Slutet på mc året 2020

 Redan 28 november kördes sista turen, mätaren stannade på 97744 km. När året inleddes stod mätaren på 83977 km, totalt 1376 mil under året. Med tanke på coronan och att det inte blev någon mc semester så är det helt ok. Idag bytte jag framdrevet, det blev ett originaldrev, de är gummidämpade till skillnad mot de två JT eftermarknadsdrev jag kört hittills. Det återstår att se om det blir någon skillnad, prismässigt gick det på ett ut. Nu är det frågan om byte av kylvätska respektive service på gaffelbenen. Kylvätskan är inget att prata om, men gafflarna är jag fortfarande inte säker på hur jag ska göra. Det lutar åt att lämna in dem, men demonteringen kan jag sköta själv. Sen är nog svinglagringen dags att ta isär och fetta upp. Efter tre år och 4200 mil i min ägo har det aldrig gjorts. 

På nattduksbordet 

Läser en bok om cykling i Flandern. Den är underhållande och Pearson berättar vid sidan av alla de vanliga anekdoterna ytterligare en mängd nya, så den ger något för alla cykelnördar.

Ironbutt SS1000 2020

 Det blev en ironbuttkörning i år igen. Länge såg det osäkert ut, i USA ligger körningarna fortfarande nere detta coronaår. Här släpptes det i mitten på juni. Jag körde 18 juli, rutten var Gävle Haparanda Gävle. 170 mil totalt, det tog 20 timmar och 15 minuter. Min nya wild ass dyna gjorde färden mer komfortabel, men kurvtagningen påverkas negativt av att sitta på en luftkudde.Det var inget större problem på min rutt. Haparanda som man hört så mycket om, Sveriges östligaste punkt, en spioncentral under andra världskriget och vår mest finska stad som hänger ihop med Tornio på andra sidan älven, var ganska dyster. Vid sidan av de moderna köpladorna för gränshandel fanns ett litet centrum med stadshotell i påkostad stil. Det mesta kändes som om det höll på att tyna bort. Kalix upplevde jag som snäppet piggare, kanske hade en öppen bro till Finland höjt humöret. 

Vid höga kusten svänger landet mer sydvästerut, det hade inte jag tänkt på,  solen var på nedgång och bländade ordentligt emellanåt. Tröttheten började att komma smygande och nere i Hudiksvall var jag mosig, det fick bli ett extra stopp för en burgare och en cola, annars var planen att köra ända till Tönnebro. Antagligen hade bensinen räckt ända hem, men det fick bli ett säkringskvitto ändå. Det är en speciell känsla att stå där sent på kvällen efter ett långt dagsverke och veta att man klarat av vad man föresatt sig. 

Mc underhåll 

Oljebyte vid 93595 km, förra bytet var vid 83828 km så totalt 976 mil, jag tror jag efterfyllt med 1,5 liter på de milen. Min nya testvinnande kedjespray håller verkligen bättre än de billigare, kedjan behöver bara smörjas var 100 mil skriver de, men jag nöjer mig med 75 mil om det varit torrt. 

Veckorapport 22 - 23 och gångna arbetsåret

Arbetsåret är snart slut. Eleverna sprang ut, inte som vanligt men det blev ändå bra tycker jag. Den långa frånvaron och coronadistanseringen gjorde att jag inte riktigt kände samma tomhet efteråt. Det var som ett tre månaders avsked innan. Nu återstår lite efterarbete och förberedelser inför nästa år. Vad var bra vad var dåligt med fjärrundervisningen? Min upplevelse är att för de flesta fungerade det ganska bra, tråkigare förstås, men ok. För de med studiesvårigheter eller sociala svårigheter blev det mindre lyckat, jag tror att det blev fler F än om undervisningen varit som vanligt, jag tror också att det blev några godkända betyg som slutade lite lägre än de hade kunnat göra.

Träning

Efter ett par träningspass började jag känna av lungorna igen, det känns ömt, jag utgår från att det är sviterna av corona. Kände så här i mars, vilade, körde ett par pass när det kändes bättre, fick känning i lungorna, vilade länge, körde ett par pass i april när det kändes bättre, fick känning igen sen, vilade jag en månad igen bara för att det hela ska upprepas nu igen. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Om jag hade Corona där i början av mars, när jag hade feber en helg så kan jag säga att sviterna hittills varat tre månader. Sug på den.

