Norrlandsresan 2018

I år åkte vi upp till Pajala med stopp på höga kusten och i Skellefteå. Högbondens fyr övernattade vi på 2002 senast. Vi hade lika bra väder i år, utsikten är fantastisk och numera finns en bastu nere vid havet med magisk känsla.

Rotsidan Fällsvik

Utsikt från Högbonden

På vägen stannade vi i Umeå och besökte Väven. Att vi hamnar i Skellefteå beror på att vi brukar stanna på hotellet Rum för resande. En fin kväll där vi till slut hamnade på en vegansk asiatisk restaurang, lite otippat i Skellefteå. Förra året var det lite mer roadtrip med fler stopp, i år skulle vi ha längre tid i Pajala, därför blev det bara ett kort stopp i Luleå för lite shopping sedan vi upptäckt att Norrbottens museum stängde redan klockan fyra. Men det blev i vart fall goda wienerbröd från Björn Anderssons konditori. Vägen längs Torneälv från Övertorneå är lite längre, men fin. På hemresan valde vi tyvärr den vanliga vägen som visade sig vara uppgräven i två mil. Vi såg en stackare som fått punktering.

Vaasikavuoma - slåttermyr

Jupukka mätpunkt Struves meridianbåge

Vi kom upp till Pajala på tisdag eftermiddag och skulle stanna till på fredag när Pajala marknad började. Campingplatsen drevs av ett Belgiskt par som bytt liv, från Brügge till Pajala är ett stort steg. Tre dagar i Pajala är ett tag om man inte ska fiska eller åka skoter om man redan varit där flera gånger. Vi besökte släktingar, åkte till finska sidan, besökte Jupukka mätstation som är en del av världsarvet Struves meridianbåge, tog en tur till Kaunisvaara för att titta på den nya gruvan. Det är oerhört stort, enorma proportioner på ytan för dagbrottet. Naturligtvis besökte vi slåttermyren Vaasikavuoma när det gula kvällsljuset var som vackrast. Pajala marknad är som de flesta marknader med några skillnader, det finns samiskt hantverk, suovaskebab och fiskegrejer i mängd. Man kan kalla det efterfrågestyrd marknadsanpassning av marknaden.Smash-hiten var suovaskebab med senapskryddad kebabsås. Här nere finns inte rökt renskav att tillgå, men man kan nog krydda upp med lite barbecuesås istället. På nervägen stannade vi i till i Överkalix och tittade på Bengt Pohjanens ortodoxa kyrka, i Skellefteå låg jag och läste i Niklas Natt och Dags bok 1793, det är en ruskig historia och en slags deckare, väl läsvärd för sin beskrivning av det sena 1700 talets Stockholm.Nästa stopp blev Härnösand, där vänner har en sommarstuga, det blev både båtfärd och dopp i Östersjön.

Ortodox kyrka i Sirillusgården Överkalix

Tärnorna vakade över sina ungar längst söderut på Härnö

Bilunderhåll

Vid 240330km bytte jag olja och filter på Saaben. Det blev lite längre mellan bytena än jag tänkt men ändå bara 1465 mil sen sist. Avgassystemet sjunger på sista versen och vindrutan vill jag helst också byta nu. 

Gun lifestyle - vem läser Recoil och Tactical World?

På min arbetsplats har vi en läsplatta med Readly. Där finns en massa tidningar att läsa, bland annat en uppsjö amerikanska vapentidningar. De flesta vapentidningar är antingen fokuserade på jakt eller skytte. Några är för dem som är intresserade av själva vapnet, samlare och vapenentusiaster. Men så finns det en kategori till. Tidningar som behandlar moderna automatvapen och pistoler. De skriver om självförsvar och knivar, de skriver om hur man ska hantera möten med fiender, kriminella och våldsverkare. De skriver om hur man utrustar sin pick up med vapenställningar och pansarplåtar, de skriver om skyddsvästar, lasersikten och ljusförstärkande goggles. De skriver kort och gott om hur man ska förbereda sig för att bli anfallen eller anfalla som enskild privatperson.

De här tidningarna skriver inte om militära förband eller brottsbekämpning, målgruppen är inte soldater eller poliser. Därför att den sociala sidan av våldsanvändning helt lyser med sin frånvaro.  Målgruppen är den ensamma mannen som förbereder sig för ett krig mot hela världen med sitt automatvapen, från sin hembyggda stridsbil i sin svindyra gore tex stridsdräkt. Det är för människor som låtsas att de är Delta Force. Allt är nytt, snyggt, high tec, vältränat och solbränt. Målgruppen är inte några rednecks utan folk som har elitförbandens operatörer som ideal. Frågan är vad de här tidningarna säger om USA och kanske vårt eget samhälle? På ytan kan jag tycka att det kanske bara är en variant av maskulinitet som visas. Lika stereotypt som  te x kroppsbyggartidningar eller livsstilstidningar för män. Men det är vapen vi pratar om här, det är människojakt som är syftet. Även om döden och blodet är frånvarande så är de själva komplementvaran, tillsammans med rädsla.

Jag väntar med spänning på den stund när de här tidningarna kommer i svenska upplagor med svenska redaktioner som gör svenska artiklar att komplettera de amerikanska.

