Kommunklassikern 3 av 4 klara

Idag var det dags att springa de 13600 metrarna runt högbos svartvita spår. Tredje delen av kommunklassikern. Del ett var cyklingen, 10 mil i maj, del två var simningen, 2 km i bassängen på storviks sportcentrum. Låt mig säga så här om dagens löpning, det var ett av de tyngsta passen/loppen jag sprungit, dels är det långt. Jag springer de distanserna kanske tre fyra gånger om året. Dels var det varmt och blåsigt och sen var det terräng de sista 4 km som är väldigt jobbig. Med drygt 9 km stig och grusväg i benen blev det till att ta myrsteg uppför backarna och vila nerför. Men sammantaget får jag vara nöjd med min insats, 5:05 min/km i snitt. Hade jag haft en bra dag hade det kanske gått på 4:50 i snitt så det är ingen jätteskillnad. Men jag vilade mig i form den här gången. Cyklingen gör att höftsträckarna blir korta och stela, löpningen gör att de gör ont. Har inte lyckats hitta någon stretching eller behandling som funkar. Som tur är har jag både cyklar, skidor och rullskidor att alternera med, fast när allt stämmer i kroppen är det väldigt härligt att springa.

Tour de France och statistik

Nu är den utläst, Joakim Jakobsens 727 sidiga mästerstycke om TdF. Jag gillade den mycket, den fick en bra recension i DN av Croneman och det förtjänade den. Dubbelmoralen kring dopingen och tourledningens ständiga markeringar att de tycker de är större än cykelsporten i sin helhet är tydligt beskriven. Alla spännande anekdoter och märkliga turer kring regler och politik blir också en del av spänningen.

Behandlingen av dopingfall har varit mycket godtycklig, exemplet Rasmussen är ju väldigt trist.

I sann Jan Ullrichstil gav jag mig sen ut och körde ett tempoträningspass på riktigt tunga växlar. Kändes så skönt att flyta fram, visserligen drygt 10km/h långsammare än Jan brukade åka, men ändå, boken var ren inspiration.

Till hösten kommer jag läsa 15 hp Statistik I på Karlstads Universitet, känner en viss oro inför de mera matematiska delarna men samtidigt är det nyttigt, värdefullt att kunna och en utmaning. Sist jag skrev tenta på rutat papper var 1996...

Meka i sommarvärme

Aggregatremmen på min Citroen Xantia var en sak som gnagt på mig. Den var knastertorr och hade sprickor. Samtidigt är den väldigt viktig då den driver både generator och hydraulpump. Utan hydraultryck inga bromsar, fjädring eller servostyrning. Ett haveri hade varit väldigt trist en kall vinterdag, ja faktiskt vilken dag som helst. Biltema har haft slut på de remmarna en längre tid, men för en månad sedan var de tillbaka. Igår monterade jag den vid 131080 km. Egentligen är det lätt, Haynes sätter en tvåa på det och svårare är det inte men tyvärr fanns ingen skiss i repboken på just min modell, det fanns inte heller någon möjlighet att sätta i ett verktyg och fixera remspännaren som det stod i boken. Däremot var remspännaren lätt att demontera. Men, så är det det där med att minnas hur remdragningen var. Det tog säkert en halvtimme av fnulade innan jag hittade rätt. När jag såg på det innan verkade det så enkelt och logiskt att jag tänkte att det här behöver jag inte fotografera. Skulle ha gjort det. Utrymmet att arbeta är väldigt snålt, smalare en remmen och den är styv att vika på högkant. Men jag fick ihop det och idag åkte vi till Wij trädgård och badade på Sjöängsbadet i Ockelbo efteråt. Nästa grej att fixa är ett nytt vänster framljus till cittran, det är hål i glaset.

Än mer akut är det att byta kupefläkt på saaben, tänk er värmen den här sommaren utan fläkt! Dessbättre funkar AC:en så lite kalluft kommer det genom självdraget.

Semesterrapport 2 - Göteborg

Torsdag 10 juli åkte vi till Göteborg för att träffa vänner och fira min 40 årsdag.
På nedresan stannade vi hos vänner i Västerås och åt frukost, de hade precis flyttat in i ett nytt superfint hus vid Mälaren. Nästa stopp blev Skara med besök på Västergötlands museum och domkyrkan. Museet hade en utställning med föremål som de inte riktigt visste varför de hade i sina samlingar, också en vinkel. På eftermiddagen blev det bad, fika, middag hos vänner i Mölndal.

På min födelsedag startade vi dagen med frukost i Haga. Sen åkte vi ut till Björkö och badade, snorklade, träffade vänner, mina föräldrar och firade med tårta. Barnen stannade med farmor och farfar, vi åkte in till stan för middag med vänner på River cafe. Väldigt gott och trevligt, kvällen avslutades på Pusterviksbaren där vår kompis spelade skivor.


Lördagen inleddes med sovmorgon och en tur ut till Björkö för att hämta barnen. Sedan tog vi en promenad till Kawaiibutiken. Barnen gillar det japanska gullet. Jag gick på Sjöfartsmuseet med yngsta dottern, har inte varit där sedan jag var i min dotters ålder. På kvällen åkte vi till vänner och grillade. De hade köpt sig ett nytt hus. Mitt firande fortsatte med vin och en spellista bara för mig.

