Veckorapport 02

Sjukdom, trötthet och olust har präglat årets första tid. Ligger efter med rättning, sliter med planeringen av ett nytt ämnesområde i ena kursen. Just det är kul, men det vore skönt att ha mer material att kunna återanvända. Vädret är inte normalt, upp till tio plus och bara ett par minus något dygn. Idag pissregn vid lunchtid.

Har slutat med twitter på obestämd tid, mängden tokiga människor blev för mycket tillslut. Hur jag än försökte hålla dem från mig dök de upp i flödet därför att andra jag följer följer dem. Så fick jag abstinens och kände att jag saknade ett tomt hål att ropa i, då väcktes tankarna på bloggen igen.

På pallen

1. Har tränat på skolans gym tre söndagar i rad
2. Har simmat och bastat två gånger i år, en gubbe slängde arctic berries på aggregatet
3. Smörjde och spände kedjan på standardcykeln, går lätt nu

Sladd

Alldeles för trött, borde vara pigg efter ledigheten

I diket

Cyklade 30 km den tredje januari, blev sjuk sen.

På nattduksbordet

Läste Rosa Liksom Överstinnan, intressant prosa, hemsk roman, funderar på hur dubbelbottnad den är. Nu är det Ingrid Carlberg Nobel Den gåtfulle Alfred hans värld och hans pris som jag läser, intressant, gedigna efterforskningar, många intressanta utläggningar om vetenskaplig och politisk utveckling under 1800- talet, snart utläst. 

Bilmeka del 2

Det är baske mig inte sant, i fredags kastade yngsta dottern en sten genom bakrutan på cittran, ett olycksfall förstås, men ändå. Hade ju redan lagt en arbetsdag på att meka förra helgen.

Nu blir det en champangefärgad baklucka från Atracco bildemontering i Hedemora. Det är ju en mörkblå bil, men att lägga 5-6 000 på en ny bakruta är bara att glömma. Min lucka kostade 800 kr, på bildelsbasen tar de i regel mellan 2000 och 3500 kr så det var ett bra pris. Luckan ser fin ut, kommer från en gammal diesel som gått 23000 mil, samma årsmodell 1994.

Det trixigaste var att själv lyfta den nya bakluckan på plats och försöka få gångjärnshålen att matcha luckans. En annan svårighet var att lirka in de gamla kabelstammarna igenom hålen i den nya bakluckans övre hörn. Enligt Haynes manual är det precis det man skall göra. Bakluckans inredning var svår att få på plats igen, den satt med en rad klips som gått sönder när jag demonterade. Men skam den som ger sig. Nu sitter det hjälpligt på plats. Hatthyllans två upphängningspinnar behöver bytas, två små platspluggar fattas. Det är därför jag avskyr att jobba med bilinredning. All denna plastskit. Som man kan se på den här bilden är baklysena väldigt "vita" och mjölkiga i plasten, men nu är de fina igen. Tog våtslippapper 240 korn och slipade ned dem för hand. Sedan på med klarlack i ett par lager. Klockan 22 igår kväll var jag klar, trött men nöjd.

Jobbigaste bilisterna

Låt mig klargöra min ståndpunkt, vägen är inte ett vardagsrum, det är inte en lekstuga, det är inget kontor, ingen matsal och inte heller en plats för självhävdelse. Det är helt enkelt en rätt tråkig plats att vara på, musik, fint väder eller vackra utsikter kan göra resan bättre, för att inte tala om trevligt sällskap. Bilkörning är en övning i samspel och det måste man gilla om man skall funka hyfsat på vägen.
Här är mina favorithatobjekt i biltrafiken.

1. Den ojämne, ibland går det vääääldigt långsamt, sen går det rätt fort, ibland är de på väg mot räcket eller diket och ibland kör de som folk. Föraren är inte onykter, men han, för det är oftast en han, pratar i telefon och gör tusen saker. Han kör en Chrysler Voyager, Chevrolet Transport eller annan vräkigare minibuss. Han är gissningsvis en småföretagare som är ensam i bilen men som är väldigt social och gärna pratar bort en stund.

