Paradoxalt förhållande, ju mer det är att göra desto mindre upplever man. Det är alltså upplevelsen av upplevelse som förändras med stressnivån. Helt enligt modellen stresskonen. Ett händelserikt liv utan stress är således optimalt. Alla vet ju detta, det är därför ekonomiskt oberoende skattas högt, lottovinster och tre TV apparater på trisslotten är en stege uppför konen, Rut, Rot och pension likaså. Sedan finns hela uppbådet av andra vägar, andlighet, enkelhet, downsizing och insikt. Men mitt i detta finns en tredje väg, en obeträdbar väg för de flesta, men för några t ex Peter Griffin i Family Guy och en och annan på alla arbetsplatser en möjlighet - skamlösheten. Kanske är detta lösningen, att helt skamlöst bete sig som om man alltid är överst i stresskonen oavsett läge. Förnekelse? Javisst, men samtidigt är oftast tiden den avgörande faktorn med eller utan din medverkan. Är det inte därför vi skrattar åt Homer Simpson? De gör det vi borde göra oftare men inte klarar av. Istället slår det över åt andra hållet, den marmorhårda ytan poleras dagligen av ännu mer av duglighet, hur kommer filmen se ut när livet passerar revy? Som en three bullit powerpoint med Ramlösa till?
En hjälteHänt i veckan: flera bra lektioner med motiverade och intresserade elever. Kyla - 23 grader i natt, 30 minuter på rullen - passerade Arenbergskogen. Kajsa på resa två dagar. 90 minuter längdskidor på Mariebergsviken, en mängd idioter som gick i spåren - assholes!
