Nya MC däck

 Bytte till nya däck den 19 maj, det blev Continental Trail Attack 3 precis som jag planerade förra året. Bytet skedde vid 101692 km. Förra bytet var vid 87549 km, totalt  1415 mil alltså. Pirellisarna blev olagliga redan innan 1300 mil, sista 150 milen gick det inte att se slitagemarkeringarna alls. Första intrycket av Trail Attacken var mycket gott, de känns greppiga som tusan och går som på räls genom kurvorna, en riktig fröjd. Igår kollade jag lufttrycket innan avfärd, det visade sig att det var fem hekto för lite i däcken. Efter påfyllning till 2,9 respektive 2,5 kg var jag nyfiken på om de skulle kännas annorlunda. Enda skillnaden tycker jag var att de gick snabbare in in sväng, men grundkänslan, greppiga kvarstår. Nu är det förstås lätt att bli lyrisk på torr asfalt och med nya däck, men det kan inte bara vara inbillning. De gamla Pirellisarna var också bra, men detta är faktiskt ännu en nivå bättre. Metzeler Tourance Next gillade jag också, men de kändes ju nästan som bakelitpuckar i jämförelse. Jag körde två par Tourance Next både säsongen 2018 och 2019, de höll ca 1500 mil utan att bli olagliga.  Det kommer bli intressant att se hur livslängden blir på Trail Attacken. Om ett år vid den här tiden vet jag. Tourance original som satt på bak när jag köpte hojen hade klart mer off road känsla, de durade lite och greppet var mindre bra. Men de var å andra sidan en äldre konstruktion och hade suttit på ett tag. Min egen kapacitet att köra har också utvecklats så det kanske är en orättvis bedömning, men jag tänker inte köpa ett par igen bara för att testa.

Pirelli Scorpion Trail 2

Metzeler Tourance

Metzeler Tourance Next 

Continental Trail Attack 3

Nästa år då? Om de här däcken håller lika bra som Metzeler kommer det bli ännu ett par, håller de som Pirellisarna kommer det bli ännu ett par. Men håller de sämre är frågan om jag inte ska köpa ett par Michelin Pilot Road 4 eller 5, det är ju helt vägorienterade däck, men jag har läst om de som får ut mer än 2000 mil på dem. 

Det här med kedja

Kör man mycket ska man ha kardan, även om jag skriver under på den sanningen måste jag säga att den kedja som jag kör har hållit väldigt bra. Kanske för att jag bytt framdrev ett par gånger. Efter att ha sett Delboys garage för ett par år sedan så är jag inne på hans linje. Byt framdrev när det börjar se dåligt ut. Det här med att byta hela drevpaketet när det är "utslitet" det är för vanliga motorcyklister som inte kör särskilt mycket. Kör man 300 - 500 mil om året så kommer drevpaketet hålla i så många år att man kan ta den extra kostnaden att låta allt gå ned sig. Kör man över 1000 mil om året sparar man pengar och jobb genom att byta framdrev oftare. De är ganska billiga, typ 250 spänn. Min DID ZVMX kedja har suttit på sen 70756 km, så det är över 3000 mil och än kan jag inte märka något särskilt, nu sitter det dessutom ett originaldrev fram som ska vara av betydligt bättre kvalitet än det JT som satt på tidigare, återstår att se. 

Mc underhåll våren 2021

 Luftfiltret byttes vid 10 1500 km, K&N filtret var ganska smutsigt efter ca 3500 mil. Förra året fuskade jag och dammsög filtret. Sen kollade jag ett stift för att se huruvida de var lika sotiga som sist. Men det var de inte, alldeles perfekta faktiskt! Bromsvätskan fram och bak byttes också, handtaget tar längre ut nu och känns fastare, så lite luft hade det blivit sen sist som var vid 85500 km i april 2020. På onsdag har jag tid för däckbyte, i år blir det Continental trail attack 3, de som var slut förra året. Scorpion trail 2 däcken har varit bra, jag gillar känslan i dem, de är greppiga och svänger skönt. Nu de sista milen när däcken är som mest fyrkantiga funkar de fortfarande bra. Livslängden är deras svaghet, bakdäcket var olagligt redan vid 1300 mil, Metzeler Tourance next var fortfarande lagligt vid 1500 mil, å andra sidan är framdäcket hyfsat, bättre än Metzeler var. Nu har jag åkt knappt 1400 mil på pirellisarna. 

Nu är det framgaffeln som verkligen behöver ett oljebyte, den är tämligen stum. Jag vet inte när den servades sist, men jag har ju kört 4650 mil utan att byta. 