2. Den långsamme,  en kvinna, för det är oftast en kvinna, 50+ och i vinterkappa med pälsbrämad kapuschong. Hon kan köra vilken svenssonbil som helst. Det går väldigt väldigt långsamt framförallt inne i stan. På landsvägen är det inte så farligt 80 - 90 på 110 väg, gärna på fyran eftersom det var fyrväxlat när de tog körkort.

3. Den hänsynslöse, här pratar vi den klassiska omköraren med sina lysen i din kofångare. Kör nyare tjänstebil eller vräkigare fordon uttaget på firman. Behöver inte vara en man men visst är de i majoritet. Tänk vit Audi med takbox i matchande färg. Kännetecknet är att de alltid utnyttjar den sista biten av mitträcksvägen för omkörning. Kör sällan galet fort men kanske 130-140 på motorväg.

4. Den ovanlige, en man som ser ut som en get, bär skinnkeps, skepparkrans, är 60+, bor på landet, kör som om han vore den ende på vägen, han ser helt enkelt inte den andra trafiken. Rätt ut i en korsning, kan sitta disträ och missa ett grönljus, ibland ett rödljus. Ovetande om sin totala brist på samspel i trafiken. Kör Volvo 740 från 1987 med takräcke året om.

5. Machobuffeln, påminner om den hänsynslöse men triggas inte av alla andra i trafiken. Machobuffeln blir sur om någon kräver något av honom, då måste han visa att han har störst bil och att han kan göra mos av dig om han vill. Försök inte blinka med helljusen när han segar sig om en lastbil i 81 km/h under två minuter på motorvägen för då tänder han till. Först går han åt sidan, sedan kör han upp i häcken på dig med sitt strålkastarförsedda älggaller, sedan kör han om dig i 150, Chevrolet Tahoen kränger som en segelbåt när han sedan slänger in sig framför dig och saktar ned till 60. En idiot.

Citroëns fulaste bilar

För det första är detta inget kärt ämne, jag gillar de flesta cittror men såklart är hydraulmodellerna i särklass bäst.  Finns det då mindre lyckade modeller? Ja det gör det och här är de jag gillar minst, inte i nån särskild ordning. Det flera av modellerna har gemensamt är att de tillkommit i samarbete med andra tillverkare som Renault och Peugeot. Typiska plattformsbilar. Till exempel Evasion en sk. "Eurovan". Det är också de minsta modellerna som ofta varit tråkiga.

En ständig diskussion är ju den om vilken modell som var Citroens sista "riktiga" modell. Var det XM? Räknas C5? Var det CX? Är C6 höjdpunkten? En C6 vore fantastiskt att ha, liksom en CX serie 1 (som jag haft). XM ja men den känns inte lika het. Xantia har jag nu, hyggligt körglad, ganska snygg och med hydraulfjädring såklart. En GSA Club, en grön, skulle också sitta fint. SM? Ja, ja, ja, naturligtvis, en av de coolaste bilarna som någonsin byggts. ID/DS "paddan" en självklar favorit, i synnerhet de senare årsmodellerna. BX? Nja, kombiversionen möjligtvis, en röd med fyrhjulsdrift och turbodiesel...

De tristaste, fulaste och mest opersonliga modellerna från Citroen

 Xsara

ZX














Visa

Evasion

Berlingo

Saxo

AX

Vem skall man tro på?

Olika butikskedjor säljer samma produkt från Kina under olika namn och med olika specifikation. Vilken skall man köpa?

Fakta

Alla har en 3 hästkrafter stark 230 V motor som direktdriver en tvåcylindrig V- blockskompressor. Luften matas till en 50 liters tank. Det finns egentligen ingen orsak till att de inte skulle ha identiska prestanda och väga i princip lika mycket, ändå skiljer mycket mellan vad försäljarna anger.

Så här säger Jula: Stark, oljesmord kompressor för de tyngre arbetena. Utrustad med kraftfullt, direktdrivet 2-cylindrigt V-block. Komplett med manometer, reduceringsventil, säkerhetsventil, backventil samt dräneringsventil. 1-fas. Avgiven luftmängd: 300 l/min. Genomlupen cylindervolym: 412 l/min. Arbetstryck: 8 bar. Effekt: 2,2 kW/3 hp. Varvtal: 2850 rpm. Tankvolym: 50 l. Säkring: 16 A. Spänning: 230 V. Vikt: 44 kg

Så här säger Clas Ohlsson: Portabel oljesmord kolvkompressor med 50 l tank. Direktdrivande motor med V-block 230 V/2230 W, motorskydd med manuell återställning. Max. arbetstryck 8 bar. Genomlupen cylindervolym 412 l/min, fri avgiven luftmängd vid 6 bar 221 l/min. Utrustad med tryckregulator, manometer och två snabbkopplingar. Vikt 48 kg.


