot att lättare är bättre, för det är det ju, men om priset är återkommande sjukdomsperioder och att ofta känna sig sliten är det frågan om det är värt det. Några km/h långsammare men frisk är nog bättre.
 

På pallen

1. Motorcykelpremiär i helgen, 15 februari är 14 dagar före förra årets tidiga premiär.
2. Cyklade mtb i Hemlingby två gånger i veckan och det kändes bra
3. Simningen i fredags, första gången som jag inte känt mig tom och kraftlös

Sladd

Trodde en av familjens cyklar blivit stulen, men efter ett par dagar var det någon som mindes var hon ställt den.

På nattduksbordet

Började läsa Roslings Factfulness, har nog läst det mesta förr, men den har definitivt viktiga poänger. Det behövs en positiv historia, inte minst för att det är sant, i tider där många har stora svårigheter att skilja på huvudsak och bisak behövs en lyft blick.

Veckorapport 06

En bra vecka, kände mig pigg för första gången på länge. Kände kontroll och hade överblick på arbetsbördan. På fredagen gick jag på konsert, såg John Prine på konserthuset. Det var absolut fullsatt, fina stycken, roliga anekdoter, svängiga låtar, underfundiga texter och ett bra kompband, vad mer kan man begära?

På lördagen mekade jag motorcykel större delen av dagen. Det blev nya tändstift vid 83 977 km.  De gamla var faktiskt dåliga. Dels för stort elektrodgap och sliten elektrod. Men de var också ganska sotiga, vilket jag tolkar som att motorn går lite fett. På mittencylindern var två av de gängade hålen för skruven till tändspolen dåliga. Det är magnesiumkåpa och det är lätt att dra sönder gängan. Jag märkte aldrig när gängan gick sönder, men det fick bli en ny skruv som bet lite bättre. Det är ju inga krafter på detta, så varför någon dragit så hårt tidigare fattar jag inte. Sen monterade jag dit nya bromsskivor och bromsklossar, de gamla skivorna var precis under slitagegränsen. Till skivorna hörde 12 titanskruvar. Jag monterade med blå Loctite och lite fett. Titan har en tendens att korrodera fast har jag hört.

På söndagen satt jag i sekretariatet på tre basketmatcher. Som vanligt får man se det bästa med ungdomsidrott och lite av det dåliga. Tänk om man nån gång slapp att se det dåliga, matcher där inte en enda vuxen ledare hade dålig attityd. Det lär väl aldrig hända, men det är ju konstigt de flesta ungdomsledare är ju bra så rent statistiskt borde det inte vara osannolikt. Med 75% bra är fortfarande en av fyra dålig...

På söndagen var det dags för Gospelfestivalen, C deltog i masskören och övade hela helgen. Den amerikanska gästartisten från Salem Baptist Church i Chicago hade allt man kan kräva av en gospelledare. Den norska gästartisten som spelade funkig västkustrock kunde det varit mindre av.

På pallen 

1. Första basketvinsten när jag varit med, på tre, fyra säsonger?
2. Startade upp motorcykeln efter tändstiftsbytet, brum brum
3. John Prine, hade inga förväntningar, ny artist för mig, kanon

Sladd 

Inget uteträningspass på cykeln, den här veckan, inte bra

I diket

Vissa ungdomsledare, gärna från föreningar som toppar lagen, skriker, klagar på domaren och ofta vinner över lag som inte har sådana ledare.

På nattduksbordet

Har läst ut Henrik Berggrens bok om New York. Det bästa var hur han skildrar att stadens historia har så många paralleller med dagens politiska diskussion. Sista delen som är mer personlig är också bättre än de tidiga kapitlen. Boken blir bättre ju närmre vår egen tid han kommer. Jag tycker att boken är 100 sidor för kort, när han gör utvikningar såsom om Laguardia eller om F Scott Fitzgerald blir det mer intressant.

Veckorapport 05

I fas med rättningen, har bara rester kvar och de kommer säkert förfölja mig till i maj. Nästa vecka får de börja med sina inlämningsuppgifter för period tre. Samtidigt blir det mer aktivitet från min sida i samhällskursen, det är ett slags växelbruk. Nu håller de på med ekonomi och det kan jag bra och har lååång erfarenhet av att undervisa i. Gymnasiearbetena ska snart redovisas och sen är det opponering under vecka 11, får lägga mycket tid på det också. I längden är det inte hållbart att jobba så hårt som jag gör nu. Nästa år hoppas jag på bättre snurr på hållbart samhälle kursen, då går jag in på år tre.

