Nytt år inget nytt

Nattduksbordet:

I Mika Kuljus bok Tali Ihantala berättas historien om nordens största militära slag 1944. Det är en intressant och medryckande berättelse som befinner sig lite lagom mellan fackhistoria och populärhistoria. Jag gillar Kuljus sätt att belysa problemen med historieberättande. De har många bra historiker i Finland. Den stora frågan, om sovjets offensiv på karelska näset syftade till erövring av hela Finland eller hade ett mer begränsat syfte får inte något svar. Kanske därför att det inte finns något sådant svar. Om jag får spekulera tror jag att offensiven var en prövande, mer begränsad insats som syftade till att återta gränserna från vinterkriget och om möjligt ta ännu mer, kanske rent av nå Helsingfors om det ville sig väl. När Stalin märkte att finnarna inte tänkte låta fronten vika mot hans avdelade resurser lät han saken bero, förstahandsmålet var uppnått.

Just nu läser jag Pete Blabers The Mission, The Men and Me, en slags managementbok men också en personlig berättelse om livet som befälhavare i Delta Force, rapport kommer.

Träning:

2015 blev ett skapligt träningsår, 158 pass och 192 timmar. Det innebär i andra siffror t ex 360 mil cykling, mestadels mountainbike, 32 mil löpning och 20 mil längdskidor. Mest nöjd är jag med att klarat av 3 pass i veckan i snitt och drygt 70 minuter per pass. Mitt vanligaste pass är 70 minuter mtb i Hemlingby där jag cyklar ca 27 km, mestadels på motionsspåren. Inte riktig mtb med andra ord. Å andra sidan blev det en hel del grusväg på landsvägshojen. Längdskidåkningen blev lite av en besvikelse, snön kom sent och försvann tidigt. Det längsta passet blev en tremilare i Högbo, kommunklassikern i ett tungt blött skateföre. Till uppsidorna hörde utförsåkningen i Kungsberget, det räknas förstås inte i träningen, men jag utvecklades och vad bättre är, nu efter tre skiddagar i år är jag där jag slutade sist. Det finns utrymme för förbättring i år. Förhoppningsvis kommer mina nya pjäxor hjälpa till. Det är ställbart flex men 115 -125 är styvt.

Projekt XY500 går i år in på tredje året, målsättningen i år är att genomföra 250 km orienteringen, Förra året genomförde jag en på 150 km, fast det blev 165 med felåkningar. Kontrollerna ska planeras noggrant och banan ska ha Hälsingland som tema. Det betyder start och mål på annan ort än Gävle. Precis som tidigare är det först 50 km i mars-april och sedan 100 km i april-maj. När resten ska genomföras vet jag inte. 25 mil kommer bli en utmaning, jag har visserligen kört Vätternrundan två gånger tidigare men den här grejen är något helt annat. Detta är en upptäcksfärd, en orientering, man kör fel, vägen är dålig, en massa grusväg, vattnet tar slut, man är ensam. Det går inte att jämföra med Vättern som är precis tvärtom, alla känner till varenda backe, vägen är mestadels platt och fin, man har all tänkbar back up och man har draghjälp. Vättern är kort och gott - enklare. 

Nyare biltankar

Jag har tidigare tagit upp behovet av en nyare bil. Nu verkar vi vara ense om att en nyare Saab 9 - 5 är det optimala valet. Kajsa är stor Saabvän, jag har funderat på många olika bilalternativ. Men med begränsningen till Saab kan vi smalna av urvalet ytterligare med några kriterier. Dessutom är ju utbudet stort, det är bara att välja ock vraka.

Krav på nya bilen

• Saab 9 - 5 kombi, med manuell växellåda, dragkrok och takrails,
• 2006 års modell eller senare med max 15 000 mil.
• Biopowermotor, ingen diesel
• Ingen rökarbil - naturligtvis
• Inte en svart bil
• Ingen trimmad bil
• Ingen stylad bil
• Dubbade vinterdäck på alufälg
• Max 4 ägare
• Pris på max 50 tusen kronor. 

Sånt som är att tänka på, ett bra utrustningspaket som Vector är inte fel, 2,3 litersmotorn drar bara lite mer bränsle än 2 litersmotorn men har betydligt bättre vridmoment.

Ljuspunkter i gråheten

Förkylningskänslan vägrar lämna kroppen, vädret är grått och blött och det var över en vecka sedan senaste träningen, livet är med andra ord sådär just nu. Men några ljuspunkter finns där.

Daggros

1. Fick mina frön från Impecta och nu står 18 små krukor med Hasselört, Myskmadra och Skogsklematis i fönstret. I kylen ligger två påsar med Daggros och Japansk klätterros på stratifiering. Det blir kul att se om de gror, de skall planteras så att de klättrar på alla stuprör och träd.

     

Japansk klätterros

2. Monterade en ny kedja på mtb:n, har haft den liggande sen i höstas, men så fick jag lite inspiration. Det var gjort på 10 min, Shimano HG- X, den tiodelade kedjan som är riktningsberoende är helt suverän, sån precision i växlingen, tyst är den också.

3. Var inne på Schildts bokförlag och kollade, där hittade jag en bok om Finska gardet 1812 - 1905. Den fanns på Adlibris för 35 kr, ett fynd för en fin bok på utmärkt papper. Nu ligger den på tur.

4. Läste ut Per Landins Resan till Saaleck, om tre konstnärer som producerade åt nazisterna. Utmärkande var deras skicklighet och hantverkskunnande liksom deras brist på originalitet. Landin problematiserar bilden av nazikonst kontra avantgardism på ett sätt som sällan görs.

5. Beställde nya bromsar och däck till touringcykeln. De gamla shimano cantileverbromsarna är usla, de var billiga, men riktigt så dåliga får faktiskt inte bromsar vara. Det blev ett par campa istället, dyrt men bra och snyggt. Däcken blev Schwalbe Marathon supreme i 32 mm bredd. Lite för smalt för grusväg men förhoppningsvis tillräckligt. Problemet är fälgarna, de tar egentligen bara 28 mm, men jag chansar ändå. Funkar det inte blir det ändå till att bygga nya hjul med bredare fälgar.