Notera att de anger avgiven luftmängd 221 l/min vid 6 bar medan Jula anger 300 l/min vid 8 bar!  Jag gissar att Jula överdriver eller har fått fel uppgifter.

Så här säger Biltema: Kopparlindad med enstegs direktdrivet, oljesmort V-block.

• Spänning: 230 V/50 Hz
• Effekt: 3 hp/2,2 kW
• Strömförbrukning: 10,5 A
• Varvtal: 2850 rpm
• Max. tryck: 10 bar
• Genomlupen luftmängd: 360 l/min
• Fritt avgiven luftmängd 6 bar: 225 l/min
• Ljudnivå (LdB): 83 dB(A)
• Tankvolym: 50 l
• Mått: 89 x 36 x 74 cm
• Vikt: 58 kg

Biltemas kompressor väger 14 kg mer än Julas men har samma kapacitet som Clas Ohlssons. 

Swedol säljer ett kit med "samma" kompressor som Biltemas, dessa skiljer sig marginellt från Clas Ohlsson och Jula i design, men under plastskalet över motorn är de lika. Den väger 3 kg mindre än Biltema men ser med undantag för färgen identisk ut. Notera att arbetstrycket är 9 bar.  

Så här skriver Swedol: Volt 230V. dB 97.
Genomlupen cylindervolym l/min 356. Fri avg. luftmängd vid 6 bar l/min 240.
Antal cylindrar 2. Varvtal rm 2850. Max arbetstryck bar 9. Tankvolym l 50.
Bredd mm 830. Höjd mm 670. Djup mm 350. Vikt kg 55. 

Slutligen har vi Verktygsboden med sin egen importserie kallad Pela.

De anger följande: Pela 3 hk-50l är en 1-fas helautomatisk hobbykompressor. Den är utrustad med tryckströmbrytare, manometer, säkerhetsventil, reduceringsventil och två snabbkopplingar, en med max. tryck och en reducerad. Lämplig till renblåsning, sprutmålning och andra lättare jobb.



Notera att Biltema, Pela och Swedol är är exakt samma maskiner i olika märkning. Clas Ohlssons maskin och Jula verkar i sin tur vara identiska, men på pappret har alla samma förutsättningar att prestera. Utan att 
ha provat någon av dessa kan man ändå säga att den som lovar mest, Jula, dessutom är billigast. Medan  Verktygsboden menar att deras maskin är lämplig för lättare jobb, säger Jula att samma maskin passar  tyngre arbeten. Vem skall man tro på? Själv lutar jag åt verktygsboden, de har lite kredibilitet i vart fall. Det får bli en större kompressor!

Var är eliten?

Sitter och tittar på resultatlistor från olika cykeltävlingar. Det som slår mig är att skillnaden mellan elit och seniorklass är väldigt liten. Nedre hälften av elitfältet är ofta sämre än övre halvan av seniorfältet. Frågan är vem som är elit? Jag menar att elit är man om man tränar för att vinna eller vara med att hjälpa sin lagkamrat att vinna på den högsta nationella nivån. Här skall man finna folk som tränar målinriktat 20 - 30h i veckan. Cyklister som cyklar 2000 mil om året eller mer. Cyklister som tävlar utomlands ibland, cyklister som företrädelsevis är i nedre 20 årsåldern eller som har tävlat på högsta nivå i många år och närmar sig slutet på karriären. Ett kort tempo eller prolog på 5 - 15 km kör de med minst 45 km/h utan problem. I elitklassen är man med i ett lag, utan laget är man rökt, precis som det skall vara i riktig cykling.  Här debuterar inga motionärer i 25 - 35 årsåldern med 400 träningstimmar per år. Men så ser det inte ut, istället finner man just dessa motionärer som av någon märklig anledning vare sig tävlar i senior eller veteran trots att det är där de hör hemma. I Sverige får vem som helst som fyllt 18 år lösa elitlicens, en gång i tiden fanns A och B klass precis som i rally, man fick klassa upp sig. Så borde det vara idag också. Fixar man inte en platt 3 mil på under 40 minuter har man inte i elitklassen att göra. Är det mycket begärt att man skall vara såpass åkstark? Jag tycker inte det. Trots allt har man rätt att ställa upp i tävlingar där den verkliga eliten kan dyka upp, de som är eller kan bli proffs, cyklister som t ex vunnit silver i OS 2008.