Söndagen tillbringade vi i lägenheten vi fått låna. En löprunda på förmiddagen gjorde att förkylningsvirusen vaknade. På eftermiddagen träffade jag en kompis och resten av familjen åkte till Liseberg. En win-win lösning. Jag testade en öl från Stigbergets bryggeri - Geggan.

Hela måndagen tillbringades hos vänner ute på Köpstadsö/Kössö. Bad och grillning. Nu var vädret lite opålitligt men jag lyckades både bli solbränd och regnvåt.

På tisdag blev det tre museer, shopping, lunch på stan och besök på nya stadsbiblioteket. Konstmuseets utställning om historiemåleri är antagligen en av Sveriges intressantaste just nu. Kvällen tillbringades hemma hos vänner och vi träffade deras lilla barn. Min hustrus födelsedagsskumpa smakade väldigt bra.

Onsdagen ägnades åt botaniska trädgården, det är verkligen en skatt. På kvällen åt vi middag ihop med vänner på Market, ett rätt trendigt ställe med mexikanskt koreanskt tema. Gott var det hur som helst.

Torsdag var en varm dag i bilen. Enda lustiga händelsen var att vi mötte Lasse Karonen på McDonald's i Vårgårda. Det var bara vi där.

Semesterrapport 1 Kreta

Vi tog bilen till Arlanda klockan 04:15 torsdag den 26 juni. Trots att jag inte lyckades boka extra benutrymme gick det ganska bra, en vanlig människa som inte är van vid dålig komfort hade naturligtvis ringt resebolaget och varit ursinnig om de suttit lika illa. Vi som tillhör längdminoriteten får betala 215 kr för det som borde vara självklart. På Kreta väntade bussen, två och en halv timma slingriga bergsvägar till Makrigialos . Jag tyckte det var helt ok att åka buss så länge, vi fick se mer av Kreta. Några barn blev åksjuka, märkliga föräldrar som väljer ett sånt resmål med barn med anlag för åksjuka. Hotellet Mikripoli Sentido ligger på vingresors sida men är ingen family resort med Lollo och Bernie. Det var också flera tusen billigare men med lika hög standard i övrigt. Har man små barn kanske det är värt att kunna skicka iväg kidsen till en svenskspråkig barnklubb ett par timmar om dagen. Klockan 16:00 tog vi på badkläder och hoppade i havet. Fantastiskt vatten, 10 - 15 meters sikt, underbar strand och sandbotten. Längre ut fanns klippor med massor av fisk att titta på.

Maten och drycken

Hotellet är en all inclusive anläggning. Maten var ok, salladsbordet rikligt och gott, huvudrätterna var inget speciellt men det fanns alltid något som var lite bättre. Sista kvällen åt vi på ala carte restaurangen, då var det mycket bra. Ölet var rätt trist men ok, lite som Efes. Vinet var dåligt, det röda drickbart men det vita bland det sämsta jag druckit. Juicer och läsk smakade helt syntetiskt och skillnaden mellan läsk och juice var möjligen kolsyran. Testade inga spritdrinkar, däremot deras whisky, den var lätt men ok, plastglasen förhöjde inte stämningen. 

Hotellrummet

Vi hade bokat ett rum med havsutsikt och det fick vi verkligen, otroligt vackert på kvällen. Tyvärr lät AC anläggningen mycket, så högt att det var svårt att sova. Första natten hade vi dessutom ett rum närmast kylkompressorn utanför huslängan. Sedan bytte vi. Tips! Välj husen längst västerut och högt upp på Mikripoli. Kylaggregaten är längst till öster på husen. Rummen var fina och städades alla dagar utom en dag, tisdag. Lite tveksamt med tanke på att de har det gamla grekiska systemet med toapapper i pedalhink, inte i toan...

Sola och bada

Vad gör man annars på ett sånt här resmål? Jag snorklade länge både förmiddag och eftermiddag dagligen. Det var fantastiskt fint. En dag tog jag på mig mina Teva sandaler och simmade runt udden till grannstranden. Sandalerna bromsade mycket men blev väldigt rena efteråt. På stranden intill var det kanske tio personer, det fanns en liten taverna och hur mycket plats som helst. Tyvärr var strömmen och vågorna mindre bra för barn där. 

Nattduksbordet

På resan läste jag Richard Fords Kanada, Imorgon fyller jag tjugo av Alain Mabanckbu och slutligen Delphine de Vigans Ingenting kan hindra natten. De var läsvärda alla tre, Kanada är stor litteratur. Ingenting kan hindra natten hade jag normalt aldrig läst då det är en utpräglad tjejbok om en mor dotterrelation, men den var ändå intressant. Imorgon fyller jag tjugo kunde man skratta högt åt flera gånger, mycket underhållande (fiktiv?) uppväxtskildring från Kongo.

 

Grattis på födelsedagen!

Det här inlägget är en gratulation till min hustru på födelsedagen.