Trädgård

Vi har påbörjat ett större arbete i trädgården där en stenlagd pergola och större grusad yta med odlingslådor ska anläggas. Det finns även planer på ett växthus och en ny uteplats i trä på husets västsida. Runt huset ska en kantsten läggas som en fris och en spaljé ska avskärma uteplatsen från gatan. Det är med andra ord mycket att göra. Bara grävarbetet som nu är påbörjat kommer att ta flera dagar, sen ska ny jord på plats, utfyllnadsmassor, markduk och grus. Det ska vibreras och betongfundament till pergolan ska på plats. Två år ska vi säga det? 

Motorcykeln

Vädret var underbart, det var sol och seneftermiddag, på väg söderut från Söderhamn mot Lingbo. En kurvig väg jag kört många gånger. Strax innan Holmsveden känner jag att cykeln börjar kännas instabil, först tror jag det är vinden som ruskar i topboxen, sen att det är glapp någonstans eller möjligen dåligt med luft i bakhjulet, men sen börjar det understyra allt mer. Det börjar kännas läskigt och vid Lingbo kyrka stannar jag för att kolla, framdäcket är alldeles mjukt, det går att trycka in mer än halvvägs till fälgen, jag har fått pyspunka. Det enda jag kan göra är att tömma burken med punkaspray i slangen och hoppas att det funkar. Det gör det och jag kan försiktigt köra de 18 km in till Ockelbo där jag stannar på macken och fyller upp till rätt tryck. Sen kör jag de sex milen hem på mindre vägar, undviker motorvägen, känns inte kul om slangen spricker i 110. Trycket i däcket håller rätt bra men jag beställer förstås tid hos Däckcentrum så att de ska byta slang, de har tid först på tisdagen, så jag missade en helgs körning, men det gjorde inget, det regnade ändå. Kanske kände de sig lite skyldiga på Däckcentrum, vad vet jag, men jag slapp betala för arbetet, bara för slangen. 156 kr. Ett fynd, så behåller man kunder! Slangbytet skedde vid 89470 km.

Nya däck till hojen

Det blev inga Continental trail attack 3, de var slut på lagret. Istället blev det Pirelli Scorpion trail II. Lite billigare, tvåa i testen efter trail attacken, hur som helst är det skönt med nya däck, bytet skedde vid 87549 km. De förra monterades vid 72750 km, bakdäcket var tämligen slut men fortfarande lagligt. Ungefär 1480 mil alltså. Det måste väl anses ok? Metzeler tourance next har ändå dålig slitstyrka enligt testerna så förväntan är att knäcka i vart fall ytterligare tvåhundra mil på pirellisarna.

Veckorapport 17

Påsklovet är över, en till arbetsvecka likaså. Ingenting är sig likt, fjärrundervisningen är som en blöt filt över dagarna. Flertalet kollegor jobbar hemifrån, en arbetskamrat fyllde 30, så många som vi var då har vi inte varit på sex veckor.
Det kändes som om det gick att träna, körde ett bra pass med lite puls, dagen efter trodde jag att sjukdomen skulle bryta ut. Har tagit det lugnt en vecka nu, det är det här som är så tjatigt med coronan, tar det någonsin slut.
Astrid fyllde 14, inga mor eller farföräldrar kunde vara med.

MC säsongen

Är uppe i 87000 km nu, har kört drygt 300 mil i år. Nya däck är på ingång, har hört av mig till Däckcentrum för bokning av byte, ska bli Continental trail attack 3 i år. Vinnaren av Motorrads däcktest för reseenduros. Beställde också ett par burkar av S100 vita kedjespray, även den en vinnare i test. Dyrt, men förhoppningsvis bra och inte så kladdigt. Alla mc träffar är inställda fram till augusti, inga Ironbuttkörningar certifieras så länge coronan härjar. Gränserna är stängda till grannländerna, ingen öppning i sikte. Visst jag kan ju köra i Sverige, grejen är bara att jag redan varit på de flesta ställen. Finns en del vägar i inre Norrbotten, Jämtland ochVästerbotten som jag inte åkt så det får väl bli där.

