MC säsongen 2025

Ariel

 Sedan i höstas har jag två motorcyklar. Den nya är en 51 år gammal Ariel KH twin som inte besiktigats sedan 1999. Efter lite allmän översyn och ett nytt batteri gick den igenom sin sista besiktning den 25 april. Det råder oklarhet kring dess bakgrund men i ramen satt från början en 500 cc encylindrig motor. Någon gång har det blivit en tvåcylindrig istället. Jag har kört ca 50 mil sen i höstas med den, ursprungligen stod mätaren på 14566 km. Det kan vara vad som helst på motorn, från nyrenoverad till sliten, tiden får utvisa.

 

Tiger

Säsongen med Tigern inleddes 6 mars vid 158218 km. Bakdäcket var redan ganska slitet, den 28 april var det dags för byte vid 159469 km, det blev ett Michelin road 6 igen och en ny innerslang. Vid 144507 monterades det gamla så 1371 mil, ganska normalt för ett bakdäck.
Vid 168179 km byttes olja och filter, då hade den rullat över 1400 mil sen sist, men med säkert fyra liters påfyllning, den är oljetörstig.

Resan till finska Arielklubbens 50 årsjubileum

Från början var tanken att åka med min Ariel men det var och är en mängd saker att kontrollera och åtgärda så det blev ett besök med Tigern.

Måndag

Avresa på måndag den 23 juni på kvällen med båt från Kapellskär till Nådendal. Det var kallt och torrt men lite ruggigt, grått och ingen sommarkänsla. I Norrtälje blev det en burgare, fingrarna var genomkalla. På kajen var det sen en lång väntan, som tur var kontrollerade jag på bakdäcket. I det satt en spik, med hjälp av verktygssatsens tång lyckades jag dra ut den. Den fönsterlösa hytten med fyra bäddar hade ingen TV så det fick bli en öl i baren. Överallt var det hästmänniskor, det var europacupen i hästsport till veckan som de var på väg till. 

Tisdag

Ingen middag eller frukost på färjan så dagen började med hunger. Delmål ett var Nystad med besök på Bonk Inc. och bildmuseet, innan de öppnade åt jag frukost inhandlat på ett snabbköp. Rågbröd, basturökt skinka och ett par små yoghurt nere vid ån. Det var fortfarande kallt och grått, regnet hängde i luften. Det bästa är förstås kaffet, varmt kaffe, men inte ens det lyckades riktigt värma upp mig. Bonk Inc. är ett konstprojekt som pågått sedan 1980 talets slut av den finske konstnären Alvar Gullichsen. Projektet är ett påhittat företag med påhittade produkter med mycket humor och stilkänsla. En smart kritik av industrialism och materialism, ja kanske hela kapitalismen. Jag var där när de öppnade, det var bara jag och ett tyskt par. De fick guidning på tyska av den duktiga killen som jobbade där. 

Nästa besök var på bilmuseet som är kopplat till den gamla saabfabriken där man idag tillverkar helt andra bilar och prototyper. En väldigt fin saabsamling där jag inte saknade någonting. Däremot ett svagt habegär efter en lila Saab Sonett, riktigt snygg. 

När jag kom ut hade det börjat dugga och jag bytte till regnställ och började köra mot Tammerfors där jag bokat två nätter på hotell Scandic Hämenpuisto.
Resten av resan gick i regnets tecken, till Tammerfors gick det bra men sedan började strulet. Jag letade efter polismuseet, telefonens pekskärm ballade ur på grund av allt regn, efter diverse felkörningar kom jag fram till vad som skulle visa sig vara ett alldeles utmärkt bra museum. På polismuseet berättar de den finska polisens historia på ett ingående och frankt sätt, utan skygglappar för det som varit dåligt. Det vanliga med polisfordon och teknik fanns förstås också med. 

