Framtidens värnpliktsförsvar

Allt tyder på att det blir någon form av värnpliktsförsvar igen som ska komplettera yrkesförsvaret.
Det är rätt väg att gå, men det kräver eftertanke om hur försvaret ska fungera som en helhet.

Jag tänker att nya värnpliktsförsvaret  dels ska klara av att fylla bristerna i yrkesförsvaret, dels ska säkra dess framtida personalförsörjning men också kunna erbjuda frivilligorganisationerna med Hemvärnet i spetsen en kvalificerad påfyllning.

Nya värnpliktsförsvaret kommer i praktiken att återinföra underbefälsgraderna med grupp och plutonsbefäl som är yrkessoldater. De meniga soldaterna kommer i stor utsträckning bli värnpliktiga. Det värnpliktiga befälet som var ryggraden i det gamla invasionsförsvaret kommer inte att finnas. Det är inte bara bättre utan också nödvändigt. Men samtidigt som vi fyller luckorna i försvaret öppnar sig en ny möjlighet. I takt med att soldater utbildas och förbanden fylls kommer vi att få utbildade soldater som inte längre har en plats på våra brigader. Några förrådsställda förband i stor skala, som förr, tror jag inte på. Däremot tror jag på mer kvalificerade hemvärnsförband där insatsplutonerna får färsk påfyllning eller rent av ytterligare ett insatskompani per bataljon.

Ni hör vart jag vill komma, en kontinuerlig trickle down effekt på alla nivåer. Yrkesbefäl från brigaderna som jobbar ute på utbildningsgrupperna, före detta yrkessoldater och underbefäl som blir aktiva i Hemvärnet. Det är den sammantagna effekten som är viktig. Jag upplever det som att klyftan mellan Hemvärn och yrkesförsvar aldrig varit mindre. I framtiden kommer man jobba sida vid sida, med olika uppgifter men med väl övat samarbete. Vi ser det hela tiden i andra delar av världen. Rådgivare och kvalificerade resurser tillförs mindre kvalificerade förband för att effektivisera och höja deras stridsvärde. Tänk er då detta inom ramen för EN försvarsmakt, utan tolkar, med en gemensam grundutbildning och terminologi och inte minst en kultur och samma målsättning med striden. Den här tanken har redan prövats och genomförts i Sverige under övning, men det är bara början menar jag.

Är den strategiska timeouten slut?

I och med försvarsbeslutet år 2000 avvecklades invasionsförsvaret. Istället skulle Sverige ha ett insatsförsvar som kan delta i olika internationella uppdrag. På hemmaplan blev det strategisk timeout. Vi skulle vänta och se varthän vinden blåste innan vi fattade några nya strategiska inriktningsbeslut för hur försvaret av Sverige borde vara organiserat. Jag tillhör dem som tycker att inriktningen mot insatsförsvar var fel i grunden, försvaret måste i första hand ha sveriges territorium som huvudarena. Det är inte fel att delta i insatser, inte alls, men det var helt fel att ha det som huvudspår.

Det stora problemet var att man lade ned 85%, avskedade personalen som satt på kunskap och skrotade den material som personal och soldater var utbildad på. Exakt hur kompetensen att sköta ett storskaligt försvar igen skulle upprätthållas var det få eller inga som tänkte på. Politikerna tänkte sig en fredlig framtid av oöverskådlig längd. Avskaffandet av värnplikten 2010 får ses som ett ovanligt sent och dåligt beslut, redan 2008 såg vi Georgienkrisen och att personalförsörjningsprogrammet för yrkesförsvaret var fullständigt orealistiskt det behövde man inte vara alltför slug att räkna ut. Lönerna var på McDonaldsnivå eller sämre. Man skrotade ett försvar utan att ha en fungerande ersättning.

Idag vet vi hur det gick med den ryska demokratiutvecklingen, Ryssland blev återigen en diktatur som hotar, kränker och krigar med grannländer. Underrättelseinhämtningen, dvs spioneriet, mot oss och andra västländer är lika omfattande som under kalla kriget fast mindre dramatiskt eftersom gränserna är öppna.

