MC säsongen 2025

Ariel

 Sedan i höstas har jag två motorcyklar. Den nya är en 51 år gammal Ariel KH twin som inte besiktigats sedan 1999. Efter lite allmän översyn och ett nytt batteri gick den igenom sin sista besiktning den 25 april. Det råder oklarhet kring dess bakgrund men i ramen satt från början en 500 cc encylindrig motor. Någon gång har det blivit en tvåcylindrig istället. Jag har kört ca 50 mil sen i höstas med den, ursprungligen stod mätaren på 14566 km. Det kan vara vad som helst på motorn, från nyrenoverad till sliten, tiden får utvisa.

 

Tiger

Säsongen med Tigern inleddes 6 mars vid 158218 km. Bakdäcket var redan ganska slitet, den 28 april var det dags för byte vid 159469 km, det blev ett Michelin road 6 igen och en ny innerslang. Vid 144507 monterades det gamla så 1371 mil, ganska normalt för ett bakdäck.
Vid 168179 km byttes olja och filter, då hade den rullat över 1400 mil sen sist, men med säkert fyra liters påfyllning, den är oljetörstig.

Resan till finska Arielklubbens 50 årsjubileum

Från början var tanken att åka med min Ariel men det var och är en mängd saker att kontrollera och åtgärda så det blev ett besök med Tigern.

Måndag

Avresa på måndag den 23 juni på kvällen med båt från Kapellskär till Nådendal. Det var kallt och torrt men lite ruggigt, grått och ingen sommarkänsla. I Norrtälje blev det en burgare, fingrarna var genomkalla. På kajen var det sen en lång väntan, som tur var kontrollerade jag på bakdäcket. I det satt en spik, med hjälp av verktygssatsens tång lyckades jag dra ut den. Den fönsterlösa hytten med fyra bäddar hade ingen TV så det fick bli en öl i baren. Överallt var det hästmänniskor, det var europacupen i hästsport till veckan som de var på väg till. 

Tisdag

Ingen middag eller frukost på färjan så dagen började med hunger. Delmål ett var Nystad med besök på Bonk Inc. och bildmuseet, innan de öppnade åt jag frukost inhandlat på ett snabbköp. Rågbröd, basturökt skinka och ett par små yoghurt nere vid ån. Det var fortfarande kallt och grått, regnet hängde i luften. Det bästa är förstås kaffet, varmt kaffe, men inte ens det lyckades riktigt värma upp mig. Bonk Inc. är ett konstprojekt som pågått sedan 1980 talets slut av den finske konstnären Alvar Gullichsen. Projektet är ett påhittat företag med påhittade produkter med mycket humor och stilkänsla. En smart kritik av industrialism och materialism, ja kanske hela kapitalismen. Jag var där när de öppnade, det var bara jag och ett tyskt par. De fick guidning på tyska av den duktiga killen som jobbade där. 

Nästa besök var på bilmuseet som är kopplat till den gamla saabfabriken där man idag tillverkar helt andra bilar och prototyper. En väldigt fin saabsamling där jag inte saknade någonting. Däremot ett svagt habegär efter en lila Saab Sonett, riktigt snygg. 

När jag kom ut hade det börjat dugga och jag bytte till regnställ och började köra mot Tammerfors där jag bokat två nätter på hotell Scandic Hämenpuisto.
Resten av resan gick i regnets tecken, till Tammerfors gick det bra men sedan började strulet. Jag letade efter polismuseet, telefonens pekskärm ballade ur på grund av allt regn, efter diverse felkörningar kom jag fram till vad som skulle visa sig vara ett alldeles utmärkt bra museum. På polismuseet berättar de den finska polisens historia på ett ingående och frankt sätt, utan skygglappar för det som varit dåligt. Det vanliga med polisfordon och teknik fanns förstås också med. 