Cyklarna i mitt liv del 2

Quantec SL mtb 2009

Som med alla mina cyklar finns det en historia, de har utvecklats och filats på, bokstavligt talat. 2005 hörde jag talas om att det fanns något som hette Single Speed mtb (SS). Man cyklade i terräng med enväxlade cyklar. Jag gillade genast idéen, av två skäl. För det första därför att vanlig mtb var så oerhört mycket en prylsport, här kom ett avskalat alternativ med minimalistiska cyklar. För det andra därför att jag var trött på att meka cykel. Så min första mtb var en tysk taiwanram, en svart No Saint från Radsport Bornmann. Till den lånade jag ett par hjul, köpte Promax V bromsar på Biltema och beställde ett Salsa Loco styre, Stiff upper Lipp styrstam, Salsa sadelstolpe, Salsa 32 tands framdrev, Surly singleator, FSA vevparti, Conti explorerdäck, Rock shox Pilot SL gaffel och Shimano M520 pedaler på Cyclecomponents. Sadeln var en WTB från Chainreaction cycles. 

Ganska snart när jag började cykla i skogen på hösten upptäckte jag att V bromsar var skit, de tog ju inte! Jag tvingades anpassa farten efter bromsarna, inte efter terrängen. Första beslutet blev att skaffa riktiga skivbromsar. Sen hade jag ju lånat hjulen så egna hjul var också prioriterat. På tyska näthandlaren Nubuk Bikes fanns ett erbjudande om att köpa handbyggda hjul med XT nav, Mavic X139 fälgar, 32 svarta DT comp ekrar och Magura Louise Freeride bromsar 180mm fram och 160 mm bak i ett paket. Hjul och bromsar kostade 3400 kr. 

Våren 2006 cyklade jag en hel del SS mtb, i juni var det dags för första arrangemanget i I2 skogen. Det funkade riktigt bra med de nya hjulen och skivbromsarna bet något helt fantastiskt bra. Däremot lyckades jag vurpa ett antal gånger det året, flera gånger flög jag över styret. Oftast gick det bra, men en gång blev det face plant och uppskrapad läpp och haka. Jag misstänkte att gaffeln fjädrade ihop för mycket och att jag alltför lätt fick framvikt och tippade över. 

Snålheten vann över visheten och jag behöll Rockshox Pilot SL gaffeln tills dess den glappade så mycket att det blev dags att byta innerbenslagren. Då fick jag nog, istället köpte jag en stel Salsa 29" gaffel. Det gjorde en enorm skillnad, en helt annan trygghet, har inte flugit över styret en enda gång sedan dess.

I december 2008 började jag höra ett tickande ljud. Det tog ett par cykelturer innan jag kunde lokalisera vad det var, det var ramen som hade spruckit uppe vid sadelstolpen. Ramen förpassades till skroten och den vita Quantec SL ramen i 23" köptes på Bike24 i Tyskland i januari 2009. Den hade ytterligare längre styrrör så geometrin blev ännu mera upprätt. Sadeln från WTB sprack på mitten och istället hittade jag en röd Selle Italia Gel Flow på superrea hos Bikebuster. 

Fortfarande cyklade jag bara SS, jag hade ett Novatec 16 drev bak och billig Shimanokedja, vanligtvis HG50. Enda mekaniska problemen jag upplevt är med vevpartierna, FSA partiet hade en äldre standard med smalare 18 mm integrerad axel. Det vevlagret hade en billig plasttätning som sprack vid minsta våld, jag skickade brev till generalagenten för FSA i Italien, de skickade nya tätningar gratis. Efter nåt år var lagret kaputt ändå och byteslager fanns inte att finna. Alla tillverkare hade bytt till en nyare grövre standard. Jag beställde ett Truvativ Firex GXP parti på rea hos Cyclecomponents. Det funkade fint i några månader, sedan började vänster vevarm glappa, jag skruvade åt många gånger. Trots låsvätska återkom problemen, tillslut reklamerade jag vevpartiet, de tog reklamation och sedan dess har jag bara bytt vevlager en gång, resten har funkat perfekt. Att vevarmarna är blanknötta och slitna hör till. 

I december 2011 flyttade vi till Gävle, här är terrängen annorlunda än kring Karlstad. Avstånden är längre och stigarna är antingen väldigt tekniska nästan oframkomliga eller så är det extremt snabbåkt. Det var inte roligt att cykla SS mtb här, på de tekniska stigarna behövs växlar och på de snabba vägarna vill man kunna bomba ännu snabbare. Transportsträckorna blev dryga med 32x16 som enda växel. Jag bestämde mig för att montera växlar. Shimano XT 3x10 rakt igenom, ett val jag aldrig ångrat. Kedjan är av den senaste enkelriktade hyperdrive varianten med assymetrisk in- och utsida. Klingorna fram hade jag kvar på hyllan så det var bara att montera tillbaks dem, 44x32x26 fram. Styret som suttit på sedan 2005 byttes mot ett rakt vitt FSA 180. Med växlar behöver man inte ett brett Salsa Loco downhillstyre som är styvt som ett spett, det nuvarande är 560 mm brett, precis så smalt som det är tillåtet. Med ett så smalt styre blir positionen än mer upprätt. Numera finns det inte en sak i geometrin jag vill ändra på. Ramen går in på femte säsongen i veckan, bromsarna på nionde. EN gång har jag luftat dem, belägg är naturligtvis bytta otaliga gånger, skivorna är inte heller original Magura, numera är det Shimano XT skivor. Styrlagret byttes i höstas mot ett nytt Ritchey, satt ett PRO tidigare. De ger upp pga min ovana att högtryckstvätta cyklar. Samtidigt tog jag fram vinkelslipen och slipade bort cantileverfästena på ramen. Det blev aningen smidigare att skifta hjul och 20 gram lättare.

Sen har jag ett par Mavic Crossmax Enduro från 2007 som finhjul, de är mycket styva och starka. Just nu skall ett par maskinkullager i bakhjulet bytas. Jag tänkte länge skaffa 29" cykel, men sen "alla" andra börjat köra 29" känns det mera unikt att fortsätta med 26". Det ser extra kul ut med min stora 23" ram, 29" gaffel och små hjul också med mig ovanpå då. För några år sen körde jag 29" framhjul på prov, det funkade jättebra med så kallad 69":er, men dels tyckte jag det var bökigt att hålla reda på två slangstorlekar och dels kändes det inte som om den extra framkomligheten verkligen behövdes. Det är lite otympligare med stora hjul i terrängen och cykeln blir lite tyngre... 