Veckorapport 11 - 14

Det är märkliga tider, världshistoriska händelser, coronapandemin påverkar allt. Gatorna är glesare, restaurangerna nästan tomma, all idrott nedstängd, ingen cykling att titta på, sportkanalerna visar repriser. OS flyttat ett år, försvarsmaktsövning Aurora är flyttad till framtiden, Hemvärnsverksamheten är nu att ha beredskap att hjälpa till. Gymnasieeleverna är hemskickade, Kajsa jobbar hemifrån, Cornelia jobbar hemifrån och jag jobbar hemifrån sen idag. Med undantag för två styrketräningspass, ett rullpass och ett lätt cykelpass har jag inte tränat på en månad. Är jag förkyld? Inbillningssjuk? Är andningen ansträngd? Näsan rinner, är det för att det är kallt? Corona?

Efter tre veckor med fjärrundervisning, flera kollegor som jobbar hemifrån är allt vänt uppochned. Eleverna är ändå tappra, de loggar in på videokonferenserna och löser sina uppgifter. Att undervisa på video är envägskommunikation. Ingen vill prata så att andra hör. De flesta ber om hjälp på chatten. Det är tråkigt att inte träffa ungarna. Det är inte för det här man är lärare. Ingen vet hur länge det här tillståndet kommer hålla i sig. Mest synd tycker jag om mina mentorselever som tar studenten i år. Blir det något utspring? Hur går det med betygen? Feststämningen? Studentbalen, blir allt inställt?

Mamma och pappa är hemma i karantän, påskresan till Karlstad är inställd. Vem vet hur det går med sommarens mc tur, utlandet är stängt, Norge är stängt. Kommer man kunna resa i Sverige? Det talas om att förhindra spridning inom landet. Först var perspektivet veckor, nu månader.

Motorcykelunderhåll

I helgen bytte jag bromsvätska fram och bak, bytet gjordes vid 85500 kilometer. Har kört rätt exakt 3000 mil sedan jag köpte den. Det är snart dags för nya däck, i år ska jag köpa Continental Trail attack 3 som vunnit alla tester, både vad gäller fäste och slitstyrka. Eller som de skrev om mina Metzeler Tourance Next, det var bra men nu har utvecklingen gått om.

Gävle

Såg en film från 1957 på filmarkivet om Gävle. Modernismen gick verkligen hårt fram med staden. Ibland roar jag mig med att tänka var skulle man bo om man inte bodde i Gävle? Länge tänkte jag att det vore skönt att flytta ut på landet, i synnerhet på våren. Sitta i söderläge, lyssna på tystnaden och titta på gässen som landar på grannens åker. Sen börjar jag tänka på bilresorna in till jobbet eller för att handla, alla dessa bilresor, nej tack. Där ska man kanske ha sommarstuga, inte leva. Då återstår staden. Men vilken stad? Storstaden är dyr och jobbig att leva i, lägenhet sätter jag mig inte i igen. Sen vill man ju att staden ska erbjuda någonting, kultur, handel och restauranger. Då ska man erkänna att det börjar på andra sidan 60 000 invånare. Det finns 34 kommuner som är större än så förutom de tre storstäderna. Sen vill man ju inte bo i Uppsala, för då kan man lika gärna bo i Gävle.