På pallen

1. Cyklade mtb i lördags, utan dubbdäck
2. Bastade i fredags
3. Styrketräningspasset idag var bättre än förra veckan, inte lika tom i armarna

Sladd

Bråkade med äldsta dottern, hon måste bli klar på kvällen så det blir tyst i huset nån gång.

I diket

Trumps tvåstatslösning, inte ens bosättarna vill ha den.

Förväntningar 

Konsert på fredag med John Prine på konserthuset, rapport kommer.
Börjar längta lite efter vår nu, trots att det inte varit vinter.

På nattduksbordet 

Läser fortfarande boken om New York, fortsatt intressant.

Veckorapport 04

Ännu en vecka av hårt arbete, fortfarande rättning kvar. Kanske kommer det bli klart nästa vecka, det är målet i vart fall. Har ett fyrtiotal uppsatser att gå igenom, det tar ca 20 minuter att läsa, kommentera och administrera resultaten, så 800 minuter kvar. De där 45 timmarna i veckan vi har behövs. Projektet att lyssna på musik från fler länder fortgår, jobbar mig igenom Asien nu. 58 länder 2019 var väl helt ok, men nu är det 100 som är målet. Sedan ett par veckor ser jag lokalnyheterna Vestlandsrevyen på norsk tv. Jag har en idé om att det kanske inte spelar så stor roll, lokalnyheter som lokalnyheter. Med undantag för väderrelaterade händelser är det ungefär detsamma, till och med det politiska läget. I Bergen misstroendeförklarar Socialistisk Venstre tillsammans med högerpartierna en socialdemokratisk nämndsordförande, kanske avgår hela kommunstyrelsen. Anledningen är att en skyddad identitet avslöjats vid digitalisering av ett skola-hem system. Shit happens kunde man säga, men inte i dagens debattklimat.

På pallen

1. Besök av Ulrikssons, På Spåret kväll
2. Landet Syldavien känt från Tintin existerar
3. Mina nya bromsskivor till motorcykeln har kommit, tillsammans med 12 titanskruvar till dem, snygga och overkligt lätta. Nu saknas bara en saxlyft att stötta upp med under motorn så jag kan ta väck framhjulet, Biltema nästa.

Sladd

Upptäckte under färd att frambromsen på touringcykeln knappt fungerade, det var rost på cantileverpinnarna på framgaffeln som var orsaken. Nu är det uppsmort både fram och bak. Nya bromsgummin ska beställas.

I diket

Tränade på gymmet, kändes helt kraftlöst, slalomåkningen tidigare på dagen hade satt sina spår, fast inte i armarna trodde jag.

Nattduksbordet

Började läsa Henrik Berggrens bok om New York, ok så långt, sen kom två böcker jag beställt. Samhällsplaneringens Teori och Praktik red. Gunnel Forsberg samt Das Sauna Kockbuch. Den sista är riktigt charmig, lusten att ha en bastu är enorm just nu. Minns när Alti fiskade braxen i mjärde i Alsterån som han sen tillagade i folie på elden vid bastun.

Veckorapport 03

Tröttheten har börjat ge med sig. Ett pass på trainern i tisdag och igår cyklade jag 30 km, första 13k tyckte jag det gick segt, men på hemvägen vände vinden, i slutändan blev det ett lyckat pass. Idag blev det ett besök på gymmet, tredje besöket i år. Astrid var på basketläger i Ockelbo i helgen, jag skjutsade upp dem på fredagen, därmed blev det ingen simning. När det gäller rättning är jag snart halvvägs, målet får vara klart innan februari.

På pallen

1. Ett bra cykelpass
2. Har inte varit inne på Twitter på snart två veckor
3. Mer energi

Sladd

Slalomsäsongen blir inte bra alls, dålig åkning och få gånger i backen.

I diket

Har inte druckit en öl sen i julas, fick akut öltörst igår men hade inget hemma.

Motorcykelsäsongen 2020

Det har varit den varmaste och mest snö och isfria januari jag kan minnas, sannolikt slås alla rekord. Därmed börjar jag gå i motorcykeltankar. Förra året inledde jag i slutet på februari. Det hade gått att börja köra nu. Men jag ska vänta, solen får börja värma först. Fem grader och fuktiga vägbanor är inte körglädje. I väntan på premiären beställde jag nya bromsskivor fram och bromsklossar samt tre tändstift. Antagligen behöver inte stiften bytas men när jag nu byter så kan jag bocka av det och glömma dem för flera år framåt. Samma sak med luftfiltret, efter rengöring och inoljning är det klart för ytterligare 3000 mil.