Mot vintervila

Grillen är inne, landsvägscykeln står i källaren, utemöblerna är intagna, gräset är klippt för sista gången i år och löven lägger sig i allt tjockare lager på backen. De sista grönsakerna är upptagna och jorden har fått ett par säckar gödsel och väntar på våren under markduken. På Blomsterlandet hittade jag två havtornsbuskar, Romeo och Julia som jag planterade på södersidan. Hösten är billigaste tiden för inköp, 75% rabatt på allt. Har lärt mig det nu, den dyra vägen. De kazakiska minitulpanerna jag fick av mina föräldrar har jag planterat på södersidan. De trivs bland stenar i soligt läge. Några stenar finns inte men soligt blir det.

Garaget

Nästa projekt är att få till ytterligare en arbetsyta i garaget. Ovanpå källarnedgången hade tidigare ägaren byggt en förvaringshylla med två plan. Det övre planet är borttaget och kvar blir en bra yta för avställning och lättare arbeten, typ målning. Ovanpå de väggfasta förvaringsskåpen kommer det bli ytterligare en avställningsyta. Hyllplanen från den hemsnickrade hyllan i varmförrådet kommer väl till pass. Lite för gedigna men det är inget problem. Alternativet masonit eller plyfa är inte lika snyggt. Långsidan med yttervägg skall få glasfiberväv och bli skidvägg. Just nu finns det en hög rivningsvirke som skall bli ved. Den veden behöver sågas, till det behövs en sågbock. Veden skall staplas i garaget inte i källaren, till det behövs ett mindre vedställ.  Garaget är rent och snyggt, den nya grovdammsugaren är kanon. På längre sikt skall alla ytskikt snyggas till, porten bytas, dörren mot baksidan bytas och elelementet monteras upp liksom ett 400 V uttag för kompressor och svets.

Varmförrådet

Tidigare i år tog jag bort den uppreglade träväggen mot yttervägg, den här veckan tog jag bort de väggfasta hyllplanen på motsatta sidan. Alla väggarna spacklas och målas. Egentligen skall det vara silikatfärg, men förre ägaren har målat med nån slags akrylfärg. Man kan inte måla över den med silikatfärg så det får bli akryl igen. Det andas inte lika bra men å andra sidan är huset dränerat nu så det är inte lika högt ångtryck. Väggarna blir vita, såklart, hyllan blir vit och ett par garderober skall in liksom en klädhängare för ridkläder och träningskläder. Den klädhängare som tidigare satt i hallen skruvar jag upp i förrådet, blir perfekt. Dörren ut mot garaget är en tunn sak, det skulle behöva sitta en riktigt varm ytterdörr där både för energieffektivitet och för säkerhet. 

Träning

Min nya pulsklocka en Polar RC3  med GPS är väldigt bra. På tio träningspass med den har GPS:en betett sig konstigt vid bara två tillfällen och då under en kort del av passet. T ex fått fnatt och registrerat 240 km/h. 

Sedan synkas träningsdata med polars webtjänst. Det bästa med den webtjänsten är att den beräknar återhämtningstid och träningsbelastning baserat på aktivitetsnivå och ålder. Jag tycker den vet minst lika bra som jag hur min kropp svarar. Med alla måsten runt sig är det lätt att träna när man har tid snarare än när det behövs. I år har jag tränat mer än på många år men ändå hållit mig frisk, tror det beror mycket på att jag sänkt intensiteten på längre pass. Har jag blivit långsammare? Nej inte så att jag märker av det. En annan bra sak är cykelbelysningen från Bikeray, den möjliggör träning i kolmörker. Tidigare år har det ofta varit problem att få till uteträning över timman en vardagskväll den mörka årstiden om det inte funnits snö för skidåkning. Löpning sliter mycket på kroppen. Nu är jag full av tillförsikt, får vi en snövinter igen kanske jag kan permanenta mig på nuvarande nivå. Vågar man drömma om 250h 2014? Nej, vågar inte det, inte än.

Franska bilar och andra bilar

Sist dissade jag flera av Citroëns tristaste modeller. Idag skall jag redogöra för några favoriter, inte i nån särskild ordning, varje modell har sin charm. Det blir inte bara Citroen utan andra modeller också. Jag försöker undvika så kallade drömbilar, dels för att jag inte är så intresserad av dem, dels för att de är för dyra och därmed inte värda att drömma om. Nu kanske vän av amerikansk management BS vill börja prata om drömmars förverkligande, men det är ingen idé. Detta är orealistiskt nog.

En dryadgrön Citroen CX serie 1, eller varför inte en i prestigemodellen med förlängt baksäte. Rosten är det stora problemet, motor och mekanik är inga problem. Elsystemet, ja vad skall man säga, kopparledningarna korroderar i plastisoleringen.

Citroen SM tillhör egentligen kategorin drömbilar, de kostar minst 150 000 kr i någorlunda skick, en sån här kanske de vill ha 400 000 för. Maserati V6 på 170 hästar, coolaste inredningen man kan tänka sig och ett akterparti som regalskeppet Vasa.

En grön GSA Club, här i tidig version, finns nästan inte att få tag i. Motorerna är inte skottsäkra och också svårrenoverade. Karossen rostar bort och inredningen faller i bitar. En sen version är också ok. Luftkyld med gasfjädring och enekrad ratt som sig bör, bromsskivor inne vid växellådan för låg ofjädrad vikt. Billig!

Citroen C6 rätt snygg på utsidan, fantastiskt snygg på insidan, en med V6 diesel vore inte fel. Går att få för ca 100 000 kr.

Så här fin som denna "Padda" är nog också en drömbil, men finns det vackrare bil att köpa för vanliga pengar? Man kan även fråga - finns det vackrare bil?

Några andra favoriter

Peugeot 505, både sedan eller kombi gillar jag. Finns med 160 hk turbo, har diffbroms som standard, kombin har längre hjulbas och gigantiskt bagageutrymme.

Den här är nog nån slags USA exportmodell, jag har aldrig sett någon med rails i Sverige. Vill minnas att Peugeot tillverkade sina egna stötdämpare, väldigt ovanligt.

