Förortskommunerna i storstadsområdena går också bort liksom Skåne. Då blir det 19 kommuner kvar varav en är Gävle. I Småland, Blekinge, Halland och Östergötland känner vi inte nån och skidföret är oftast uselt så det är inte heller aktuellt. Nu är vi nere på en hanterlig lista bestående av Karlstad, Östersund, Umeå, Luleå, Sundsvall, Skellefteå, Örebro, Eskilstuna, Västerås och Borås. I alla de här städerna har jag varit flerfaldiga gånger eller bott i. Eskilstuna och Västerås är gamla industristäder som håller på att bli dyra att bo i, de är i vart fall inte bättre än Gävle. Örebro ligger såpass nära Karlstad att då kan vi lika gärna bo där. Örebro har en oerhört subtil charm, somliga säger obefintlig, men det är inte helt sant. Borås är fint men regnigt. Jag gillar Borås, hyfsat nära Göteborg, så nära att man funderar på varför man bor i Borås. Skellefteå är tyvärr bara en hockeystad, den har sina poänger men ska man bo så långt norrut är Umeå eller Luleå bättre. Östersund har jag minst erfarenhet av, det är också den minsta staden av dessa. Närheten till fjällvärlden är dess största styrka, liksom ett litet men trevligt centrum. Vi känner ingen där och det ligger långt bort, det skulle bli ensamt. Kvar blir Umeå, Luleå, Karlstad och Sundsvall. Umeå höll vi på att hamna i en gång, jag är ingen spontan vän av Umeå men satsningarna i centrum har lyft staden. Det skulle kunna vara ett alternativ men vi känner heller ingen där så det är nog inte aktuellt. Luleå är mest udda på listan, den skiljer sig mest från övriga. Det är lite kulturskillnad, detta är Norrbotten, det är inte den vanliga storsvenska berättelsen. Jag gillar Luleå, skulle kunna leva där. Nackdelen är förstås avstånden till de flesta vi känner. Karlstad känner jag utan och innan, det är något med platsen man vuxit upp på. Vi känner många, det är en trevlig stad, närmre Norge, perfekt för MC och cykling. Sundsvall har ungefär samma fördelar med nackdelen att det är långt till storstadsområdena. Det är mera snösäkert, det är en fördel. En annan nackdel är avståndet till Karlstad och vännerna i Västsverige. Då ligger Gävle bättre till.

Veckorapport 10.

Snön kom tillbaka, jag blev dålig med feber fredag lördag. Inte mycket att glädjas åt. Kanske blev jag förkyld i Åre för att sedan få det att bryta ut några dagar senare. På torsdagen körde jag ett pass på rullen och det kändes riktigt tungt i början. På natten vaknade jag och kände mig halvrisig, en ipren innan jobbet och sen direkt hem vid 14. Sen gick det fort nedåt. Har sett en massa norsk tv och tittat på cyklar. Den dag Fondriesten ger upp behövs något nytt. Å ena sidan talar mycket för ett rationellt val, tysk postordercykel med shimanoutrustning. Men det är ju så fult och tråkigt, dyker man upp med en sån på cykellopp blir det bara några nickar med några andra tråkmånsar, inga samtal. Italiensk ram och campagnolo är ju det jag kör på nu och det har funkat väldigt bra i många år. Rammaterial är en annan sak, kolfiber är överlägset ur de flesta tekniska aspekter, men miljömässigt är det dåligt. Sen är det frågan om skivbroms, det behövs inte i Sverige samtidigt går utvecklingen i den riktningen, snart går det inte att skilja på old school och billigt skräp när alla high end grupper har skivor. Ska det vara skivor är det förstås genomgående axlar i ramen som gäller också. Jag ger det ett par år till, får köpa en tidig 50 årspresent.

På pallen

1. Afterwork, trevligt i onsdags, fick 125 i en bowlingserie, det är bra för mig
2. Cykelsäsongen på tv är igång
3. Åt biff tre gånger den här veckan, vegetariskt är också gott men jag blir ju aldrig mätt.

I diket

Sjukdom, tyckte jag var på gång innan men jag blev snabbt nerbankad igen.

Veckorapport 09.

Efter dryga två timmars mc körning i vårsolen var det dags att tanka. Jag var hemma igen vid OKQ8, efter tankningen var batteriet helt slut, det drog runt ett halvt varv. Försöken att springa igång funkade inte heller. Den var död, med hjälp av ett bilbatteri startade jag den och kunde köra hem de sista metrarna uppför backen. Batteriet var fräscht innan och jag begrep inte vad som var felet. När jag mätte över polerna med motorn igång visade det bara 12,3 volt. Misstankarna gick mot generatorn. När jag mätte upp den visade den bara 28 volt AC på en fas. Någonting var fel och jag beställde en ny stator och kåppackning från squaredeals i England. Det var lite av ett elände att få isär kontaktstycket under tanken, jag ville verkligen inte lossa bensinanslutningarna med proppfull tank. Tyvärr behövde jag göra det vid monteringen, bensin överallt var inte kul. Nu efteråt visar voltmätaren 14,3 V precis som det ska vara. Bytet gjordes vid 84289 km. Sen monterade jag att par handtagsmuffar för att få mer värme om händerna. Det känns inte riktigt säkert med bromshandtag inne i muffen, men jag ska prova. Kanske ger den nya statorn så mycket kräm att handtagsvärmen får en skjuts också.