Efter museet var det dags att leta upp hotellet, telefonen hade torkat och jag var torr om fingrarna så en ordentlig kartgenomgång ledde mig rätt, men sen blev allt fel ändå. Staden var uppgrävd med enorma fjärrvärmearbeten, köer överallt, vattenpölarna djupa och hällregnet intensivt. Jag körde fel och fel och fel igen, allt var genomblött men den låga farten och den varma motorn under gjorde att jag inte frös. Tillslut hittade jag ändå fram, då visade det sig att de inte hade en egen parkering utan platser i ett närliggande parkeringshus som dessutom kostade 240 kr dygnet. Här gjorde jag två noteringar, för det första, skaffa gps med talfunktion i hjälmen, jag har ingen gps på hojen överhuvudtaget. För det andra, kolla detta med parkering bättre, en mc är inte en bil, folk respekterar inte alltid motorcyklar. Cyklar ska parkeras med övervakning eller inlåst i städer. 

På kvällen blev det en promenad och inköp av mat, det kändes alltför deprimerande att gå till snabbmatsrestaurangen så istället letade jag upp jourbutiken jag handlade på under förra årets resa, den ligger i Amuri. Den gamla stadsdelen fabriken byggde som sedan revs och sanerades på 1960 talet.

Onsdag

Sov en hyfsad natt på hotellet och åt en hygglig frukost, ok men inte superbra, faktiskt mindre bra för att vara Scandic. Onsdag var plnaerad för besök på museicentret Vapriikki i Tampellas gamla fabriksbyggnader. Där finns flera olika museer, post, tele, naturhistoriskt, dataspel, Finlayson, hockey hall of fame och rock´n roll museet. Tammerfors  var den finska rockens centralort på 1970 och 80 talet, den så kallade Manserocken. Ett slags finskt Manchester, känt för musik och tygindustri. 

Det var en utställning helt på finska, men bilderna och föremålen och inte minst musiken som spelades var välkänd för mig.  Alla museerna hade sina förtjänster, den tillfälliga utställningen om historisk dna forskning var både aktuell och tänkvärd. Förmiddagen gick mot eftermiddag och det var dags för lunch. Inne på museet hade de buffé men det såg så där ut, bättre att hitta en indisk eller asiatisk. Inne på köpcentret i Finlaysons gamla fabrik låg en indisk restaurang som såg god ut och hade ett helt ok pris. 

På eftermiddagen var planen att besöka något mer museum, jag tänkte ett konstmuseum i närheten av hotellet, men det såg rätt trist ut så istället blev det en promenad i parken på åsen Pyynikki. Det är som ett naturområde med utkiksplatser mot sjön, ett populärt besöksmål för invånarna. Jag hade ännu gott om tid innan Rajapartin bastu öppnade så på tillbakavägen gick jag förbi Amuri historiska gårdskvarter. Det visade sig vara ett riktigt museum inrymt i det enda kvarter som är bevarat av 1800 talets bruksgårdar. Det speciella med Amuri var att fyra lägenheter vanligtvis delade på ett kök med vedspis. Ett system som trots moderniseringar levde vidare tills efterkrigstiden. Området var förstås också centrum för de röda i inbördeskriget 1918. Arbetarstadsdelen i industristaden Tammerfors, centralorten för revolutionen. 
Intill museet ligger ett kafé, Amurin Helmi, Amuris pärla, som serverar klassiska bakverk.

Vid fyra öppnar Rajapartin sauna, det ligger i Pispala, på väg upp mot åsen kanske ett par kilometers promenad från hotellet. Jag tog en handduk och min necessär och gick dit. Ett bastubad i Finland är alltid en upplevelse och Tammerfors kallar sig bastuns huvudstad. Förra årets besök där gav mersmak och detta var inte sämre. Det var om möjligt ännu varmare, kanske hade jag frusit så mycket de senaste dagarna att värmen blev för mycket men hit återvänder man. Betongen, vattnet, pärlsponten, hinkarna, värmen, det är något väldigt okonstlat över upplevelsen.

Efter ett sådant bad går man långsamt i ett slags högre tillstånd av lugn. I parken vid kyrkan ringlade en kö lång, det var röda korset som delade ut gåvor till behövande. Redan för flera timmar sen hade de börjar köa, jag förstod inte varför men det syntes att det var folk med dålig ekonomi. 

På kvällen blev det en rejäl långpromenad, jag tror det blev närmare 30 000 steg den dagen. 