Återigen, är det ett problem att elitklassen har så många cyklister som inte är elittränade? Ja jag tycker det, cyklister som inte kan bidra till själva tävlingen utan i bästa fall hänga med i klungan innan farten drivs upp är meningslöst, i värsta fall farligt.

Falska cykelklubbar

Vad är en idrottsförening i Sverige? Det är en ideell förening som är medlem i sitt specialidrottsförbund som i sin tur är medlem i Riksidrottsförbundet. Ett grundläggande krav är öppenhet för att organisera människor oavsett kön, ålder, etnicitet eller funktionshinder. Oftast finns inte möjlighet att bedriva alla sorters verksamhet men gränserna för vem som inte har tillträde skall vara få och så inkluderande som möjligt. En öppen förenings styrelse kan alltså tas över av nya medlemmar som vill göra andra saker än den tidigare styrelsen, om föreningen är öppen, vilket en RF ansluten förening skall vara.

Men så ser inte verkligheten ut, längre. Antalet cykelklubbar växer explosionsartat, av två huvudskäl:

1. Regelverkets utseende
    Endast föreningar kan söka tävlingslicens åt sina medlemmar
    Endast föreningar får söka sanktion för att arrangera cykellopp

2. Förändringar i omvärlden
    Den nya vågens motionärer håller på med flera sporter samtidigt
    Den nya vågens motionärer vill göra sin grej, inte anpassa sig till de folkrörelsedrivna formerna och idealen

Därför uppträder samma mönster i hela cykelsverige, multisportklubbar, skidklubbar, löparföreningar, triathlonklubbar etc skapar grensektioner för cykling. Det här är naturligt och inget konstigt, det får egentligen bara goda konsekvenser, upparbetade föreningar breddar sig framförallt på motionssidan. Väldigt sällan på elitsidan. Problemet är att de här föreningarna sällan är drivande i sitt nya specialidrottsförbund SCF, det i sin tur gör att det blir lite vi och dom mellan "riktiga cykelklubbar" och grensektionsklubbar. En klyfta jag tror ändå går att överbrygga genom förnyelse av framförallt de gamla cykelklubbarna.

De falska cykelklubbarna

Sedan finns det de falska föreningarna, de som egentligen är slutna sällskap bestående av vuxna kompisgäng som har gemensamma mål, t ex. att cykla Vätternrundan under 7h eller på XX timmar. De fixar sponsorer, snygga cykelkläder, de bloggar och är väldigt trevliga på alla sätt och vis. MEN de är inga öppna föreningar, de borde inte få utverka en enda licens, de borde inte få arrangera ett enda lopp. Samma sak gäller företagslag, personalen på cykelfirman som gillar att tävla, som bara vill ha kontroll på sitt. Ibland är de öppna, men de gör inget för sporten, de vill bara träna ihop och förenkla livet för dem som bara vill träna, tävla och betala men inte engagera sig.

En tredje variant på falsk cykelklubb är företaget som bara vill organisera lopp, för välgörande ändamål eller profit, sak samma, de är inga öppna medlemsdrivna föreningar.

En fjärde sort är de rena elitlagen, här handlar det visserligen om falska cykelklubbar, men orsaken till deras framväxt är framförallt ett strukturellt problem för hela idrottssverige. Verklig elitidrott har väldigt lite med breddverksamhet att göra, det kräver enorma resurser och ungdomar och motionärer kan bara vara glada att de slipper betala kalaset.

