MC säsongen 2025

Ariel

 Sedan i höstas har jag två motorcyklar. Den nya är en 51 år gammal Ariel KH twin som inte besiktigats sedan 1999. Efter lite allmän översyn och ett nytt batteri gick den igenom sin sista besiktning den 25 april. Det råder oklarhet kring dess bakgrund men i ramen satt från början en 500 cc encylindrig motor. Någon gång har det blivit en tvåcylindrig istället. Jag har kört ca 50 mil sen i höstas med den, ursprungligen stod mätaren på 14566 km. Det kan vara vad som helst på motorn, från nyrenoverad till sliten, tiden får utvisa.

 

Tiger

Säsongen med Tigern inleddes 6 mars vid 158218 km. Bakdäcket var redan ganska slitet, den 28 april var det dags för byte vid 159469 km, det blev ett Michelin road 6 igen och en ny innerslang. Vid 144507 monterades det gamla så 1371 mil, ganska normalt för ett bakdäck.
Vid 168179 km byttes olja och filter, då hade den rullat över 1400 mil sen sist, men med säkert fyra liters påfyllning, den är oljetörstig.

Resan till finska Arielklubbens 50 årsjubileum

Från början var tanken att åka med min Ariel men det var och är en mängd saker att kontrollera och åtgärda så det blev ett besök med Tigern.

Måndag

Avresa på måndag den 23 juni på kvällen med båt från Kapellskär till Nådendal. Det var kallt och torrt men lite ruggigt, grått och ingen sommarkänsla. I Norrtälje blev det en burgare, fingrarna var genomkalla. På kajen var det sen en lång väntan, som tur var kontrollerade jag på bakdäcket. I det satt en spik, med hjälp av verktygssatsens tång lyckades jag dra ut den. Den fönsterlösa hytten med fyra bäddar hade ingen TV så det fick bli en öl i baren. Överallt var det hästmänniskor, det var europacupen i hästsport till veckan som de var på väg till. 

Tisdag

Ingen middag eller frukost på färjan så dagen började med hunger. Delmål ett var Nystad med besök på Bonk Inc. och bildmuseet, innan de öppnade åt jag frukost inhandlat på ett snabbköp. Rågbröd, basturökt skinka och ett par små yoghurt nere vid ån. Det var fortfarande kallt och grått, regnet hängde i luften. Det bästa är förstås kaffet, varmt kaffe, men inte ens det lyckades riktigt värma upp mig. Bonk Inc. är ett konstprojekt som pågått sedan 1980 talets slut av den finske konstnären Alvar Gullichsen. Projektet är ett påhittat företag med påhittade produkter med mycket humor och stilkänsla. En smart kritik av industrialism och materialism, ja kanske hela kapitalismen. Jag var där när de öppnade, det var bara jag och ett tyskt par. De fick guidning på tyska av den duktiga killen som jobbade där. 

Nästa besök var på bilmuseet som är kopplat till den gamla saabfabriken där man idag tillverkar helt andra bilar och prototyper. En väldigt fin saabsamling där jag inte saknade någonting. Däremot ett svagt habegär efter en lila Saab Sonett, riktigt snygg. 

När jag kom ut hade det börjat dugga och jag bytte till regnställ och började köra mot Tammerfors där jag bokat två nätter på hotell Scandic Hämenpuisto.
Resten av resan gick i regnets tecken, till Tammerfors gick det bra men sedan började strulet. Jag letade efter polismuseet, telefonens pekskärm ballade ur på grund av allt regn, efter diverse felkörningar kom jag fram till vad som skulle visa sig vara ett alldeles utmärkt bra museum. På polismuseet berättar de den finska polisens historia på ett ingående och frankt sätt, utan skygglappar för det som varit dåligt. Det vanliga med polisfordon och teknik fanns förstås också med. 

Efter museet var det dags att leta upp hotellet, telefonen hade torkat och jag var torr om fingrarna så en ordentlig kartgenomgång ledde mig rätt, men sen blev allt fel ändå. Staden var uppgrävd med enorma fjärrvärmearbeten, köer överallt, vattenpölarna djupa och hällregnet intensivt. Jag körde fel och fel och fel igen, allt var genomblött men den låga farten och den varma motorn under gjorde att jag inte frös. Tillslut hittade jag ändå fram, då visade det sig att de inte hade en egen parkering utan platser i ett närliggande parkeringshus som dessutom kostade 240 kr dygnet. Här gjorde jag två noteringar, för det första, skaffa gps med talfunktion i hjälmen, jag har ingen gps på hojen överhuvudtaget. För det andra, kolla detta med parkering bättre, en mc är inte en bil, folk respekterar inte alltid motorcyklar. Cyklar ska parkeras med övervakning eller inlåst i städer. 

På kvällen blev det en promenad och inköp av mat, det kändes alltför deprimerande att gå till snabbmatsrestaurangen så istället letade jag upp jourbutiken jag handlade på under förra årets resa, den ligger i Amuri. Den gamla stadsdelen fabriken byggde som sedan revs och sanerades på 1960 talet.

Onsdag

Sov en hyfsad natt på hotellet och åt en hygglig frukost, ok men inte superbra, faktiskt mindre bra för att vara Scandic. Onsdag var plnaerad för besök på museicentret Vapriikki i Tampellas gamla fabriksbyggnader. Där finns flera olika museer, post, tele, naturhistoriskt, dataspel, Finlayson, hockey hall of fame och rock´n roll museet. Tammerfors  var den finska rockens centralort på 1970 och 80 talet, den så kallade Manserocken. Ett slags finskt Manchester, känt för musik och tygindustri. 

Det var en utställning helt på finska, men bilderna och föremålen och inte minst musiken som spelades var välkänd för mig.  Alla museerna hade sina förtjänster, den tillfälliga utställningen om historisk dna forskning var både aktuell och tänkvärd. Förmiddagen gick mot eftermiddag och det var dags för lunch. Inne på museet hade de buffé men det såg så där ut, bättre att hitta en indisk eller asiatisk. Inne på köpcentret i Finlaysons gamla fabrik låg en indisk restaurang som såg god ut och hade ett helt ok pris. 

På eftermiddagen var planen att besöka något mer museum, jag tänkte ett konstmuseum i närheten av hotellet, men det såg rätt trist ut så istället blev det en promenad i parken på åsen Pyynikki. Det är som ett naturområde med utkiksplatser mot sjön, ett populärt besöksmål för invånarna. Jag hade ännu gott om tid innan Rajapartin bastu öppnade så på tillbakavägen gick jag förbi Amuri historiska gårdskvarter. Det visade sig vara ett riktigt museum inrymt i det enda kvarter som är bevarat av 1800 talets bruksgårdar. Det speciella med Amuri var att fyra lägenheter vanligtvis delade på ett kök med vedspis. Ett system som trots moderniseringar levde vidare tills efterkrigstiden. Området var förstås också centrum för de röda i inbördeskriget 1918. Arbetarstadsdelen i industristaden Tammerfors, centralorten för revolutionen. 
Intill museet ligger ett kafé, Amurin Helmi, Amuris pärla, som serverar klassiska bakverk.

Vid fyra öppnar Rajapartin sauna, det ligger i Pispala, på väg upp mot åsen kanske ett par kilometers promenad från hotellet. Jag tog en handduk och min necessär och gick dit. Ett bastubad i Finland är alltid en upplevelse och Tammerfors kallar sig bastuns huvudstad. Förra årets besök där gav mersmak och detta var inte sämre. Det var om möjligt ännu varmare, kanske hade jag frusit så mycket de senaste dagarna att värmen blev för mycket men hit återvänder man. Betongen, vattnet, pärlsponten, hinkarna, värmen, det är något väldigt okonstlat över upplevelsen.