På pallen 

1. Besökte Mörtarna i Åre, jättetrevligt, fantastisk skidåkning, vi skotertolkade till toppen. 

2. Besökte Jamtli, Jämtlands länsmuseum i Östersund, ett fint museum, nybyggda Nationalmuseums filial var också väl värd ett besök. 

3. Får väl säga att se voltmetern visa rätt efter allt bök var rätt skönt.

Sladd

Benen, i synnerhet vaderna, fick sig en rejäl omgång i skidbacken, hade svårt att gå på lördagen. 

Veckorapport 07

Bäst just nu är att jag har energi, inte i överflöd, men ändå så att det känns som att jag har överblick över arbetsuppgifter och åtaganden, samtidigt som jag orkar träna. Motorcykelpremiären gick bra, först en kort tur ut till Huseliharen i lördags för att titta på ett område eleverna jobbat med. I söndags åkte jag ner till Gysinge, sen Österfärnebo och Årsunda och hem. Hojen blev väldigt skitig, det var blött, men härligt. De nya bromsskivorna och klossarna fram tar betydligt bättre än de gamla, sintrade är bättre i vätan än organiska belägg. Säsongsstart 15 februari stod mätaren på 83 977km.

Träning

Sedan årsskiftet har jag simmat och styrketränat regelbundet. Den ökade styrkan och rörligheten börjar kännas i kroppen. Jag skulle till och med vilja säga att det börjat påverka cyklingen positivt. Än är det för tidigt att dra några säkra slutsatser om hur mycket det ger, men det känns bättre och det är bra nog tror jag. Under alla år har jag alltid jobbat mot att lättare är bättre, för det är det ju, men om priset är återkommande sjukdomsperioder och att ofta känna sig sliten är det frågan om det är värt det. Några km/h långsammare men frisk är nog bättre.
 

På pallen

1. Motorcykelpremiär i helgen, 15 februari är 14 dagar före förra årets tidiga premiär.
2. Cyklade mtb i Hemlingby två gånger i veckan och det kändes bra
3. Simningen i fredags, första gången som jag inte känt mig tom och kraftlös

Sladd

Trodde en av familjens cyklar blivit stulen, men efter ett par dagar var det någon som mindes var hon ställt den.

På nattduksbordet

Började läsa Roslings Factfulness, har nog läst det mesta förr, men den har definitivt viktiga poänger. Det behövs en positiv historia, inte minst för att det är sant, i tider där många har stora svårigheter att skilja på huvudsak och bisak behövs en lyft blick.

Veckorapport 06

En bra vecka, kände mig pigg för första gången på länge. Kände kontroll och hade överblick på arbetsbördan. På fredagen gick jag på konsert, såg John Prine på konserthuset. Det var absolut fullsatt, fina stycken, roliga anekdoter, svängiga låtar, underfundiga texter och ett bra kompband, vad mer kan man begära?

På lördagen mekade jag motorcykel större delen av dagen. Det blev nya tändstift vid 83 977 km.  De gamla var faktiskt dåliga. Dels för stort elektrodgap och sliten elektrod. Men de var också ganska sotiga, vilket jag tolkar som att motorn går lite fett. På mittencylindern var två av de gängade hålen för skruven till tändspolen dåliga. Det är magnesiumkåpa och det är lätt att dra sönder gängan. Jag märkte aldrig när gängan gick sönder, men det fick bli en ny skruv som bet lite bättre. Det är ju inga krafter på detta, så varför någon dragit så hårt tidigare fattar jag inte. Sen monterade jag dit nya bromsskivor och bromsklossar, de gamla skivorna var precis under slitagegränsen. Till skivorna hörde 12 titanskruvar. Jag monterade med blå Loctite och lite fett. Titan har en tendens att korrodera fast har jag hört.