Peugeot 504 föregångaren till 505:an gillar jag ännu mer, den kom 1967 men fortsatte att tillverkas i Nigeria på licens fram till 2004! Helt galet kan man tycka men diffbromsen och den långa hjulbasen och hyggliga markfrigången är bra på dåliga vägar. Reservdelssituationen var ju förstås lysande. Här i Sverige har de flesta rostat bort, de var hopplösa precis som de flesta 70 - talsbilar. Kombin är precis som på efterträdaren annorlunda uppbyggd med stel bakaxel och längre hjulbas. Motorn finns med mekanisk insprutning på de tidiga modellerna, hopplöst svårarbetet om något går sönder. Motorn är dessutom siamesportad, dvs cylinder 1+2 har samma insug. Senare modeller fick modernare motorer.

BMW 5 serie från 70 - talet, helst i grönt. Det behöver inte vara en sexcylindrig modell, det är nästan bättre med en fyra i.

Jag har förstås några traditionella favoriter också, såna som många gillar alltså. Jaguar X300 helst i blått med ljus eller röd skinninredning. Här en XJR, alltså en med kompressormatad motor. Det är onödigt komplicerat, den vanliga 4,2 literssexan med 240 hk räcker gott. Daimlermodellerna gillar jag mindre trots all lyx, det är nåt med den vågiga grillen som jag inte kan med.

Avslutningsvis en favorit i repris, det skall vara en grön 99:a GLS CC eller en med insprutning.

Citroëns fulaste bilar

För det första är detta inget kärt ämne, jag gillar de flesta cittror men såklart är hydraulmodellerna i särklass bäst.  Finns det då mindre lyckade modeller? Ja det gör det och här är de jag gillar minst, inte i nån särskild ordning. Det flera av modellerna har gemensamt är att de tillkommit i samarbete med andra tillverkare som Renault och Peugeot. Typiska plattformsbilar. Till exempel Evasion en sk. "Eurovan". Det är också de minsta modellerna som ofta varit tråkiga.

En ständig diskussion är ju den om vilken modell som var Citroens sista "riktiga" modell. Var det XM? Räknas C5? Var det CX? Är C6 höjdpunkten? En C6 vore fantastiskt att ha, liksom en CX serie 1 (som jag haft). XM ja men den känns inte lika het. Xantia har jag nu, hyggligt körglad, ganska snygg och med hydraulfjädring såklart. En GSA Club, en grön, skulle också sitta fint. SM? Ja, ja, ja, naturligtvis, en av de coolaste bilarna som någonsin byggts. ID/DS "paddan" en självklar favorit, i synnerhet de senare årsmodellerna. BX? Nja, kombiversionen möjligtvis, en röd med fyrhjulsdrift och turbodiesel...

De tristaste, fulaste och mest opersonliga modellerna från Citroen

 Xsara

ZX














Visa

Evasion

Berlingo

Saxo

AX

Trender på eurobike

Trend: grått, svart, matt, kolfiber,skivbromsar på landsväg, integration av bromsar i framgaffeln. Aerodynamiskt och mera cleant än minimalistiskt. Neon och eloxerade grejer är tillbaka för de yngre. Det har alltså vänt, de som körde cleant och nedtonat  för tre år sen kör nu bling bling, medan hipstergänget vuxit upp och kör mattsvart kolfiberhybrid med barnsadel...80 - talisterna har vuxit på sig medan 90 -  talisterna som inte var med förra vändan med eloxerade prylar tycker det är fränt nu.

Det fordon som mest tilltalar mig är en Moots utilitybike i titan. Den sammanfattar mitt mood board just nu. Sågen är pricken över i, notera också hackan framtill. Det enda jag vänder mig emot är monsterdäcken, det känns lite onödigt på en såpass tung pjäs. Sen är det trendigt med fatbike, men vi riktiga trendnissar har redan hastat vidare.

Bilden har jag tagit från Singletrack Magazine

Efterätning och DIY cykelkarta

Idag cyklade jag 130 km, 4:16 timmar, 123 i snittpuls och 2750 kilokalorier. Under träningspasset gick det åt 4 bananer och en flaska vatten. 2750 kilokalorier det är två Big Mac & CO och 4 bananer.
Nu gillar inte jag McDonalds mat nåt särskilt så istället trycker jag i mig fil & müsli, stor middagsportion med efterrätt och ytterligare kanske nån tallrik fil och flingor ikväll. Överkompenserar jag? Kanske, men det är inte poängen, poängen är att mat behövs, det behövs mycket mat, efter ett långt pass är det fel att tänka på vikten. På vanliga pass under 2 timmar behövs vare sig bananer eller någon extra mat efter överhuvudtaget. Brukar inte ens dricka vatten på kortare pass om det är kallare än 23-24 grader, en rejäl kopa kaffe med rostat bröd och marmelad är däremot helt rätt efteråt. Jan Ullrich aka "Müsli Jan" åt ibland bara cornflakes och sylt till frukost innan träning. Kenyanerna springer oftast långa morgonpasset, innan solen står högt på himlen, utan någon mat i magen. De vet att de inte behöver äta för bara 90 minuters löpning, energin finns redan i kroppen, däremot äter de efteråt. De äter majsgröt, rena kolhydrater. Med detta vill jag säga tre saker, kostfrågan är ohyggligt överdriven av mat - och kosttillskottsindustrin, de flesta tränar för korta pass för att behöva tänka på att anpassa kosten och kolhydrater är bra - både snabba "tomma" och långa långsamma. Fett är också bra och nödvändigt men av fett blir man lättare fet, det är inte sockret i milkshaken som är boven utan fettet. Sen höjer sockret insulinhalten vilket ökar inlagringen av energi, men om man inte ätit för mycket är inte det ett problem för de flesta. Jag pratar inte om den lilla grupp som är smala och genetiskt har lätt att få typ 2 diabetes.

Bristen på bra cykelkartor

När jag planerar mina cykelturer är vägarna, underlaget och miljön viktig, det är särskilt viktigt att det inte blir för långt. Dels har jag inte tid, dels avskyr jag när kolhydraterna tar helt slut i kroppen, har gjort det misstaget massor av gånger. Sista milen på tomgång kan väl vara ok, men tre mil hemifrån är inte kul. Vanliga bilkartor har för liten skala, gröna kartan för stor, blåa kartan med 1:100 000 är bra. Men den har två fel, dels visar den inte om en väg är asfalterad och dels finns inga avstånd angivna mellan olika vägskäl. Som landsvägscyklist vill jag cykla asfalt och jag cyklar sällan så långt och på så stora vägar som har avståndsangivelser på bilkartor. Därför har jag gjort en egen cykelplaneringskarta över Gästrikland! Mycket enkel, men fullt funktionell, avstånden stämmer också. De vägar som saknar avståndsangivelse cyklar jag inte för att de är för trafikerade, är grus eller så är avståndet välbekant. Kommer kartan i en tryckt version nån gång kommer den naturligtvis vara utförligare, men höjdkurvor och sevärdheter är onödigt. Dels stannar man inte om man är landsvägscyklist, dels är Sverige så platt att det ändå inte påverkar särskilt mycket. Kartan lämnar jag hemma efter memorering.. Ett tips! Lägg på en OH film och måla dagens tur med whiteboardpenna, så kan din fru, man etc se hur du tänkt cykla och du kan lättare ange position om du skulle råka ut för en olycka. Avstånden kommer från Google maps, kartan är utskriven från Hitta.se tejpen är inte snygg och det gröna blir grått i en svart vit skrivare. Avståndspunkterna är röda ringar i vägskäl.