Efter ett sådant bad går man långsamt i ett slags högre tillstånd av lugn. I parken vid kyrkan ringlade en kö lång, det var röda korset som delade ut gåvor till behövande. Redan för flera timmar sen hade de börjar köa, jag förstod inte varför men det syntes att det var folk med dålig ekonomi. 

På kvällen blev det en rejäl långpromenad, jag tror det blev närmare 30 000 steg den dagen. 

Torsdag

Avresedag mot Arielträffen i Sysmä, det var fortsatt kallt och jag laddade med en ordentlig frukost. Tammerforsarna gillar sin blodkorv med korngryn, jag testade men det växte i munnen. Mjäkig i smaken, som ett slags mellanting mellan blodpudding och isterband. Att hitta ut ur staden var enklare, planen var att köra mot Lahti och besöka skidmuseet vid hoppbackarna. Jag kom dit precis när det öppnade och det var inte särskilt stort. Personalen varnade till och med för att det inte var så stort, men jag ville ändå se det inte minst för att se hur de behandlade dopingskandalen i Lahtis för 25 år sen. De hade faktiskt en egen monter om den fast inga namn nämndes. 

I Lahtis ligger Finlands motorcykelmuseum, i år var temat Honda. De ställde ut några helt vansinnigt fint renoverade modeller. Lahtis ligger i södra ändan av en sjö som har kanalförbindelse med Finlands näst största sjö Päijänne. I den norra ändan ligger Jyväskylä. Finland är ju de tusen sjöarnas land och Päijänne är den västligaste delen av den finnarna kallar för "sjöfinland" där sjösystemet Saimen längre österut är hjärtat. Resan mot Sysmä går över en smal ås genom Päijänne efter att man passerat Asikkala kanalorten. Det är vackert, sjöfinland är dit finnarna själva åker på semester. Sinnebilden av tallåsar med friskt sjövatten nedanför att doppa sig i efter bastubadet innan man sätter sig till bords och äter fisk fångad i sjön. 

Finska Arielklubben är en del av den brittiska moderföreningen, i år firade de 50 år med att arrangera en träff och ett rally. Det kom ungefär 30 personer och 25 hojar till campingplatsen i Sysmä.  Den finska klubben är liten och familjär, folk har känt varandra i decennier. De tillresta slovakerna och tjeckerna höll sig till en början mest för sig. Holländarna var enklare att kommunicera med och jag fick många värdefulla tips och råd. Tack igen! I träffavgiften ingick T shirt och klistermärke samt mat på fredag, lördag och bastu förstås.

Fredag 

Jag vaknade efter en halvbra natt i tältet. Det hade känts lite ensamt på torsdagen,  alla hade sina vänner, språkkunskaperna i svenska och engelska var begränsade för flertalet och alkoholintaget var så lågt att ingen mera naturlig förbrödring skedde. Så det var med blandade känslor jag gick för att äta frukost. Men nu hände något, jag fick inte sitta ensam länge. Det började verkligen att arta sig, till och med solen kom fram. 
Programmet på fredagen var en gemensam mc tur på ca 10 mil. Jag körde ju modern hoj så för mig ingen utmaning utan jag lade mig sist. Resan gick genom ett fantastiskt landskap med kurvor och åsryggar. Det blev fikapaus i Asikkala vid kanalen där jag dagen innan ätit frukost. Sedan en hemgjord glass uppe på åsen genom Päijänne. Väl hemma igen väntade bastu och middag på mjölkbaren som låg i det nedlagda mejeriet. I bastun sker något med finnar, det är en bildlig och bokstavlig icebreaker. Här kan man tala om det mesta, det är ingen myt. Vattnet i Päijänne var svalt men skönt. Förre året badade jag i Saimen så nu har jag badat i de två största sjöarna. 

Lördag

Nu kändes det bra att vara på träffen, idag väntade en båttur på Päijänne. Det var fortfarande lite svalt ute men man kunde sitta inomhus också. Där bjöds på soppa och smörgås innan det var dags för ett besök på en ö och eremitens hus. Det bodde en ungkarl och fiskare på ön fram till 1970 talet. Han var den egentliga uppfinnaren av Rapalas fiskedrag, de som simulerar en skadad fisk genom sin ojämna gång genom vattnet. Uppfinningen kapitaliserades av en mer social och driftig man som grundade fiskedragsfabriken i byn Rapala intill sjön. 

Allteftersom timmarna gick blev vädret allt varmare och en dag på sjön allt mer njutbar. Båten stannade vid en större brygga och släppte av oss medan vi åkte chartrad buss tillbaka, väl arrangerat av finnarna. 

Efter numera sedvanlig bastu väntade middag återigen på mjölkbaren. Det var också prisutdelning till deltagarna. Jag hade inga som helst förväntningar på något pris, fel hoj, för kort resa osv, men jag fick ändå ett pris som enda svensk! Det blev en finsk campingyxa från Fiskars, tackar! 
Lördagskvällen var trevlig med mina nyvunna vänner, Martti som hade en lyxig stuga erbjöd mig att ta över den, han tänkte åka hem redan på kvällen. Generöst, det var verkligen en fin stuga och jag sov mycket bra den natten. Nu är planen att gå med i den finska klubben. 

Söndag

Grötfrukost och mycket kaffe, på finskt vis sista dagen. En annan mc klubb var också där, Frimurarnas! De hade skinnväst och ryggmärke. Jag delade kontaktuppgifter med finska Ariel klubben och sade adjö efter att ha städat stugan, jag tror nog att Martti köpt till städning men det hade ju varit väldigt olyckligt om jag skickat räkningen på honom.

Jag åkte samma väg tillbaka över åsen i sjön och mot Lahtis där jag skulle besöka motorcykelmuseet igen för att köpa t shirten jag inte köpte sist. Då dök två andra från träffen också upp, det visade sig att Raimo hade en hoj utställd, en Indian från 1913. Förra året såg jag bara skylten till Militärmedicinska museet men i år var ett besök inplanerat. De har bara söndagsöppet på museet som ironiskt nog är inrymt i en gammal ryssbarack på den plats där röda fångar vanvårdades 1918. De berättade den historien också, i övrigt ett tämligen traditionellt museum med nästan bara finska texter. Sjukvård i krig är ett dystert ämne.

 Resten av resan tillbaka gick på ganska tråkiga och hårt trafikerade vägar, planen var att hinna äta lunch på Sarka, jordbruksmuseum men de hade redan stängt restaurangen när jag kom dit. En sak återstod och det var att köpa en duschskrapa för golvet av finländsk modell. Den sort som de har i finland är mindre och smidigare än de stora tingesterna vi oftast har i Sverige. Jag har faktiskt aldrig sett deras modell hemma. I Aura nära Åbo stannade jag på ett köpcentrum och köpte en skrapa, det och lite mer lakrits sen blev det en tur in till centrala Åbo för att äta. Båten gick vid 22 på kvällen och incheckningen öppnade åtta och jag hade verkligen ingen brådska. Det blev en avstickare ut till Nådendal för att se den lilla havsorten och inte bara färjekajen i industriområdet. En vacker liten stad med en välbesökt strandpromenad med restauranger i kvällssol. 

Rutten jag körde var bara cirka 80 mil plus tio mil "rally" och 35 mil i Sverige till och från färjan i Kapellskär.

Landskapet Päijänne Tavastlands symbol

MC säsongen 2024

 Resan till Finland

På söndag morgon den 23 juni klockan 03:22 påbörjade jag en ironbuttkörning med start i Söråker, Timrå och målgång i Imatra Finland. Nordligaste punkten var Pello på finska sidan. Genom Finland passerades Rovaniemi, Kuusamo, Kajani och  Joensuu. Tyvärr hade jag inte tid att besöka Suommusalmi slagfält, jag passerade genom nya byn. Gamla kyrkbyn brändes under vinterkriget. Med undantag av lite strul med tankning gick det hur fint som helst, toppenväder, nästan för varmt. Natten efter tillbringades i tält inne på en grusväg strax söder om Imatra. Totalt blev det ca 1635 km, viss marginal men inte mycket. 