Är vi mogna för att fatta ett strategiskt beslut att återigen bygga en samhällsorganisation som klarar av militära hot mot Sverige och som kan hjälpa sina grannländer om de behöver stöd?

Dagbok från fronten

Mitt i betygsättningen, halvhysteriskt, ovanligt pigg trots allt. Orkar tom läsa i "Makers of modern strategy" på kvällarna. Tränar mer än på länge. Hur går detta ihop? Jag har bara ett svar, barnen börjar bli äldre, livet är helt enkelt inte lika ansträngande längre. Jag skådar ljuset.

Träning: gillar 62:an norr om Deje till Ransäter, östsidan ner mot Deje är också fin. Lite finväder nästa helg så sitter nog den där 15 milaren snart.

Nattduksbordet: läste klart Chris Cooks Fireforce, trodde det var en lyckad COIN insats, det var det inte, snarare katastrofalt dålig, om man inte fokuserar på kill rate. I kapitlet om den tyska krigsmakten 1914 -45 i "Makers of modern strategy" diskuteras ledningens behov av att kontrollera diskussionen civil/militär kompetens. Kampen om agendasetting känns igen, dagens COINistas gör samma sak, man levererar den handlingsfrihet politiker och militärer vill ha för stunden.

No fly zone vecka 11

Libyen: Så upprättades då den flygförbudszon som bland andra jag efterfrågade tre dagar innan David Cameron fick tummen ur. Men det blev ännu mer, markanfall med kryssningsmissiler. Jag är övertygad om att ett snabbare beslut lett till mindre våldsanvändning. När FN hade chansen att ta initiativet lät man återigen senfärdighet mynna ut i den vanliga stormaktspolitiken, nu kan inte Gadaffi backa, var det det man ville? Att få sig ännu ett krig? Det är stor efterfrågan på våld.
Arbetsveckan: VFU student på plats - funkar bra, första världskriget på historiakursen, internationella relationer i samhällskunskapen. IPK på fredagen - etwinning nästa.
På nattduksbordet: ingenting just nu. Borde läsa nåt kort och bra.
Höjdpunkter: Dox om falkenering och terrorism. Bin Laden lever i Iran, Baluchistan närmare bestämt. Armadillo, såg den i onsdags, inga överraskningar, så banalt är det i verkligheten.
Träning: en löprunda, den första på fem veckor, på vintern skall man åka skidor. En cykeltur 50 km, ingen riktig cykelglädje på vinterhoj med tunga kläder. Men klart trevligare än förra veckans eländestur i blötan. Nu lägger jag på 10 km i veckan, som vanligt, tills tröttheten i maj kommer, som vanligt.

Nu blev jag så trött...

Idag söndag skriver Peter Wolodarski på DN:s ledarsida att ingen kunnat förutse vidden av demonteringen av det svenska försvaret. Wilhelm Agrell har försökt hitta besluten men enorma omställningar behandlas i propositioners bilagor. En utveckling kom i rullning och den fick egen energi. Detta är naturligtvis bullshit. Alla, som hade minsta invändning mot invasionsförsvarets avveckling blev idiotförklarade fram till augusti 2008 när Ryssland invaderade Georgien. Tanken att försvaret måste utgå från vårt lands territorium ansågs helt passé. ALLA i och utanför försvaret som hade andra åsikter blev helt marginaliserade, t ex Tom Heyman (M). Den stora frågan som Wolodarski & Co behöver besvara är varför alla seriösa politiker hejade på avvecklingen av försvaret? SD och högerextrema räknar jag inte till de seriösa.

Detta är mina 5 cent om frågan.

1. Försvarsfrågan och säkerhetspolitik är en liten fråga i den allmänna politiska debatten. De flesta politiker är i grunden negativt inställda till att plöja ned medel i en försvarsmakt när det finns så många andra hål att stoppa i som ger mer goodwill. Alla var överens om en bantning.

2. 1990 talets nedskärningar och regionalpolitiska spektakel ville ingen ha tillbaka. Alla var överens om att endast militära hänsyn skulle tas i fortsättningen.

3. De inre kretsarna av Försvarsmakten såg insatsförsvaret som en räddningsplanka. De breda lagren i officerskåren var och är motståndare till den internationella inriktningen som huvudspår.