Efter museet var det dags att leta upp hotellet, telefonen hade torkat och jag var torr om fingrarna så en ordentlig kartgenomgång ledde mig rätt, men sen blev allt fel ändå. Staden var uppgrävd med enorma fjärrvärmearbeten, köer överallt, vattenpölarna djupa och hällregnet intensivt. Jag körde fel och fel och fel igen, allt var genomblött men den låga farten och den varma motorn under gjorde att jag inte frös. Tillslut hittade jag ändå fram, då visade det sig att de inte hade en egen parkering utan platser i ett närliggande parkeringshus som dessutom kostade 240 kr dygnet. Här gjorde jag två noteringar, för det första, skaffa gps med talfunktion i hjälmen, jag har ingen gps på hojen överhuvudtaget. För det andra, kolla detta med parkering bättre, en mc är inte en bil, folk respekterar inte alltid motorcyklar. Cyklar ska parkeras med övervakning eller inlåst i städer. 

På kvällen blev det en promenad och inköp av mat, det kändes alltför deprimerande att gå till snabbmatsrestaurangen så istället letade jag upp jourbutiken jag handlade på under förra årets resa, den ligger i Amuri. Den gamla stadsdelen fabriken byggde som sedan revs och sanerades på 1960 talet.

Onsdag

Sov en hyfsad natt på hotellet och åt en hygglig frukost, ok men inte superbra, faktiskt mindre bra för att vara Scandic. Onsdag var plnaerad för besök på museicentret Vapriikki i Tampellas gamla fabriksbyggnader. Där finns flera olika museer, post, tele, naturhistoriskt, dataspel, Finlayson, hockey hall of fame och rock´n roll museet. Tammerfors  var den finska rockens centralort på 1970 och 80 talet, den så kallade Manserocken. Ett slags finskt Manchester, känt för musik och tygindustri. 

Det var en utställning helt på finska, men bilderna och föremålen och inte minst musiken som spelades var välkänd för mig.  Alla museerna hade sina förtjänster, den tillfälliga utställningen om historisk dna forskning var både aktuell och tänkvärd. Förmiddagen gick mot eftermiddag och det var dags för lunch. Inne på museet hade de buffé men det såg så där ut, bättre att hitta en indisk eller asiatisk. Inne på köpcentret i Finlaysons gamla fabrik låg en indisk restaurang som såg god ut och hade ett helt ok pris. 

På eftermiddagen var planen att besöka något mer museum, jag tänkte ett konstmuseum i närheten av hotellet, men det såg rätt trist ut så istället blev det en promenad i parken på åsen Pyynikki. Det är som ett naturområde med utkiksplatser mot sjön, ett populärt besöksmål för invånarna. Jag hade ännu gott om tid innan Rajapartin bastu öppnade så på tillbakavägen gick jag förbi Amuri historiska gårdskvarter. Det visade sig vara ett riktigt museum inrymt i det enda kvarter som är bevarat av 1800 talets bruksgårdar. Det speciella med Amuri var att fyra lägenheter vanligtvis delade på ett kök med vedspis. Ett system som trots moderniseringar levde vidare tills efterkrigstiden. Området var förstås också centrum för de röda i inbördeskriget 1918. Arbetarstadsdelen i industristaden Tammerfors, centralorten för revolutionen. 
Intill museet ligger ett kafé, Amurin Helmi, Amuris pärla, som serverar klassiska bakverk.

Vid fyra öppnar Rajapartin sauna, det ligger i Pispala, på väg upp mot åsen kanske ett par kilometers promenad från hotellet. Jag tog en handduk och min necessär och gick dit. Ett bastubad i Finland är alltid en upplevelse och Tammerfors kallar sig bastuns huvudstad. Förra årets besök där gav mersmak och detta var inte sämre. Det var om möjligt ännu varmare, kanske hade jag frusit så mycket de senaste dagarna att värmen blev för mycket men hit återvänder man. Betongen, vattnet, pärlsponten, hinkarna, värmen, det är något väldigt okonstlat över upplevelsen.

Efter ett sådant bad går man långsamt i ett slags högre tillstånd av lugn. I parken vid kyrkan ringlade en kö lång, det var röda korset som delade ut gåvor till behövande. Redan för flera timmar sen hade de börjar köa, jag förstod inte varför men det syntes att det var folk med dålig ekonomi. 

