Veckorapport 22 - 23 och gångna arbetsåret

Arbetsåret är snart slut. Eleverna sprang ut, inte som vanligt men det blev ändå bra tycker jag. Den långa frånvaron och coronadistanseringen gjorde att jag inte riktigt kände samma tomhet efteråt. Det var som ett tre månaders avsked innan. Nu återstår lite efterarbete och förberedelser inför nästa år. Vad var bra vad var dåligt med fjärrundervisningen? Min upplevelse är att för de flesta fungerade det ganska bra, tråkigare förstås, men ok. För de med studiesvårigheter eller sociala svårigheter blev det mindre lyckat, jag tror att det blev fler F än om undervisningen varit som vanligt, jag tror också att det blev några godkända betyg som slutade lite lägre än de hade kunnat göra.

Träning

Efter ett par träningspass började jag känna av lungorna igen, det känns ömt, jag utgår från att det är sviterna av corona. Kände så här i mars, vilade, körde ett par pass när det kändes bättre, fick känning i lungorna, vilade länge, körde ett par pass i april när det kändes bättre, fick känning igen sen, vilade jag en månad igen bara för att det hela ska upprepas nu igen. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Om jag hade Corona där i början av mars, när jag hade feber en helg så kan jag säga att sviterna hittills varat tre månader. Sug på den.

Trädgård

Vi har påbörjat ett större arbete i trädgården där en stenlagd pergola och större grusad yta med odlingslådor ska anläggas. Det finns även planer på ett växthus och en ny uteplats i trä på husets västsida. Runt huset ska en kantsten läggas som en fris och en spaljé ska avskärma uteplatsen från gatan. Det är med andra ord mycket att göra. Bara grävarbetet som nu är påbörjat kommer att ta flera dagar, sen ska ny jord på plats, utfyllnadsmassor, markduk och grus. Det ska vibreras och betongfundament till pergolan ska på plats. Två år ska vi säga det? 

Motorcykeln

Vädret var underbart, det var sol och seneftermiddag, på väg söderut från Söderhamn mot Lingbo. En kurvig väg jag kört många gånger. Strax innan Holmsveden känner jag att cykeln börjar kännas instabil, först tror jag det är vinden som ruskar i topboxen, sen att det är glapp någonstans eller möjligen dåligt med luft i bakhjulet, men sen börjar det understyra allt mer. Det börjar kännas läskigt och vid Lingbo kyrka stannar jag för att kolla, framdäcket är alldeles mjukt, det går att trycka in mer än halvvägs till fälgen, jag har fått pyspunka. Det enda jag kan göra är att tömma burken med punkaspray i slangen och hoppas att det funkar. Det gör det och jag kan försiktigt köra de 18 km in till Ockelbo där jag stannar på macken och fyller upp till rätt tryck. Sen kör jag de sex milen hem på mindre vägar, undviker motorvägen, känns inte kul om slangen spricker i 110. Trycket i däcket håller rätt bra men jag beställer förstås tid hos Däckcentrum så att de ska byta slang, de har tid först på tisdagen, så jag missade en helgs körning, men det gjorde inget, det regnade ändå. Kanske kände de sig lite skyldiga på Däckcentrum, vad vet jag, men jag slapp betala för arbetet, bara för slangen. 156 kr. Ett fynd, så behåller man kunder! Slangbytet skedde vid 89470 km.

Veckorapport 09.

Efter dryga två timmars mc körning i vårsolen var det dags att tanka. Jag var hemma igen vid OKQ8, efter tankningen var batteriet helt slut, det drog runt ett halvt varv. Försöken att springa igång funkade inte heller. Den var död, med hjälp av ett bilbatteri startade jag den och kunde köra hem de sista metrarna uppför backen. Batteriet var fräscht innan och jag begrep inte vad som var felet. När jag mätte över polerna med motorn igång visade det bara 12,3 volt. Misstankarna gick mot generatorn. När jag mätte upp den visade den bara 28 volt AC på en fas. Någonting var fel och jag beställde en ny stator och kåppackning från squaredeals i England. Det var lite av ett elände att få isär kontaktstycket under tanken, jag ville verkligen inte lossa bensinanslutningarna med proppfull tank. Tyvärr behövde jag göra det vid monteringen, bensin överallt var inte kul. Nu efteråt visar voltmätaren 14,3 V precis som det ska vara. Bytet gjordes vid 84289 km. Sen monterade jag att par handtagsmuffar för att få mer värme om händerna. Det känns inte riktigt säkert med bromshandtag inne i muffen, men jag ska prova. Kanske ger den nya statorn så mycket kräm att handtagsvärmen får en skjuts också.

På pallen 

1. Besökte Mörtarna i Åre, jättetrevligt, fantastisk skidåkning, vi skotertolkade till toppen. 

2. Besökte Jamtli, Jämtlands länsmuseum i Östersund, ett fint museum, nybyggda Nationalmuseums filial var också väl värd ett besök. 

3. Får väl säga att se voltmetern visa rätt efter allt bök var rätt skönt.

Sladd

Benen, i synnerhet vaderna, fick sig en rejäl omgång i skidbacken, hade svårt att gå på lördagen. 

Veckorapport 07

Bäst just nu är att jag har energi, inte i överflöd, men ändå så att det känns som att jag har överblick över arbetsuppgifter och åtaganden, samtidigt som jag orkar träna. Motorcykelpremiären gick bra, först en kort tur ut till Huseliharen i lördags för att titta på ett område eleverna jobbat med. I söndags åkte jag ner till Gysinge, sen Österfärnebo och Årsunda och hem. Hojen blev väldigt skitig, det var blött, men härligt. De nya bromsskivorna och klossarna fram tar betydligt bättre än de gamla, sintrade är bättre i vätan än organiska belägg. Säsongsstart 15 februari stod mätaren på 83 977km.