Ta exemplet Göteborgs cykelförbund, av 21 cykelklubbar är 5 st falska, 2 st rena elitlag, 4 st grensektionsklubbar och 10 st "riktiga cykelklubbar".

I Stockholms cykelförbund finns 38 föreningar, av dem är 8 falska, 2 elit, 10 grensektionsklubbar och 18 riktiga cykelklubbar.

Vad bör göras?

SCF bör ställa krav på ett visst antal medlemmar i föreningen för att få bli medlem i SCF. De bör hålla hårt på kravet om öppenhet. OCH föreningar vars verksamhet inte är livaktig vare sig till verksamhet eller medlemsantal bör uteslutas. Med livaktig verksamhet menas arrangera t ex tävlingar eller motionslopp med öppen inbjudan. Klubbarrangemang räcker inte. Det räcker absolut inte med att det formella sköts och att årsavgiften betalas. Liket lever inte för det. 

Nu frågar sig kanske vän av ordning om de falska föreningarna är ett problem? Är det inte bra att folk organiserar sig och rör på sig? 

JO det är det, men inte för cykelsporten, inte för idrottsrörelsen, tvärtom bygger den sin legitimitet på ideal som de här privata tillställningarna inte ställer upp på. Öppenhet, ungdomsverksamhet, social verksamhet och delaktighet i gemensamma angelägenheter för sporten såsom arrangerande av tävlingar för alla klasser. Jag menar att om SCF verkligen vill behålla sitt idrottsmonopol så skall de hålla boet rent. Man kan ha många invändningar, t ex är många gamla föreningar så rigida att ingen vettig människa vill sätta sin fot där. Det finns gamla konflikter mellan föreningar som man inte vill blanda sig i. Föreningar ställer ofta krav på sina vuxna medlemmar, om att hjälpa till, man kanske inte vill hjälpa till, man kanske bara vill betala sina 400 kr cykla och gå hem och duscha - å vem faaan är du att kritisera mig för det??  Mind your own business för helvete!!

Öööh nej det är precis det jag inte gör, jag ber dig vara med och bidra med mer än dina pengar, jag kräver något av dig, du duger inte du medlem i falsk cykelförening. 

Visning igår

Vi var i Gävle och tittade på ett hus, vi gillade det, det höll vad det lovade i annonsen, lite slitnare ytskikt än på bilderna, men i stort precis det vi behöver. Staketet var helruttet, men å andra sidan överraskade grunden med att vara mera nyligen dränerad än jag trodde. Så nu återstår att se hur många och hur villiga spekulanterna är.

Efteråt gick vi till Söder och letade upp en restaurang, det blev hamburgare på Texas Longhorn, de hade ett gott sortiment av öl, testade ett isländskt pale ale Skjalfti och ett sommaröl från Jädraås bryggeri. De serverade i iskylda glas.

Klockan 21:15 började kvällens begivenhet, Tintin i 3D på engelska. Det har östs en del skit över den filmatiseringen, men också lovord. Jag gillade den skarpt, kalkonscenen i öknen med flygplanet var en miss men många tycktes uppskatta den. Haddock var ju ännu bättre i filmen än i albumen, precis rätt karaktär. Möjligen är originalet buttrare och mindre av ett naturbarn. När man kommer ut från salongen så är det i ett parkeringshus, det känns så B, lusten att snacka film tvärdör.

Nyttan av att kasta saker

Sista arbetsveckan innan semestern. Passar på att kasta gamla dokument jag inte tror kommer till användning i undervisningen. OH bilder, bra innehåll men föråldrad teknik. Tidningsartiklar, bra innehåll men för långa och svåra för A - kurser. Blir nostalgisk av två skäl. För det första därför att det är tidiga dokument från min lärargärning som väcker till liv minnen av Vilundagymnasiet, kollegorna, eleverna och den tiden i livet. Glömmer aldrig första arbetsdagen 13 augusti 2000. Men också därför att varje dokument vittnar om resterna av ett samhälle som brydde sig lite mer om andra. I takt med att jag slänger år efter år i papperskorgen upptäcker jag artiklar som alla vittnar om en förändrad inställning. Samhällskritiken är inte längre närvarande. Den kollektiva metodologin har tappat fotfästet. Själva grunden för samhällsbygge urholkas, för i vilken riktning skall vi gå när väderstrecken saknas på kompassen?