På måndag morgon gjorde jag turen in till Imatra för att se den torrlagda forsen och kraftverken. Imatra är Finlands Trollhättan, en industriort med ett riktigt gammalt kraftverk. De hade anlagt en fin park vid Vuoksens gamla älvfåra. Genom Vuoksen rinner Saimen ut i Ladoga vid Taipale, karelska näsets östra stödjepunkt i kriget. 

Från Imatra gick resan norrut mot Savonlinna, Nyslott på svenska. På vägen passade jag på att bada och tvätta mig i Saimen. Det kändes skönt att fräscha upp sig efter först en ironbutt i sommarhetta och sedan en natt i tält. Badplatsen var helt nyanlagd och tiptop. Nyslott är medeltida men merparten byggdes ut av ryssarna på 1700 talet. Fortet mot öster som blev mot väster för att sedan återigen bli mot Ryssen. Platsen är en verklig turistmagnet och har  en hel besöksindustri. Vägen dit var riktigt kul och kurvig, grusåsarna gör också att Finland är mer kuperat än jag trodde. Längs vägen passerades också salpalinjen, det är en mängd stridsvagnshinder som består av spetsiga granitblock. Tanken var att bygga en bakre linje om ryssarna försökte erövra Finland igen. Målet för dagen var St Mikael, Mikkeli, och infanterimuseet. Beroende på tiden kanske resan skulle gå vidare norrut mot Kuopio. Efter att ha snurrat runt och letat efter museet kom jag rätt. Det var ett gammaldags museum som berättade på ett traditionellt vis. Färden gick vidare mot Kuopio. Framåt eftermiddagen började jag bli trött och stannade på ett kombinerat köpcenter och truckstop, ”Jari-Pekka”. Där provade jag Hesburgers lilla burgare, det visade sig vara en matigare sak än Donkens så de tre jag beställde var i överkant, proppmätt kan man säga. I butiken fanns ett lockande lakritssortiment, det blev ett par påsar till färdgodis. 

Ett par mil från Kuopio stod en skylt vid en rastplats, de sålde Kalakukko! Fiskbrödet, målet med resan till Kuopio, Hanna Partanens berömda kalakukko. De hade bara ett enkilosbröd, utan kylmöjlighet var det alldeles för mycket, dessutom var det ganska dyrt, över 300 kr. Jag bestämde mig för att köpa inne i stan nästa dag. Kuopio var en fin stad med mycket vatten, efter en kopp kaffe vid sjön åkte jag ut ur stan till en plats där det kanske skulle gå att tälta. Det gick fint, enda dåliga med den platsen var att vägen bara låg 50 m bort och ljudet av lastbilarna störde nästan hela natten. Det var mer tung trafik än jag trodde. På morgonen blev det en tur tillbaka till stan för att köpa brödet. De öppnade redan 7 på morgonen. Ett trevligt ställe med anspråkslös stil, jag fick tag i ett nybakat bröd i liten storlek. Efteråt gick färden söderöver mot Jyväskylä och två museum. Savolax länsmuseum med Alvar Alto utställning och flygvapenmuseet. Det var en större stad än jag trodde, länsmuseet var väldigt fint, helt modernt med mycket tekniska lösningar och fina miljöer, rekommenderar ett besök. Flygvapnets museum ligger 17 km norr om stan, det är motorväg dit. Museet hade en fin samling och en lite äldre utställning, inte som Sveriges flygvapenmuseum utan mer som det på F15 i Söderhamn,  fast ett nummer större förstås. Fiskbrödet visade sig vara mycket mättande, en hårdgräddad skorpa runt ett mjukt inre. Jag tror att en skiva från ett större bröd är bättre än de små som blir väl mycket skorpa. 

Från museet gick färden vidare söderut mot Lahtis och motorcykelmuseet. Det var lite trixigt att hitta fram på grund av vägarbetena i staden. Väl framme var det ett Ace Cafe med en samling hojar. Riktigt trevligt, ångrar bara att jag inte slog till på en t-shirt. Värmen blev allt högre och jag längtade ut på vägen igen. Nu var Tavastehus målet. Där finns förutom slottet, artillerimuseet som var mitt besöksmål nästa dag. Jag kom fram precis när de stängde för dagen. Efter en tur på gamla regementsområdet åkte jag ut ur stan för att leta tältplats. Det visade sig vara svårt att hitta en bra, framförallt var det mängder med myror, insekter och rester från bilister överallt. Värmen, för lite vätska och hunger tog ut sin rätt, jag började fatta fel beslut. Kvällen närmade sig och jag var tvungen att få vila. Det slutade med en rumsbokning på ett enkelt hotell i stan. Två mindre bra nätter i tält och tvåhundra mil på hoj är krävande, jag behövde återhämtning. 

Onsdag, artillerimuseet i Tavastehus och pansarmuseet i Parola. Artilleri är finnarnas grej, de har efter sina krig insett dess betydelse. Museet är stort och behandlar alla aspekter, både taktiska och tekniska. Ett riktigt bra museum helt enkelt. I shoppen köpte jag en Kekkonen t-shirt och en m/41:a en slags vinkellinjal att ha på mätplanet på batteriplats. Eftersom jag köpt kombibiljett till pansarmuseet bara 15 km bort blev det ett bra pris. Pansarmuseet var nog det mest populära av de tre försvarsmuseerna. Fler internationella besökare och barn. Jag körde vidare mot Tammerfors via Valkeakoski. Nånstans trodde jag att Juice Leskinen kom därifrån, men det gjorde han inte. I Tammerfors var planen att först äta, gå på arbetets museum sedan åka och basta och därefter hitta mitt boende. I Finlayssons gamla fabrik fanns en afghansk restaurang. Trevlig personal som kunde lite svenska efter ett par år här. Museet var gratis och väl värt ett besök eftersom det också är stadsmuseum. Bastu är finsk kultur och bastuns huvudstad är Tammerfors. I stadsdelen Pispala ligger den äldsta offentliga bastun i Finland, ett besök där var självklart. Det var 26 grader varmt, jag hade mc kläder på mig och letade för att hitta. Väl där hyrde jag handduk och påbörjade badet. Fantastiskt, jag fick förstås lära mig den hårda vägen hur finnar bastar. Drack 1,5 liter vatten, minst, men det räckte inte. Sen var det dags att hitta vad jag trodde var ett hostel, det visade sig vara airbnb i ett hyreshusområde. Visserligen centralt men jag hade ju ingen nyckel, fick tag på värden som mailade informationen att nyckeln fanns att hämta på en restaurang inne i centrum. Sedan letade jag för att hitta rätt, eftersvett och 25 grader ute, det var tufft och jag var trött. Inne på en restaurang med namnet Ola i ett scandichotell fanns nyckeln. Personalen var tillmötesgående afghaner, de tog fram rätt nyckel och sedan skulle jag bara hitta tillbaka till lägenheten, inte ens det gick enkelt, jag behöver en gps på cykeln. Efter dusch och ombyte handlade jag mat, åt och gick ner på stan. 

Bortanför torget hördes musik, jag gick dit, satte mig på en restaurang och drack en öl. Efter två låtar var konserten tydligen slut. Nere i en källare låg en karaokebar med happy hour 11-15, det var glest med folk, jag tog en öl och lyssnade på två som turades om att sjunga. Sedan gick jag långsamt hemåt och tittade på utsikten från Näsilinna, den stora herrgården uppe på höjden i parken. Morgonen efter gick jag ner till det offentliga badet mitt i stan, det var kallt med härligt. Efter att ha packat ihop mina saker och lämnat nyckeln på köksbordet åkte jag mot Åbo via Finlands jordbruksmuseum Sarka. Ett modernt museum väl värt besöket, i synnerhet restaurangen var bra och hade god husmanskost lagad av riktiga kokerskor. Åbo är ju den gamla huvudstaden och det är fortfarande en stor stad med närmare 200 000 invånare. På sommaren är det mycket turister och just när jag var där så var hela å-området fyllt av en marknad. Jag blev besviken, om hela resan varit som en exotisk upplevelse av äkthet så var detta som julmarknad i gamla stan. Men efter att ha promenerat runt i några timmar kom jag till andra områden och miljöer som var mer intressanta. I Åbo hade jag bokat ett vanligt hotellrum med frukost, några hundra dyrare men jag ville inte trassla ännu en gång med lägenhetsnycklar, dessutom var jag ganska sliten av alla upplevelser. 