På kvällen blev det en rejäl långpromenad, jag tror det blev närmare 30 000 steg den dagen. 

Torsdag

Avresedag mot Arielträffen i Sysmä, det var fortsatt kallt och jag laddade med en ordentlig frukost. Tammerforsarna gillar sin blodkorv med korngryn, jag testade men det växte i munnen. Mjäkig i smaken, som ett slags mellanting mellan blodpudding och isterband. Att hitta ut ur staden var enklare, planen var att köra mot Lahti och besöka skidmuseet vid hoppbackarna. Jag kom dit precis när det öppnade och det var inte särskilt stort. Personalen varnade till och med för att det inte var så stort, men jag ville ändå se det inte minst för att se hur de behandlade dopingskandalen i Lahtis för 25 år sen. De hade faktiskt en egen monter om den fast inga namn nämndes. 

I Lahtis ligger Finlands motorcykelmuseum, i år var temat Honda. De ställde ut några helt vansinnigt fint renoverade modeller. Lahtis ligger i södra ändan av en sjö som har kanalförbindelse med Finlands näst största sjö Päijänne. I den norra ändan ligger Jyväskylä. Finland är ju de tusen sjöarnas land och Päijänne är den västligaste delen av den finnarna kallar för "sjöfinland" där sjösystemet Saimen längre österut är hjärtat. Resan mot Sysmä går över en smal ås genom Päijänne efter att man passerat Asikkala kanalorten. Det är vackert, sjöfinland är dit finnarna själva åker på semester. Sinnebilden av tallåsar med friskt sjövatten nedanför att doppa sig i efter bastubadet innan man sätter sig till bords och äter fisk fångad i sjön. 

Finska Arielklubben är en del av den brittiska moderföreningen, i år firade de 50 år med att arrangera en träff och ett rally. Det kom ungefär 30 personer och 25 hojar till campingplatsen i Sysmä.  Den finska klubben är liten och familjär, folk har känt varandra i decennier. De tillresta slovakerna och tjeckerna höll sig till en början mest för sig. Holländarna var enklare att kommunicera med och jag fick många värdefulla tips och råd. Tack igen! I träffavgiften ingick T shirt och klistermärke samt mat på fredag, lördag och bastu förstås.

Fredag 

Jag vaknade efter en halvbra natt i tältet. Det hade känts lite ensamt på torsdagen,  alla hade sina vänner, språkkunskaperna i svenska och engelska var begränsade för flertalet och alkoholintaget var så lågt att ingen mera naturlig förbrödring skedde. Så det var med blandade känslor jag gick för att äta frukost. Men nu hände något, jag fick inte sitta ensam länge. Det började verkligen att arta sig, till och med solen kom fram. 
Programmet på fredagen var en gemensam mc tur på ca 10 mil. Jag körde ju modern hoj så för mig ingen utmaning utan jag lade mig sist. Resan gick genom ett fantastiskt landskap med kurvor och åsryggar. Det blev fikapaus i Asikkala vid kanalen där jag dagen innan ätit frukost. Sedan en hemgjord glass uppe på åsen genom Päijänne. Väl hemma igen väntade bastu och middag på mjölkbaren som låg i det nedlagda mejeriet. I bastun sker något med finnar, det är en bildlig och bokstavlig icebreaker. Här kan man tala om det mesta, det är ingen myt. Vattnet i Päijänne var svalt men skönt. Förre året badade jag i Saimen så nu har jag badat i de två största sjöarna. 

Lördag

Nu kändes det bra att vara på träffen, idag väntade en båttur på Päijänne. Det var fortfarande lite svalt ute men man kunde sitta inomhus också. Där bjöds på soppa och smörgås innan det var dags för ett besök på en ö och eremitens hus. Det bodde en ungkarl och fiskare på ön fram till 1970 talet. Han var den egentliga uppfinnaren av Rapalas fiskedrag, de som simulerar en skadad fisk genom sin ojämna gång genom vattnet. Uppfinningen kapitaliserades av en mer social och driftig man som grundade fiskedragsfabriken i byn Rapala intill sjön. 