På söndagen satt jag i sekretariatet på tre basketmatcher. Som vanligt får man se det bästa med ungdomsidrott och lite av det dåliga. Tänk om man nån gång slapp att se det dåliga, matcher där inte en enda vuxen ledare hade dålig attityd. Det lär väl aldrig hända, men det är ju konstigt de flesta ungdomsledare är ju bra så rent statistiskt borde det inte vara osannolikt. Med 75% bra är fortfarande en av fyra dålig...

På söndagen var det dags för Gospelfestivalen, C deltog i masskören och övade hela helgen. Den amerikanska gästartisten från Salem Baptist Church i Chicago hade allt man kan kräva av en gospelledare. Den norska gästartisten som spelade funkig västkustrock kunde det varit mindre av.

På pallen 

1. Första basketvinsten när jag varit med, på tre, fyra säsonger?
2. Startade upp motorcykeln efter tändstiftsbytet, brum brum
3. John Prine, hade inga förväntningar, ny artist för mig, kanon

Sladd 

Inget uteträningspass på cykeln, den här veckan, inte bra

I diket

Vissa ungdomsledare, gärna från föreningar som toppar lagen, skriker, klagar på domaren och ofta vinner över lag som inte har sådana ledare.

På nattduksbordet

Har läst ut Henrik Berggrens bok om New York. Det bästa var hur han skildrar att stadens historia har så många paralleller med dagens politiska diskussion. Sista delen som är mer personlig är också bättre än de tidiga kapitlen. Boken blir bättre ju närmre vår egen tid han kommer. Jag tycker att boken är 100 sidor för kort, när han gör utvikningar såsom om Laguardia eller om F Scott Fitzgerald blir det mer intressant.

Veckorapport 05

I fas med rättningen, har bara rester kvar och de kommer säkert förfölja mig till i maj. Nästa vecka får de börja med sina inlämningsuppgifter för period tre. Samtidigt blir det mer aktivitet från min sida i samhällskursen, det är ett slags växelbruk. Nu håller de på med ekonomi och det kan jag bra och har lååång erfarenhet av att undervisa i. Gymnasiearbetena ska snart redovisas och sen är det opponering under vecka 11, får lägga mycket tid på det också. I längden är det inte hållbart att jobba så hårt som jag gör nu. Nästa år hoppas jag på bättre snurr på hållbart samhälle kursen, då går jag in på år tre.

På pallen

1. Cyklade mtb i lördags, utan dubbdäck
2. Bastade i fredags
3. Styrketräningspasset idag var bättre än förra veckan, inte lika tom i armarna

Sladd

Bråkade med äldsta dottern, hon måste bli klar på kvällen så det blir tyst i huset nån gång.

I diket

Trumps tvåstatslösning, inte ens bosättarna vill ha den.

Förväntningar 

Konsert på fredag med John Prine på konserthuset, rapport kommer.
Börjar längta lite efter vår nu, trots att det inte varit vinter.

På nattduksbordet 

Läser fortfarande boken om New York, fortsatt intressant.

Veckorapport 04

Ännu en vecka av hårt arbete, fortfarande rättning kvar. Kanske kommer det bli klart nästa vecka, det är målet i vart fall. Har ett fyrtiotal uppsatser att gå igenom, det tar ca 20 minuter att läsa, kommentera och administrera resultaten, så 800 minuter kvar. De där 45 timmarna i veckan vi har behövs. Projektet att lyssna på musik från fler länder fortgår, jobbar mig igenom Asien nu. 58 länder 2019 var väl helt ok, men nu är det 100 som är målet. Sedan ett par veckor ser jag lokalnyheterna Vestlandsrevyen på norsk tv. Jag har en idé om att det kanske inte spelar så stor roll, lokalnyheter som lokalnyheter. Med undantag för väderrelaterade händelser är det ungefär detsamma, till och med det politiska läget. I Bergen misstroendeförklarar Socialistisk Venstre tillsammans med högerpartierna en socialdemokratisk nämndsordförande, kanske avgår hela kommunstyrelsen. Anledningen är att en skyddad identitet avslöjats vid digitalisering av ett skola-hem system. Shit happens kunde man säga, men inte i dagens debattklimat.