Jag har beställt tre flaskor vin till dig. Det rör sig om ekologiska så kallade naturviner utan tillsatser, en Montirius Vacqueyras Perle de Roseé och en champagne från Francoise Bedel entre ciel et terre samt en  La Corte del pozzo valpolicella från Fasoli Gino.

http://www.montirius.com
Francoise Bedel http://goo.gl/gi3NFD  
http://www.fasoligino.com/en/

Första världskrigets orsaker

Nu så här efter snart 100 år efter den svårbegripliga katastrofen som första världskriget innebar kvarstår de historiska frågorna fortfarande. Varför uppstod kriget? Hur kunde det utveckla sig till en sådan dödsmaskin?

I läroböckerna listas följande orsaker till kriget, allianserna, kapprustning, nationalism och imperialism. Efter kriget föll tre kejsardömen, kolonialsystemet började bryta samman och USA steg fram som den nya världsmakten framför England. Jag tror det är i de effekterna som man skall värdera orsakerna till kriget.

Tre feodalsamhällen föll samman, Österrike - Ungern, Tyskland och Ryssland. tre samhällen som inte alls hunnit med att anpassa sina statsskick till vad det industriella kunskapssamhället krävde. Kriget blev ett sista försök för dåtidens eliter att härska några år till genom krigets undantagslagar och nationalistiska logik. Kapprustningen och imperialismen var samma sida av saken, ett sätt att köpa sig ro från industrialisterna och att flytta makt och kontrollbehov utomlands. För att undvika kriget hade man behövt genomföra stora reformer i demokratisk riktning. Genom kriget och den efterföljande depressionen kom demokratiseringsprocessen att fördröjas. Rösträttsfrågan för män och kvinnor, jordreformer där torpare fick möjlighet att köpa sin jord, arbetstid, lön och pension var frågor som parkerades under kriget.

Jag tillhör alltså dem som menar att socialimperialistiska skäl var avgörande för världskrigets utbrott. Vanliga analyser brukar ta sin utgångspunkt i utrikespolitiken, länder reagerar rationellt på en given stimuli. Har man en allians som hotas så följer man ingånga avtal. Det är ett förenklat sätt att förklara historia. Utan synbara hot ingick man gärna allianser, en slags gentlemannaavtal tecknade mellan kungahus som i hög grad kände varandra och var ingifta i varandra.

Frågan varför kriget blev så blodigt brukar förklaras med att den nya masstillverkade militärtekniken med spränggranater och kulsprutor mötte en föråldrad stridsteknik med massiva frontalanfall. Jag skulle vilja påpeka att kriget inte började så, det började som ett rörligt krig på västfronten, på östfronten var det rörligt hela tiden trots kulsprutor och skyttegravar. Hur kunde man skicka folk i döden på det sättet? Var generalerna usla? Varför försökte de inte med andra metoder? Tyvärr är det så enkelt att respekten för ett vanligt människoliv var noll. Soldaterna tillhörde arbetarklassen, de var dåligt utbildade i skolan, de var dåligt utbildade i strid och generalerna såg på deras död som en samhällelig säkerhetsventil som pyste över. Unga potentiellt arga män som skulle kunna kräva sin rätt i ett civilt samhälle slaktades som kanonmat bokstavligt talat. Det var ingen förlust för samhället så länge de bidrog till nationen. Låt oss tänka oss in i generalens huvud för en stund. Vad skall jag göra om mina planer fungerar? Det blir ett genombrott i fiendens linjer. En soldat marscherar kanske vidare 30 km på en dag, hästar med förnödenheter följer efter. Om anfallet skall kunna följas upp krävs snabbt förstärkningar för att skydda inbrytningens flanker och mängder av förnödenheter. Vägarna var obefintliga genom stridszonen, en provisorisk väg kanske kunde ha ordnats på en vecka eller så. Fram tills dess skulle man behövt ta allt på hästrygg eller burit det för hand. Det tunga artilleriet kunde absolut inte rullas med i gyttjan och de lätta kanonerna skulle varit svåra att ta med men inte omöjliga. Däremot hade granattransporterna blivit mycket känsliga den första tiden. Att rulla upp fronten i sidled för att bredda genombrottet hade varit mycket svårt, lika svårt som att bryta igenom. När tanks användes för första gången i anfall och man faktiskt fick ett genombrott blev det tydligt att man inte alls var beredd på det. Summa summarum, generalerna valde den enklaste lösningen, ingen krävde heller något annat. Dör folk har de inte dött förgäves. 1917 blev det uppenbart att den logiken inte fungerade, soldatmyterier på västfronten och ryska revolutionen förändrade kriget, mest pga ändrad inställning till soldaternas liv. Det är detta vi skall minnas första världskriget för, genom massdöden växte utrymmet för framtida mänskliga rättigheter. Men vem var fienden? Den samhällselit som skapade kriget.

(Nu kanske det här låter väldigt marxistiskt, men det är inte alls meningen. En rationell analys utan skygglappar leder fram till en förklaring som främst lägger skulden hos dem som kunde ha stoppat eländet)