Träning

Sedan årsskiftet har jag simmat och styrketränat regelbundet. Den ökade styrkan och rörligheten börjar kännas i kroppen. Jag skulle till och med vilja säga att det börjat påverka cyklingen positivt. Än är det för tidigt att dra några säkra slutsatser om hur mycket det ger, men det känns bättre och det är bra nog tror jag. Under alla år har jag alltid jobbat mot att lättare är bättre, för det är det ju, men om priset är återkommande sjukdomsperioder och att ofta känna sig sliten är det frågan om det är värt det. Några km/h långsammare men frisk är nog bättre.
 

På pallen

1. Motorcykelpremiär i helgen, 15 februari är 14 dagar före förra årets tidiga premiär.
2. Cyklade mtb i Hemlingby två gånger i veckan och det kändes bra
3. Simningen i fredags, första gången som jag inte känt mig tom och kraftlös

Sladd

Trodde en av familjens cyklar blivit stulen, men efter ett par dagar var det någon som mindes var hon ställt den.

På nattduksbordet

Började läsa Roslings Factfulness, har nog läst det mesta förr, men den har definitivt viktiga poänger. Det behövs en positiv historia, inte minst för att det är sant, i tider där många har stora svårigheter att skilja på huvudsak och bisak behövs en lyft blick.

Veckorapport 03

Tröttheten har börjat ge med sig. Ett pass på trainern i tisdag och igår cyklade jag 30 km, första 13k tyckte jag det gick segt, men på hemvägen vände vinden, i slutändan blev det ett lyckat pass. Idag blev det ett besök på gymmet, tredje besöket i år. Astrid var på basketläger i Ockelbo i helgen, jag skjutsade upp dem på fredagen, därmed blev det ingen simning. När det gäller rättning är jag snart halvvägs, målet får vara klart innan februari.

På pallen

1. Ett bra cykelpass
2. Har inte varit inne på Twitter på snart två veckor
3. Mer energi

Sladd

Slalomsäsongen blir inte bra alls, dålig åkning och få gånger i backen.

I diket

Har inte druckit en öl sen i julas, fick akut öltörst igår men hade inget hemma.

Motorcykelsäsongen 2020

Det har varit den varmaste och mest snö och isfria januari jag kan minnas, sannolikt slås alla rekord. Därmed börjar jag gå i motorcykeltankar. Förra året inledde jag i slutet på februari. Det hade gått att börja köra nu. Men jag ska vänta, solen får börja värma först. Fem grader och fuktiga vägbanor är inte körglädje. I väntan på premiären beställde jag nya bromsskivor fram och bromsklossar samt tre tändstift. Antagligen behöver inte stiften bytas men när jag nu byter så kan jag bocka av det och glömma dem för flera år framåt. Samma sak med luftfiltret, efter rengöring och inoljning är det klart för ytterligare 3000 mil.

Nattduksbordet

Har nått slutet på boken om Alfred Nobel, allt som oftast trist och uppslitande med arv. Har lovat mig själv att läsa mer i år men är osäker på vad som blir nästa bok, kanske den om elektricitetens upptäckt som jag fick av mina kollegor i Upplands Väsby. Hela huset är fyllt av böcker och ytterligare två är på ingång. En fackbok om stadsplanering och en kokbok för bastu, bägge var stundens ingivelser. Den ryska överlevnadshandboken av Michail Didenko översatt till tyska visade sig vara mindre givande än väntat. Det fanns några intressanta infallsvinklar men i huvudsak var det inga nyheter. Men visst, tanken att det är bättre att svälta helt än att äta lite grand av det man kommer över om tidsperspektivet inte är längre än tre veckor är inget jag stött på tidigare. 

Veckorapport 02

Sjukdom, trötthet och olust har präglat årets första tid. Ligger efter med rättning, sliter med planeringen av ett nytt ämnesområde i ena kursen. Just det är kul, men det vore skönt att ha mer material att kunna återanvända. Vädret är inte normalt, upp till tio plus och bara ett par minus något dygn. Idag pissregn vid lunchtid.

Har slutat med twitter på obestämd tid, mängden tokiga människor blev för mycket tillslut. Hur jag än försökte hålla dem från mig dök de upp i flödet därför att andra jag följer följer dem. Så fick jag abstinens och kände att jag saknade ett tomt hål att ropa i, då väcktes tankarna på bloggen igen.

På pallen

1. Har tränat på skolans gym tre söndagar i rad
2. Har simmat och bastat två gånger i år, en gubbe slängde arctic berries på aggregatet
3. Smörjde och spände kedjan på standardcykeln, går lätt nu

Sladd

Alldeles för trött, borde vara pigg efter ledigheten

I diket

Cyklade 30 km den tredje januari, blev sjuk sen.

På nattduksbordet

Läste Rosa Liksom Överstinnan, intressant prosa, hemsk roman, funderar på hur dubbelbottnad den är. Nu är det Ingrid Carlberg Nobel Den gåtfulle Alfred hans värld och hans pris som jag läser, intressant, gedigna efterforskningar, många intressanta utläggningar om vetenskaplig och politisk utveckling under 1800- talet, snart utläst. 

Oljebyte och slalom

Så var det då äntligen dax, oljebyte och luftfilterbyte på nya Saaben vid 206046 km. Oljan såg fortfarande mycket fräsch ut, kändes fin också. Förra bytet var vid 189700 km. Serviceboken har 1500 mil serviceintervall på biopowermotorerna. Jag kör bara bensin, förra ägaren körde bara etanol. Nu blev det 1635 mil mellan bytena, jag fyllde på med OKQ8 helsyntet i höstas, mest för att bli av med den nästan tomma dunken. Bilen drar ingen olja alls vad jag kan se. Jag kommer fortsätta hålla den kortare bytesintervallen precis som med gamla bilen. Det står i serviceboken att luftfiltret byttes 16/1 2014 vid 147449 km av Vågbro bil, det satt ett Mahle i, antagligen det filtret. Såg fint ut, men hög tid att byta ändå 5850 mil på det. Det blev nya torkarblad också i veckan.