Oljebyte på Saaben

 Bytte olja på Saaben i måndags den 3 maj. Mätarställning 281114 km, sist det skedde var i november 2019. Ett och ett halvt år alltså, då var mätarställningen 264484 km så totalt blev det alltså 1663 mil. 163 över rekommenderade intervallet, inte katastrof men lite slapp. Eftersom den läcker lite olja så har jag säkert hällt på en liter också däremellan. 

Det som blev väldigt tydligt var standarden på underredet, det är rejält rostiga ytor på alla balkar, länkarmar, bromsok, bromssköldar och avgassystem. Hur avgassystemet lyckats hålla tätt så här länge är en gåta, det var ju rostigt redan när vi köpte bilen för snart fem år och nio tusen mil sedan. Sen är bakdäcken dåliga, de behöver bytas. Å andra sidan kör vi ju så lite nu för tiden. Det enklaste hade varit att köpa en annan bil till hösten. I många år har vi ju talat om en Skoda Superb kombi. Priserna börjar ju nå våra nivåer för de tio år gamla bilarna, men helst vill jag nog ner ytterligare lite grand i pris. Fast hela det här resonemanget grundar sig på att vi ska sitta fyra av vuxen längd i bilen och frågan är hur ofta och länge vi kommer göra det till?

MC - våren 2021

Den 27 februari var det äntligen dags för en tur till Gysinge, årets premiärkörning. Söderväggen mot naturrum var inte varm men kaffet var gott. Sen kom snön åter och med jämna mellanrum har det varit kallt och uschligt för årstiden. Vid starten stod mätaren på 97744 km. Nu har den passerat 10 000 mil.

Det är en milstolpe för en motorcykel, få hojar når 15 000 mil så i någon mån får man väl säga att den nu befinner sig på "dösidan". 19 år är också en respektabel ålder för en motorcykel även om den slipper saltade vägar och inte gått mycket grusväg heller. För att jämföra med en bil skulle jag säga att milen motsvarar ungefär det tredubbla, det är förstås möjligt att köra mycket längre. En i IronButt sålde sin hoj efter 20 000 mil, nu har den gått 10' till...

Sista stunden av ungdom

 Triumph klubben har startat en fotojakt där man ska fota sig vid olika platser och få poäng för de olika resmålen. Hittills har jag varit på tre ställen, ett tjugotal återstår, men det hade varit kul att åtminstone placera sig. Men som alltid finns det extremister som ser till att besöka alla mål och det kommer inte jag göra, så vi får väl se hur det går. 

Den 12 maj är det dags för årets Gökotta i Lingbo som SMC arrangerar. 

Det jag önskar mest just nu är att Norge öppnar sina gränser. Jag saknar verkligen Norge efter att inte ha varit där på snart två år. 

Slutet på mc året 2020

 Redan 28 november kördes sista turen, mätaren stannade på 97744 km. När året inleddes stod mätaren på 83977 km, totalt 1376 mil under året. Med tanke på coronan och att det inte blev någon mc semester så är det helt ok. Idag bytte jag framdrevet, det blev ett originaldrev, de är gummidämpade till skillnad mot de två JT eftermarknadsdrev jag kört hittills. Det återstår att se om det blir någon skillnad, prismässigt gick det på ett ut. Nu är det frågan om byte av kylvätska respektive service på gaffelbenen. Kylvätskan är inget att prata om, men gafflarna är jag fortfarande inte säker på hur jag ska göra. Det lutar åt att lämna in dem, men demonteringen kan jag sköta själv. Sen är nog svinglagringen dags att ta isär och fetta upp. Efter tre år och 4200 mil i min ägo har det aldrig gjorts. 

På nattduksbordet 

Läser en bok om cykling i Flandern. Den är underhållande och Pearson berättar vid sidan av alla de vanliga anekdoterna ytterligare en mängd nya, så den ger något för alla cykelnördar.

Ironbutt SS1000 2020

 Det blev en ironbuttkörning i år igen. Länge såg det osäkert ut, i USA ligger körningarna fortfarande nere detta coronaår. Här släpptes det i mitten på juni. Jag körde 18 juli, rutten var Gävle Haparanda Gävle. 170 mil totalt, det tog 20 timmar och 15 minuter. Min nya wild ass dyna gjorde färden mer komfortabel, men kurvtagningen påverkas negativt av att sitta på en luftkudde.Det var inget större problem på min rutt. Haparanda som man hört så mycket om, Sveriges östligaste punkt, en spioncentral under andra världskriget och vår mest finska stad som hänger ihop med Tornio på andra sidan älven, var ganska dyster. Vid sidan av de moderna köpladorna för gränshandel fanns ett litet centrum med stadshotell i påkostad stil. Det mesta kändes som om det höll på att tyna bort. Kalix upplevde jag som snäppet piggare, kanske hade en öppen bro till Finland höjt humöret. 

