Nu blev jag så trött...

Idag söndag skriver Peter Wolodarski på DN:s ledarsida att ingen kunnat förutse vidden av demonteringen av det svenska försvaret. Wilhelm Agrell har försökt hitta besluten men enorma omställningar behandlas i propositioners bilagor. En utveckling kom i rullning och den fick egen energi. Detta är naturligtvis bullshit. Alla, som hade minsta invändning mot invasionsförsvarets avveckling blev idiotförklarade fram till augusti 2008 när Ryssland invaderade Georgien. Tanken att försvaret måste utgå från vårt lands territorium ansågs helt passé. ALLA i och utanför försvaret som hade andra åsikter blev helt marginaliserade, t ex Tom Heyman (M). Den stora frågan som Wolodarski & Co behöver besvara är varför alla seriösa politiker hejade på avvecklingen av försvaret? SD och högerextrema räknar jag inte till de seriösa.

Detta är mina 5 cent om frågan.

1. Försvarsfrågan och säkerhetspolitik är en liten fråga i den allmänna politiska debatten. De flesta politiker är i grunden negativt inställda till att plöja ned medel i en försvarsmakt när det finns så många andra hål att stoppa i som ger mer goodwill. Alla var överens om en bantning.

2. 1990 talets nedskärningar och regionalpolitiska spektakel ville ingen ha tillbaka. Alla var överens om att endast militära hänsyn skulle tas i fortsättningen.

3. De inre kretsarna av Försvarsmakten såg insatsförsvaret som en räddningsplanka. De breda lagren i officerskåren var och är motståndare till den internationella inriktningen som huvudspår.

4. Försvarsmakten skötte sin ekonomi uselt, ingen annan myndighet är i närheten. De blev tillslut tvångsförvaltade. Här öppnar sig frågan om det var en medveten strategi för att påskynda demonteringen. Det får du gärna undersöka Agrell!

5. Försvarspolitikerna vid köttgrytorna ville att Sverige skulle kunna svara mot NATO:s efterfrågan, har man inget att erbjuda får man inte vara med de stora elefanterna.

6. Värnpliktssystemet fungerar inte med den typen av internationella insatser som politiker och försvarsledning vill ha med soldaterna på. Det var för få värnpliktiga som skrev på för dessa uppdrag, därför måste de vara frivilliga från början, dvs yrkessoldater.

7. Den logiska konsekvensen, att få soldater omöjliggör ett organiserat försvar av Sverige tillbakamotades med den låga hotbild som finns mot Sverige. Ingen behövde försvara nedläggningen, bara de som ifrågasatte hastigheten på demonteringen fick stå till svars.

8. Utvecklingen av en insatsorganisation kunde inte gå fort nog, inga resurser fick läggas på att bevara eller upprätthålla invasionsförsvaret. Varje krona förådsställd utrustning kostade vägdes mot den nytta pengarna kunde göra i insatsorganisationen.

9. Håkan Juholt (S), Urban Ahlin (S), Allan Widman (Fp) drev utvecklingen hårdast tillsammans med ÖB Håkan Syhrén. Fullständig brist på integritet kännetecknar dessa herrar.