Nattduksbordet

Har nått slutet på boken om Alfred Nobel, allt som oftast trist och uppslitande med arv. Har lovat mig själv att läsa mer i år men är osäker på vad som blir nästa bok, kanske den om elektricitetens upptäckt som jag fick av mina kollegor i Upplands Väsby. Hela huset är fyllt av böcker och ytterligare två är på ingång. En fackbok om stadsplanering och en kokbok för bastu, bägge var stundens ingivelser. Den ryska överlevnadshandboken av Michail Didenko översatt till tyska visade sig vara mindre givande än väntat. Det fanns några intressanta infallsvinklar men i huvudsak var det inga nyheter. Men visst, tanken att det är bättre att svälta helt än att äta lite grand av det man kommer över om tidsperspektivet inte är längre än tre veckor är inget jag stött på tidigare. 

Veckorapport 02

Sjukdom, trötthet och olust har präglat årets första tid. Ligger efter med rättning, sliter med planeringen av ett nytt ämnesområde i ena kursen. Just det är kul, men det vore skönt att ha mer material att kunna återanvända. Vädret är inte normalt, upp till tio plus och bara ett par minus något dygn. Idag pissregn vid lunchtid.

Har slutat med twitter på obestämd tid, mängden tokiga människor blev för mycket tillslut. Hur jag än försökte hålla dem från mig dök de upp i flödet därför att andra jag följer följer dem. Så fick jag abstinens och kände att jag saknade ett tomt hål att ropa i, då väcktes tankarna på bloggen igen.

På pallen

1. Har tränat på skolans gym tre söndagar i rad
2. Har simmat och bastat två gånger i år, en gubbe slängde arctic berries på aggregatet
3. Smörjde och spände kedjan på standardcykeln, går lätt nu

Sladd

Alldeles för trött, borde vara pigg efter ledigheten

I diket

Cyklade 30 km den tredje januari, blev sjuk sen.

På nattduksbordet

Läste Rosa Liksom Överstinnan, intressant prosa, hemsk roman, funderar på hur dubbelbottnad den är. Nu är det Ingrid Carlberg Nobel Den gåtfulle Alfred hans värld och hans pris som jag läser, intressant, gedigna efterforskningar, många intressanta utläggningar om vetenskaplig och politisk utveckling under 1800- talet, snart utläst. 

Norrlandsresan 2018

I år åkte vi upp till Pajala med stopp på höga kusten och i Skellefteå. Högbondens fyr övernattade vi på 2002 senast. Vi hade lika bra väder i år, utsikten är fantastisk och numera finns en bastu nere vid havet med magisk känsla.

Rotsidan Fällsvik

Utsikt från Högbonden

På vägen stannade vi i Umeå och besökte Väven. Att vi hamnar i Skellefteå beror på att vi brukar stanna på hotellet Rum för resande. En fin kväll där vi till slut hamnade på en vegansk asiatisk restaurang, lite otippat i Skellefteå. Förra året var det lite mer roadtrip med fler stopp, i år skulle vi ha längre tid i Pajala, därför blev det bara ett kort stopp i Luleå för lite shopping sedan vi upptäckt att Norrbottens museum stängde redan klockan fyra. Men det blev i vart fall goda wienerbröd från Björn Anderssons konditori. Vägen längs Torneälv från Övertorneå är lite längre, men fin. På hemresan valde vi tyvärr den vanliga vägen som visade sig vara uppgräven i två mil. Vi såg en stackare som fått punktering.

Vaasikavuoma - slåttermyr

Jupukka mätpunkt Struves meridianbåge

Vi kom upp till Pajala på tisdag eftermiddag och skulle stanna till på fredag när Pajala marknad började. Campingplatsen drevs av ett Belgiskt par som bytt liv, från Brügge till Pajala är ett stort steg. Tre dagar i Pajala är ett tag om man inte ska fiska eller åka skoter om man redan varit där flera gånger. Vi besökte släktingar, åkte till finska sidan, besökte Jupukka mätstation som är en del av världsarvet Struves meridianbåge, tog en tur till Kaunisvaara för att titta på den nya gruvan. Det är oerhört stort, enorma proportioner på ytan för dagbrottet. Naturligtvis besökte vi slåttermyren Vaasikavuoma när det gula kvällsljuset var som vackrast. Pajala marknad är som de flesta marknader med några skillnader, det finns samiskt hantverk, suovaskebab och fiskegrejer i mängd. Man kan kalla det efterfrågestyrd marknadsanpassning av marknaden.Smash-hiten var suovaskebab med senapskryddad kebabsås. Här nere finns inte rökt renskav att tillgå, men man kan nog krydda upp med lite barbecuesås istället. På nervägen stannade vi i till i Överkalix och tittade på Bengt Pohjanens ortodoxa kyrka, i Skellefteå låg jag och läste i Niklas Natt och Dags bok 1793, det är en ruskig historia och en slags deckare, väl läsvärd för sin beskrivning av det sena 1700 talets Stockholm.Nästa stopp blev Härnösand, där vänner har en sommarstuga, det blev både båtfärd och dopp i Östersjön.