Fredagen var vikt åt att sitta på färjan från Nådendal till Kapellskär. Jag kom dit i tid och såg ett par Ariel som också skulle med. Då visste jag inte att Finlandsträffen för Ariel var på Åland den helgen. Resan på båten tillbringade jag i en soffa, händelselöst och tråkigt. I Sverige började det regna, det var tidvis extremt, jag var dränkt när jag väl var hemma. En resa som gav mig många erfarenheter, jag vet till exempel att jag inte ska inleda med en ironbutt, jag vet att jag ska sluta naturcampa, jag vet att jag ska ta kortare dagsetapper precis som jag gjorde den här resan. Färre mil men mer upplevelser.

 Service och underhåll

Oljebyte vid 154432 km, förra bytet var vid 143202 km, alltså 1123 mil, det är förstås lite för mycket, men samtidigt har jag ju säkert fyllt på fyra liter olja också, den dricker en hel del. Sedan packboxen byttes verkade det som att det hade varit ett läckage i huvudsak, men så var det inte, den sörplar i sig olja, kanske bortåt en liter på 200 mil eller så.

Nytt original drivpaket monterades vid 154572 km den 29 augusti. 

Säsongen avslutades den 30 november vid 158213 km, totalt 1501 mil.

MC däck bak 2024

 Jag beställde ett Michelin Road 6 bakdäck från Tyskland, sen var det detta med att hitta en firma som kan montera det. Det slutade med att Vianor fick göra jobbet, 615 kr på ett löst hjul. Tämligen hutlöst för att lägga om ett däck. Halva priset hade varit billigt, 400 ok och 500 dyrt, men jag är ju en dinosaurie när det kommer till prisuppfattning. Nu har jag Road 6 både fram och bak, det har ju blivit lite av ”guldstandarden” för touringdäck. Bytet skedde vid 144507 km den13 maj.

En väldigt bra sak är att motorn slutat läcka olja sedan bytet av packbox på utgående axel, helt torrt!

MC säsongen 2024 startar

 Den 4 april var det dags för premiärturen, kallt och torrt, kring en plusgrad. Det blev en tvådelad tur, först en kortare för att se att allt fungerade efter bytet av packbox i höstas och därefter lugn avrostning. Kylan tvingade hem mig för upptining innan fortsatt färd till Gysinge och naturrummet. På hemvägen stannade jag och köpte en liter motorolja för att kunna fylla på, det verkar som om packboxen håller tätt så förhoppningsvis blir det inte samma oljekonsumtion längre. På Lingvalls hämtade jag ut varor för mitt presentkort som jag vann på Triumphklubbens poängjakt, det blev två flaskor kedjespray och en vaxspray, bägge är gamla bekanta som funkar bra. 

I höstas byttes framdäcket efter en punktering, bakdäcket är slitet till gränsen nu så ett nytt är beställt. I år provar jag en ny rutin, däck från nätbutik i Tyskland och byte på monteringspartner i Sverige. Det blev Michelin road 6 för 1967 kr, modellen är samma som sitter på, väldigt bra känsla i dom och en hållbarhet som är lika bra som dom andra. 

Mätaren stod på 143202 km vid säsongsstarten.

MC Däck och service hösten 2023

 Det blev ett avbrott i traditionen att byta både fram och bakdäck samtidigt. Framdäcket hade mycket kvar än. Valet av bakdäck blev ett vägorienterat, Michelin Road 6. Ett däck jag är mycket nöjd med, just nu har jag kört ca 1100 mil på det och det är ännu inte olagligt. Mycket tyder på att slitstyrkan är ungefär som för övriga däck jag provat, ca 1400 mil till helt utslitet. Idag gick det igenom besiktningen så helt lugnt än så länge. Framdäcket byttes 7 september, det blev ett nytt Michelin Road 6 där också, bytet skedde vid 141721 km. Utlösande orsak till däcksbytet var att det blev punktering fram, Det hände på väg till besiktningen, jag märkte inget förrens det var dags att åka hem. Som tur var sade besiktningsmannen att han inte kunnat provköra pga att han slagit sönder sin hjälm! När jag åkte hem var det knappt något lufttryck alls, rondellerna togs i mycket låg fart…

Det har ju alltid droppat nån droppe från utgående axel, men tillslut blev det så mycket att det började påverka oljenivån, tänk en tesked varje gång jag stannade och lutade på sidostödet. Efter att ha läst på förstod jag att packboxen var slut och att det går lätt att byta den. Jag beställde en ny tillsammans med oljefilter och nya bromsskivor fram från Tyskland. Skivorna var original och till förmånligt pris. Bytet av packbox blev inte helt odramatiskt, jag lyckades skada tätningen på kullagret innanför så det kommer bli lite nervöst innan jag vet att oljan stannar kvar innanför packboxen. Blir det lagerbyte så blir det i samband med renovering av hela motorn, något jag inte vill göra. Nu sitter delarna på plats, det läckte inget vad jag såg när den stod på centralstödet. Oljebytet skedde vid 143202 km den 12 november. Mellan oljebytena blev det 1010 mil, helt ok i synnerhet som jag säkert hällt på två liter olja under de milen.

Nu stundar vintersömn för hojen och avställning. Under 2023 blev det 1505 mils körning.

Norgeresan 2023

 Tanken var att köra under fyra dagar och hålla det lite kortare, bara 40-50 mil per dag, men det blev inte så. I Röros var bara klockan 14 när jag var där och staden var liten dessutom pågick en stadsfestival med massor av människor och turister. Efter en promenad och titta på det gamla gruvsamhället beslutade jag att fara vidare utan något egentligt slutmål, det blev en lång dag i sadeln. När regnet kom i Ottadalen var det bara att fortsätta västerut mot gamla Strynefjellsveien som jag planerat att köra dagen efter. Det blev kanske resans höjdpunkt, en fantastisk grusväg över berget, snöfält, solnedgång och regnbåge. Nedfarten var rejält kurvig och som alltid är serpentinsvängar roligare uppför. 83 mil och över tolv timmar i sadeln är jobbigt även om jag märker att min körförmåga är avsevärt bättre nu än första gången jag körde i Norge 2018 och 2019 trots att bägge de första dagsetapperna var tio mil kortare. Första natten på Folva Adventure Camp, träffade en trevlig dansk som bjöd på frukostkaffe. 