Torsdag

Avresedag mot Arielträffen i Sysmä, det var fortsatt kallt och jag laddade med en ordentlig frukost. Tammerforsarna gillar sin blodkorv med korngryn, jag testade men det växte i munnen. Mjäkig i smaken, som ett slags mellanting mellan blodpudding och isterband. Att hitta ut ur staden var enklare, planen var att köra mot Lahti och besöka skidmuseet vid hoppbackarna. Jag kom dit precis när det öppnade och det var inte särskilt stort. Personalen varnade till och med för att det inte var så stort, men jag ville ändå se det inte minst för att se hur de behandlade dopingskandalen i Lahtis för 25 år sen. De hade faktiskt en egen monter om den fast inga namn nämndes. 

I Lahtis ligger Finlands motorcykelmuseum, i år var temat Honda. De ställde ut några helt vansinnigt fint renoverade modeller. Lahtis ligger i södra ändan av en sjö som har kanalförbindelse med Finlands näst största sjö Päijänne. I den norra ändan ligger Jyväskylä. Finland är ju de tusen sjöarnas land och Päijänne är den västligaste delen av den finnarna kallar för "sjöfinland" där sjösystemet Saimen längre österut är hjärtat. Resan mot Sysmä går över en smal ås genom Päijänne efter att man passerat Asikkala kanalorten. Det är vackert, sjöfinland är dit finnarna själva åker på semester. Sinnebilden av tallåsar med friskt sjövatten nedanför att doppa sig i efter bastubadet innan man sätter sig till bords och äter fisk fångad i sjön. 

Finska Arielklubben är en del av den brittiska moderföreningen, i år firade de 50 år med att arrangera en träff och ett rally. Det kom ungefär 30 personer och 25 hojar till campingplatsen i Sysmä.  Den finska klubben är liten och familjär, folk har känt varandra i decennier. De tillresta slovakerna och tjeckerna höll sig till en början mest för sig. Holländarna var enklare att kommunicera med och jag fick många värdefulla tips och råd. Tack igen! I träffavgiften ingick T shirt och klistermärke samt mat på fredag, lördag och bastu förstås.

Fredag 

Jag vaknade efter en halvbra natt i tältet. Det hade känts lite ensamt på torsdagen,  alla hade sina vänner, språkkunskaperna i svenska och engelska var begränsade för flertalet och alkoholintaget var så lågt att ingen mera naturlig förbrödring skedde. Så det var med blandade känslor jag gick för att äta frukost. Men nu hände något, jag fick inte sitta ensam länge. Det började verkligen att arta sig, till och med solen kom fram. 
Programmet på fredagen var en gemensam mc tur på ca 10 mil. Jag körde ju modern hoj så för mig ingen utmaning utan jag lade mig sist. Resan gick genom ett fantastiskt landskap med kurvor och åsryggar. Det blev fikapaus i Asikkala vid kanalen där jag dagen innan ätit frukost. Sedan en hemgjord glass uppe på åsen genom Päijänne. Väl hemma igen väntade bastu och middag på mjölkbaren som låg i det nedlagda mejeriet. I bastun sker något med finnar, det är en bildlig och bokstavlig icebreaker. Här kan man tala om det mesta, det är ingen myt. Vattnet i Päijänne var svalt men skönt. Förre året badade jag i Saimen så nu har jag badat i de två största sjöarna. 

Lördag

Nu kändes det bra att vara på träffen, idag väntade en båttur på Päijänne. Det var fortfarande lite svalt ute men man kunde sitta inomhus också. Där bjöds på soppa och smörgås innan det var dags för ett besök på en ö och eremitens hus. Det bodde en ungkarl och fiskare på ön fram till 1970 talet. Han var den egentliga uppfinnaren av Rapalas fiskedrag, de som simulerar en skadad fisk genom sin ojämna gång genom vattnet. Uppfinningen kapitaliserades av en mer social och driftig man som grundade fiskedragsfabriken i byn Rapala intill sjön. 

Allteftersom timmarna gick blev vädret allt varmare och en dag på sjön allt mer njutbar. Båten stannade vid en större brygga och släppte av oss medan vi åkte chartrad buss tillbaka, väl arrangerat av finnarna. 