4. Försvarsmakten skötte sin ekonomi uselt, ingen annan myndighet är i närheten. De blev tillslut tvångsförvaltade. Här öppnar sig frågan om det var en medveten strategi för att påskynda demonteringen. Det får du gärna undersöka Agrell!

5. Försvarspolitikerna vid köttgrytorna ville att Sverige skulle kunna svara mot NATO:s efterfrågan, har man inget att erbjuda får man inte vara med de stora elefanterna.

6. Värnpliktssystemet fungerar inte med den typen av internationella insatser som politiker och försvarsledning vill ha med soldaterna på. Det var för få värnpliktiga som skrev på för dessa uppdrag, därför måste de vara frivilliga från början, dvs yrkessoldater.

7. Den logiska konsekvensen, att få soldater omöjliggör ett organiserat försvar av Sverige tillbakamotades med den låga hotbild som finns mot Sverige. Ingen behövde försvara nedläggningen, bara de som ifrågasatte hastigheten på demonteringen fick stå till svars.

8. Utvecklingen av en insatsorganisation kunde inte gå fort nog, inga resurser fick läggas på att bevara eller upprätthålla invasionsförsvaret. Varje krona förådsställd utrustning kostade vägdes mot den nytta pengarna kunde göra i insatsorganisationen.

9. Håkan Juholt (S), Urban Ahlin (S), Allan Widman (Fp) drev utvecklingen hårdast tillsammans med ÖB Håkan Syhrén. Fullständig brist på integritet kännetecknar dessa herrar.

Intryck och uttryck

Veckor av låg energi, trötthet och sjukdom håller på att vända. Lättare undervisningstryck är förklaringen, kreativiteten återvänder. Arbetsgivare borde utnyttja växelbruk.

Wikileaks alla avslöjanden får långtgående konsekvenser. Klyftan mellan den politik man säger till väljarna att man står för, och verklighetens politik är enorm. Politikernas efterlysning av verklighetens folk är en förolämpning. Det är ju precis tvärtom, vi verklighetens folk behöver politiker som avspeglar våra värderingar. Allra värst är att det mest avgrundsdjupa politikerförakt ändå är ett understatement. Är det så att utrikespolitisk integritet är en omöjlighet?

Att göra listan har fått några färre punkter men kompletteras nu med jul-listan. #livet

Har tränat ett par gånger sedan axelskadan, i vart fall rätt tid att ta det lugnt på året. En liten tröst i mörkret.

Drack en St Erik IPA igår, god men den saknade det där lilla extra. Läste på flaskan, upptäckte att det var Pripps, dvs Carlsberg som bryggt den. Så klart, skall man göra en kommersiell massmarknadsprodukt måste man slipa av kanterna. Ta bort varje form av djupare mening. IPA för den som nästan har en själ. Känner du igen dig?

Vi är redan där

Veckans höjdpunkter:

Kom hem i fredags och läste en lapp på golvet - vi är redan där. Tänk om man var det?

Körde en IFA Trabant 1,1 1990 års modell, tack Per!

Cyklade banvallen med 1 cm snö på, 23mm däcken skar tryggt och säkert. Grusat från Forshaga, märks att man är norr om naturliga norrlandsgränsen.

Tottos på Norrstrands, bästa kebabpizzan i stan.

Decenniets antiklimax: wikileaksdokumenten som visar att allt vi krigskritiker sagt har varit sant. Men medlöparna hummar vidare.

Bottennapp: orkar inte träna så mycket som jag vill, Kajsa borta tis - tor och kidsen är sjuka.

Försvarspolitiken vaknar

Läste detta i dagens SvD. Känns som en liten seger efter flera år av idiotförklaring från insatsförsvarets vänner. Trist att man använder Ryssland som slagträ, det borde räcka med en snabb analys av en försvarsmakts yttersta syfte för att inse att man inte kan ha som första prioritering att sprida våld över världen. Afghanistandoktrinen gjorde officerspamparna nästan till UD folk, ni har haft ert roliga nu, dags att återvända till leran hemmavid.