Cyklarna i mitt liv del 1

Jag har flera cyklar, under rubriken "cyklarna i mitt liv" kommer jag att beskriva dem en och en. Av respekt låter jag en åldersprincip råda. Först ut är yngsta tillskottet, där finns minst att berätta, sist ut kommer åldercykeln som har massor att säga. För att förenkla åldersrangordningen är det tidpunkten när jag färdigställde dem som cykel som räknas, även om alla delar är gamla men ramen är ny, kommer cykeln alltså betraktas som ung. Ramen är en cykels själ, en obyggd begagnad ram är som liggande i respirator i väntan på antingen döden eller uppvaknande, en ny obyggd ram är som ofödd hur gammal den än är.

1. Canyon Speedmax tempohoj 2010
2. Quantec SL mtb 2009
3. Kwadie touring 2008
4. Wilier Lavaredo landsväg 2008
5. Fondriest Altec 1999
6. Monark 1987

Canyon Speedmax 2008 års modell byggd 2010

Under TdF 2010 hade Canyon olika procents rabatt beroende på hur bra deras cyklister körde i touren, vill minnas att det var Lotto Omega Pharma som de sponsrade då. Just den där dagen låg laget bra till i totalen, så det var runt 50% rabatt, jag betalade 3000 kr för ram, gaffel, styrlager och styrstam. Det var billigt. Det mesta av övrig utrustning hade jag, enda nyinköpet var frambromsen en Shimano 105 5500 och vevlagret, ett FSA 103mm fyrkantaxel. Men låt oss inte gå händelserna i förväg, jag tar det från början.

Vevpartiet är ett Stronglight Speedlight från 1998, vevarmarna är 182,5mm långa, kedjedrevet är original 53 tänder. Det sitter klingbultar för singledrev i aluminium från tyska firman Gebhardt avsedda för bancyklar, de köpte jag på nätet från Singlespeedshop.de. En trevlig firma som skickade med en lakritssnurra till sina kunder. Singledrev är inte bra har jag lärt mig, i vart fall inte utan framväxel, då kan det gå som det gjorde för Bjarne Riis i TdF 1997. Jag har upplevt samma problem, Riis mekaniker påtalade riskerna men Bjarne valde ändå bort framväxeln för lägre luftmotstånd och vikt, kedjan hoppar lätt i synnerhet på höga växlar som under tempokörning. Idag har jag monterat dit en Shimano Ultegra 6500 framväxel, avsedd för niodelat. Den köpte jag 1999 på Cykelcity i Göteborg. Bakväxeln är en Shimano 105 5500 avsedd för niodelat, inköpt på en vanlig cykelbutik i Växjö, växeltrissorna är utbytta mot kullagrade Taxc, tror jag köpte dem på Solsta Cykel. Pedalerna är Time Impact, lite tunga, lite hårda att komma i, men jeeesus man kan lita på att man sitter fast. De köptes 2006 på Cyclecomponents. Sadeln är en Avocet O2, otroligt skön, finfin kvalitet och hyfsat lätt, ca 250g. Har haft två såna sadlar, de görs tyvärr inte längre. Sadelstolpen är en 27,2mm Ritchey, helt vanlig alustolpe på 350 mm, den var dessvärre för kort till 59 cm ramen, idag sitter det en 400 mm Brand X istället, tung men pålitlig. Man skall inte experimentera med lätta sadelstolpar.

Bakbromsen är en Shimano RX100, en dubbelverkande kraftig pjäs som nyper bättre än allt utom Campa Record gamla modellen innan Skeleton kom. Fram kunde jag inte använda min RX100 broms då jag en gång moddat den genom att korta bulten, den var för kort för en aerogaffel, därför blev det nyinköp. Shimano 105 5500 nyper bra, men framförallt är gummina mjukare och greppar bättre/slits fortare än äldre sorter. Styrstammen är en billig men stark BBB 135 mm med ordentlig stigning, tror det är +15 grader. Den Syntace 120mm som ramen levererades med var för kort och låg samt var avsedd för 26mm styre, jag kör 31,8mm, standard idag. Styre och aerobars är Profile T2+ i aluminium, 46 cm brett, priset var ok och justeringsmöjligheterna är bäst på marknaden. Bromshandtagen är också Profile, Ouickstop 2. Hela styrkombinationen köpte jag ursprungligen 2008 och byggde ihop till en annan cykel som idag bytt skepnad till LVG hoj.
Styrändsväxlarna är Shimano Ultegra avsedda för 8 delat. Mycket riktigt kör jag 8 delat och vanlig kedja. Orsaken är att jag har ett par fina lätta tubhjul med gängat 6 delat som jag vill kunna använda ibland. Får jag snurr på min gamla Fondriest ram igen kanske den får bli specad med de hjulen, då byter jag till 10 delat. Har tiodelade Dura Ace styrändsreglage liggande oöppnade på hyllan hemma...