Vid höga kusten svänger landet mer sydvästerut, det hade inte jag tänkt på,  solen var på nedgång och bländade ordentligt emellanåt. Tröttheten började att komma smygande och nere i Hudiksvall var jag mosig, det fick bli ett extra stopp för en burgare och en cola, annars var planen att köra ända till Tönnebro. Antagligen hade bensinen räckt ända hem, men det fick bli ett säkringskvitto ändå. Det är en speciell känsla att stå där sent på kvällen efter ett långt dagsverke och veta att man klarat av vad man föresatt sig. 

Mc underhåll 

Oljebyte vid 93595 km, förra bytet var vid 83828 km så totalt 976 mil, jag tror jag efterfyllt med 1,5 liter på de milen. Min nya testvinnande kedjespray håller verkligen bättre än de billigare, kedjan behöver bara smörjas var 100 mil skriver de, men jag nöjer mig med 75 mil om det varit torrt. 

Veckorapport 22 - 23 och gångna arbetsåret

Arbetsåret är snart slut. Eleverna sprang ut, inte som vanligt men det blev ändå bra tycker jag. Den långa frånvaron och coronadistanseringen gjorde att jag inte riktigt kände samma tomhet efteråt. Det var som ett tre månaders avsked innan. Nu återstår lite efterarbete och förberedelser inför nästa år. Vad var bra vad var dåligt med fjärrundervisningen? Min upplevelse är att för de flesta fungerade det ganska bra, tråkigare förstås, men ok. För de med studiesvårigheter eller sociala svårigheter blev det mindre lyckat, jag tror att det blev fler F än om undervisningen varit som vanligt, jag tror också att det blev några godkända betyg som slutade lite lägre än de hade kunnat göra.

Träning

Efter ett par träningspass började jag känna av lungorna igen, det känns ömt, jag utgår från att det är sviterna av corona. Kände så här i mars, vilade, körde ett par pass när det kändes bättre, fick känning i lungorna, vilade länge, körde ett par pass i april när det kändes bättre, fick känning igen sen, vilade jag en månad igen bara för att det hela ska upprepas nu igen. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Om jag hade Corona där i början av mars, när jag hade feber en helg så kan jag säga att sviterna hittills varat tre månader. Sug på den.

Trädgård

Vi har påbörjat ett större arbete i trädgården där en stenlagd pergola och större grusad yta med odlingslådor ska anläggas. Det finns även planer på ett växthus och en ny uteplats i trä på husets västsida. Runt huset ska en kantsten läggas som en fris och en spaljé ska avskärma uteplatsen från gatan. Det är med andra ord mycket att göra. Bara grävarbetet som nu är påbörjat kommer att ta flera dagar, sen ska ny jord på plats, utfyllnadsmassor, markduk och grus. Det ska vibreras och betongfundament till pergolan ska på plats. Två år ska vi säga det? 

Motorcykeln

Vädret var underbart, det var sol och seneftermiddag, på väg söderut från Söderhamn mot Lingbo. En kurvig väg jag kört många gånger. Strax innan Holmsveden känner jag att cykeln börjar kännas instabil, först tror jag det är vinden som ruskar i topboxen, sen att det är glapp någonstans eller möjligen dåligt med luft i bakhjulet, men sen börjar det understyra allt mer. Det börjar kännas läskigt och vid Lingbo kyrka stannar jag för att kolla, framdäcket är alldeles mjukt, det går att trycka in mer än halvvägs till fälgen, jag har fått pyspunka. Det enda jag kan göra är att tömma burken med punkaspray i slangen och hoppas att det funkar. Det gör det och jag kan försiktigt köra de 18 km in till Ockelbo där jag stannar på macken och fyller upp till rätt tryck. Sen kör jag de sex milen hem på mindre vägar, undviker motorvägen, känns inte kul om slangen spricker i 110. Trycket i däcket håller rätt bra men jag beställer förstås tid hos Däckcentrum så att de ska byta slang, de har tid först på tisdagen, så jag missade en helgs körning, men det gjorde inget, det regnade ändå. Kanske kände de sig lite skyldiga på Däckcentrum, vad vet jag, men jag slapp betala för arbetet, bara för slangen. 156 kr. Ett fynd, så behåller man kunder! Slangbytet skedde vid 89470 km.