Insikter om Afghanistan

Har följt ISAF och OEF i nio år nu, sedan 2006 mera närgånget. Ändå bjuder Thomas Barfields bok på ögonöppnare. Är sprickfärdig av nya insikter om naiviteten i den västerländska insatsen i Afghanistan. Ett galet hugskott av Bush permanentas. Låt afghanerna bestämma över sig själva. Talibanerna tar de själva hand om, det mest effektiva hade varit att betala Kabuls gamla elit, buy them off. Det har funkat förr, nu måste man se mellan fingrarna med korruption och narkotikaproduktion, för det är enda sättet för dem att finansiera maktinnehavet. Ge dem pengar, bränn narkotikafälten och ta bort alla soldater. Finns det någon som tror att NATO handlar i god tro?

Jobb 24/7

Galet mycket att göra, kul saker händer.

Humörhöjare:
Elever som visar sin bästa sida - fredagen var en ren fröjd!
Personalfest - trevligt som alltid - vi är bra.
Torsdagens avslutning på handledarkursen, bra pedagogiska input återigen.
Tisdag - onsdag - facklig utbildning i Stockholm, oerhört lärorikt, välorganiserat och trevligt.
Cyklade mtb idag, kändes ok, extremt blött efter en veckas regn.
Äppelträdet utanför börjar blomma snart.
Fick ett gratisex av Triathlete, läste den senast åren 96-97, mycket har hänt, annat är sig likt.
Folkpartiet är självkritiska till insatsförsvaret, en omläggning är på gång, som jag har väntat på detta. Politikerna börjar komma ikapp opinionen.

Att göra:
Läsa elevarbeten, gissningsvis 12 h återstående arbete.
Fixa banan till tisdagens tempotävling i Väse, rodda ihop det på tisdagkväll.
Ta hand om kidsen själv när Kajsa är i Helsingborg tis, ons och tor.

Äntligen vår på riktigt

På pallen:
Landsvägscykling på torra vägar, 70 km på 2:19 h igår, snitt 123 i puls.

Ingen stress - den kommer väl men just nu känns det väldigt lugnt.

Vårt nya sovrum, ljust, lugnt och läsvänligt.

Sladd: vart tog valrörelsen vägen? Känns helt oengagerat, är jag den enda att tycka det?

I diket: följde ett antal säkerhetspolitiska bloggar om wikileak filmen från Irak. Vad är det för fel på dessa bloggkillar? Någon slags autismspektrumstörning måste de ju ha. Hur kan man vara så djävulskt påläst och ändå sakna känslomässig förståelse? Monomant intresse för säkerhetspolitik, texterna är nedlusade med NATO förkortningar och folkrättsliga begrepp, analysen klar och redig, men ändå saknas varje ansats till empati. Tänkte först skriva något men insåg att det faktiskt var meningslöst.

På nattduksbordet: Simon Schama Skog - en civilisationshistoria, har haft den sedan en bokrea för åtta år sedan, nu kändes den rätt att läsa. Skall försöka komma över de andra två delarna om berg och hav.

Whiteboard

Såg Stanley McChystal använda sina pedagogiska skills på whiteboarden. Först tänkte jag oj oj oj, han har mycket att lära...men det tog sig, tycker faktiskt han är en riktig pedagog också, inte bara krigare.

Folkpartiets försvarsutspel

På söndag inleds årets Folk & Försvar konferens i Sälen, en institution i svensk försvarsdebatt.
Då passar Folkpartiet på att göra ett utspel, satsa återigen på nationellt försvar. Jag välkomnar grundtanken, försvaret skall ha Sverige som prioritering. De senaste årens "insatsförsvar" är ett stort skämt. Folkpartiet skriver att det är utvecklingen i Ryssland som oroar dem, sådana ord från Fp är förstås BS, det handlar om Obamaeffekten. Hökarna i Washington minskar i inflytande, då minskar utrymmet för Fp:s cyniska världsförbättrarpolitik. Vad skall "insatsförsvaret" göra när de amerikanska soldaterna tagits hem från Afghanistan om tre år?
Några tankar i artikeln är självklara, brigadorganisationen måste återtas, Gotland skall återmilitariseras och kustkorvetterna måste funka. Det tragiska är att de flesta svenskar aldrig märkte när försvaret försvann och ersattes med spökförband på bataljonsnivå och försvarsplaneringen av Sverige ersattes av hemvärnet. I en annan debattartikel slår Överste Ulf Henricsson och Annika Nordgren Christensen (MP) fast att NATO medlemskap bör utredas, oavsett var man står i den frågan betonar han en punkt, omvandlingen av försvaret skedde utan förankring och socialdemokraterna har utan debatt fört Sverige närmre NATO.
Under 00-talet moderniserades stridskrafterna, framförallt blev den enskilda soldaten bättre utrustad och tränad. Organisatoriskt var det nästan bortkastat, SSG var det enda som tillkom.
Nu är det dags att tänka om, utgångspunkten är försvaret av Sverige i Sverige i samverkan med andra. Afghanistandoktrinen är stendöd och men ännu inte begraven.