Frambromsarna är snart utslitna, köpte nya skivor och belägg idag. Det är 308mm skivor på den så det blir lite dyrare, 499 kr/st mot 359 för de vanliga 288mm som satt på gamla Saaben.

Sedan tidigare har jag ju bytt tändkassetten mot den som satt på gamla bilen som var från 2013 plus nya tändstift i augusti vid 195600 km. Bytte också ut batteriet, det som satt i gamla bilen var bara ett par år gammalt. Den kassett som satt i nya bilen felmarkerade emellanåt, sedan bytet har motorlampan aldrig tänts.

Slalomsäsongen har börjat

Nu har vi åkt två dagar i Kungsberget, känns bra att åka igen. Det roligaste är att fortfarande utvecklas, att få åkningen att stämma bättre. Just nu funderar jag på hur jag kan ta näsa steg, att åka mycket är viktigt, men hur får man ut det mesta av varje åk? När det gäller träningsprogram för konditionsträning så bara regnar det förslag, men mera tekniska sporter, då är det svårare.

Det som har varit en ögonöppnare är att pulsen är betydligt mycket högre under körning än vad jag trodde. Jag har behandlat dessa dagar som vilodagar tidigare, tänkt att det främst är musklerna som fått jobba lite, men pulsen sticker iväg rätt bra den också. Förra året körde jag femton dagar, räknade dem inte alls. Med dem inräknade skulle jag ha nått målet 3 pass/vecka, 3h/vecka utan problem, nu hamnade jag strax under. I år ska jag räkna dem.

En bil en bok ett träningspass

Sagan om Citroen Xantian är över. Topplockspackningen var trasig sedan ett par månader, oljan blev till majonäs och när kylan kom orkade inte motorn pumpa runt issörjan. Oljetryckslampan slockande inte. Jag bestämde mig för att nog fick vara nog. Dessutom var det bara 10-15 liter kvar i tanken. Kan inte påstå att jag saknar den något särskilt men ett litet litet vemod finns det förstås. Varje bil har sin tid i livet. 4000 mil fick vi tillsammans.

Nattduksbordet

Pete Blaber före detta befäl i amerikanska Delta Force berättar i boken The Mission, The Men and Me om sina olika erfarenheter av ledarskap. Berättelserna från olika uppdrag och krig i olika länder används för att understryka olika aspekter av ledarskap. Den grundläggande principen för Pete är att man måste vara förberedd på bästa sätt och därefter ha handlingsfrihet att utveckla situationen eller reagera på hur situationen utvecklar sig. Det är motsatsen till att planera menar han. Planera innebär att man låser sig vid ett tillvägagångssätt och om inte det funkar måste man avbryta och försöka igen. Om de som planerar dessutom saknar kunskaper om lokala förhållanden kan det inte bli annat än fel. Anledningen till planeringshysterin menar Pete är oviljan att ta risker. Men han menar att det är ett falskt sätt att hantera risker som främst hanterar risker för den militära staben snarare än riskerna ute på fältet. Ute på fältet behöver man kunna snabbt ställa om och utnyttja alla möjligheter som ges. Han ger exempel på hur det är lätt att överskatta fienden på grund av felaktig information. Det fenomen sammanfattar han med uppmaningen "Dont get treed by a chihuahua". Det andra problemet är när man underskattar fienden. Han ger exemplet på operation Anaconda i Afghanistan där fienden inte alls beter sig som förväntat och amerikanerna överskattar betydelsen av satelliter, helikoptrar och numerär men underskattar betydelsen av terrängen och anpassningen till landskapet. En av de organisatoriska riskerna som blir allt mer framträdande med informationsteknologin är att besluten flyttas från slagfältet till staber som tittar på drönares bilder och lyssnar till radiotrafiken på ledningsnätet. Petes grundtips är att alltid lyssna till folket på plats, eller "guy on the ground" som han kallar det. För en gammal lärare är det intressant att han använder begreppet tacit knowledge för att beskriva den kunskap man bara kan få genom att själv vara verksam på en plats och i en roll. Just pedagogiska färdigheter i klassrum brukar ofta beskrivas i termer om tacit knowlede, kombinationen av kunskaper, färdigheter och erfarenheter som styr den rutinerade i sina beslut. Gamla krigare har en mängd kunskaper som man bara kan få genom en god portion ödmjukhet inför alla de människor de mött som kunnat hjälpa dem att slutföra sina uppdrag.  Nu ligger de här erfarenheterna tio år tillbaka i tiden men mycket av detta har säkerligen än större relevans idag.

Träningspasset

Jag har åkt en hel del skidor medan det fanns snö, fantastiskt härligt. Mest klassiskt faktiskt, beroende på att jag varit lite halvkrasslig och velat hålla nere pulsen. Klassiskt är mycket snällare för hjärta lungor än skate. I veckan testade jag Försvarsmaktens träningsapp igen.Den är fortfarande instabil men mycket bättre än i somras. Passet "annorlunda", ja vad ska man säga, enbensburpees med enbens armhävning, jag fick sån djävulsk träningsvärk. Igår testade jag att springa med mina m/90 kängor, inget man gör anat än när det vankas fälttest, 2 km med stridsutrustning. Nu blev det 5 km på strax under 30 minuter, men det var ok. Har ju inte sprungit på länge, men konditionen var helt ok. 