Allteftersom timmarna gick blev vädret allt varmare och en dag på sjön allt mer njutbar. Båten stannade vid en större brygga och släppte av oss medan vi åkte chartrad buss tillbaka, väl arrangerat av finnarna. 

Efter numera sedvanlig bastu väntade middag återigen på mjölkbaren. Det var också prisutdelning till deltagarna. Jag hade inga som helst förväntningar på något pris, fel hoj, för kort resa osv, men jag fick ändå ett pris som enda svensk! Det blev en finsk campingyxa från Fiskars, tackar! 
Lördagskvällen var trevlig med mina nyvunna vänner, Martti som hade en lyxig stuga erbjöd mig att ta över den, han tänkte åka hem redan på kvällen. Generöst, det var verkligen en fin stuga och jag sov mycket bra den natten. Nu är planen att gå med i den finska klubben. 

Söndag

Grötfrukost och mycket kaffe, på finskt vis sista dagen. En annan mc klubb var också där, Frimurarnas! De hade skinnväst och ryggmärke. Jag delade kontaktuppgifter med finska Ariel klubben och sade adjö efter att ha städat stugan, jag tror nog att Martti köpt till städning men det hade ju varit väldigt olyckligt om jag skickat räkningen på honom.

Jag åkte samma väg tillbaka över åsen i sjön och mot Lahtis där jag skulle besöka motorcykelmuseet igen för att köpa t shirten jag inte köpte sist. Då dök två andra från träffen också upp, det visade sig att Raimo hade en hoj utställd, en Indian från 1913. Förra året såg jag bara skylten till Militärmedicinska museet men i år var ett besök inplanerat. De har bara söndagsöppet på museet som ironiskt nog är inrymt i en gammal ryssbarack på den plats där röda fångar vanvårdades 1918. De berättade den historien också, i övrigt ett tämligen traditionellt museum med nästan bara finska texter. Sjukvård i krig är ett dystert ämne.

 Resten av resan tillbaka gick på ganska tråkiga och hårt trafikerade vägar, planen var att hinna äta lunch på Sarka, jordbruksmuseum men de hade redan stängt restaurangen när jag kom dit. En sak återstod och det var att köpa en duschskrapa för golvet av finländsk modell. Den sort som de har i finland är mindre och smidigare än de stora tingesterna vi oftast har i Sverige. Jag har faktiskt aldrig sett deras modell hemma. I Aura nära Åbo stannade jag på ett köpcentrum och köpte en skrapa, det och lite mer lakrits sen blev det en tur in till centrala Åbo för att äta. Båten gick vid 22 på kvällen och incheckningen öppnade åtta och jag hade verkligen ingen brådska. Det blev en avstickare ut till Nådendal för att se den lilla havsorten och inte bara färjekajen i industriområdet. En vacker liten stad med en välbesökt strandpromenad med restauranger i kvällssol. 

Rutten jag körde var bara cirka 80 mil plus tio mil "rally" och 35 mil i Sverige till och från färjan i Kapellskär.

Landskapet Päijänne Tavastlands symbol

MC säsongen 2024

 Resan till Finland

På söndag morgon den 23 juni klockan 03:22 påbörjade jag en ironbuttkörning med start i Söråker, Timrå och målgång i Imatra Finland. Nordligaste punkten var Pello på finska sidan. Genom Finland passerades Rovaniemi, Kuusamo, Kajani och  Joensuu. Tyvärr hade jag inte tid att besöka Suommusalmi slagfält, jag passerade genom nya byn. Gamla kyrkbyn brändes under vinterkriget. Med undantag av lite strul med tankning gick det hur fint som helst, toppenväder, nästan för varmt. Natten efter tillbringades i tält inne på en grusväg strax söder om Imatra. Totalt blev det ca 1635 km, viss marginal men inte mycket. 