Efter numera sedvanlig bastu väntade middag återigen på mjölkbaren. Det var också prisutdelning till deltagarna. Jag hade inga som helst förväntningar på något pris, fel hoj, för kort resa osv, men jag fick ändå ett pris som enda svensk! Det blev en finsk campingyxa från Fiskars, tackar! 
Lördagskvällen var trevlig med mina nyvunna vänner, Martti som hade en lyxig stuga erbjöd mig att ta över den, han tänkte åka hem redan på kvällen. Generöst, det var verkligen en fin stuga och jag sov mycket bra den natten. Nu är planen att gå med i den finska klubben. 

Söndag

Grötfrukost och mycket kaffe, på finskt vis sista dagen. En annan mc klubb var också där, Frimurarnas! De hade skinnväst och ryggmärke. Jag delade kontaktuppgifter med finska Ariel klubben och sade adjö efter att ha städat stugan, jag tror nog att Martti köpt till städning men det hade ju varit väldigt olyckligt om jag skickat räkningen på honom.

Jag åkte samma väg tillbaka över åsen i sjön och mot Lahtis där jag skulle besöka motorcykelmuseet igen för att köpa t shirten jag inte köpte sist. Då dök två andra från träffen också upp, det visade sig att Raimo hade en hoj utställd, en Indian från 1913. Förra året såg jag bara skylten till Militärmedicinska museet men i år var ett besök inplanerat. De har bara söndagsöppet på museet som ironiskt nog är inrymt i en gammal ryssbarack på den plats där röda fångar vanvårdades 1918. De berättade den historien också, i övrigt ett tämligen traditionellt museum med nästan bara finska texter. Sjukvård i krig är ett dystert ämne.

 Resten av resan tillbaka gick på ganska tråkiga och hårt trafikerade vägar, planen var att hinna äta lunch på Sarka, jordbruksmuseum men de hade redan stängt restaurangen när jag kom dit. En sak återstod och det var att köpa en duschskrapa för golvet av finländsk modell. Den sort som de har i finland är mindre och smidigare än de stora tingesterna vi oftast har i Sverige. Jag har faktiskt aldrig sett deras modell hemma. I Aura nära Åbo stannade jag på ett köpcentrum och köpte en skrapa, det och lite mer lakrits sen blev det en tur in till centrala Åbo för att äta. Båten gick vid 22 på kvällen och incheckningen öppnade åtta och jag hade verkligen ingen brådska. Det blev en avstickare ut till Nådendal för att se den lilla havsorten och inte bara färjekajen i industriområdet. En vacker liten stad med en välbesökt strandpromenad med restauranger i kvällssol. 

Rutten jag körde var bara cirka 80 mil plus tio mil "rally" och 35 mil i Sverige till och från färjan i Kapellskär.

Landskapet Päijänne Tavastlands symbol

MC däck bak 2024

 Jag beställde ett Michelin Road 6 bakdäck från Tyskland, sen var det detta med att hitta en firma som kan montera det. Det slutade med att Vianor fick göra jobbet, 615 kr på ett löst hjul. Tämligen hutlöst för att lägga om ett däck. Halva priset hade varit billigt, 400 ok och 500 dyrt, men jag är ju en dinosaurie när det kommer till prisuppfattning. Nu har jag Road 6 både fram och bak, det har ju blivit lite av ”guldstandarden” för touringdäck. Bytet skedde vid 144507 km den13 maj.

En väldigt bra sak är att motorn slutat läcka olja sedan bytet av packbox på utgående axel, helt torrt!

MC säsongen 2024 startar

 Den 4 april var det dags för premiärturen, kallt och torrt, kring en plusgrad. Det blev en tvådelad tur, först en kortare för att se att allt fungerade efter bytet av packbox i höstas och därefter lugn avrostning. Kylan tvingade hem mig för upptining innan fortsatt färd till Gysinge och naturrummet. På hemvägen stannade jag och köpte en liter motorolja för att kunna fylla på, det verkar som om packboxen håller tätt så förhoppningsvis blir det inte samma oljekonsumtion längre. På Lingvalls hämtade jag ut varor för mitt presentkort som jag vann på Triumphklubbens poängjakt, det blev två flaskor kedjespray och en vaxspray, bägge är gamla bekanta som funkar bra. 