Ortodox kyrka i Sirillusgården Överkalix

Tärnorna vakade över sina ungar längst söderut på Härnö

Bilunderhåll

Vid 240330km bytte jag olja och filter på Saaben. Det blev lite längre mellan bytena än jag tänkt men ändå bara 1465 mil sen sist. Avgassystemet sjunger på sista versen och vindrutan vill jag helst också byta nu. 

Norrlandsresan 2017

Det var dags för mig att få se Kiruna innan de flyttat staden. Därför packade vi bilen full och lade upp en rutt norrut.

Dag 1: Gävle - Sundsvall 

Började med en frukost på Scandic Väst i Gävle. Lite halvsurrealistisk känsla då hotellet var fullt av Jehovas vittnen som tydligen hade en konferens i stan. På vägen upp stannade vi på Gränsfors bruk och jag handlade en yxa medan min hustru köpte en blomkruka. Sedan firade vi hennes födelsedag i Sundsvall. 

Dag 2: Sundsvall -Umeå

Besök på Naturrum Höga kusten och lift upp till Skulebergets topp där vi kokade kaffe. I Umeå hade vi ordnat ett rum på patienthotellet. Lunchpizza på Väven, besök på konstmuseet och promenad på stan.

Kvällen avslutade vi med ett besök på Umedalens skulpturpark. En fantastisk plats.

Dag 3: Umeå - Piteå

Regn och fulväder, vi tar en sväng förbi ostens hus i Burträsk. I Piteå söker vi upp Gläntanbadet men det är för kallt i vattnet. Regnet hänger i luften medan vi tar en tur på stan. Till kvällen går vi på bio. I badhusparken hade de anlagt en fin trädgård med växter utvalda för sin härdighet.

Dag 4: Piteå - Pajala

Regnet hänger i luften och det är kallt. Vi besöker Luleå och Norrbottens museum, Kulturhuset och åker ut till Kyrkstan. Väl där öser regnet ner på ett nästan parodiskt vis. Vi lagar kaffe i porten till Nederlule Kyrka, tittar på Albertus Pictor målningarna och reser vidare mot Boden och Rödbergsfortet. Guiden tar oss på en nära två timmar lång visning, utsikten från hjässan är fin, tyvärr är vädret uselt. Därefter drar vi vidare till Pajala. I Pajala passar vi på att besöka Vassikavuoma, den stora slåttermyren och Laestadius pörte. Jag badar bastu och äter renkött.

Dag 5: Pajala - Kiruna

Återigen kallt, det har slutat regna. Vi åker söderut till Sattajärvi och går på Keros fabriksbutik, kommer därifrån med en vintermössa i älgskinn. Sen besöker vi släktingar och äter mylta med vaniljglass. Vägen mot Kiruna är toppen, åtgärdad för gruvbolaget Northlands transporter. Här och var syns avstannade vägbyggen där vägen skulle ha rätats ut. Vi stannar vid suptallen och åker vidare till Kiruna. Middag på Mommas krog på Ferrum, tittar på utsikten mot Kebnekaisemassivet. 

Dag 6: Kiruna - Abisko - Kiruna

Vi börjar med besök i Kiruna Kyrka. Den ska flyttas i sin helhet till Kirunas nya centrum, sedan tittar vi på stadshuset som ska rivas, bara klockstapeln blir kvar. En från utsidan rätt oansenlig byggnad men på insidan är den väldigt fin. Synd, men det nya stadshuset blir säkert ett lyft. På eftermiddagen besöker vi LKAB och åker ner i gruvan. En fascinerande resa in i en stor industri.