Hjulen 

Framhjulet är en del av ett hjulpar byggda åt mig av Henry Svensson på Solsta Cykel & Sport 1999, de har shimano 105 1055 nav, 32 oreducerade DT Competition ekrar, Mavic CXP 30 titanfärgade tubfälgar. 30 står för 30 mm höga. De rullar väldigt lätt, är tunga som as och styva som spett. Däcken både fram och bak är hopplösa Vittoria Rally. Nära nog omöjliga att få helt runda på fälgen och dålig punkteringssäkerhet. Om det är enda tuberfarenheten blir man inte gammal med tubdäck. Dessa var limmade, idag kör jag tjeckiska Tufodäck monterat med tubtejp. En rolig detalj är att första gången jag skulle pumpa dem så upptäckte jag att ventilen stack ut för lite, de höga fälgarna kräver ventilförlängare, idag sitter det sådana där. Lösa ventilförlängare är ett elände. Vätternrundan 2003 cyklade jag på dessa hjul, då med billiga Tufodäck, naturligtvis började det dugga lite, vid Omberg fick jag punka lagom till depån vid Hästholmen. Ventilröret på första reservdäcket gick av! Jag monterade det andra reservdäcket ock kastade ett helt nytt däck i  soptunnan, plus det punkade förstås. En mekaniker hjälpte till att pumpa det i depån. Jag köpte ett nytt reservdäck och cyklade resterande 26 mil med ett dåligt monterat däck. Misstag 1, använd aldrig nya däck som reservdäck, de är jävligt svåra att få på klockan 05:30 med valna fingrar. Misstag 2 använd inte en minipump och lös ventilförlängare. Misstag 3 testa att byta några gånger på träning innan du gör det skarpt! Jag tappade kontakten med mina cykelkompisar på rundan, tappade motivationen och cyklade 26 mil själv, igen, något jag svurit på att inte göra sedan första rundan 1996 som var 30 väldigt ensamma mil. De loppen tål att berättas om en annan gång.  

Bakhjulet är en raritet, handbyggt av Pettersson i Limmared. Ett vanligt Shimano Ultegra 6500 baknav med fräst spår för en spårryttare som håller en bricka. Brickan håller fast vänstra hjulsidan, den högra hjuksidan hålls fast av små tejpbitar på insidan mot ekrarna. Fälgen är en Mavic SSC tubfälg, 400g tung, användes av världseliten i cyclocross och på Paris Roubaix. De är styva och lite bredare än vanliga fälgar. Ekrarna är 32 DT Competition dubbelreducerade ekrar. UFO fälgsidor var Pettersson i Limmareds egen produkt. På 90 talet var riktiga skivhjul väldigt dyra och väldigt tunga. Ett vanligt hjul med fälgsidor var ett gott alternativ även för eliten. Några år senare för en underbetald lärare var det fortfarande ett alternativ, jag betalade 2500 kr för hela hjulet runt 2002. Minns att jag hämtade det på bussgodset på Klarabergsvägen i Stockholm. Vi bodde i Söderberga då. Jag har faktiskt aldrig tävlat på hjulet. Det är lite använt, idag sitter ett lite dyrare Vittoriadäck monterat med Jantex tubtejp på.  Pumpning går till så att man måste först måste bända ut fälgsidan av plast med ett smalt verktyg som man sticker in längs fälgkanten, sugpropp funkar också, sedan trycker man gärna i 11 kg luft, däcken tål 12 kg, men jag vill ha lite marginal. Kassetten är en särskild historia, den är sjudelad, det största drevet är borttaget och ersatt av en spacer för att inte kedjan skall slita på fälgsidan. Campagnolo har samma problem på sitt svindyra Ghibli, de har tom. utvecklat en särskild niodelad istället för tiodelad kassett till det. När hjulet rullar har det ett speciellt läte, inte som ett riktigt dischjul, utan lite mera ihåligt surrande. 

Detta var alltså historien om min minst använda cykel, enbart cyklad på kanske 20 gånger eller så, tempo gör ju ont ju. Skall nog montera en liten framklinga också nu när det sitter en framväxel där. 

Bra saker just nu!

Bra saker!

Såg min dotter uppträda på cirkusskolan igår, precis som barnverksamhet skall vara, alla kan vara med efter sina förutsättningar, så långt från gymnastikens attityder man kan komma. Bara glädje och applåder, eloge till lärarna Kalle och Oskar. 

Frisk igen, cyklade i Hemlingby, milspåret är ett lätt, snabbt och roligt terrängspår, hade det inte varit för spångpartierna hade det varit ännu bättre. Mina nya Mountain King II däck har ett bra fäste och rullar mjukt. Upptäckte att "alla" cyklar Race King i Gävle precis som i Karlstad, sen såg jag riktiga spår i leran och tänkte att det åtminstone fanns en vettig mtb cyklist, men det var mina egna spår från förra varvet, hmm. 

Köpte en gräsklippare, det blev tillslut en Mcculloch motorklippare med uppsamlare, inte självgående. Hyggligt pris och klippbredd, sen upptäckte jag att det trots allt är mer lätthanterligt med en lättare klippare på en liten tomt än en tio kilo tyngre självgående, jag är nöjd. 

Äntligen fick vi bort högen med grenar från höstens rensning och trädbeskärning i trädgården, på återvinningscentralen hade de invigt  den nya avdelningen så det gick också fortare än väntat, Tre turer med släp blev det. Varmvattenberedaren försökte jag ju sälja i höstas för 400 kr, folk köper hellre en ny för 8000 kr, nu gick den till skroten. 

Projekt på G

Fortsätta skrapa och måla fönstren, frågan är vilken grön kulör vi skall satsa på, tror det blir till att dra på ett lager vitt i väntan på beslut. Lukten av linolja och terpentin gör garaget mer hemtrevligt. 

Plantera och så i landet. Några säckar gödsel och mull samt ett nät runt behövs. 

Frågan vad som skall ske i den kirskålsrensade bärbuskrabatten, potatis? Sparris? Fler buskar? Hursomhelst behövs markduk och barkmull för att hindra vidare spridning. Hallonrabatten har fortfarande massor med ogräs och hård jord dessutom. 

Marktäckarna jag planterade mellan syrenbuskarna verkar trivas. Tyvärr kostar det en del pengar, jag kan inte ha ett plantpris på 600 kr kvadratmetern, måste hitta billigare alternativ, får dra upp från frö istället. 

Lärdom

Fick reda på att trädet som växer vid vår kompost är ett "Fågelbärsträd" Prunus Avium Vår granne som bott på gatan sedan husen byggdes 1964 berättade det. Det blommar väldigt vackert och rikligt. 

Skidåkning med brutet revben

Barnen har gått tre gånger i skidskola, sista gången var jag med och åkte i barnbacken. Vi hade riktigt roligt, detta skall det bli mer av, ännu roligare är det naturligtvis när barnen åker med sina kompisar. Sen har jag hittat en pjäxa i min storlek med flex 110. Kostar ca 3200 kr, egentligen billigt, men för dyrt just nu. Mina Nordica Vertech 75 från -98 får hänga med ett tag till.