Bland papprena låg en essä av Carsten Jensen införd på DN kritik 1 september 2001, tio dagar innan världen blev en sämre plats att leva på. De sista orden är "Skapandet av en rättvis värld skulle kasta oss ut på ett oöverskådligt äventyr. Därför har vi valt att leva i en överskådlig men orättvis värld. Globaliseringen betyder inte slutet för krigen i världen. Globaliseringen ger dem bara nya uttryck och anledningar att bryta ut. Om vi inte lär oss att identifiera dessa nya orsaker och former kan vi själva bli dess nästa offer."

Så skapades den rädslans kultur som fortfarande råder.

Ps: bland mina papper låg Håkan Forsells anmälan av mentalitetshistorikern Alain Corbins bok om den okända människan. En helt vanlig bonde kring 1800 som bara efterlämnade ett par träskor. Då var den ännu inte översatt från franska, nu hittade jag den på engelska. Beställde den på alibris för 140 kr från USA.

Kärt återseende

Undrar hur en modern bondepraktika skulle se ut?

I lärarpraktikan är i vart fall maj månad mest hysterisk. Sköna maj välkommen till vår bygd igen. Nästa vecka blir avslutningsvecka för kurserna, sedan åker de flesta till Turkiet.

På gång:

Cykelklubben arrangerar ett tempolopp i värmlandsserien, funktionärsfrågan återigen ett problem. Skall bli skönt att slippa de bekymren nästa år.

Arbetet med årets single speed arrangemang, blir nog en liten upplaga, dags för förändring.

Bilunderhåll: bytte olja och filter vid 225597 km, tog 22 minuter på OKQ8 Höjdgatan, som vanligt. 656 mil sedan sist, lagom, ungefär halva årskörsträckan. Nu är det bara sommardäcken som är för dåliga, när den skall igenom besiktningen i oktober kommer de inte gå igenom, lika bra att byta nu.

Nattduksbordet: Erlend Loe, Stilla dagar i Mixing Part, stillsamt underhållande.

Träning: formen förbättras, upplägget ett kort hårt vardagspass och två längre pass lördag, söndag fungerar. 11 mil igår, 74,1 km/h ner mot Dömle golfbana, såg den nedbrunna ladan och eken vid Mölnbacka, måste vara anlagt.

Upptagen

Vecka 6

Cornelia knuffas ner från en snöhög och bryter nyckelbenet, 6h på akuten.

Åk 3 är tillbaka och allt är som vanligt, skönt.

För långhårig, det blir Tore Saxa inom kort.

Skidåkning i dagarna två, Ross Xcelleratorbindningen går sönder = IG

Cyklar på rulle framför TV:n med video på Paris Roubaix 2004, året Bäckstedt vann.

Astrid blir förkyld.

Prylar: nya hjulen ser bra ut på cykeln men är ännu inte provade.

På nattduksbordet: fortsätter prenumerationen på RE-public, läsvärd, återtar abonnemanget på Kadens - fick ett erbjudande jag inte kunde motstå.

Långsamhetens lov, not

Två veckor efter axelstukningen är det fortfarande långt från bra, detta blir en långdragen historia. Petter berättade att han gjort det tre gånger, det tar tid. Det värsta är att den friske har många önskningar och den sjuke bara en.

Ytterligare tråkigheter, vinterdäcken ligger i källaren och väntar på montering.

En bra sak, fick mina två nummer av tyska cykeltidningen Fahrstil. Med undantag av ett långt kvasifilosofiskt resonemang kring varje nummers tema så hade de intressant innehåll som gick på djupet. I synnerhet första numret om handgjorda cyklar var riktigt bra.

Köpte ett nummer av brittiska tidningen Boneshaker, trevligt tilltal och utan reklam. Hade ibland en lite naiv politisk ton som jag tröttnat på. Cyklismen kommer inte att förändra världen. Det finns en hel hög med människor som cyklar massor men som ändå inte vill leva i ett grönt jämlikt samhälle. De tar med sig sina ideal och förpestar cyklismen. Håll er under radarn, le och stryk medhårs så skall vi nog klara detta.