Fredag

 Under lördagen skulle jag egentligen köra till Stryn från Röros men nu var jag redan två mil därifrån, istället blev det en tur ut på Stadlandet och ett besök på Vestkapp, den punkt på det norska fastlandet som ligger längst västerut. Stadlandet är känt för sitt hårda väder, sandstränder och surfare. Vägen dit var en utmärkt mc väg och naturen gick inte att klaga på tyvärr var utsikten uppe från berget lika med noll, tjock dimma och fåren längs den smala vägen upp smälte ihop med djuren. Naturen och vägarna kring Nordfjord är fina, jag kan absolut tänka mig att åka tillbaka. Norge har handlat mycket om de nationella turistvägarna och fjällövergångarna för mig men sanningen är att det finns mängder med precis lika fantastiska vägar som inte står i guideböckerna. Tyvärr har ju ofta husbilsturisterna både tiden och möjligheten att vara precis överallt i juli augusti. Det bästa är att åka i juni som jag hade möjlighet till 2018. Efter resan västerut återvände jag till planen och åkte ned till Sogndal, tog 55:an uppför Sognefjellsveien och sedan betalvägen Tindevegen över till Övre Årdal. Tindeveien var en upplevelse tyvärr kom regnet och fjällvinden friskade i så det blev att snabbt ta sig ner. Övre Årdal är en bruksort, inte en turistort, därifrån åkte jag upp till Tyinkrysset för att sedan åka ned igen längs gamla Fillefjellsveien som numera är ersatt av en tunnel. Därifrån körde jag genom Hemsedal, det är den kanske minst dramatiska fjällövergången mellan östlandet och västlandet. Planen var att åka till Nesbyen ett par mil öster om Gol men när jag väl var där hade jag inte ro att stanna så jag fortsatte mot Hönefoss. Milen började kännas riktigt dryga nu och jag hade ingen riktig plan på var jag skulle stanna. Jag passerade flera campingplatser med fortsatte ändå, jag ville naturkampa men samtidigt hade jag ingen plan för var. Hönefoss passerades på nybyggda E16, trafiken var gles, jag var trött, fortsatte mot Jevnaker men hittade ingen plats att stanna, det var motorväg och viltstängsel. Strax innan Maura lämnade jag E16 och började leta nattkvarter. Nu var ribban låg, nästan varsomhelst skulle duga men ändå inte nära ett hus eller direkt vid motorvägen, det blev en större skogsdunge vid motorvägsavfarten men det fanns bra en torr skogsväg in och risken för besök var låg, enda som störde var enstaka fordon och en massa kor med bjällror runt halsen i närheten. Ännu en dag med +800 km och hela fjorton timmar i sadeln. 

Lördag

Söndagen inleddes med mulet uppehållsväder, prognosen var regn inom två timmar. Jag satsade på att riva lägret och komma iväg innan regnet. Efter bara en mils körning kom regnet, först fint och tätt sedan allt tyngre. Ute på motorvägen söderut började det hällregna, därefter kom och gick regnet i ett par timmar till. Dagens första mål var Örje och Haldenvassdragets museum. Ett litet fint museum, med en intressant utställning om flottningen, kanalerna och slussystemen från 1800 talet. Sedan påbörjades resan söderut mot Brekke slussar, de ligger några kilometer från Halden och är ett häftigt bygge med rejäl fallhöjd. Värmen och solen hade kommit och det var dags för ett bad i Haldenvassdraget. Trots vädret var det bara ett fåtal besökare på den annars stora och välhållna badplatsen med både hopptorn, bryggor och stegar. Norrmännen är inte så mycket ett badande folk, det var samma i Lustrafjorden trots sol och värme var badplatsen nästan tom.

Söndag

Efter badet fortsatte resan in i Sverige och Nössemark där jag handlade för att sedan åka söderut i Dalsland till Tresticklans nationalpark. Det finns inget naturrum vid Tresticklan däremot en liten entré med info och handikappanpassad gångväg. Själva nationalparken ligger ytterligare en halv kilometer längre in och naturen präglas av berghällar och sjöar. Det är vackert och tystnaden är kompakt. Efter besöket körde jag brudfjällsvägen i Dalsland för att sedan åka hem till Karlstad och överraska mina föräldrar som väntade mig först dagen efter.

Motorcykelservice vintern 22/23

 Fixade äntligen ett par fästen i golvet så att det gick att demontera gaffelbenen för service. Upptäckte inget glapp eller läckage, kromet såg fint ut inne i damaskerna. Oljan i benen var mörk och illaluktande, jag hade köpt ett verktyg med slang och spruta så att det gick att enkelt justera oljemängden till rätt luftgap enligt instruktionsboken. Sen vet jag inte om det är originalfjädrarna i och därmed om gapet är tillräckligt men det blev 107 mm som i boken. Samtidigt bytte jag tändstift och luftfilter. Ska även byta lite slangar som känns torra och gamla. Just nu väntar jag på färg till hojen, ska bättringsmåla på flera mindre skador, framskärmen har rejäla lacksläpp efter en alltför ambitiös högtryckstvätt. Tidigare byttes kedja och drev fram och bak vid 126289 km. Säsongen 2022 avslutades 30 oktober vid 128149 km. Den påbörjades vid 113073 km så totalt 15076 km eller lite styvt 1500 mil.

MC semester 2022

 Temat för årets MC semester var att besöka så många av Triumphklubbens poängtävlingsmål som möjligt för att sedan avsluta med att besöka Britanniarallyt. I år arrangerades rallyt hos Bengalos MC i Uddevalla.

Måndag

Start i Karlstad 8:10, satte kurs mot Kristineham - Degerfors - Askersund - Vadstena för att besöka Naturrum Tåkern. En fin plats med ett häftigt hus med enormt vasstak. Sedan skulle jag åka direkt ned till Nybro,  enda utflykten blev till Eksjö centrum för att se på den välbevarade trästaden. I Vetlanda blev det lunch innan avfärd mot James Bond museet i Nybro. Tyvärr åkte jag fel och svängde mot Målilla istället, därför blev det mer logiskt at börja med Arontorps kroppkakor och Långe Jan på Öland innan museet i Nybro på vägen mot dagens slutmål, Ebbamåla bruk i Blekinge. Kroppkakorna var goda och energin behövdes, det blev en lång dag i sadeln med ca 75 mil. Ebbamåla bruk ligger vid Mörrumsån. Tanken var att spänna upp tältet men jag hittade en jaktpaviljong som kunde användas som vindskydd. Det blev lite kylslaget på natten, men komforten på liggunderlaget placerat på två breda plankor var bra. 

Tisdag

Morgonen var lite kylig där i Ebbamåla, men efter bara ett par mil började solen värma. Målet för dagen var att ta en selfie för poängtävlingen vid Autoseum i Simrishamn och vid Ale stenar i Kåseberga. Vädret var fantastiskt och turen längs kustvägen var fin. Enda böket var kring Ystad, helt hopplös trafiksituation. Nere i Smygehuk blev det en glass, därefter blev det en sväng till Falsterbo och Skanör. Det här är Skånes Danderyd, en slags enklav av rikedom med massor av turister. Sedan åkte jag till Västra hamnen i Malmö för att bada, temperaturen var 27 grader och vattnet kallt. Innan jag åkte till min kompis Per i Dalby tänkte jag stanna i Lund och köpa med lite öl. Lund var hett, avstängt och jobbigt, men jag lyckades i vart fall. Tyvärr visade sig Per ogilla ale och ipa, men det kommer nog snart någon annan på besök till honom som uppskattar ölet. 

Onsdag

Det blev sent hos Per och avfärden sattes till 11:00. Målet var att besöka Grimetons radiostation utanför Varberg. En långvågssändare som fortfarande fungerar med 100 år på nacken. Sändaren är ett världsarv idag. De hade byggt upp ett besökscenter och en modern utställning. Efteråt åkte jag ut på E6 igen, massor av trafik och vid avfarten till väg 41 var det kö. För mig var det första gången på den vägen. Fint, vägen gick i en dalgång med jordbrukslandskap. Målet var nu Basta kvarn i Blidsberg ett par mil norr om Ulricehamn. Ett idylliskt och välbesökt resmål, uppenbarligen välkänt i trakten. Efter en fika fortsatte färden mot MC Konsult i Lidköping där ytterligare ett par poäng fanns att hämta. Det var många motorcyklister ute i den fina sommarkvällen. Tyvärr började min mc att dö på tomgång vid motorbroms, oklart varför, men byte av tändstift är på gång. Efter Lidköping fortsatte jag västerut och sedan norrut mot Dals Eds Motor och MC museum för ytterligare fem poäng. Nu började jag bli trött och solen var på väg ned. Efter några varv runt Dals Ed hittade jag till slut museet, ingången låg i entrén till en Willysbutik. Det var stängt men jag handlade kvällsmat och frukost. Planen var att fortsätta mot Halden och hitta en plats att tälta på så fort jag kommit över på norska sidan. Efter någon mil in i Norge kom en brukarväg att köra in på. Nu var det nästan mörkt och tältet kom upp snabbt. Efter kvällstéet och en rejäl macka med schwarzwaldskinka blev det läggdags. Några norska raggarbilar passerade mot Sverige, annars en lugn väg.