Nytt år inget nytt

Nattduksbordet:

I Mika Kuljus bok Tali Ihantala berättas historien om nordens största militära slag 1944. Det är en intressant och medryckande berättelse som befinner sig lite lagom mellan fackhistoria och populärhistoria. Jag gillar Kuljus sätt att belysa problemen med historieberättande. De har många bra historiker i Finland. Den stora frågan, om sovjets offensiv på karelska näset syftade till erövring av hela Finland eller hade ett mer begränsat syfte får inte något svar. Kanske därför att det inte finns något sådant svar. Om jag får spekulera tror jag att offensiven var en prövande, mer begränsad insats som syftade till att återta gränserna från vinterkriget och om möjligt ta ännu mer, kanske rent av nå Helsingfors om det ville sig väl. När Stalin märkte att finnarna inte tänkte låta fronten vika mot hans avdelade resurser lät han saken bero, förstahandsmålet var uppnått.

Just nu läser jag Pete Blabers The Mission, The Men and Me, en slags managementbok men också en personlig berättelse om livet som befälhavare i Delta Force, rapport kommer.

Träning:

2015 blev ett skapligt träningsår, 158 pass och 192 timmar. Det innebär i andra siffror t ex 360 mil cykling, mestadels mountainbike, 32 mil löpning och 20 mil längdskidor. Mest nöjd är jag med att klarat av 3 pass i veckan i snitt och drygt 70 minuter per pass. Mitt vanligaste pass är 70 minuter mtb i Hemlingby där jag cyklar ca 27 km, mestadels på motionsspåren. Inte riktig mtb med andra ord. Å andra sidan blev det en hel del grusväg på landsvägshojen. Längdskidåkningen blev lite av en besvikelse, snön kom sent och försvann tidigt. Det längsta passet blev en tremilare i Högbo, kommunklassikern i ett tungt blött skateföre. Till uppsidorna hörde utförsåkningen i Kungsberget, det räknas förstås inte i träningen, men jag utvecklades och vad bättre är, nu efter tre skiddagar i år är jag där jag slutade sist. Det finns utrymme för förbättring i år. Förhoppningsvis kommer mina nya pjäxor hjälpa till. Det är ställbart flex men 115 -125 är styvt.

Projekt XY500 går i år in på tredje året, målsättningen i år är att genomföra 250 km orienteringen, Förra året genomförde jag en på 150 km, fast det blev 165 med felåkningar. Kontrollerna ska planeras noggrant och banan ska ha Hälsingland som tema. Det betyder start och mål på annan ort än Gävle. Precis som tidigare är det först 50 km i mars-april och sedan 100 km i april-maj. När resten ska genomföras vet jag inte. 25 mil kommer bli en utmaning, jag har visserligen kört Vätternrundan två gånger tidigare men den här grejen är något helt annat. Detta är en upptäcksfärd, en orientering, man kör fel, vägen är dålig, en massa grusväg, vattnet tar slut, man är ensam. Det går inte att jämföra med Vättern som är precis tvärtom, alla känner till varenda backe, vägen är mestadels platt och fin, man har all tänkbar back up och man har draghjälp. Vättern är kort och gott - enklare. 

Skyddsrummet Luxgatan och bilmek

Bilunderhåll 

I fredags gick Saaben igenom besiktningen, endast nedslag på några lampor som inte funkade, inget återbesök nödvändigt! Med 297375 km på mätaren närmast mirakulöst.

Cittran har fått nya bromsskivor och belägg fram vid 14500 mil. De var totalt utslitna och beläggvarningslampan lyste.  Jag passade samtidigt på att skruva åt avgassystemet som skramlat mot karossen. Bogseröglan bak fick justeras med vinkelslipen. Problemet just nu är motorn, den läcker olja någonstans, oljestickan var helt torr. Kan jag inte hitta var det läcker lär det bli att byta till en tjockare och billigare olja än 0w helsyntet. Egentligen ville jag inte lägga några pengar på underhåll av cittran, men eftersom bilköpet av ny förstabil dröjer var det nödvändigt. 1100 kr för rubbet. Sen hittade jag en radioantenn för 40 kr på Biltema, så nu känns det ganska bra på bilfronten.

Träning

Fick en förkylning som blev 13 dagars träningsuppehåll. Innan kändes allt toppen, nu försöker jag smyga igång lite lugnt igen. Är inte helt kry ännu, det kommer bli tufft att få ihop 20 timmar i september. Historiskt sett har jag haft svårt att få till distanspassen under hösten. Det är något jag skall ändra på.

Nattduksbordet

Uppsidan av förkylningen var att jag hann läsa några böcker. 

Först ut: Operation Garbo, en klassiker, bitvis dålig prosa men intressant som tankeexperiment. Jag tror den överskattade den ryska infiltrationen och sabotagekapaciteten. Jag tror också den underskattade den politiska ledningen. I övrigt kändes mycket igen från olika övningsscenarion. 

Sen följde tre böcker av Jerker Virdborg, Svart Krabba, Skyddsrummet Luxgatan och Försvinnarna.

Svart krabba kom redan 2002, Skyddsrummet Luxgatan kom i år, det känns som om de hänger ihop. Mellan dem kom Försvinnarna, som delvis utspelar sig i ett skyddsrum. 

Tänk ett Sverige i krig, myndigheter som du måste lita på fast du kanske inte borde det. Ett delvis ockuperat land där otryggheten blivit självklar. Virdborg är så bra på att inte besvara alla de där frågorna som läsaren tänker men som naturligtvis är självklara för romangestalterna. 

I Försvinnarna är temat en försvunnen barndomskamrat. Nutid och dåtid blandas. Två långa stycken om Stockholms skyddsrum i centrum och om en stadsdel på Järvafältet som planerades längst ut på blå linjen men som aldrig byggdes. Jag får intrycket att de är två texter huvudpersonen skrivit i sitt jobb och som han sedan mailat sin redaktör. De ställer frågor om vad en människa betyder. Enorma projekt, ett ogenomfört och ett genomfört. Stadsdelen som aldrig byggdes men som skulle ha behövt byggas och skyddsrummet som faktiskt byggdes men som aldrig skulle ha byggts, det var omodernt redan när det var klart. Enorma mödor som fallit platt. En människa som är försvunnen och endast saknas av de närmaste. En huvudperson som stannar upp en stund för att leta efter sin vän eller efter sig själv. 