Mina trasiga klassiska längdskidor går i retur till Pölder sport, de reklamerade utan protest. Jag är tacksam över den flotta servicen och den goodwill de visar! Tills vidare blir det skateåkning istället, lika bra det faktiskt eftersom jag bröt ett revben för några veckor sen. Stakåkningen gör fortfarande för ont, jag kommer  inte ens ned i fartställning. Varje gång jag skall ner i bilens förarstol gör det ont. Tummen som jag stukade på nyårsafton känns däremot knappt av alls längre.

Träningen har gått utmärkt hittills, en månad till med skidåkning och rullträning så kommer jag lika flygande ut i cykelsäsongen som 2011. Det som behövs just nu är mer distansträning, åtminstone ett pass i veckan runt två timmar. Två varv skate på Högbos platta 13,6 km spår och en extra runda runt blixtabackarna mitt i passet, helt perfekt.

I fredags upptäckte jag att Umeå universitet mailat mig, de erbjöd en plats på organisation och ledarskap 15p. Jag tackade tacksamt ja, nu blir det ytterligare en matnyttig kurs. Litteraturen är beställd, känns lyxigt att inte behöva låna eller kopiera, bara flippa kortet på Bokus.

Skidor och fältapor

Nu ser jag fram emot en skidtur på frusna kärr mitt ute i skogen, ovanför bara månen och vintergatan. Ett par arméskidor är beställda. Först ordentlig grundvallning, sedan ut i kylan. Jag har en snöblus m/34 som passar stilen. Priset var hyggligt, en femhundring från Armyshopen i Umeå med bussgods . Pjäxfrågan är inte löst, kanske ett par m/90 kängor eller ett par nokiastövlar för skidåkning. Lundhags gör ett par superfina, men över tretusen är mycket för ett par vinterkängor även om de håller hela livet, de görs även i 52, ett jätteplus för mig.
   

Stavar har jag, däremot behövs ett par rejäla lössnötrugor, arméstavarna är bra men alldeles för korta, jag har provat. En termos med varm dryck och en chokladkaka, då klarar man sig länge. Jag har tidigare skrivit om Nordenskiöldloppet, de fikade knappast ihjäl sig under sina 22 mil.

Raka motsatsen är skateskidorna jag beställt från Sport Conrad i Tyskland. Madshus hypersonic med xcelleratorbindningar och Fischer pjäxor. Nu hoppas jag att pjäxorna passar, storlek 49 kan vara för litet om de är små i storleken. Jag har egentligen 49, men det verkar inte tillverkarna förstå. Skateidén föddes uppe i Juhonpieti utanför Pajala. En släkting körde bara skate för det fanns alltid skoterspår men skidspåren blåste oftast igen ute på Vasikkavuoma. Han hade helt rätt, sen var föret väldigt tunnt förra året i spåren, många genomslag som plågade mina värstingskidor. Skatebädden var alltid bättre.
Sen är det ju lite kul med skate, jag har ju kört en del med vanliga klassiska skidor, men de hänger ju som ledsna trasor i bindningarna, nu är förhoppningarna höga på kontroll och fart.

Slutligen passade jag på att köpa två fältapor, eller fälttelefon m/37 som de egentligen heter, det blir kul att koppla upp till barnens lekstuga på sommaren, KOM IN OCH ÄT! ersätts av ett fint ringande. Har inte ringt i en sån sen 1995, 120 kr st, rena fyndet!

Omprövning

Nu är vi här mellan hägg och syrén, en tid som alltid betytt mycket för mig, den bästa tiden på året. Frågan är om det kommer kännas likadant utanför skolans värld? Tror inte jag kan svara på det ännu.

Husletandet har gått lite i stå, vi går på visningar ibland men ju mer man tittar desto högre krav ställer man. Samtidigt inser jag att det knappt kommer ut några hus alls i många områden, troligtvis pga att det är bra att bo där. Man riskerar alltså att förblindas av det utbud som finns. Is i magen är nödvändigt.

Sen tittar jag på sommarhus, bara för att fundera över hur mycket vi verkligen skulle vara där? Fem veckors semester, då vill det till att man kan åka dit över helgen också. Då pratar vi max 2 timmar i bil, gärna bara en timme. Bad i närheten och en by inom cykelavstånd med butik är också viktigt. Sen får det inte vara för dyrt eller skuggigt eller för nedgånget, men samtidigt fint och man skall kunna ta emot gäster, gärna vatten och dusch också vidare. Det blir nog inget sommarhus.

Träning: har varit dåligt med det, sprang tre ggr förra veckan, börjar kännas bättre, men foten är bräcklig. Ett par nya skor är nödvändigt.  Ligger efter med cykelträningen, just nu 30h i jämförelse med förra året. Är väl bara att acceptera att detta inte blir något bättre träningsår.

Cykel: monterade tubdäck från Tufo på tufotejp, blev riktigt bra, känns fin fina att cykla på med nio kg i.

Nya prylar: beställde en pannlampa/cykellampa så nu är jag redo inför hösten. 1500 lumen för1175 är billigt, hoppas det är lika bra.

Sammanfattning

Bäst just nu: torra vägar, dvs landsvägssäsongen börjar
Sämst: solen går ner för tidigt för kvällspass
Träning: för lite, men nu vänder det, lördag söndag plus ett i veckan räcker. Det finns ett stort utbud av lopp här i Gästrikland. Tror det är dags att köra ett par i år. Behöver få en indikation på hur dålig jag blivit.
Lunchrestaurang: har inte hittat någon riktig favorit i Sandviken ännu, kebabpizza på Viking leder tillsammans med Strömmingsbaren. Har testat tio restauranger. Var är bufféerna??
En fin dag: Sunne skicenter med Astrid, Petter och Minna, konstsnön var som skön sorbet.
Ny pryl: har utrustats med en Iphone av jobbet, helt ok, men ingen måstepryl.
Cyklar: just nu har jag tre stycken i Gävle, köpte ett till cykeltakräcke i Karlstad, nu har jag bara tre hojar och tre hjulpar kvar. Sen har Kajsa sin cykel och barnen två stycken kvar i källaren...
Kaffe: Linda och Per köpte ett halvkilo råbönor från Mauritz kaffe i GBG. Idag rostade jag dem i 18 minuter på 240 grader, tror det var lite för länge. Massor av syra.
Bilen: står i ett parkeringshus, används sparsamt i veckorna, den här veckan inte alls. 15 spänn litern spelar mindre roll, jag har busskort och Kajsa går. Men den behöver ett nytt filter och olja, swedol har billigare helsyntet än Biltema. Säkert uppe i 900 mil sedan sista bytet. Nya stift är en annan sak jag tror på, vi har kört drygt 4000 mil sedan vi köpte bilen utan att byta. Visst de håller länge nuförtiden, men hur länge hade de suttit i när vi köpte den?
Nattduksbordet: läste Stig Sjödins Sotfragment och har påbörjat PG Evanders Berättelsen om Josef. Kan ju inte hoppa Sandvikens litterära monument.
Slutligen: Autoexperten på Lamberget i Karlstad bytte en trasig del av nya takräcket direkt, inga frågor inga kvitton. Riktig serviceanda! Bra där.