Framåt kvällningen är det dags för ett efterlängtat träningspass, jag tar en löprunda på Jägarspåret, gamla I 22:s elljusspår. Med anslutningen till Camp Ripan blir det dryga 7 km. Efter middag bestämmer vi oss för att ta en tur till Abisko. Samma dag har jag upptäckt att våra däck är helt utslitna, bakdäcken saknar mönster! Det känns inte helt bra samtidigt är det en fantastisk kväll med sol dygnet runt. Vi packar köket och fikakorgen, det är iskallt men oförglömligt. 

Torneträsk sett från Nuolja

Dag 7: Kiruna - Jokkmokk

Vi börjar dagen med sen frukost och bad i poolen på Camp Ripan. Sedan ett besök i Jukkasjärvi, de tar rejält betalt att titta på ishotellet så det skippar vi. Kyrkan med sina bildtavlor av Bror Hjorth blir behållningen. I Gällivare/Malmberget ska de också flytta delar av staden. När vi besökte Dundret syntes det att det byggdes nytt i ett stort område. I Jokkmokk besökte vi Ajjte det samiska museet och Fjällbotaniska trädgården. Bägge är fina besöksmål. Middag på Gasskas, vi var enda gästerna. Synd på ett trevligt ställe. 

Dag 8: Jokkmokk - Skellefteå

Vi hade två besöksmål idag, Storforsen och Polarbröd i Älvsbyn. Storforsen var fantastisk, kaffekok med forsvatten i döda fallet. Bullarna vi köpte på bageriet i Kåbdalis var supergoda. Tyvärr var Polarbröd inte öppet så det blev en tur till Piteå igen istället och ett nytt försök på Gläntanbadet. Nu gick jag i, det var fortfarande svinkallt, fast soligt. I Skellefteå blev det en löprunda runt Moröhöjden. Jag väljer att inte kommentera kommunens arbete med sina spår, skyltning etc...

Dag 9 Skellefteå - Härnösand

Den längsta resdagen gick till vänner i Härnösand. Ett kort stopp i Docksta för att titta på tofflor. Vi stannade och åt lunch på Västernorrlands museum Murberget i Härnösand. Det blev bastubad och avsvalkande dopp i Östersjön på kvällen.

Dag 10 Härnösand - Gävle

Ett kort stopp i Timrå, annars raka vägen hem.

Bilunderhåll: 

Vid 21850 mil sätter vi på nya däck, Nexen, killen på Däckakuten kommer in och säger, "det var verkligen slicks bak, inte en antydan till mönster". 

Grusvägscykling XY

Granskogens naturreservat

Igår kväll var det dags för första etappen av XY 2015. Den kortaste distansen om 50 km. Förutom start och mål hade jag lagt in tre kontroller, Granskogens naturreservat, vällingklockan i Hillevik och fågeltornet vid Mårdängssjön. Totalt blev det 55 km. Sista kilometern ut till fågeltornet gick på gräsbevuxen stig, alldeles tyst, ljummet och helt allena, magisk stämning.

På nattduksbordet

Avslutade precis två Leif GW böcker, "Den sanna historien om Pinocchios näsa" och "Den som dödar draken". OK, några skratt, jag gillar att Den som dödar draken utspelar sig i Solna på platser som jag känner väl till. Dessutom beskriver den "solnagänget" av gubbar på ett väldigt trovärdigt sätt. Det jag inte gillar är GW:s manér med Evert Bäckström, Den sanna historien om Pinocchios nästa skulle mått bra av att vara 100 sidor kortare varav 50 innehållande Bäckströms sexäventyr och matsedlar.  

Nu ligger en novellsamling av Hemingway på tur, den inleddes med Snön på Kilimanjaro, mästerlig, minns att vi läste den redan på gymnasiet. Men det var en annan läsning idag 23 år senare.

Mårdängssjön från fågeltornet

Nu går jag i väntans tider på tre cykelbiografier, Chris Froome, Stephen Roche och Robert Millar. En kenyabritt, en irländare och en skotte. Sen passade jag på att beställa en guidebok till de 50 mest berömda bergen i touren, girot och vueltan. En dag skall jag cykla i bergen.

Tvål och förväntningar

I mitt badrumsskåp finns åtta olika raktvålar. Det är en billig njutning att välja doft och lödder efter humör. Rakapparat har jag aldrig ägt, däremot körde jag 20 år med Gillettehyvel och rakskum på burk. Men sen i somras är det tvål och borste som gäller. Sen i höstas även vanliga dubbelsidiga rakblad. Själva proceduren tar lite längre tid, men å andra sidan, den extra mödan gör en vardaglig trist syssla till en liten högtidsstund. 