I höstas byttes framdäcket efter en punktering, bakdäcket är slitet till gränsen nu så ett nytt är beställt. I år provar jag en ny rutin, däck från nätbutik i Tyskland och byte på monteringspartner i Sverige. Det blev Michelin road 6 för 1967 kr, modellen är samma som sitter på, väldigt bra känsla i dom och en hållbarhet som är lika bra som dom andra. 

Mätaren stod på 143202 km vid säsongsstarten.

MC Däck och service hösten 2023

 Det blev ett avbrott i traditionen att byta både fram och bakdäck samtidigt. Framdäcket hade mycket kvar än. Valet av bakdäck blev ett vägorienterat, Michelin Road 6. Ett däck jag är mycket nöjd med, just nu har jag kört ca 1100 mil på det och det är ännu inte olagligt. Mycket tyder på att slitstyrkan är ungefär som för övriga däck jag provat, ca 1400 mil till helt utslitet. Idag gick det igenom besiktningen så helt lugnt än så länge. Framdäcket byttes 7 september, det blev ett nytt Michelin Road 6 där också, bytet skedde vid 141721 km. Utlösande orsak till däcksbytet var att det blev punktering fram, Det hände på väg till besiktningen, jag märkte inget förrens det var dags att åka hem. Som tur var sade besiktningsmannen att han inte kunnat provköra pga att han slagit sönder sin hjälm! När jag åkte hem var det knappt något lufttryck alls, rondellerna togs i mycket låg fart…

Det har ju alltid droppat nån droppe från utgående axel, men tillslut blev det så mycket att det började påverka oljenivån, tänk en tesked varje gång jag stannade och lutade på sidostödet. Efter att ha läst på förstod jag att packboxen var slut och att det går lätt att byta den. Jag beställde en ny tillsammans med oljefilter och nya bromsskivor fram från Tyskland. Skivorna var original och till förmånligt pris. Bytet av packbox blev inte helt odramatiskt, jag lyckades skada tätningen på kullagret innanför så det kommer bli lite nervöst innan jag vet att oljan stannar kvar innanför packboxen. Blir det lagerbyte så blir det i samband med renovering av hela motorn, något jag inte vill göra. Nu sitter delarna på plats, det läckte inget vad jag såg när den stod på centralstödet. Oljebytet skedde vid 143202 km den 12 november. Mellan oljebytena blev det 1010 mil, helt ok i synnerhet som jag säkert hällt på två liter olja under de milen.

Nu stundar vintersömn för hojen och avställning. Under 2023 blev det 1505 mils körning.

Däckfunderingar 2023

 Däcken som sitter på har rullat 1300 mil, bakdäcket är olagligt nu, framdäcket har mycket kvar, det har inte heller slitits ojämnt. Frågan är hur jag ska göra, det vore intressant att se hur långt framdäcket kan rulla, samtidigt är det bekvämt att bara lämna in hojen och låta dem byta båda däcken. Hursomhelst lutar jag åt att bara byta bak, eftersom Michelin nu har kommit med road 6 så är road 5 plötsligt billigare. Det är bra eftersom det siter road 5 på nu. Däcken har varit väldigt bra, minst lika bra känsla som med Conti Trail attack 3 som jag gillade jättemycket. Känslan nu när bakdäcket är så fyrkantigt är fortfarande bra, inte alls den där känslan av att rulla på en smal kant när jag svänger kraftigt. Jag skrev förra året att däcket känns runt och uppsvällt, på ett bra sätt, den känslan hänger kvar trots alla milen. 

Andra tänkbara alternativ:

• Bridgestone Battlax A41 - billigare, aldrig testat
• Metzeler Tourance Next gen 2 - dyrt, lika trögt som gamla Tourance Next? Slitstarkt
• Continental Trail attack 2 - billigt, gamla lagerdäck? Billigt...
  