På måndag morgon gjorde jag turen in till Imatra för att se den torrlagda forsen och kraftverken. Imatra är Finlands Trollhättan, en industriort med ett riktigt gammalt kraftverk. De hade anlagt en fin park vid Vuoksens gamla älvfåra. Genom Vuoksen rinner Saimen ut i Ladoga vid Taipale, karelska näsets östra stödjepunkt i kriget. 

Från Imatra gick resan norrut mot Savonlinna, Nyslott på svenska. På vägen passade jag på att bada och tvätta mig i Saimen. Det kändes skönt att fräscha upp sig efter först en ironbutt i sommarhetta och sedan en natt i tält. Badplatsen var helt nyanlagd och tiptop. Nyslott är medeltida men merparten byggdes ut av ryssarna på 1700 talet. Fortet mot öster som blev mot väster för att sedan återigen bli mot Ryssen. Platsen är en verklig turistmagnet och har  en hel besöksindustri. Vägen dit var riktigt kul och kurvig, grusåsarna gör också att Finland är mer kuperat än jag trodde. Längs vägen passerades också salpalinjen, det är en mängd stridsvagnshinder som består av spetsiga granitblock. Tanken var att bygga en bakre linje om ryssarna försökte erövra Finland igen. Målet för dagen var St Mikael, Mikkeli, och infanterimuseet. Beroende på tiden kanske resan skulle gå vidare norrut mot Kuopio. Efter att ha snurrat runt och letat efter museet kom jag rätt. Det var ett gammaldags museum som berättade på ett traditionellt vis. Färden gick vidare mot Kuopio. Framåt eftermiddagen började jag bli trött och stannade på ett kombinerat köpcenter och truckstop, ”Jari-Pekka”. Där provade jag Hesburgers lilla burgare, det visade sig vara en matigare sak än Donkens så de tre jag beställde var i överkant, proppmätt kan man säga. I butiken fanns ett lockande lakritssortiment, det blev ett par påsar till färdgodis. 

Ett par mil från Kuopio stod en skylt vid en rastplats, de sålde Kalakukko! Fiskbrödet, målet med resan till Kuopio, Hanna Partanens berömda kalakukko. De hade bara ett enkilosbröd, utan kylmöjlighet var det alldeles för mycket, dessutom var det ganska dyrt, över 300 kr. Jag bestämde mig för att köpa inne i stan nästa dag. Kuopio var en fin stad med mycket vatten, efter en kopp kaffe vid sjön åkte jag ut ur stan till en plats där det kanske skulle gå att tälta. Det gick fint, enda dåliga med den platsen var att vägen bara låg 50 m bort och ljudet av lastbilarna störde nästan hela natten. Det var mer tung trafik än jag trodde. På morgonen blev det en tur tillbaka till stan för att köpa brödet. De öppnade redan 7 på morgonen. Ett trevligt ställe med anspråkslös stil, jag fick tag i ett nybakat bröd i liten storlek. Efteråt gick färden söderöver mot Jyväskylä och två museum. Savolax länsmuseum med Alvar Alto utställning och flygvapenmuseet. Det var en större stad än jag trodde, länsmuseet var väldigt fint, helt modernt med mycket tekniska lösningar och fina miljöer, rekommenderar ett besök. Flygvapnets museum ligger 17 km norr om stan, det är motorväg dit. Museet hade en fin samling och en lite äldre utställning, inte som Sveriges flygvapenmuseum utan mer som det på F15 i Söderhamn,  fast ett nummer större förstås. Fiskbrödet visade sig vara mycket mättande, en hårdgräddad skorpa runt ett mjukt inre. Jag tror att en skiva från ett större bröd är bättre än de små som blir väl mycket skorpa. 

Från museet gick färden vidare söderut mot Lahtis och motorcykelmuseet. Det var lite trixigt att hitta fram på grund av vägarbetena i staden. Väl framme var det ett Ace Cafe med en samling hojar. Riktigt trevligt, ångrar bara att jag inte slog till på en t-shirt. Värmen blev allt högre och jag längtade ut på vägen igen. Nu var Tavastehus målet. Där finns förutom slottet, artillerimuseet som var mitt besöksmål nästa dag. Jag kom fram precis när de stängde för dagen. Efter en tur på gamla regementsområdet åkte jag ut ur stan för att leta tältplats. Det visade sig vara svårt att hitta en bra, framförallt var det mängder med myror, insekter och rester från bilister överallt. Värmen, för lite vätska och hunger tog ut sin rätt, jag började fatta fel beslut. Kvällen närmade sig och jag var tvungen att få vila. Det slutade med en rumsbokning på ett enkelt hotell i stan. Två mindre bra nätter i tält och tvåhundra mil på hoj är krävande, jag behövde återhämtning. 