Sen i somras är det även fast tvål som gäller för kroppen, förhållandet till Dubbeldusch och Bliv är avslutat. Ett lyft, obegripligt att jag kunde framhärda så länge med dessa uttorkande produkter. Resten av familjen har hakat på, ingen saknar den flytande tvålen. 

På nattduksbordet

Just nu är det två länge emotsedda böcker, Vladimir Sorokin Snöstormen och Rosa Liksom Kupé nr 6. Sorokins speciella värld är den enda science fiction jag står ut med. Han kommer med en ny bok i vår, därför vill jag vara färdig med de äldre först. Liksom läste jag för tio år sedan, hennes återkomst som författare prisades och recensionerna var bättre än någonsin. Den väntar på sin tid, men jag var tvungen att läsa de första sidorna. 

Träning

Januari blev en ok månad sett till antalet pass, 13 st däremot för lite tid, snön kom för sent och jag var sjuk en dryg vecka, Allt sammantaget, helt ok. Den 19 februari är det dags för sista delen av kommunklassikern, 30 km längdskidor. Får jag bara vara frisk så ordnar det sig, körde 16,7 km på 65 minuter häromkvällen. 

Förväntningar

Sen går jag ju i väntans tider, har inte fått resultatet på statistiktentan ännu. Sen väntar jag på ett par nya cykelskor, de gamla har jag haft sedan 2001. En annan beställning på ingång är boken Helvetesveckan, att ge sig själv en vecka där man gör allt som man borde göra. Inte någon form av bucket list utan allt det du brukar göra, fast du gör det på ett bra sätt. Får se när det är dags för helvetesveckan, till våren, när ljuset och energin är starkare tror jag.

Uppgraderad cykel

Plötsligt märkte jag att mitt gamla vevparti glappade, lagret var totalslut, samtidigt var pedalerna slitna med begynnande glapp. Det skulle ha gått att bara byta lager för 350 kr och nya pedaler för 250,  men så är det detta med vevarmslängden. De gamla var 175mm och det är för kort, i synnerhet i skogen. Lösningen, ett par 180 mm vevar från Shimano med tillhörande pedaler. Lättare, snyggare och till ett bra pris. Det känns utmärkt att sitta mera "i" cykeln som man gör när man kommer längre ned, det som känns sämre är att 40 drevet är lite för låg utväxling. Förr hade jag en 44 klinga fram.

Helt nya vevar och pedaler

På nattduksbordet

Jag läser en kurs i statistik på halvfart den här terminen så det finns inte riktigt tid över till annan läsning. Men då och då läser jag ett par sidor i Stanley McChrystals memoarer "My Share of the Task". Det är intressant att följa irakkriget från insidan. Det är en en rätt märklig interiör han beskriver inom specialstyrkorna. De talar aldrig om sig själva som soldater utan som "operatörer". Man kan ställa sig frågande till vad som är skillnaden. Innebär skillnaden att soldatyrket uppgraderats eller är det bara en förskönande omskrivning? 

Jag lutar nog åt det senare. Samtidigt kan jag inte släppa tanken på att operatören är arméns svar på den individualistiska samhällsutvecklingen. Med sensorer, moderna sikten, personlig radio och kameror håller operatören kontroll över stridsscenen inbäddad i sitt kroppsskydd och enorma stridsväst. Samtidigt vet alla att överblick och kontroll är mycket ovanligt i en stridssituation även för de bäst förberedda "operatörerna". Se bara på raiden mot Bin Laden. Utförd av de bästa, ändå höll det på att gå helt över styr. 

För ren underhållning läser jag Björn Löfströms Babels torn i Bojtikken. Tyvärr är den lite av en besvikelse, Den har sina moment och sina skrönor, men på det stora hela saknas den berättelse som för romanen framåt, det blir bara ögonblicksbilder om än underhållande sådana.

Tour de France och statistik

Nu är den utläst, Joakim Jakobsens 727 sidiga mästerstycke om TdF. Jag gillade den mycket, den fick en bra recension i DN av Croneman och det förtjänade den. Dubbelmoralen kring dopingen och tourledningens ständiga markeringar att de tycker de är större än cykelsporten i sin helhet är tydligt beskriven. Alla spännande anekdoter och märkliga turer kring regler och politik blir också en del av spänningen.

Behandlingen av dopingfall har varit mycket godtycklig, exemplet Rasmussen är ju väldigt trist.