• Michelin road 6 - dyrast, bäst på marknaden? Bättre än road 5?
• Mitas Terraforce R - billigare, aldrig testat

Nya MC däck 2022

Continental Trail Attack 3 var verkligen trevliga däck, framdäcket verkar outslitligt medan bakdäcket var olagligt redan innan 1300 mil. I slutändan blev det 1456 mil på dem, då såg fortfarande framdäcket fint ut, medan bakdäcket helt saknade mönster i mitten bak. Planen var att testa nya modellen Metzeler Tourance Next II i år, men tyvärr var de slut på lager, däremot fanns det Michelin Road 5 Trail inne. Vad som är skillnaden mot vanliga road kan jag inte svara på men de första 100 milen har känts oerhört bra, lätt in i sväng, greppiga och de känns mjuka, liksom feta att åka på. Bytet skedde vid 116228 km den 3 juni 2022. Utseendet är samma som på vanliga road 5, mig gör det inget, det lilla jag kört på grusväg med dem kändes precis som andra reseendurodäck gjorda för 90% asfalt.

Nya MC däck

 Bytte till nya däck den 19 maj, det blev Continental Trail Attack 3 precis som jag planerade förra året. Bytet skedde vid 101692 km. Förra bytet var vid 87549 km, totalt  1415 mil alltså. Pirellisarna blev olagliga redan innan 1300 mil, sista 150 milen gick det inte att se slitagemarkeringarna alls. Första intrycket av Trail Attacken var mycket gott, de känns greppiga som tusan och går som på räls genom kurvorna, en riktig fröjd. Igår kollade jag lufttrycket innan avfärd, det visade sig att det var fem hekto för lite i däcken. Efter påfyllning till 2,9 respektive 2,5 kg var jag nyfiken på om de skulle kännas annorlunda. Enda skillnaden tycker jag var att de gick snabbare in in sväng, men grundkänslan, greppiga kvarstår. Nu är det förstås lätt att bli lyrisk på torr asfalt och med nya däck, men det kan inte bara vara inbillning. De gamla Pirellisarna var också bra, men detta är faktiskt ännu en nivå bättre. Metzeler Tourance Next gillade jag också, men de kändes ju nästan som bakelitpuckar i jämförelse. Jag körde två par Tourance Next både säsongen 2018 och 2019, de höll ca 1500 mil utan att bli olagliga.  Det kommer bli intressant att se hur livslängden blir på Trail Attacken. Om ett år vid den här tiden vet jag. Tourance original som satt på bak när jag köpte hojen hade klart mer off road känsla, de durade lite och greppet var mindre bra. Men de var å andra sidan en äldre konstruktion och hade suttit på ett tag. Min egen kapacitet att köra har också utvecklats så det kanske är en orättvis bedömning, men jag tänker inte köpa ett par igen bara för att testa.

Pirelli Scorpion Trail 2

Metzeler Tourance

Metzeler Tourance Next 

Continental Trail Attack 3

Nästa år då? Om de här däcken håller lika bra som Metzeler kommer det bli ännu ett par, håller de som Pirellisarna kommer det bli ännu ett par. Men håller de sämre är frågan om jag inte ska köpa ett par Michelin Pilot Road 4 eller 5, det är ju helt vägorienterade däck, men jag har läst om de som får ut mer än 2000 mil på dem. 

Det här med kedja

Kör man mycket ska man ha kardan, även om jag skriver under på den sanningen måste jag säga att den kedja som jag kör har hållit väldigt bra. Kanske för att jag bytt framdrev ett par gånger. Efter att ha sett Delboys garage för ett par år sedan så är jag inne på hans linje. Byt framdrev när det börjar se dåligt ut. Det här med att byta hela drevpaketet när det är "utslitet" det är för vanliga motorcyklister som inte kör särskilt mycket. Kör man 300 - 500 mil om året så kommer drevpaketet hålla i så många år att man kan ta den extra kostnaden att låta allt gå ned sig. Kör man över 1000 mil om året sparar man pengar och jobb genom att byta framdrev oftare. De är ganska billiga, typ 250 spänn. Min DID ZVMX kedja har suttit på sen 70756 km, så det är över 3000 mil och än kan jag inte märka något särskilt, nu sitter det dessutom ett originaldrev fram som ska vara av betydligt bättre kvalitet än det JT som satt på tidigare, återstår att se.