Onsdag, artillerimuseet i Tavastehus och pansarmuseet i Parola. Artilleri är finnarnas grej, de har efter sina krig insett dess betydelse. Museet är stort och behandlar alla aspekter, både taktiska och tekniska. Ett riktigt bra museum helt enkelt. I shoppen köpte jag en Kekkonen t-shirt och en m/41:a en slags vinkellinjal att ha på mätplanet på batteriplats. Eftersom jag köpt kombibiljett till pansarmuseet bara 15 km bort blev det ett bra pris. Pansarmuseet var nog det mest populära av de tre försvarsmuseerna. Fler internationella besökare och barn. Jag körde vidare mot Tammerfors via Valkeakoski. Nånstans trodde jag att Juice Leskinen kom därifrån, men det gjorde han inte. I Tammerfors var planen att först äta, gå på arbetets museum sedan åka och basta och därefter hitta mitt boende. I Finlayssons gamla fabrik fanns en afghansk restaurang. Trevlig personal som kunde lite svenska efter ett par år här. Museet var gratis och väl värt ett besök eftersom det också är stadsmuseum. Bastu är finsk kultur och bastuns huvudstad är Tammerfors. I stadsdelen Pispala ligger den äldsta offentliga bastun i Finland, ett besök där var självklart. Det var 26 grader varmt, jag hade mc kläder på mig och letade för att hitta. Väl där hyrde jag handduk och påbörjade badet. Fantastiskt, jag fick förstås lära mig den hårda vägen hur finnar bastar. Drack 1,5 liter vatten, minst, men det räckte inte. Sen var det dags att hitta vad jag trodde var ett hostel, det visade sig vara airbnb i ett hyreshusområde. Visserligen centralt men jag hade ju ingen nyckel, fick tag på värden som mailade informationen att nyckeln fanns att hämta på en restaurang inne i centrum. Sedan letade jag för att hitta rätt, eftersvett och 25 grader ute, det var tufft och jag var trött. Inne på en restaurang med namnet Ola i ett scandichotell fanns nyckeln. Personalen var tillmötesgående afghaner, de tog fram rätt nyckel och sedan skulle jag bara hitta tillbaka till lägenheten, inte ens det gick enkelt, jag behöver en gps på cykeln. Efter dusch och ombyte handlade jag mat, åt och gick ner på stan. 

Bortanför torget hördes musik, jag gick dit, satte mig på en restaurang och drack en öl. Efter två låtar var konserten tydligen slut. Nere i en källare låg en karaokebar med happy hour 11-15, det var glest med folk, jag tog en öl och lyssnade på två som turades om att sjunga. Sedan gick jag långsamt hemåt och tittade på utsikten från Näsilinna, den stora herrgården uppe på höjden i parken. Morgonen efter gick jag ner till det offentliga badet mitt i stan, det var kallt med härligt. Efter att ha packat ihop mina saker och lämnat nyckeln på köksbordet åkte jag mot Åbo via Finlands jordbruksmuseum Sarka. Ett modernt museum väl värt besöket, i synnerhet restaurangen var bra och hade god husmanskost lagad av riktiga kokerskor. Åbo är ju den gamla huvudstaden och det är fortfarande en stor stad med närmare 200 000 invånare. På sommaren är det mycket turister och just när jag var där så var hela å-området fyllt av en marknad. Jag blev besviken, om hela resan varit som en exotisk upplevelse av äkthet så var detta som julmarknad i gamla stan. Men efter att ha promenerat runt i några timmar kom jag till andra områden och miljöer som var mer intressanta. I Åbo hade jag bokat ett vanligt hotellrum med frukost, några hundra dyrare men jag ville inte trassla ännu en gång med lägenhetsnycklar, dessutom var jag ganska sliten av alla upplevelser. 