På pallen

1. Besök av Ulrikssons, På Spåret kväll
2. Landet Syldavien känt från Tintin existerar
3. Mina nya bromsskivor till motorcykeln har kommit, tillsammans med 12 titanskruvar till dem, snygga och overkligt lätta. Nu saknas bara en saxlyft att stötta upp med under motorn så jag kan ta väck framhjulet, Biltema nästa.

Sladd

Upptäckte under färd att frambromsen på touringcykeln knappt fungerade, det var rost på cantileverpinnarna på framgaffeln som var orsaken. Nu är det uppsmort både fram och bak. Nya bromsgummin ska beställas.

I diket

Tränade på gymmet, kändes helt kraftlöst, slalomåkningen tidigare på dagen hade satt sina spår, fast inte i armarna trodde jag.

Nattduksbordet

Började läsa Henrik Berggrens bok om New York, ok så långt, sen kom två böcker jag beställt. Samhällsplaneringens Teori och Praktik red. Gunnel Forsberg samt Das Sauna Kockbuch. Den sista är riktigt charmig, lusten att ha en bastu är enorm just nu. Minns när Alti fiskade braxen i mjärde i Alsterån som han sen tillagade i folie på elden vid bastun.

Efter ett år som lärare igen

Mitt första år som lärare på heltid igen är över. Nästan sju år blev det utanför skolans värld. Jag kan konstatera flera saker. Det var rätt att byta tillbaka, läraryrket är roligt, meningsfullt, händelserikt och engagerande. Å ena sidan är jag tacksam för allt jag lärt mig och upplevt under de här åren, å andra sidan borde jag nog ha bytt tillbaka lite tidigare. Det kostar på att pendla och att vidareutbilda mig så mycket som jag gjorde och behövde göra för att lära mig den världen. Att komma ny till en stad och jobba i grannkommunen är inte heller optimalt. Det är enklare att bygga sociala relationer på en plats om man både bor och jobbar där. När jag slutade som lärare i Karlstad kändes det inte alls bra, jag trivdes väl med mina kollegor och med jobbet, men visst undrade jag om det var detta jag skulle hålla på med resten av livet. Nu fick jag ett svar på den frågan, nej det var det inte. Sen vet jag också att man inte behöver göra samma sak, det går faktiskt att byta yrke. Min nya kurs i hållbart samhällsbyggande har också gjort att det är en hel del nytt för mig. Det känns bra, jag gillar ämnet och det har en praktisk dimension som passar mina pedagogiska tankar. En till fördel med att ha varit bort en längre tid är att jag sluppit mycket turbulens i skolans värld. Då var jag så trött på den pedagogiska diskussionen, på skolreformer och vikande elevunderlag. Nu känns allt det där mer distanserat, jag är äldre, har inget behov av att vara med på alla håll samtidigt vare sig fackligt, pedagogiskt eller prestigemässigt. Jag vet vad jag kan, är trygg med det mesta som händer, kan luta mig lite tillbaka och till fullo uppskatta det fina med att få umgås med ungdomar och ge dem kunskaper om världen.

Finns det någon nackdel? Ja, det klart, lönen, jag har så jag klarar mig, men visst, att gå ned rejält i lön är ingen hit.. Å andra sidan, jag har mer tid nu och jag slipper dyr bilpendling så i slutändan ska jag inte gnälla. Sen är det detta med pengar till verksamheten. Vi ska jobba med digitala verktyg, ändå får man bara en bildskärm, visst jag förstår, det kostar, men det är väldigt lite pengar på en hel skola. Sen är det slitet i vissa miljöer, jag skulle själv kunna tänka mig att måla om i det klassrum jag alltid är i. Jag fattar inte att lärare inte fattar, att hur klassrummen ser ut påverkar undervisningen. Många lärare älskar att devalvera sig själva och sin undervisningsmiljö. Högar av gamla papper och skit som inte gör någon glad belamrar en del klassrum. Illa skött miljö och sunkighet är ett effektivt sätt att sänka förväntningarna, helt motsägelsefullt eftersom vi naturligtvis vill nå höga resultat.