Norrlands grusvägar XY 150 km

 Tredje delen av årets cykelorientering var också årets hittills längsta cykeltur. 166 km varav ca 70 km grusväg genom Gästriklands och södra Hälsinglands skogar. Jag körde fel två gånger, inringat i blått nedan, annars hade det blivit ca 155 km. Temat för den här cyklingen var Ödmården och Finnskogen. En glesbefolkad gränstrakt i det sydligaste av det egentliga Norrland.

Roadbook

Lappåsen mitt i Ödmården

Namnet lappåsen lär komma från en bosättning av sk sockensamer i trakten. Det vill säga bofasta samer utanför sameområdena.

Dålig grusväg

Här var grusvägen så dålig att mina 32 mm däck satte gränsen för farten, ca 13 km/h, det kändes som en evighet men var bara 5-6 km ändå.

Tönnfors

Backe upp mot Kölberget ena halvan av Norrlandsporten

Det finns ingen cykelväg ändå upp på toppen, sista biten får man gå Hälsingeleden, till utsiktspunkten invid stupet är det en promenad på ett par hundra meter från det gamla stenbrottet.

Utsikt från Kölberget

Toppen ligger högre men saknar utsikt pga skog.

Hällbo kyrka, ovädret uteblev

Badplatsen nedanför var välbesökt. Vägen mellan Sibo och Hällbo hör till länets vackraste.

St Staffans kyrka i Gruvberget

I Gruvberget finns inte mycket att se. De gamla skogsarbetarhusen som numera tillhör Kriminalvårdsverket var inget särskilt att fota, kyrkan tämligen enkel också. Mest anmärkningsvärt var vägen mellan Annefors och Gruvberget, mestadels grus och svagt uppför gjorde det tungtrampat. Den här dagen låg vinden dessutom på. Sista kilometrarna går längs en åskant som är rätt fin. Det markberedda kalhygget längs vägen är fult.

Källan vid vägen

Efter 130 km var vattnet slut. Men så plötsligt en källa vid vägkanten, kallt och gott vatten. 35 km kvar.

Bunges kapell i Åmot

Bunges kapell är inte en kyrkobyggnad nuförtiden utan en samlings och utställningslokal

XY100 Grusvägscykling 2015

Nu är tiomilaorienteringen på cykel genomförd. Det var varmt och soligt, på förmiddagen hade det regnat. Starten hade jag förlagt till ICA Hedesunda, första målet var Hadeholms herrgård i karolinerstil. Ett vackert hus med två flygelbyggnader. Nu var det huset som var kontrollpunkten, men eken bakom mig i vägkorsningen var fantastisk. Kanske borde den ha varit på bild istället.

 Sen var nästa mål Gysinge bruk, där passade jag på att fylla på vattenflaskan som jag snabbt förstod skulle bli ett problem. Fastän jag drack mig otörstig på Naturrum Färnebofjärden är en liten 0,5 liters flaska en varm sommardag för lite, jag hade behövt två 0,7 liters. Men nu hade jag bara ett flaskställ monterat och ingen stor flaska kvar. Det är en sak som definitivt måste fixas till 150 km orienteringen.

Kontrollpunkt tre var Bärrek,Norrlands sydligaste by med bofast befolkning. En liten idyll i en vägkorsning.

I närheten hade jag placerat två kontroller, först Högmossens naturreservat, ett rätt otillgängligt litet reservat, sedan brandtornet på Kungshögshällarna.

Kungshögshällarna är också ett naturreservat och utsikten från tornet är väldigt fin. Bara ett par kilometer från tornet strax efter Kungshögs fäbodar kommer dalgränsen. Vägen mot Grönsinka följer dalgränsen och reservatet Skissen, döpt efter den lilla sjön. Här var grusvägen fin och det fanns gamla gul-röda vägskyltar kvar från kanske 50-60 talet.

Dalgränsen i Grönsinka. Den svåraste orienteringen var över och sista delen till Hedesunda via Stålbovägen, Västerbor och Vinnersjö återstod. Det hade blivit varmare och vätskebristen gjorde sista biten tröttande trots den goda medvinden.

Erfarenheter från årets orienteringar, antalet kontroller är ok, medelfarten sjunker väldigt mycket vid svårare orientering. En vettig tid att räkna på är 22 km/h snarare än 25. Nu gick mycket av turen på asfalt, av 106 km var ca 35 km grusväg. Om jag snittade 26km/h på asfalten  inklusive orientering var kanske snittet på grusväg 22km/h. I takt med att distanserna blir längre och att jag vill se mer av landskapet kommer tempot sjunka ytterligare. Med pakethållare är det möjligt att ta med lite badkläder och mera reparationsgrejer. Om allt går som jag tänkt kommer 150 km turen bli nu till helgen. Utgångspunkt då blir Ockelbo. Tidsmässigt siktar jag på 7,5 timmar inklusive alla stopp.

Fröodling och löpindex

Nu är jag medlem av Sesam, en förening för förökning av inhemska växter. Från och med nu är det bara svenskodlade fröer som gäller. Inga fler fröer framställda i Asien av Weibulls eller Nelson. Föreningens medlemmar delar frö med varandra. I år skall jag satsa på mer sockerärtor och bönor. Den lilla yta jag har skall utnyttjas bättre på höjden är min tanke. Sen får jorden ett kvävetillskott också. Sen är det ju gott och nyttigt också.

Löpindex

Min pulsklocka från Polar har en funktion som beräknar energiåtgång och löpfart med gps. Utifrån det tar den sedan fram ett index för varje löppass. Mitt index brukar ligga på 60 - 61. Jag trodde det var hyggligt men inte särskilt bra. Men nu har jag läst på bättre och så här skriver Polar själva.

Ta da!