Fredagen var vikt åt att sitta på färjan från Nådendal till Kapellskär. Jag kom dit i tid och såg ett par Ariel som också skulle med. Då visste jag inte att Finlandsträffen för Ariel var på Åland den helgen. Resan på båten tillbringade jag i en soffa, händelselöst och tråkigt. I Sverige började det regna, det var tidvis extremt, jag var dränkt när jag väl var hemma. En resa som gav mig många erfarenheter, jag vet till exempel att jag inte ska inleda med en ironbutt, jag vet att jag ska sluta naturcampa, jag vet att jag ska ta kortare dagsetapper precis som jag gjorde den här resan. Färre mil men mer upplevelser.

 Service och underhåll

Oljebyte vid 154432 km, förra bytet var vid 143202 km, alltså 1123 mil, det är förstås lite för mycket, men samtidigt har jag ju säkert fyllt på fyra liter olja också, den dricker en hel del. Sedan packboxen byttes verkade det som att det hade varit ett läckage i huvudsak, men så var det inte, den sörplar i sig olja, kanske bortåt en liter på 200 mil eller så.

Nytt original drivpaket monterades vid 154572 km den 29 augusti. 

Säsongen avslutades den 30 november vid 158213 km, totalt 1501 mil.

Nytt år inget nytt

Nattduksbordet:

I Mika Kuljus bok Tali Ihantala berättas historien om nordens största militära slag 1944. Det är en intressant och medryckande berättelse som befinner sig lite lagom mellan fackhistoria och populärhistoria. Jag gillar Kuljus sätt att belysa problemen med historieberättande. De har många bra historiker i Finland. Den stora frågan, om sovjets offensiv på karelska näset syftade till erövring av hela Finland eller hade ett mer begränsat syfte får inte något svar. Kanske därför att det inte finns något sådant svar. Om jag får spekulera tror jag att offensiven var en prövande, mer begränsad insats som syftade till att återta gränserna från vinterkriget och om möjligt ta ännu mer, kanske rent av nå Helsingfors om det ville sig väl. När Stalin märkte att finnarna inte tänkte låta fronten vika mot hans avdelade resurser lät han saken bero, förstahandsmålet var uppnått.

Just nu läser jag Pete Blabers The Mission, The Men and Me, en slags managementbok men också en personlig berättelse om livet som befälhavare i Delta Force, rapport kommer.

Träning:

2015 blev ett skapligt träningsår, 158 pass och 192 timmar. Det innebär i andra siffror t ex 360 mil cykling, mestadels mountainbike, 32 mil löpning och 20 mil längdskidor. Mest nöjd är jag med att klarat av 3 pass i veckan i snitt och drygt 70 minuter per pass. Mitt vanligaste pass är 70 minuter mtb i Hemlingby där jag cyklar ca 27 km, mestadels på motionsspåren. Inte riktig mtb med andra ord. Å andra sidan blev det en hel del grusväg på landsvägshojen. Längdskidåkningen blev lite av en besvikelse, snön kom sent och försvann tidigt. Det längsta passet blev en tremilare i Högbo, kommunklassikern i ett tungt blött skateföre. Till uppsidorna hörde utförsåkningen i Kungsberget, det räknas förstås inte i träningen, men jag utvecklades och vad bättre är, nu efter tre skiddagar i år är jag där jag slutade sist. Det finns utrymme för förbättring i år. Förhoppningsvis kommer mina nya pjäxor hjälpa till. Det är ställbart flex men 115 -125 är styvt.