Torsdag

Daggen hade gjort allt blött, nästan som efter regn. Morgonte och en påse frystorkad frukostgröt innan lägret revs. Resan fortsatte mot Halden, på vägen mötte jag en proffscyklist i norska UNO X teamet. I Halden var det morgonrusning, jag stannade och tankade och smörjde kedjan. Målet med dagen var att besöka det nyligen invigda Utöyamonumentet längs E16 mot Hönefoss. Först upp till Oslo, sedan runt staden på ringleden och ut på E16. Morgontrafiken var intensiv och det tog stopp, jag fortsatte i vägrenen, flera mc körde mellan filerna. Tillslut tog det stopp helt och jag tog ett impulsivt beslut att hitta en annan väg. Ut mot Bogstad och vidare mot Sörkedalen, många som tränade rullskidor och cykel, inte konstigt att det var nästan bilfritt, det var en återvändsväg. Jag fick åka tillbaka och fortsätta mot Baerum och Asker i rusningen som nu inte var lika häftig längre. Nya E16 är ett stort vägbygge som tog ned farten men tillslut var jag framme. Tyrifjorden öppnade sig och porten till Ringerike passerades. Därnere syntes Utöya, en kort serpentin ner till färjeläget så stod det där monumentet. En gripande plats som påverkar dig. Det totala vansinnet i massakern, alla dessa unga döda, en tung plats att vara på. Tanken var att inte åka samma väg tillbaka utan att åka mot Drammen och vidare ner under Oslofjorden i Dröbackstunneln. Vägen mot Drammen var fin, en tysk husvagnsägare körde riktigt fort framför mig i hårnålarna. Värmen steg och steg, det höll på att bli en riktigt varm dag. Trafiken tätnade på väg mot Dröbak, vägen växelvis 40 km/h genom småsamhällen, 60 och 80. Trots att det är en viktig led som ska avlasta hela Osloområdet är vägen nästan parodiskt seg. Tunneln i sig är brant nedför och brant uppför, mycket trafik, högljudda fläktar och mörkt. Det var kort sagt inte trevligt. Några mil senare är det dags för rast i skuggan och en fika. Värmen är hög och resan inte särskilt behaglig, planen är att åka neråt Uddevalla, ta poängen på museet och hitta en tältplats någonstans i Dalsland. Vid Fredriksstad ser jag skylten om fästningen och gamla stan. Det får bli en tur dit, platsen har jag tidigare sett på en norsk dokumentär om Glomma som rinner ut i havet där. Sen står där en skylt till Roald Amundsens födelseplats, självklart blir det en utflykt dit innan besöket i Fredriksstads gammelby. Han försvann 1928 i en flygolycka i norra ishavet på en expedition och minnesstenen är rest på hans födelseplats. Det är en mindre villa högt över Glomma och har ett besökscentrum. Fredriksstad är en fästningsstad strategiskt belägen vid Glommas inlopp, vallgraven är fortfarande intakt och fästningsvallarna är kvar. Staden är kullerstensbelagd och full av turistiska kaféer och butiker. Ett sidofort Kongsten skyddar huvudfortet, på sidofortet finns en liten utbyggnad för ytterligare pjäser som kallades "Svenskeskrämman". Ironiskt, kanske dubbelironiskt, men ett minne från den tiden då vi låg i krig med Danmark allt som oftast. Efteråt blev det snabba mil på E6 söderut, värmen var hög och i Uddevalla hade museikaféet slut på äggost. Jag letade upp en indisk restaurang, åt middag och gick sen för att handla kvällsmat och frukost. Därefter åkte jag norrut för att ta ett bad i en sjö. Tanken var att hitta en tältplats i närheten men det visade sig svårt. Bad blev det dock i Stigen, därefter söderut igen för att leta nattkvarter, det blev återigen en avtagsväg för skogsmaskiner. Klockan var inte så mycket men jag var trött och tog tidig kväll. 

Fredag

Egentligen hade jag inte tänkt besöka Johans MC och ta de två poängen men det fanns tid och jag ville inte checka in för tidigt på Britanniaträffen. På vägen tillbaka åkte jag via Lilla Edet och vidare mot Ljungskile. Det blev broöppning. Det visade sig klokt att checka in på träffen vid 13 tiden, fick en bra tältplats.

Lördag

Det går att säga mycket om Britanniaträffen, bra ställe på Bengalos MC i Uddevalla, fina trakter. Träffade många kul människor, blev sittande med det norska gänget, mycket trevligt. En och annan öl blev det, tipspromenaden var precis lika svår som vanligt. Köpte årsbrickan och träff t-shirten. Badet nere i ån var varmt och skönt, lite lerigt på väg upp och ner, men lite grisigt ska det ju vara på träff. Det var tre band på kvällen, ett ungt hårdrocksband Black house hill, tyckte jag bäst om. De andra banden var rätt trötta. Träffturen varade en dryg timme i lugn takt på småvägar som jag delvis redan kört på torsdagen och fredagen.

Söndag

Start från Uddevalla ganska tidigt, hade en rätt lång dag i sadeln, lyckades köra fel och fick ta vägen genom Vänersborg. E20 var tämligen hysterisk med hård trafik, men efter Örebro drog jag till Grythyttan och måltidens hus för poängjakten. Det var varmt men gles trafik. Sammanlagt körde jag ca 380 mil under veckan, men långt blev det bara på måndagen med över 70 mil.

MC underhåll

 Plötsligt kände jag hur bakhjulet glappade lite i sidled, lagret jag bytte för bortåt 6000 mil sedan hade tagit slut. Jag trodde att det var två likadana kullager bak plus det stora för kedjedrevet men det visade sig att det var två olika storlekar. Det betydde att jag blev tvungen att hitta ett nytt med kort varsel. Ett telefonsamtal till Lingvalls senare visade det sig att de hade ett passande på lager (hehe), 129 kr. väl där såg jag att det var enkeltätat, inte dubbeltätat som på det som satt monterat. Märkligt, jag drog en chansning, köpte extremt vidhäftande fett och satte dit tätningen från det gamla lagret på den sida av det nya lagret som saknade tätning, fyllde på med fett innanför dammskyddet och monterade allt. Detta gjordes vid 121445 km. Har kört hundra mil sen dess och allt verkar funka till belåtelse. Sen var planen att åka på mc semester i en vecka. Södra Sverige. Med 900 mil sedan oljebytet verkade det dumt att köra ytterligare ett par hundra mil på samma olja så det blev ett förtida oljebyte vid 122105 km. Förra bytet var vid 113073 km så totalt, 903 mil. Nu kommer det bli en övervintring för den här oljan, räknar med att köra kanske 400 mil till i år.

Nya MC däck 2022

Continental Trail Attack 3 var verkligen trevliga däck, framdäcket verkar outslitligt medan bakdäcket var olagligt redan innan 1300 mil. I slutändan blev det 1456 mil på dem, då såg fortfarande framdäcket fint ut, medan bakdäcket helt saknade mönster i mitten bak. Planen var att testa nya modellen Metzeler Tourance Next II i år, men tyvärr var de slut på lager, däremot fanns det Michelin Road 5 Trail inne. Vad som är skillnaden mot vanliga road kan jag inte svara på men de första 100 milen har känts oerhört bra, lätt in i sväng, greppiga och de känns mjuka, liksom feta att åka på. Bytet skedde vid 116228 km den 3 juni 2022. Utseendet är samma som på vanliga road 5, mig gör det inget, det lilla jag kört på grusväg med dem kändes precis som andra reseendurodäck gjorda för 90% asfalt.