Tänk er följande helvete, mängder av cykelbanor men alla är utförda så att man tvingas sakta ned i varje korsning med refuger och trafikljus. Alla landsvägar har mitträcken. I tätortsnära skog är mtb cykling förbjudet. Samhället investerar miljarder i cykelbanor bara för att ge bilen oinskränkt utrymme. På skogsstigar regerar stavgångare och löpare. Snart i ett samhälle nära dig. Kommer 22 000 vätternrundancyklister medverka till att förhindra detta? Nej knappast. Cykling blir som ett gymmedlemskap, träning institutionaliseras inom tydliga ramar där alla tänker lika. Cyklismen dör och blir ytterligare en ekorrhjulsverksamhet.

Att klantarsla sig

Det onda: joggade klarälvsrundan i sakta mak på 70min. Hemma igen, helt idiotiskt, började jag göra "alfabetet" på gymbollen. På B tappade jag balansen och rullade ned på golvet med armbågen före. Det sa knak när ledband och musklar tänjdes ut. Smärtan var och är stor. Det kommer ta tre veckor minst...

Det goda: köpte ett par Madshus nanosonic skidor, bindningar och pjäxor på Pölders mässa på nätet, rabatt + gratis stenslip och grundprepp.

Vinterdäcken kom i onsdags, helt färska tillverkade V42.

Cornelia på kalas idag, middag med Mörtarna ikväll.

Luftade bakbromsen på mtb:n, nyper som aldrig förr, beläggen var rätt slitna också...

Det fula: vädret, förkylningen som varar en evighet, frisyren som blir när man bara har en hand.

Vart tog allt vägen?

Var är människorna med tyngd som inte mäts i kilo?
Var tog mobilabonnemangen med ringpott som lades på hög vägen?
Var är berättelserna?
Var är de vuxna som håller ihop?
Var är galenskapet som inte inbegriper K2 eller alkohol?
Var finns utrymmet?
Var blev de av alla kvalitativa enväxelnav t ex Husqvarna Novo?
Vad hände med drömmar som inte handlar om konsumtion?
Var är alla män i elljusspåret?
Var tog självkritiken vägen?
Var blev de tecknade serierna av?
Var är rockbanden som spelar på små scener?
Var är alla intellektuella akademiker?
Var är akademikerna med nåt att säga?
Var är begåvningsreserven?
Var är klassmedvetandet?
Var är de kulturkonsumerande männen?
Var är de otatuerade opiercade?
Var är gubbarna som bastar varmt och hårt?
Var är elitmotionärerna?
Var är folkrörelsemänniskorna?
Var är de som vill bidra med lika mycket som de tar?

Tiden som försvann

Bra saker: joggade 65 min skall lägga på 5 min i veckan nu, så säger jag varje vinter...
Fick bättre snurr på en av mina undervisningsgrupper - kul.
Lite varmare + 8-9 grader
Twittrandet börjar få ett uppsving
Barnen har varit väldigt mysiga de dagar Kajsa varit på resa.

Dåliga saker: Förkylning - lätt huvudvärk - ingen ork
Vinterdäcken från fucking Svenska Gummihuset som aldrig kommer! Nytt ordererkännande med 14 dagars fördröjning fett IG.
Har en undervisningsgrupp som inte funkar - ännu

Däcket sprack på mtb:n fattar inte hur det är konstruerat såg ut som gummibestruket tyg där det gått sönder.

På nattduksbordet: orkar knappt läsa, men Saeterbakken beskriver en kärlekshistoria som får allt mörkare toner. Kanske är det en berättelse om alla förhållanden.

Veckorapport 41

Några händelser: Astrid sjuk torsdag fredag, min lärarkandidat är duktig, tränat bra, servat bilen, Kajsa var i Västerås, mor och far borta i Sälen hela veckan, fint väder men kallt.
Toppar: söndagens cykeltur i höstsolen, 63 km 2:08h, vinterhojen och vinterskor på -gôtt!
Såg en bra tecknad film på TV- Waltz with Bashir. Intressant om det kollektiva minnet - en historisk gren som är extra stor inom förintelseforskningen, inte konstigt att en Israelisk film problematiserar ihågkomster från sina krig och katastrofer.
Floppar: Speyside suger! Dessa inställsamma smörkolatoner. Inte igen.
Misslyckades med att fritera kyckling, fattar inte vad som blev fel, bitarna bara la sig på botten och blev aldrig gyllengula. Tror det var oljans fel, har aldrig misslyckats med rätten förut.
På nattduksbordet: fortfarande Saeterbakken Ikke forlat meg och Polk Understandig Iran
I väntan på: mina vinterdäck, var är mina finska gummin med fyrkantsdobb? Hakkapellita 5