Veckorapport 49

Premiär på Rigoletto på värmlandsoperan i tisdags, gå och se den! Sällan man får se nyskapande opera på en liten scen i Karlstad.

Lördagskvällen bjöd på modern dansduett på Arenan med "Nothing on tv" av norska koreografen Maren Wedöe, sista föreställningen. Lite övertydligt, men samtidigt bra, dans kan ju bli rätt svårt annars...

Söndagens julmarknad i mariebergsskogen var en sorglig tillställning i leran, kidsen gillade i vart fall godiset och häst och vagn turen. Släde var ju inte att tänka på.

Hela familjen är pigg och frisk! Kajsa börjar sitt inhopp på kulturdepartementet den här veckan, avslutas i februari. Det blir några resor för henne närmsta tiden, men det kommer funka bra, jag är inte direkt överbelamrad med jobb just nu.

Obama börjar ta hem truppen om 18 månader, jag skrev i den här bloggen att julen 2012 är soldaterna hemma. Nu har vi inte sett det än men analysen var enkel, de gör som i Irak, först en surge, sedan utdrag. Förundras ständigt över krigsivrarnas enkelspårigt naiva tro på USA:s goda vilja. Om en enkel landsorts analytiker utan egentlig inblick, som undertecknad, kan ligga ett halvt steg före, då är det rätt underligt att de svenska ledarsidorna inte haft mera skarpsinniga analyser. Ointresse, obegåvning eller opinionsbildning?

Vecka 46

Vilken vecka, Astrid magsjuk mån - tisdag, jag och barnen får vaccinet på tisdag Enda lättnaden var onsdagen och torsdagens VAB dagar då barnen fick piggna till. På fredag kväll kaskadkräks Cornelia över hela hallen, senare på kvällen får jag feber, nu på söndag är jag fortfarande kraftlös, då börjar Cornelia att må dåligt igen. Funderar fortfarande på om detta är influensan eller vaccinets biverkningar.

Läste ut Francis Meyers Lidenskap idag, borde ha varit hundra sidor kortare, men träffande och kul var det. Henrik Langeland är duktig på att beskriva olika grader av intellektualitet men sämre på att driva handlingen framåt. Av allt i hela ploten var det bara två ting som överraskade, andra hade kanske lurat ut dem också. Han är också bra på att skapa en miljö som bjuder in läsaren, det är en egenskap jag gillar. Det kändes befriande att historien inte tog några klichéartade vändningar. Huvudpersonen bar genom boken personlighetsdrag som inte var särskilt smickrande, för trovärdighetens skull reflekterade han också kring somliga medan andra förblev blinda fläckar, så är det.

De fyra skadade svenskarna i Afghanistan väckte mer liv i debatten, svårt att avgöra varthän det barkar. Opportunisterna på DN börjar bli lite mera eftertänksamma, antagligen beroende på debattläget i USA, de förbereder opinionen i Sverige för ett amerikanskt utdragande.

Förväntningar: kanske redan imorgon kommer paketet från bokus med Teratologens två senaste böcker.

Vecka 45

Några lyft i veckan:

• Stig Saeterbakkens "Besöket", inte nattsvart, hoppfullt slut.
• Började med gen. Petraeus COIN expert David Kilcullens "The accidental guerilla" verkar lysande, skrev en bestseller som USNWC har som kurslitteratur på S&C
• Mångfaldsmiddag på Blue Moon bar med Kajsa
• Skön cykeltur på söndagen
• http://www.wormee.com/ fransk gratistjänst med musik och spellistor.