Oljebyte på Tigern

Bytte olja och filter på Tigern idag, 4l Biltema helsyntet 10w-40 och ett Hi Flo filter. Gillar inte att skruva på något annat än original, men nu var det det som fanns tillgängligt. Bytet skedde vid 113073 km, förra vid 103637 km så det blev 946 mil, i underkant och så har jag fyllt på en dryg liter under tiden.

Ny vindruta till motorcykeln

 Originalrutan till Tigern är liten och ger ett högst begränsat vindskydd. Det ruskar rätt bra däruppe och efter några timmars körning börjar man bli lite yr faktiskt, känns som att gå i land efter en gropig sjöresa. Den nya vindrutan är stor, 22" hög och bredare än originalet, dessutom går den att höja, sänka och vinkla mellan 55 och 65 grader. Jag köpte den från HPS.com i England, allt gick smärtfritt, enda missräkningen var att det saknades några småskruvar, men en tur till Biltema löste det. 

Hittills har jag kört 35 mil både i regn och i blåst, erfarenheten är att den funkar, det är lugnt kring hjälmen, enda som märks är ett fladder kring ärmarna. Det är också avsevärt varmare där bakom skyddet. Regndroppar på visiret kan jag inte längre fösa åt sidan med fartvinden, då får jag resa mig upp i sadeln. Sen vet jag inte om den är inställd i perfekt läge, en skillnad är att nu går det lätt förrädiskt fort ibland, 140 km/h brukade kännas ganska fort och inget man vill köra i några längre stunder, nu är det ganska odramatiskt. Det som oroar mig är om själva kåpan som rutan sitter infäst i skall hålla, den nya vindrutan med infästning är fyra gånger så tung, minst och tre gånger större. Plasten böjer sig synligt när vindarna friskar i.

22" hög och dyr, det svarta bakom plasten är fästet i tjock svart aluminium

Underhåll av motorfordonen

Motorcykeln 

Bytte olja vid 103637 km, förra bytet vid 93595, alltså 1004 mil sen förra bytet. Däremellan har det nog blivit en och en halv liter påfyllning. Kedjesprayen från S100 är slut, bägge burkarna, så nu är det åter till Biltemas racingspray. Samtidigt köpte jag två liter gaffelolja. Nu är det stödet under gaffelkronan eller motorn som jag saknar. En annan variant är att ha två öglor i betonggolvet så att jag kan ta ett spännband över sadeln och låta den stå på centralstödet och bakhjulet medan gaffelbenen är loss.

Bilen

Bytte bromsskivor och klossar bak på Saaben, byte vid 28200 mil, högersidan var rejält dålig medan vänstersidan var ok, men det vibrerade en del vid bromsning från motorvägsfart. Passade också på att byta ut bromsvätska, den var alldeles mörk.

Nya MC däck

 Bytte till nya däck den 19 maj, det blev Continental Trail Attack 3 precis som jag planerade förra året. Bytet skedde vid 101692 km. Förra bytet var vid 87549 km, totalt  1415 mil alltså. Pirellisarna blev olagliga redan innan 1300 mil, sista 150 milen gick det inte att se slitagemarkeringarna alls. Första intrycket av Trail Attacken var mycket gott, de känns greppiga som tusan och går som på räls genom kurvorna, en riktig fröjd. Igår kollade jag lufttrycket innan avfärd, det visade sig att det var fem hekto för lite i däcken. Efter påfyllning till 2,9 respektive 2,5 kg var jag nyfiken på om de skulle kännas annorlunda. Enda skillnaden tycker jag var att de gick snabbare in in sväng, men grundkänslan, greppiga kvarstår. Nu är det förstås lätt att bli lyrisk på torr asfalt och med nya däck, men det kan inte bara vara inbillning. De gamla Pirellisarna var också bra, men detta är faktiskt ännu en nivå bättre. Metzeler Tourance Next gillade jag också, men de kändes ju nästan som bakelitpuckar i jämförelse. Jag körde två par Tourance Next både säsongen 2018 och 2019, de höll ca 1500 mil utan att bli olagliga.  Det kommer bli intressant att se hur livslängden blir på Trail Attacken. Om ett år vid den här tiden vet jag. Tourance original som satt på bak när jag köpte hojen hade klart mer off road känsla, de durade lite och greppet var mindre bra. Men de var å andra sidan en äldre konstruktion och hade suttit på ett tag. Min egen kapacitet att köra har också utvecklats så det kanske är en orättvis bedömning, men jag tänker inte köpa ett par igen bara för att testa.

Pirelli Scorpion Trail 2

Metzeler Tourance

Metzeler Tourance Next 

Continental Trail Attack 3

Nästa år då? Om de här däcken håller lika bra som Metzeler kommer det bli ännu ett par, håller de som Pirellisarna kommer det bli ännu ett par. Men håller de sämre är frågan om jag inte ska köpa ett par Michelin Pilot Road 4 eller 5, det är ju helt vägorienterade däck, men jag har läst om de som får ut mer än 2000 mil på dem. 

Det här med kedja

Kör man mycket ska man ha kardan, även om jag skriver under på den sanningen måste jag säga att den kedja som jag kör har hållit väldigt bra. Kanske för att jag bytt framdrev ett par gånger. Efter att ha sett Delboys garage för ett par år sedan så är jag inne på hans linje. Byt framdrev när det börjar se dåligt ut. Det här med att byta hela drevpaketet när det är "utslitet" det är för vanliga motorcyklister som inte kör särskilt mycket. Kör man 300 - 500 mil om året så kommer drevpaketet hålla i så många år att man kan ta den extra kostnaden att låta allt gå ned sig. Kör man över 1000 mil om året sparar man pengar och jobb genom att byta framdrev oftare. De är ganska billiga, typ 250 spänn. Min DID ZVMX kedja har suttit på sen 70756 km, så det är över 3000 mil och än kan jag inte märka något särskilt, nu sitter det dessutom ett originaldrev fram som ska vara av betydligt bättre kvalitet än det JT som satt på tidigare, återstår att se. 

Mc underhåll våren 2021

 Luftfiltret byttes vid 10 1500 km, K&N filtret var ganska smutsigt efter ca 3500 mil. Förra året fuskade jag och dammsög filtret. Sen kollade jag ett stift för att se huruvida de var lika sotiga som sist. Men det var de inte, alldeles perfekta faktiskt! Bromsvätskan fram och bak byttes också, handtaget tar längre ut nu och känns fastare, så lite luft hade det blivit sen sist som var vid 85500 km i april 2020. På onsdag har jag tid för däckbyte, i år blir det Continental trail attack 3, de som var slut förra året. Scorpion trail 2 däcken har varit bra, jag gillar känslan i dem, de är greppiga och svänger skönt. Nu de sista milen när däcken är som mest fyrkantiga funkar de fortfarande bra. Livslängden är deras svaghet, bakdäcket var olagligt redan vid 1300 mil, Metzeler Tourance next var fortfarande lagligt vid 1500 mil, å andra sidan är framdäcket hyfsat, bättre än Metzeler var. Nu har jag åkt knappt 1400 mil på pirellisarna. 

Nu är det framgaffeln som verkligen behöver ett oljebyte, den är tämligen stum. Jag vet inte när den servades sist, men jag har ju kört 4650 mil utan att byta. 

MC - våren 2021

Den 27 februari var det äntligen dags för en tur till Gysinge, årets premiärkörning. Söderväggen mot naturrum var inte varm men kaffet var gott. Sen kom snön åter och med jämna mellanrum har det varit kallt och uschligt för årstiden. Vid starten stod mätaren på 97744 km. Nu har den passerat 10 000 mil.