Trendspaning och helvetesveckan

Idag läste jag i senaste numret av svenska Bicycling, de hade ett avsnitt som handlade om grusvägscykling. I USA har ju detta varit stort länge och jag hakade ju själv på för några år sen. Projektet XY500 som inleddes förra året ligger naturligtvis så rätt i tiden som det bara kan göra. Även om dess kulturhistoriska del ligger före utvecklingen, men lugn det kommer!

Hur kan jag då veta? Alla tränings och upplevelsetrender följer ett mönster.

A/ Upptäckten av träning och att nå ett träningsmål
B/ Strävan efter att nå nya allt högre mål, klassikern, Järnmannen, multisport
C/ Mognad, nya mål ger ingen mening, man letar efter andra drivkrafter, mindre fokus på prestation, mer på upplevelse, kamratskap eller naturen
D/ Kunskapssökande, det fysiska ligger i bakgrunden, nu handlar det om att lära sig och förstå.

Många av den nya vågens motionärer har gjort hela resan nu. Hela motionsvågen är på väg in i mognadsfasen, nu är det early majority som nått mognad. Vad är nästa steg? Jag tror att sånt som snart kommer bli ännu mycket mera populärt är fågelskådning, fjällvandring och fiske. Kanske även sånt som är rena nördgrejor idag, botanik och insekter. Även om jag har svårt att tänka mig detta som massrörelser så kommer det att komma en lightversion där "alla kan va med".

Helvetesveckan

Nu har jag läst boken "Helvetesveckan". Jag får säga att den påverkat mig och just nu planerar jag för min helvetesvecka, som förstås kommer bli ganska tuff, men inte tuffare än att jag skall klara det. I maj smäller det. Får snabba mig på för snart sitter han där på Skavlan och helvetesveckan är lika vanligt som 5:2.

Så här skriver förlaget på sin hemsida om boken.

" Erik Bertrand Larssens helvetesvecka börjar när du stiger upp klockan 05.00 på måndag morgon. Den slutar klockan 22.00 på söndag kväll, när du går och lägger dig. Mellan de två klockslagen ska du ersätta ditt gamla jag med en bättre och mer medveten version av dig själv.

Vi vet ju så väl vad vi bör göra för att vi ska må bättre, prestera bättre, trivas bättre. Men vi gör det inte. Men om du genomför en helvetesvecka kommer du att märka att det inte alls är så svårt att förändra saker i vardagen. Du ska äta nyttigt. Du ska träna varje dag. Du ska vila effektivt. Du ska lyssna på människorna runt omkring dig. Du ska arbeta koncentrerat. Du ska gå upp tidigt. Du ska lägga dig tidigt. Du ska vara grundlig i allt du företar dig. Du ska sålla bort det oväsentliga. Du ska prioritera rätt. Du ska vara en god medmänniska. Du ska ge. Du ska vara positiv och glad. Du ska vara framåt, offensiv, proaktiv och handlingskraftig. Du ska vara den bästa versionen av dig själv under en vecka. Bara en vecka. Är det lång tid eller kort? - See more at: http://www.forum.se/bocker/psykologi/h/helvetesveckan/#sthash.hOzeL801.dpuf"

2014 vad som blev och inte

Trädgården

Jag tänkte mig frukt, grönsaker och blommor. Det blev inga grönsaker fastän jag sådde och förkultiverade. Av blommorna jag sådde blev intet, äppelträden fick många pyttesmå frukter, i september sågade jag ned det största äppelträdet, det mest sjuka i fruktträdskräfta.

Det som blev bra var däremot lökarna på våren och bigarråträdet som bar mycket under ställningen med fågelnät. Mina frösådda japanska klätterrosor tog sig, i vart fall fem stycken. Sedan planterade jag en ny hanplanta med havtorn och tre rosbuskar som verkar överleva.

Huset

Hann inte måla klart i år heller. I höstas började garagetaket läcka och numera ligger en presenning över i väntan på våren. Inuti är gipsen från vägg och tak borttagen. En hel del jobb för framtiden alltså. Däremot kanske det leder till ett hemtrevligare garage i framtiden.

Bilarna

Vi köpte ingen ny förstabil i år, trots mycket sonderande, det får vänta tills det blir mer akut tror jag. Men det var en hel del mekande med skjutet tändstift, trasig bakruta på cittran, ny aggregatrem, ny strålkastare. Nya bromsar bak och ett nytt vinterdäck bak på saaben. I går fick saaben dessutom nytt batteri och nya tändstift vid 286600 km. Den går mycket bättre nu. 

Träning

Jag klarade i vart fall ett genomsnitt på 3 timmar i veckan och 2,65 pass i veckan i snitt. Det är ok men inte mer. Formmässigt tycker jag inte jag varit särskilt stark nån gång även om det känts bra vid flera tillfällen inte minst på tempocykeln. Framförallt måste jag cykla hårdare distanspass. Jag ville genomföra mitt XY projekt med lyckades inte genomföra mer än de två kortaste sträckorna på 50 och 100 km. Nästa år skall jag sikta högre. Kommer kanske inte klara 500 km men till och med 250 km då är jag nöjd. Sen var jag återigen med på Singlespeed SM och det var kul.

Läsning

Kursen i statistik har präglat höstens läsning. Men från i våras är det främst Fredrik Sjöbergs böcker, Richard Fords Kanada och Per Landins böcker som gjort störst intryck. I vår kommer jag inte plugga någonting, nu är det fullt fokus på att avsluta kursen.

Övriga tillkortakommanden

Det där med ölbryggning och humleodling blev inget, men tanken finns kvar och det kommer en ny vår. 

Var finns de mest hängivna motionärerna? Gör 27:e novembertestet!

Jag har använt motionsspår året runt sen 1994. Stekheta dagar när knotten flyger in i munnen och svinkalla dagar när Swix grön hugger. Men en sak har varit konstant, slutet av november är det lite folk i spåren. Mörkt, blött, kallt, ibland frostig barmark med hala löv, ibland snö, men ofta för lite snö för att åka skidor. Slutet av mars kan det vara en isskorpa kvar som gör spåret oanvändbart, men det är en annan sak.