Några sänken:

• Stukade foten illa i tisdags
• Dåliga resultat på ett samhällsprov, behöver mer jämförelsematerial för en riktig analys av var problemet ligger.
• Situationen i AfPak börjar bli allt sämre, inget ljus alls. Gissar att Obama tar hem merparten av soldaterna till jul 2012.

Förväntningar:

• Skridskoåkning på rundbana
• Glögg
• Hålla sig från influensan

Vecka 43

Halvkass sedan i onsdags, feber fredagnatt, svag och ömlig fortfarande. Enda goda med en dag i sängen är att jag hann läsa ut Jeremy Scahills "Blackwater" samt att läsa wikipediabiografier om mörkermän som Cofer Black, Dimitri Negroponte, Joseph Schmitz, Donald Rumsfeld, Andy Card, Karl Rove och Paul Bremer för att nu bara nämna några av dem som hör hemma i Haagtribunalen. En av träffarna på Cofer Black ledde till Men´s Journal, hela artikeln byggde på research från Scahills bok, svaren var banala, enda lustiga var att han berättade om bakgrunden till några av anekdoterna. T ex att ryssarna gav honom ryggdunkar efter att han berättat att de skulle "döda talibanerna och fästa deras huvuden på pålar". Undrar någon varför det sket sig?

Stig Saeterbakken imponerar återigen, "Besöket" för tankarna till Kafka på 2000- talet, samma klaustrofobiskt förödande självkritik.

Vinterdäcksproblemet
Vilka skall jag köpa? Haussade Hakkapelita 7 fick inga superlativer i Teknikens värld, det enda testet värt namnet. Continental winter viking 2 fick höga poäng, annars brukar ju Gislaved Nordfrost vara ett säkert kort. Gissningsvis har continental börjat fasa ur Gislaved som varumärke, gamla Nordfrost utvecklat av Allan Ostrovski kopierades ju friskt av de flesta. Får nog satsa på conti, gillar ju deras cykeldäck...

Vecka 38 - business as usual

Tillbaka till ruta ett igen, förkyld, virusen dansar jenka.
Förra veckans att göra lista, har blivit lite kortare.
Handbromsen är justerad, olja och filter bytt vid 207760 km. Skall försöka hålla bloggen som servicedagbok också, ny tag dyker upp, Bilunderhåll.
Ingenting är gjort vid gästrummet...ännu, men nu jäklar!

Läste Thomas Rathsacks förbjudna bok, Jaegerkorpset - i strid med eliten. Kan inte förstå vad som gjorde att danska försvarsmakten ville censurera delar av den. Trodde först det var en smart PR kupp men när jag läste boken såg jag ju att den var av alltför låg kvalitet för att smygpromotas. Antagligen gillade inte Frank Lissner episoden med pissflaskan;-)

Försöker samla ihop alla papper kring Solsta CK, behövs lite mera ordning inför bokslutet. Känns som vi behöver renodla verksamheten ytterligare. För övrigt har årets Vuelta varit av det lamare slaget, Valverde, när skall den killen åka dit egentligen? Stark di Luca varning på hans cykling, ni vet vad jag menar.

Dags att börja kika på vad som händer i politiken på Hammarö, trist med nedläggningen av akzo nobel, men det bara understryker vikten av en gemensam kommunal organisation, har sagt det förut, Stora Enso lägger ned i nästa lågkonjunktur, senast.

Israel på Brännpunkt i svenskan

Dagens lästips är Jan Tuningers debattartikel i SvD. Där redogör han för skälen till att Israel inte vill ha fred, bosättningarna och den inre splittringen. Det palestinska hotet är allt som finns kvar av nationell gemenskap. Så långt är allt i sin ordning, men han missar att den palestinska sidan befinner sig i samma situation, flyktingar spridda över världen, i grannstater och med olika möjligheter att tackla en tvåstatslösning. Dessutom finns en rad länder i den muslimska världen som använder konflikten som en del av sin inrikespolitik med därmed förbundna målsättningar för Palestina.

Läs artikeln i sin helhet på http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2330595.svd