Gäst hos verkligheten

Få ting har samma brist på glamour som "gör det självhallen" på OKQ8 Lorensberg, kvällens besök gav inte mersmak. 4L 5W - 40 syntetolja från Biltema och ett ljusblått filter. 219032 km på mätaren. 2 kr minuten, 40 kr fattigare lämnade jag detta varma, fuktiga, lysrörsgula biltempel. Glömde ändå kolla luftfiltret, det är dessa små misslyckaden, ofullkomligheter som ger en fattig bismak. Men motorn spann väldigt fint.

Att göra listan - ingen inbördes ordning

1. Bilbesiktning på onsdag klockan 08:00, vä halvljuslampa + vä yttre bromsljus bytt Done!
2. 4 nya vinterdäck, inte kul inköp, självklart med dubbar Done!
3. Oljebyte och filter, kanske luftfilter =20 min på OKQ8 höjdgatan, luftfiltret ligger i vart fall redan på hyllan. Done!
4. Fortsätta den pedagogiska omvandlingen - inte sacka nu när det börjar sega
5. Kalla till styrelsemöte i cykelklubben - höstavslutning + verksamhetsplanering 2011
6. Beställa 2 par jeans på JC
7. Köpa en trainer med tungt motstånd, får böja mig för opinionen, rulle med magnetmotstånd räcker inte när formen börjar bli bättre
8. Cykla mer med Cornelia
9. Börja prenumerera på ytterligare en tidskrift - vilken? Outside?
10. Göra något kreativt med mina hemsidor - uppdaterades för lääääänge sedan.

Bra grejer och inte så bra grejer

Bra grejer: Fick mig en gruppkram idag av tre elever när jag bekände att jag lyssnar på dubstep. Tydligen rätt ovanligt bland folk "i min ålder", som det uttrycktes...LOL!
Vernerssons kommer upp till oss för årets Arvikamârten, alltid gott att vara med vänner.
Weltenburger Kloster Festbier - gott knäckig rund lager till oktoberfesten.
Åsså var det dags för klyftpotatis, entrecôte och bea igen -stereotyp moi?
Energin har återvänt - kan träna så smått igen, single speed backträning i tisdags.

Inte så bra grejer: försökte beställa Bröderna Dal og Spektralsteinerne från NRK webshop, det gick inte att köpa till Sverige! Jag kontaktade dem och fick svaret "Nei det går kun fra Norge". Dålig service! Sist hjälpte de mig och skickade tom med en påse NRK godis och penna.
Contador dopad likaså Mosquera = Screw you!

Vecka 37 - hardcore

Måndag: sängliggande sjuk, alltid dåligt samvete för missad undervisning
Tisdag: se ovan
Onsdag: heldag med jobb från 07:30 - 17:00 ligger efter med 1001 saker
Torsdag: avresa LR:s avtalskonferens 06:39 tåget, hemma 19:50
Fredag: undervisning hela dagen, avslutade med att räkna skolvalets röster
Lördag: avresa GBG 11:00, Jonas & Helens bröllopsfest, mycket prata ikapp, är inte ikapp ännu, Eriksberg är GBG:s motsvarighet till Hammarby sjöstad. Tog Älvsnabben över till Klippan och fick romantisk deja vu vid Röda sten. Utställningen var 2/5, för lite för spretigt.
Söndag: hemfärd, kaffe på Grön ko i V-Bro. Valvaka på kvällen.

Förväntningar: att få börja träna igen, är inne på tredje veckan med förkylning och trötthet. Fick svar från SportAlbert i Tyskland, de för inte Ross X-ium i strl 49 fast det står på sidan = IG.
Cirkus Jimme Åkesson börjar snart, åhörarläktaren är fullsatt av kortsnaggade typer :-=(