Var finns de mest hängivna motionärerna? Gör testet!

1. Spring, gå, skida eller cykla under en timma mellan klockan 17 - 20 i ditt favoritspår den 27 november
2. Räkna hur många personer du möter eller hinner ifatt, varje person räknas bara en gång, olika aktiviteter ger olika poäng.

Poängberäkning

3p Löpare, mtb-cyklist, skidåkare
2p stavgångare
1p fotgängare oavsett klädsel, med och utan hund.
Exempel: du möter fyra personer som går, en stavgångare och fyra löpare. Det blir 4x1+1x2+4x3= 18 p

Nu finns det ju folk som intervalltränar eller som bara bär sina stavar, du får själv göra bedömningen hur många poäng de skall få. Möter du en löparklubb så är det förstås bingo men det är i sin ordning. 

Rapportera sedan in ditt resultat i en bloggkommentar, ange när, var och vilket spår du testat. 

Lycka till!

Höstcykling med lampa

Måste bara understryka hur hela min cykling förändrats genom den moderna ledlampan. Med 1500 lumens ljusstyrka på styret är det bara att köra som på sommaren. Förr var hösten mest löpning för min del men nu kan jag cykla ända fram till snön kommer, men då vill jag å andra sidan helst åka skidor ändå. Visst är vätan och geggan trist men när det är som igår, torrt och +14 grader på kvällen, fantastiskt! Brände 1100 kCal på 60 min och kul hela tiden.

Nästa grej är att köpa dämpade rullholkar till stavarna så att jag kan åka rullskidor igen, tyvärr fick jag ont i armbågarna av de vanliga odämpade rullskidspetsarna. Det var bra träning för överkroppen och balansen att åka rullskidor även om det knappast kan kallas kul, men det var inte katastroftråkigt heller som det är att cykla inomhus...

Idag skall jag handla årskort till Kungsberget så vi kan åka minst lika mycket som förra säsongen, äntligen har vi hittat en familjeaktivitet där alla kan vara med samtidigt i flera timmar utan att vi blir uttråkade. Slalom är perfekt, om ett par år kanske barnen bara vill åka själv, men än så länge är det ok med mamma och pappa. Ett par nya pjäxor vore bra, de jag har är lite för breda och mjuka, bekvämt men jag tror att styvare smalare kan bidra till ett lyft för min skidåkning.

Kommunklassikern 3 av 4 klara

Idag var det dags att springa de 13600 metrarna runt högbos svartvita spår. Tredje delen av kommunklassikern. Del ett var cyklingen, 10 mil i maj, del två var simningen, 2 km i bassängen på storviks sportcentrum. Låt mig säga så här om dagens löpning, det var ett av de tyngsta passen/loppen jag sprungit, dels är det långt. Jag springer de distanserna kanske tre fyra gånger om året. Dels var det varmt och blåsigt och sen var det terräng de sista 4 km som är väldigt jobbig. Med drygt 9 km stig och grusväg i benen blev det till att ta myrsteg uppför backarna och vila nerför. Men sammantaget får jag vara nöjd med min insats, 5:05 min/km i snitt. Hade jag haft en bra dag hade det kanske gått på 4:50 i snitt så det är ingen jätteskillnad. Men jag vilade mig i form den här gången. Cyklingen gör att höftsträckarna blir korta och stela, löpningen gör att de gör ont. Har inte lyckats hitta någon stretching eller behandling som funkar. Som tur är har jag både cyklar, skidor och rullskidor att alternera med, fast när allt stämmer i kroppen är det väldigt härligt att springa.

Tour de France och statistik

Nu är den utläst, Joakim Jakobsens 727 sidiga mästerstycke om TdF. Jag gillade den mycket, den fick en bra recension i DN av Croneman och det förtjänade den. Dubbelmoralen kring dopingen och tourledningens ständiga markeringar att de tycker de är större än cykelsporten i sin helhet är tydligt beskriven. Alla spännande anekdoter och märkliga turer kring regler och politik blir också en del av spänningen.

Behandlingen av dopingfall har varit mycket godtycklig, exemplet Rasmussen är ju väldigt trist.

I sann Jan Ullrichstil gav jag mig sen ut och körde ett tempoträningspass på riktigt tunga växlar. Kändes så skönt att flyta fram, visserligen drygt 10km/h långsammare än Jan brukade åka, men ändå, boken var ren inspiration.

Till hösten kommer jag läsa 15 hp Statistik I på Karlstads Universitet, känner en viss oro inför de mera matematiska delarna men samtidigt är det nyttigt, värdefullt att kunna och en utmaning. Sist jag skrev tenta på rutat papper var 1996...

Veckorapport 22

Trädgården

Nu har jag planterat ut kronärtskockorna, sockerärtorna och palsternackorna. Tyvärr hade palsternackorna vuxit snabb och dåligt, de stod för varmt helt enkelt, blev bara ett långt skott, tror de får det svårt där ute nu.
Vaxbönorna har inte tagit sig alls i förkultiveringen, grönkålen är på god väg däremot. En andra batch av kronärtskockor är också på gång. Det jag inte hunnit med är att bygga om landet. Det blev för lite tid helt enkelt, för många resor, för många besök och den lilla tid som blev över prioriterades träning.

Träning

Tyvärr fixade jag inte en 15 milare den här helgen, det blev bara 12 mil. Lika bra det, dels hade jag inte hunnit planera XY150 tillräckligt, dels vill jag inte stressa, blir det fint väder till helgen kommer det att gå mycket bättre. Lite dumt att köra 100k och sedan gå direkt på 150. Nu fick jag 121 km på 4h. 15 mil cykelorientering skall gå på 7 timmar, en sådär 21,5 km/h men då är en stor del på grusväg, helst närmare 10 mil. Däremot har jag kört ett par kortare tempopass, först 15 km uppvärmning ut i motvinden, sen hem i hög fart. Sist gick det på 21:17 min, det är drygt 42 km/h. Visserligen i god medvind, men fartkänslan var fin och pulsen under syratröskeln, helt ok så långt. 