I sann Jan Ullrichstil gav jag mig sen ut och körde ett tempoträningspass på riktigt tunga växlar. Kändes så skönt att flyta fram, visserligen drygt 10km/h långsammare än Jan brukade åka, men ändå, boken var ren inspiration.

Till hösten kommer jag läsa 15 hp Statistik I på Karlstads Universitet, känner en viss oro inför de mera matematiska delarna men samtidigt är det nyttigt, värdefullt att kunna och en utmaning. Sist jag skrev tenta på rutat papper var 1996...

Semesterrapport 2 - Göteborg

Torsdag 10 juli åkte vi till Göteborg för att träffa vänner och fira min 40 årsdag.
På nedresan stannade vi hos vänner i Västerås och åt frukost, de hade precis flyttat in i ett nytt superfint hus vid Mälaren. Nästa stopp blev Skara med besök på Västergötlands museum och domkyrkan. Museet hade en utställning med föremål som de inte riktigt visste varför de hade i sina samlingar, också en vinkel. På eftermiddagen blev det bad, fika, middag hos vänner i Mölndal.

På min födelsedag startade vi dagen med frukost i Haga. Sen åkte vi ut till Björkö och badade, snorklade, träffade vänner, mina föräldrar och firade med tårta. Barnen stannade med farmor och farfar, vi åkte in till stan för middag med vänner på River cafe. Väldigt gott och trevligt, kvällen avslutades på Pusterviksbaren där vår kompis spelade skivor.


Lördagen inleddes med sovmorgon och en tur ut till Björkö för att hämta barnen. Sedan tog vi en promenad till Kawaiibutiken. Barnen gillar det japanska gullet. Jag gick på Sjöfartsmuseet med yngsta dottern, har inte varit där sedan jag var i min dotters ålder. På kvällen åkte vi till vänner och grillade. De hade köpt sig ett nytt hus. Mitt firande fortsatte med vin och en spellista bara för mig.

Söndagen tillbringade vi i lägenheten vi fått låna. En löprunda på förmiddagen gjorde att förkylningsvirusen vaknade. På eftermiddagen träffade jag en kompis och resten av familjen åkte till Liseberg. En win-win lösning. Jag testade en öl från Stigbergets bryggeri - Geggan.

Hela måndagen tillbringades hos vänner ute på Köpstadsö/Kössö. Bad och grillning. Nu var vädret lite opålitligt men jag lyckades både bli solbränd och regnvåt.

På tisdag blev det tre museer, shopping, lunch på stan och besök på nya stadsbiblioteket. Konstmuseets utställning om historiemåleri är antagligen en av Sveriges intressantaste just nu. Kvällen tillbringades hemma hos vänner och vi träffade deras lilla barn. Min hustrus födelsedagsskumpa smakade väldigt bra.

Onsdagen ägnades åt botaniska trädgården, det är verkligen en skatt. På kvällen åt vi middag ihop med vänner på Market, ett rätt trendigt ställe med mexikanskt koreanskt tema. Gott var det hur som helst.

Torsdag var en varm dag i bilen. Enda lustiga händelsen var att vi mötte Lasse Karonen på McDonald's i Vårgårda. Det var bara vi där.

Semesterrapport 1 Kreta

Vi tog bilen till Arlanda klockan 04:15 torsdag den 26 juni. Trots att jag inte lyckades boka extra benutrymme gick det ganska bra, en vanlig människa som inte är van vid dålig komfort hade naturligtvis ringt resebolaget och varit ursinnig om de suttit lika illa. Vi som tillhör längdminoriteten får betala 215 kr för det som borde vara självklart. På Kreta väntade bussen, två och en halv timma slingriga bergsvägar till Makrigialos . Jag tyckte det var helt ok att åka buss så länge, vi fick se mer av Kreta. Några barn blev åksjuka, märkliga föräldrar som väljer ett sånt resmål med barn med anlag för åksjuka. Hotellet Mikripoli Sentido ligger på vingresors sida men är ingen family resort med Lollo och Bernie. Det var också flera tusen billigare men med lika hög standard i övrigt. Har man små barn kanske det är värt att kunna skicka iväg kidsen till en svenskspråkig barnklubb ett par timmar om dagen. Klockan 16:00 tog vi på badkläder och hoppade i havet. Fantastiskt vatten, 10 - 15 meters sikt, underbar strand och sandbotten. Längre ut fanns klippor med massor av fisk att titta på.