Veckorapport 03

Tröttheten har börjat ge med sig. Ett pass på trainern i tisdag och igår cyklade jag 30 km, första 13k tyckte jag det gick segt, men på hemvägen vände vinden, i slutändan blev det ett lyckat pass. Idag blev det ett besök på gymmet, tredje besöket i år. Astrid var på basketläger i Ockelbo i helgen, jag skjutsade upp dem på fredagen, därmed blev det ingen simning. När det gäller rättning är jag snart halvvägs, målet får vara klart innan februari.

På pallen

1. Ett bra cykelpass
2. Har inte varit inne på Twitter på snart två veckor
3. Mer energi

Sladd

Slalomsäsongen blir inte bra alls, dålig åkning och få gånger i backen.

I diket

Har inte druckit en öl sen i julas, fick akut öltörst igår men hade inget hemma.

Motorcykelsäsongen 2020

Det har varit den varmaste och mest snö och isfria januari jag kan minnas, sannolikt slås alla rekord. Därmed börjar jag gå i motorcykeltankar. Förra året inledde jag i slutet på februari. Det hade gått att börja köra nu. Men jag ska vänta, solen får börja värma först. Fem grader och fuktiga vägbanor är inte körglädje. I väntan på premiären beställde jag nya bromsskivor fram och bromsklossar samt tre tändstift. Antagligen behöver inte stiften bytas men när jag nu byter så kan jag bocka av det och glömma dem för flera år framåt. Samma sak med luftfiltret, efter rengöring och inoljning är det klart för ytterligare 3000 mil.

Nattduksbordet

Har nått slutet på boken om Alfred Nobel, allt som oftast trist och uppslitande med arv. Har lovat mig själv att läsa mer i år men är osäker på vad som blir nästa bok, kanske den om elektricitetens upptäckt som jag fick av mina kollegor i Upplands Väsby. Hela huset är fyllt av böcker och ytterligare två är på ingång. En fackbok om stadsplanering och en kokbok för bastu, bägge var stundens ingivelser. Den ryska överlevnadshandboken av Michail Didenko översatt till tyska visade sig vara mindre givande än väntat. Det fanns några intressanta infallsvinklar men i huvudsak var det inga nyheter. Men visst, tanken att det är bättre att svälta helt än att äta lite grand av det man kommer över om tidsperspektivet inte är längre än tre veckor är inget jag stött på tidigare. 

Veckorapport 02

Sjukdom, trötthet och olust har präglat årets första tid. Ligger efter med rättning, sliter med planeringen av ett nytt ämnesområde i ena kursen. Just det är kul, men det vore skönt att ha mer material att kunna återanvända. Vädret är inte normalt, upp till tio plus och bara ett par minus något dygn. Idag pissregn vid lunchtid.

Har slutat med twitter på obestämd tid, mängden tokiga människor blev för mycket tillslut. Hur jag än försökte hålla dem från mig dök de upp i flödet därför att andra jag följer följer dem. Så fick jag abstinens och kände att jag saknade ett tomt hål att ropa i, då väcktes tankarna på bloggen igen.

På pallen

1. Har tränat på skolans gym tre söndagar i rad
2. Har simmat och bastat två gånger i år, en gubbe slängde arctic berries på aggregatet
3. Smörjde och spände kedjan på standardcykeln, går lätt nu

Sladd

Alldeles för trött, borde vara pigg efter ledigheten

I diket

Cyklade 30 km den tredje januari, blev sjuk sen.

På nattduksbordet

Läste Rosa Liksom Överstinnan, intressant prosa, hemsk roman, funderar på hur dubbelbottnad den är. Nu är det Ingrid Carlberg Nobel Den gåtfulle Alfred hans värld och hans pris som jag läser, intressant, gedigna efterforskningar, många intressanta utläggningar om vetenskaplig och politisk utveckling under 1800- talet, snart utläst.