Projekt XY500 går i år in på tredje året, målsättningen i år är att genomföra 250 km orienteringen, Förra året genomförde jag en på 150 km, fast det blev 165 med felåkningar. Kontrollerna ska planeras noggrant och banan ska ha Hälsingland som tema. Det betyder start och mål på annan ort än Gävle. Precis som tidigare är det först 50 km i mars-april och sedan 100 km i april-maj. När resten ska genomföras vet jag inte. 25 mil kommer bli en utmaning, jag har visserligen kört Vätternrundan två gånger tidigare men den här grejen är något helt annat. Detta är en upptäcksfärd, en orientering, man kör fel, vägen är dålig, en massa grusväg, vattnet tar slut, man är ensam. Det går inte att jämföra med Vättern som är precis tvärtom, alla känner till varenda backe, vägen är mestadels platt och fin, man har all tänkbar back up och man har draghjälp. Vättern är kort och gott - enklare. 

I brevlådan idag

Äntligen kom den, sist jag gjorde en ansträngning med finska var 2003. Men nu blir det lite mera skärpning. Lyssnar ju tom på P2 finska sändningar i bilen hem för att se om jag alls fattar nåt. Igår pratade de i vart fall om att det nya betygsystemet i gymnasiet sänker andelen elever med högsta betyg. Det var så att säga ett känt ämne för mig...

Påsk och träning

mars 2013 går till historien som kall, snörik och solig. Testade att cykla 50 km ute, frös från första till sista metern. Vägen var torr, solen var framme men inga kläder i världen räckte. Nu får det bli fortsatt rullträning inomhus och skateskidåkning. Pölder sport har ännu inte skickat mina klassiska skidor i retur trots detta mail daterat 12 mars. Så jag tycker jag har rätt att vara lite sur nu.

Påsken tillbringades i Karlstad, jag sprang 30 - 40 min fyra dagar i rad, lätt jogg, mycket smidighetsövningar. Har bara joggat ett par tillfällen sedan  november innan dess. Tyvärr är höger fot inte helt ok, får ont på stortåns ovansida, fortfarande. Problemen började hösten 2011.
Annars har träningsåret börjat rätt bra tidsmässigt, får jag april, maj, juni, juli och augusti med minst 20h styck så kommer det att gå att få ihop 200h i år. 46h Q1 +100 h vår/sommar + 5x12 h på hösten = 206h. Det är de långa cykelpassen det kommer hänga på liksom att fötterna håller för löpträning i höst.

Bilunderhåll

Bytte olja och filter på saaben, vid 258273 km förra bytet var vid 244953 km, dvs 1320 mil sedan. Med syntetolja är det inga som helst problem, men det är den längsta bytesintervall jag haft på Saaben sedan vi köpte den. Oljan var svart.

Finland

Fick mina filmer Rentun Ruusu om Irwin Goodman och Badding om Rauli Badding Somerjoki förra veckan. Nu stundar musikfilmsmaraton med finländskt tema.

Varför gillar jag Finland?

Fick frågan idag varför jag gillar Finland?

Mitt svar var att det började med intresset för finska vinterkriget när jag var liten men att det numera är kulturen, musiken och litteraturen som lockar.

En annan förklaring är en historia från finlandsbåten.
Kajsa och jag åkte till Helsingfors i december 2000. På båten möter vi en lindrigt nykter man, han säger - "det är inte ofta en finländare hälsar en svensk välkommen till Finland, men dig saluterar jag" därefter går mannen upp i stram givakt.

Med ett sånt mottagande kan man bara känna sig välkommen.

Lugn och fin

Vecka 34:
Har träffat hälften av årets undervisningsgrupper, blir ett bra år, trevligt.
Valrörelsen är ju hur boring som helst, när får vi se riktiga utspel? Valfläsket är ljummet.

Fundering: skall jag köpa ett fixiebakhjul till monarken? Hypen är ju över, snart blir det rätt att vara hipster igen. Nästa år säljs livsstilen bredvid sydstatsflaggorna på Arvikamârten, jag hakar alltid på i lågkonjunktur. Lila eller neongul fälg?

Förväntningar: göra äppelmos, äta gröt till frukost igen, löpträning i behagliga temperaturer, Göteborgsresa med åk 1 elever, fortsättningen på Utrensning, nästa nummer av Triathlete.

I hörlurarna: spellistan "Finska favoriter"