Maten och drycken

Hotellet är en all inclusive anläggning. Maten var ok, salladsbordet rikligt och gott, huvudrätterna var inget speciellt men det fanns alltid något som var lite bättre. Sista kvällen åt vi på ala carte restaurangen, då var det mycket bra. Ölet var rätt trist men ok, lite som Efes. Vinet var dåligt, det röda drickbart men det vita bland det sämsta jag druckit. Juicer och läsk smakade helt syntetiskt och skillnaden mellan läsk och juice var möjligen kolsyran. Testade inga spritdrinkar, däremot deras whisky, den var lätt men ok, plastglasen förhöjde inte stämningen. 

Hotellrummet

Vi hade bokat ett rum med havsutsikt och det fick vi verkligen, otroligt vackert på kvällen. Tyvärr lät AC anläggningen mycket, så högt att det var svårt att sova. Första natten hade vi dessutom ett rum närmast kylkompressorn utanför huslängan. Sedan bytte vi. Tips! Välj husen längst västerut och högt upp på Mikripoli. Kylaggregaten är längst till öster på husen. Rummen var fina och städades alla dagar utom en dag, tisdag. Lite tveksamt med tanke på att de har det gamla grekiska systemet med toapapper i pedalhink, inte i toan...

Sola och bada

Vad gör man annars på ett sånt här resmål? Jag snorklade länge både förmiddag och eftermiddag dagligen. Det var fantastiskt fint. En dag tog jag på mig mina Teva sandaler och simmade runt udden till grannstranden. Sandalerna bromsade mycket men blev väldigt rena efteråt. På stranden intill var det kanske tio personer, det fanns en liten taverna och hur mycket plats som helst. Tyvärr var strömmen och vågorna mindre bra för barn där. 

Nattduksbordet

På resan läste jag Richard Fords Kanada, Imorgon fyller jag tjugo av Alain Mabanckbu och slutligen Delphine de Vigans Ingenting kan hindra natten. De var läsvärda alla tre, Kanada är stor litteratur. Ingenting kan hindra natten hade jag normalt aldrig läst då det är en utpräglad tjejbok om en mor dotterrelation, men den var ändå intressant. Imorgon fyller jag tjugo kunde man skratta högt åt flera gånger, mycket underhållande (fiktiv?) uppväxtskildring från Kongo.

 

Veckorapport 22

Trädgården

Nu har jag planterat ut kronärtskockorna, sockerärtorna och palsternackorna. Tyvärr hade palsternackorna vuxit snabb och dåligt, de stod för varmt helt enkelt, blev bara ett långt skott, tror de får det svårt där ute nu.
Vaxbönorna har inte tagit sig alls i förkultiveringen, grönkålen är på god väg däremot. En andra batch av kronärtskockor är också på gång. Det jag inte hunnit med är att bygga om landet. Det blev för lite tid helt enkelt, för många resor, för många besök och den lilla tid som blev över prioriterades träning.

Träning

Tyvärr fixade jag inte en 15 milare den här helgen, det blev bara 12 mil. Lika bra det, dels hade jag inte hunnit planera XY150 tillräckligt, dels vill jag inte stressa, blir det fint väder till helgen kommer det att gå mycket bättre. Lite dumt att köra 100k och sedan gå direkt på 150. Nu fick jag 121 km på 4h. 15 mil cykelorientering skall gå på 7 timmar, en sådär 21,5 km/h men då är en stor del på grusväg, helst närmare 10 mil. Däremot har jag kört ett par kortare tempopass, först 15 km uppvärmning ut i motvinden, sen hem i hög fart. Sist gick det på 21:17 min, det är drygt 42 km/h. Visserligen i god medvind, men fartkänslan var fin och pulsen under syratröskeln, helt ok så långt. 

Nattduksbordet

Läste Olof Frånstedt Spionjägaren, tyckte den var pratig i tonen och dåligt korrekturläst. Innehållet var intressant, inga större nyheter, men det klart att socialdemokraternas samröre med sovjetunionens kommunistparti och Raul Wallenbergaffären var dyster läsning. I efterhand framstår det nästan som att Contratokarnas verklighetsbeskrivning trots allt inte var så tokig.

Nu väntar en tegelsten, Mikael Holmström, Den dolda alliansen, om sveriges natosamarbete under kalla kriget. Sedan får det bli skönlitteratur, dels har jag inte läst Sorokins senaste Snöstormen, sen vill jag läsa Rosa Liksoms Kupe nr 6, jag tillhör det lilla fåtal som läst allt av henne som översatts till svenska tidigare. Det är något med hennes skrivsätt jag gillar, en slags Leningrad cowboyslitteratur.