Äntligen läsro

Besöket på bokmässan i Göteborg gav mycket energi. Huset har fått nytt tak, det gamla var dåligt, nu har de bytt rubbet inklusive en del råspont och bitar av takstolarna. Nu återstår att få väck plastfärgen från takstolarna, måla klart fönstren och takkupan samt vissa plåtdetaljer. Det är inte kris med något av detta. Det kan få dröja till nästa år. Kylan och vätan minskar träningstiden även om det har gått över förväntan i september. Allt sammantaget, det känns lustfyllt att läsa igen.

På nattduksbordet

Front Schwein av Günter K Koschorrek köpte den för 25 kr på bokmässan. En dagbok från östfronten 1942 – 45.  Läste ut den i helgen. Inga nyheter men med tanke på vittnesdiskussionen kring andra världskriget är det intressant att försöka läsa mellan raderna. Vad som slår mig är frånvaron av alla de frågor man vanligtvis brukar tala om när man talar om andra världskriget och östfronten. Författaren vitmålar inte situationen eller handlingarna men de är begränsade till våldet vid fronten. Vid endast fyra tillfällen nämner han våld mot civila. Av de tillfällena är det oftast ryssarnas våld han berör plus en rätt harmlös tjyvnadshistoria och en våldtäktshistoria. I det senare fallet får den skyldiga tysken sitt straff ändå. Det är helt enkelt otänkbart att idag skriva om andra världskriget utan att beröra de här frågorna, framförallt i Tyskland. Boken kom ut i Tyskland 1998, med tanke på debatten kring serien Krigets Unga Hjärtan som visades på svensk TV i år märks det att mycket hänt på femton år. Boken ”Soldater” av Harald Weltzer som tar upp avlyssnade samtal mellan tyska krigsfångar vittnar om att det fanns många grymma sidor av kriget som var så självklara att man aldrig ens dokumenterade dem, såsom våld mot civila. Det hamnade inte i förbandens krigsdagböcker lika lite som att maten dröjde eller att lastbilen punkterade fyra gånger. 


Arkadij Babtjenko, mest känd för sin fantastiska bok om kriget i Tjetjenien, Krigets färger, har också gjort en reportagebok från kriget i Georgien 2008. Jag hittade den på bibliotekets makulatur för 10 kr. Vissa av bilderna är så grymma att jag inte kan titta på dem, texten är naturligtvis lysande. 

Med avbrott för de två ovanstående böckerna läser jag Henrik Tikkanens självbiografiska svit Brändövägen 8. Gillar hans lakoniska och dräpande formuleringskonst även om det kan bli för mycket ibland. Jörn Donner berättade på Bokmässan om sin icke självbiografiska självbiografi Mammuten. Den ligger på min lista över kommande läsning liksom Johan Wredes nya bok Tikkanens Blick. Även Kjell Westös nya Hägring 38 lät intressant, i vart fall när han talade om den. Sen har vi Henrik Arnstads bok Älskade fascism, kan också vara tankeväckande.

OsKus fjärrpatruller

Läser om Jukka L Mäkeläs bok om Osastu Kuismanen under fortsättningskriget. En av få böcker som skrivits om de här mycket okända elitförbanden. Jag tror att major Kuismanens avdelning var en av en handfull liknande enheter. Historien bygger på intervjuer med patrullmän, det jag saknar är en mer övergripande bild av verksamheten. Men berättelserna bjuder på många tankeväckande insikter aktuella än idag. Vilka kvaliteter skall man söka när man organiserar en verksamhet som idag har sin motsvarighet i särskilda inhämtningsgruppen, SIG, här i Sverige. Boken finns på Solna bibliotek, men mitt ex köpte jag på internetantikvariat.

Kanske finns denna ännu kvar, http://www.bokborsen.se/Mä%3Bkelä%3B,+Jukka+L.-begagnad-bok-till-salu4645101_1.htm

Israel på Brännpunkt i svenskan

Dagens lästips är Jan Tuningers debattartikel i SvD. Där redogör han för skälen till att Israel inte vill ha fred, bosättningarna och den inre splittringen. Det palestinska hotet är allt som finns kvar av nationell gemenskap. Så långt är allt i sin ordning, men han missar att den palestinska sidan befinner sig i samma situation, flyktingar spridda över världen, i grannstater och med olika möjligheter att tackla en tvåstatslösning. Dessutom finns en rad länder i den muslimska världen som använder konflikten som en del av sin inrikespolitik med därmed förbundna målsättningar för Palestina.

Läs artikeln i sin helhet på http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2330595.svd

Pedofilen i Boavista

Rubriken till trots handlar det inte om brottslig sexualitet utan om en fantastisk vetenskapsteoretisk text om ett gäng pedologer, dvs jordkännare, på forskningsuppdrag i Sydamerikas djungel. Syftet med resan är att ta reda på om regnskogen eller om buskstäppen växer. I gränslandet utför de en undersökning för att se huruvida jorden i skogen blir mer lik stäppen eller om det är tvärtom. Hur Bruno Latour lyckas föra upp resonemanget från bokstavligt talat jorden till högsta nivå är helt makalöst.

Finns att läsa i essäsamlingen Artefaktens återkomst av just Latour.

Köp den här: http://www.bokus.com/b/9789189449169.html bättre spenderade 243 kr får du inte.