Det är en milstolpe för en motorcykel, få hojar når 15 000 mil så i någon mån får man väl säga att den nu befinner sig på "dösidan". 19 år är också en respektabel ålder för en motorcykel även om den slipper saltade vägar och inte gått mycket grusväg heller. För att jämföra med en bil skulle jag säga att milen motsvarar ungefär det tredubbla, det är förstås möjligt att köra mycket längre. En i IronButt sålde sin hoj efter 20 000 mil, nu har den gått 10' till...

Sista stunden av ungdom

 Triumph klubben har startat en fotojakt där man ska fota sig vid olika platser och få poäng för de olika resmålen. Hittills har jag varit på tre ställen, ett tjugotal återstår, men det hade varit kul att åtminstone placera sig. Men som alltid finns det extremister som ser till att besöka alla mål och det kommer inte jag göra, så vi får väl se hur det går. 

Den 12 maj är det dags för årets Gökotta i Lingbo som SMC arrangerar. 

Det jag önskar mest just nu är att Norge öppnar sina gränser. Jag saknar verkligen Norge efter att inte ha varit där på snart två år. 

Slutet på mc året 2020

 Redan 28 november kördes sista turen, mätaren stannade på 97744 km. När året inleddes stod mätaren på 83977 km, totalt 1376 mil under året. Med tanke på coronan och att det inte blev någon mc semester så är det helt ok. Idag bytte jag framdrevet, det blev ett originaldrev, de är gummidämpade till skillnad mot de två JT eftermarknadsdrev jag kört hittills. Det återstår att se om det blir någon skillnad, prismässigt gick det på ett ut. Nu är det frågan om byte av kylvätska respektive service på gaffelbenen. Kylvätskan är inget att prata om, men gafflarna är jag fortfarande inte säker på hur jag ska göra. Det lutar åt att lämna in dem, men demonteringen kan jag sköta själv. Sen är nog svinglagringen dags att ta isär och fetta upp. Efter tre år och 4200 mil i min ägo har det aldrig gjorts. 

På nattduksbordet 

Läser en bok om cykling i Flandern. Den är underhållande och Pearson berättar vid sidan av alla de vanliga anekdoterna ytterligare en mängd nya, så den ger något för alla cykelnördar.

Ironbutt SS1000 2020

 Det blev en ironbuttkörning i år igen. Länge såg det osäkert ut, i USA ligger körningarna fortfarande nere detta coronaår. Här släpptes det i mitten på juni. Jag körde 18 juli, rutten var Gävle Haparanda Gävle. 170 mil totalt, det tog 20 timmar och 15 minuter. Min nya wild ass dyna gjorde färden mer komfortabel, men kurvtagningen påverkas negativt av att sitta på en luftkudde.Det var inget större problem på min rutt. Haparanda som man hört så mycket om, Sveriges östligaste punkt, en spioncentral under andra världskriget och vår mest finska stad som hänger ihop med Tornio på andra sidan älven, var ganska dyster. Vid sidan av de moderna köpladorna för gränshandel fanns ett litet centrum med stadshotell i påkostad stil. Det mesta kändes som om det höll på att tyna bort. Kalix upplevde jag som snäppet piggare, kanske hade en öppen bro till Finland höjt humöret. 

Vid höga kusten svänger landet mer sydvästerut, det hade inte jag tänkt på,  solen var på nedgång och bländade ordentligt emellanåt. Tröttheten började att komma smygande och nere i Hudiksvall var jag mosig, det fick bli ett extra stopp för en burgare och en cola, annars var planen att köra ända till Tönnebro. Antagligen hade bensinen räckt ända hem, men det fick bli ett säkringskvitto ändå. Det är en speciell känsla att stå där sent på kvällen efter ett långt dagsverke och veta att man klarat av vad man föresatt sig. 

Mc underhåll 

Oljebyte vid 93595 km, förra bytet var vid 83828 km så totalt 976 mil, jag tror jag efterfyllt med 1,5 liter på de milen. Min nya testvinnande kedjespray håller verkligen bättre än de billigare, kedjan behöver bara smörjas var 100 mil skriver de, men jag nöjer mig med 75 mil om det varit torrt. 

Veckorapport 22 - 23 och gångna arbetsåret

Arbetsåret är snart slut. Eleverna sprang ut, inte som vanligt men det blev ändå bra tycker jag. Den långa frånvaron och coronadistanseringen gjorde att jag inte riktigt kände samma tomhet efteråt. Det var som ett tre månaders avsked innan. Nu återstår lite efterarbete och förberedelser inför nästa år. Vad var bra vad var dåligt med fjärrundervisningen? Min upplevelse är att för de flesta fungerade det ganska bra, tråkigare förstås, men ok. För de med studiesvårigheter eller sociala svårigheter blev det mindre lyckat, jag tror att det blev fler F än om undervisningen varit som vanligt, jag tror också att det blev några godkända betyg som slutade lite lägre än de hade kunnat göra.

Träning

Efter ett par träningspass började jag känna av lungorna igen, det känns ömt, jag utgår från att det är sviterna av corona. Kände så här i mars, vilade, körde ett par pass när det kändes bättre, fick känning i lungorna, vilade länge, körde ett par pass i april när det kändes bättre, fick känning igen sen, vilade jag en månad igen bara för att det hela ska upprepas nu igen. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Om jag hade Corona där i början av mars, när jag hade feber en helg så kan jag säga att sviterna hittills varat tre månader. Sug på den.

Trädgård

Vi har påbörjat ett större arbete i trädgården där en stenlagd pergola och större grusad yta med odlingslådor ska anläggas. Det finns även planer på ett växthus och en ny uteplats i trä på husets västsida. Runt huset ska en kantsten läggas som en fris och en spaljé ska avskärma uteplatsen från gatan. Det är med andra ord mycket att göra. Bara grävarbetet som nu är påbörjat kommer att ta flera dagar, sen ska ny jord på plats, utfyllnadsmassor, markduk och grus. Det ska vibreras och betongfundament till pergolan ska på plats. Två år ska vi säga det? 

Motorcykeln

Vädret var underbart, det var sol och seneftermiddag, på väg söderut från Söderhamn mot Lingbo. En kurvig väg jag kört många gånger. Strax innan Holmsveden känner jag att cykeln börjar kännas instabil, först tror jag det är vinden som ruskar i topboxen, sen att det är glapp någonstans eller möjligen dåligt med luft i bakhjulet, men sen börjar det understyra allt mer. Det börjar kännas läskigt och vid Lingbo kyrka stannar jag för att kolla, framdäcket är alldeles mjukt, det går att trycka in mer än halvvägs till fälgen, jag har fått pyspunka. Det enda jag kan göra är att tömma burken med punkaspray i slangen och hoppas att det funkar. Det gör det och jag kan försiktigt köra de 18 km in till Ockelbo där jag stannar på macken och fyller upp till rätt tryck. Sen kör jag de sex milen hem på mindre vägar, undviker motorvägen, känns inte kul om slangen spricker i 110. Trycket i däcket håller rätt bra men jag beställer förstås tid hos Däckcentrum så att de ska byta slang, de har tid först på tisdagen, så jag missade en helgs körning, men det gjorde inget, det regnade ändå. Kanske kände de sig lite skyldiga på Däckcentrum, vad vet jag, men jag slapp betala för arbetet, bara för slangen. 156 kr. Ett fynd, så behåller man kunder! Slangbytet skedde vid 89470 km.

Nya däck till hojen

Det blev inga Continental trail attack 3, de var slut på lagret. Istället blev det Pirelli Scorpion trail II. Lite billigare, tvåa i testen efter trail attacken, hur som helst är det skönt med nya däck, bytet skedde vid 87549 km. De förra monterades vid 72750 km, bakdäcket var tämligen slut men fortfarande lagligt. Ungefär 1480 mil alltså. Det måste väl anses ok? Metzeler tourance next har ändå dålig slitstyrka enligt testerna så förväntan är att knäcka i vart fall ytterligare tvåhundra mil på pirellisarna.