Nattduksbordet

Läste Olof Frånstedt Spionjägaren, tyckte den var pratig i tonen och dåligt korrekturläst. Innehållet var intressant, inga större nyheter, men det klart att socialdemokraternas samröre med sovjetunionens kommunistparti och Raul Wallenbergaffären var dyster läsning. I efterhand framstår det nästan som att Contratokarnas verklighetsbeskrivning trots allt inte var så tokig.

Nu väntar en tegelsten, Mikael Holmström, Den dolda alliansen, om sveriges natosamarbete under kalla kriget. Sedan får det bli skönlitteratur, dels har jag inte läst Sorokins senaste Snöstormen, sen vill jag läsa Rosa Liksoms Kupe nr 6, jag tillhör det lilla fåtal som läst allt av henne som översatts till svenska tidigare. Det är något med hennes skrivsätt jag gillar, en slags Leningrad cowboyslitteratur.

Veckorapport 20

Trädgården

Jag har planterat bortåt 300 frön, mestadels olika grönsaker, men också en del blommor och perenner. Nu börjar de bli några centimeter. Det betyder också att mitt planerade arbete med att bygga en större sarg runt trädgårdslandet måste genomföras. Jag siktar på en lägre sarg byggt av organowood. Inget tryckimpregnerat i närheten av odlingar. Hallonbuskarna har fått nya trådställningar för stöd. Sen vet jag inte om det blir några hallon i år, kanske är de för gamla de där buskarna. Men det finns plats för fler plantor.

I bärbuskrabatten planterade jag två svarta vinbärsbuskar och en krusbärsbuske. Plasten är inte vacker, Kajsa skulle vilja ha en pallkrage att odla i, funderar på att köpa ett par kragar och sätta jordgubbar i dem. Resten av plasten behöver täckas med barkmull. Vid uteplatsen och husknuten planterade jag tre rosbuskar, en rosa och en vit Polstjärnan och en röd Flammentanz.

Min havtornsbuske av hankön, Romeo, verkar ta sig medan honbusken, Julia, inte alls verkar pigg, snarare döende. Det finns risk att jag får lägga 180 kr på en till planta för att få några bär i år.

Nu i maj är det dags att försöka få tag i humlekloner från Julita för öltillverkning.

Sedan har bigarråträdet blommat fint, möjligen var det för kallt för ordentlig pollinering, men till i år skall det få ett riktigt stort nät som bärs upp av stöttor. fåglarna äter genom nätet annars.

Träningen

På det stora hela är det ganska ok, fick 19 timmar i april, en timme under målet. Tyvärr ser det inte mycket bättre ut nu i maj. Egentligen behöver jag 25 timmar men jag tror att det blir svårt att få till även om en 15 milare är inplanerad helgen 24 -25 maj. Till de bättre nyheterna hör att jag sprang 7,8 km i Hemlingby på 37:30 min vilket är helt ok med tanke på att jag löptränat i snitt två gånger i månaden i år. Hela vintern förstördes av den där skidolyckan då jag sträckte knäet. 

På nattduksbordet

Nu har jag läst ut Fredrik Sjöbergs bok Ge upp idag, imorgon kan det vara försent en berättelse om två konstnärer Olle Ågren och Lotte Laserstein som bägge hamnade i Småland efter kringflackande liv. Mycket läsvärd bok. Historien om Lotte är på många sätt mer tragisk, en världstalang som får upprättelse först efter sin död. Ågren tycker jag mer verkade vara en hopplös person som fick många chanser redan under sin livstid men som inte förvaltade dem.

Fredrik Sjöberg har även varit redaktör för en antologi, Vad skall vi med naturen till? Den belyser människans förhållande till natur, mångfald och naturreservat på ett intressant sätt. Den kom redan 2001, men för mig var det lite av en ögonöppnare att så många akademiker som sysslar med naturvård har en så osentimental natursyn. Jag tror att många som betraktar sig som miljövänner upptäcker att de mest kunniga inte alls är lika intresserade av det omöjliga projektet att konservera eller restaurera naturen till något slags tänkt urtillstånd.

Läste Willy Vlautins senaste, De Fria, en roman som rör sig i ett USA där alla sliter för att överleva men lyckas leva bara lite grand genom att hjälpa varandra. De Fria syftar på namnet på en milisgrupp som förföljer och dödar oliktänkande. De förekommer i mardrömmar som en krigsinvalid på ett sjukhus har. Mardrömmarna återkommer hela tiden och tillslut vet man inte vad som är dröm och verklighet. Övriga karaktärer i boken är personal eller anhöriga till de på boendet. Det dröjer sig kvar en klaustrofobisk känsla som står i kontrast till bilden av "Land of  the free" antar att det var ungefär det Willy ville skapa.

Öl

Köpte nummer 4 av C/O Hops ett svenskt magasin om öl och hembryggning. Tycker det var välgjort men att det märktes att det ännu är en ung tidskrift. Lite pratiga texter, lite ostrukturerad layout, vilket det gärna blir när kreativa AD:s släpps loss, men snyggt och trevlig läsning var det ändå. Det samtida nyvaknade ölintresset befinner sig lite i gränslandet mellan hipster och svenne vilket känns uppfriskande. På svennefronten har man bryggt öl ända sedan Coopers halvfabrikat kom för 25 år sedan. Till det läggs nu hipstertrenden att göra mat från grunden. Nu skall väl sägas att man sällan gör från grunden, få mältar själv, ännu färre odlar sin humle och knappast någon utom bonderöven odlar sitt korn själv.