Första veckan i Gävle

Den 28 december flyttade vi in i vår nya lägenhet vid stora torget, fortfarande står ett dussin flyttkartonger kvar. Vi vet inte om vi har ett förråd eller inte. Det finns ett cykelrum, men det ligger bökigt till. Jag ställde hojen på torget bara för att få den runtflyttad och luftad. Bilen står i ett parkeringshus, det känns lite udda att bära sin pappersinsamling genom köpcentret och ta hissen till bilen. Mera Tokyo än Gävle om man säger så. Återvinningscentralen ligger en bra bit bort, man hänger inte ett par kassar på styret och cyklar med dem. Förstår inte varför de inte har glasigloo och pappersåtervinning närmre eller har jag missat nåt?

Fick en kraschlandning i verkligheten när jag skulle skriva in mig på arbetsförmedlingen i måndags, årets första arbetsdag. Jag hade 50 nummer före mig, personalen bjöd på kaffe men efter 2 timmars väntan var det min tur. Dagen efter var jag på en anställningsintervju, det kändes skönt, ett bra möte.

Träning: sprang en halvtimme i måndags, regn och slask, halt. När vi var på badhuset igår crawlade jag några längder, kommer jag nog göra igen, det var skönt. Nu vill jag åka skidor, på Högbo bruk har de pay and ski, med konstfruset spår. Det var en väldigt fin anläggning, men nästan 60km tor. Med klippkort kostar varje 2h träningspass 85 kr + bensin, det är i saftigaste laget just nu, tyvärr.

Prylar: köpte en ny TV Samsung smart tv, 40 tum, är nöjd så långt, nu behöver jag bara en wifi antenn så kör vi youtube på den! Barnen spelar på sitt nya Wii och bredbandet är installerat. Skall testa våra gamla men snygga datorhögtalare till TV:n, HK soundsticks.

Slutet

Nu är jag avtackad med presenter, blommor, sång och kärleksfulla ord. Det har varit jobbiga dagar den sista tiden, så många avsked, så många människor jag tycker om. All uppskattning har verkligen värmt. Det har gjort det lättare. Nu är jag nyfiken på framtiden igen, nu när ankaret är uppdraget.

På nattduksbordet: Den gamle och havet. Den låg Bakhålls senaste bokpaket. Hemingway i högform, 100 sidor lång men ändå så tänkvärd. Efterordet i Bakhålls böcker är alltid läsvärt, så även den här gången.

Träning: fortsätter med intervallerna på cykeln, nu börjar det märkas att jag behöver fler träningstimmar. Kommer bara snön ordnar det sig i skidspåret, har aldrig gillat cykelträning utomhus på vintern.

Habegär: en grammofon, gärna en grön Rega P3 som jag kan spela mina nostalgiskivor på.

Bilunderhåll och habegär just nu

Bytte olja och filter vid 232392 km, 38 kr, dvs 19 minuter på OKQ8. Kört 6795 km sedan förra bytet. En riktigt bortskämd motor, Biltema 5w-40 helsyntet naturligtvis, endast det bästa är gott nog.

De nya sommardäcken, Michelin Energysaver 205/65 R15, har kommit. Skall bli skönt med ett byte, Frykmalms däck bytte dem vid 232425 km. Hyggligt färska är de också, tillverkade vecka 8 2011.

Återstående pyssel inför besiktning 5 okt. Justera handbromsen, kolla glappkontakten på vänster helljus, vita sladden till reläet om jag minns rätt.

Habegär:

En Saab 99 GLS combicoupe från 1976 - 79, helst tvådörrars Opalgrön som denna. GLS innebär 108 hk tvåförgasarmotor. Till det ett extraktorgrenrör och 2,5 tums avgassystem. Nedsvarvade fotbollsfälgar och aningens hårdare dämpare. Absolut ingen sänkning, ankstjärt eller sportratt. Vi som kan Saab vet hur jävliga de blir att fickparkera då. Takräcke och dekaler passar jag också på, ett par fyrkantiga gula extraljus är däremot helt ok.

Habegär just nu

I ingen särskild ordning:


En grön hammarlackad termos från Stanley ca 40 dollar

En 62 fots svensktillverkad segelbåt ca 15 miljoner kr.

En jaguar grupp C bil från 90 talet ca ???????? £

Cats största bulldozertraktor ca en miljon kr sen behöver man ju en dragbil med maskinsläp...

Ett lyxigt trädhus, även mindre lyxiga duger

En Scania L 50, fast inte militärgrön.

En äppelmustpress, en räcker.

Vecka 5

Sorgligt: diverse länders ovilja att stötta en demokratisk utveckling i mellanöstern, Egypten är bara ett av flera länder. Hafez Al Assad var president i Syrien mellan 1971 - 2000, sedan dess är hans son Bashar president. Attacken på Bert Sundström, vilket bottennapp.

Roligt: fyndade ett par Mavic Ksyrium elitehjul från England och däck, slang, kassett från Tyskland.

På nattduksbordet: Steppemagazine nr 7 och 8, reportagen om jakt med örnar och tunnelbanan i Tashkent var fina. På besök hemma hos Ralf och Mirjam, grymt fint hus på vacker plats.

Märkligt: ljusets betydelse för människan

Förväntan: nu kommer åk3 tillbaka, skall bli kul att träffas igen.

Vill just nu: åka mera längdskidor.

Ser på DVD: Solsidan säsong 1, har ju inte tid med TV.

Planerar: sommarens semester, nu måste vi ut i Europa, till Danmark, minst...