Upptäcktsfärd med cykel 2014

Jag håller på med ett nytt cykelprojekt, hemsidan är Subculture.se .
Det går ut på att åka på upptäcktsfärd i egen fart. Man skall läsa kartan, kanske stanna för att titta på något längs vägen och fotografera vissa bestämda platser. Platserna anges med koordinater. Somliga kanske bara programmerar sin GPS, andra läser kartan. Poängen är att man skall bemästra   cyklingens tre fundament.  Trots den starka cykeltrenden blir cyklister allt vilsnare, kärnan i cyklingen att transportera sig, har bytts ut mot att prestera ett visst antal Watt. Cyklarna blir allt mera komplicerade och känsliga. Loppen kostar mycket pengar, man åker bil långa sträckor för att sedan plocka fram sin dyra cykel och åka isolerad från omvärlden i en klunga i hög fart. Visst finns det en glädje i det, men det är inte cyklingens själ.

Randonnécykling ligger nära till hands att tänka på, men där begränsar man sig till asfalt, själva vägen blir målet, vad man ser försvinner i ett töcken av trötthet. Kortaste distansen är 20 mil. Det finns även tidsregler att följa, man får vare sig cykla för fort eller för långsamt.

Min arrangemangsfilosofi

1. Det skall vara gratis att vara med

2. Var och en bidrar OM man vill med det man har t ex kunskap, material eller tid

3. Obunden till organisationer, inga medlemskap krävs

4. Vuxna människor kan ta hand om sig själv

5. Om andra tar efter och kopierar upplägget är de fria att göra det, mina arrangemang är open source!

Upplägget

• Fem upptäcktsfärder planeras under 2014
• Fem distanser 50 km, 100 km, 150 km, 250 km och 500 km
• Du cyklar i egen takt, stannar när du vill, men varje färd är EN färd. Man skall alltså inte "klämma tre kontroller om dagen" och beta av färderna från en bas. Däremot går det bra att cykelsemestra längs de långa rutterna. 
• Klarar du alla fem färderna under 2014 blir du dubbad "Vägfarare"
• Du bestämmer själv vilket datum du vill starta men färderna måste utföras i längdordning
• Beviset på upptäcktsfärden är dina foton!

Första upptäcktsfärden 50 km 

För mer information www.subculture.se
SWEREF 99 TM
Terrängkartan 1:50 000
Kontroll	N	E	Karta	Foto
Start Andersbergsvägen 7	6726630	616770	651 Gävle	Nej
Alborga,  vägskälet	6725800	613000	651 Gävle	Ja
Halvvägsstenen	6723543	614054	651 Gävle	Ja
Avtagsvägen mot Hanåsen	6718060	616730	641 Tierp	Ja
Fyrvägsskälet	6715160	619800	641 Tierp	Nej
Trevägsskälet	6712250	623570	641 Tierp	Nej
Tunneln under E4:an	6715000	623800	641 Tierp	Ja
Vägskälet Mårtsbo	6719040	622730	641 Tierp	Nej
Grinduga	6724700	625500	651 Gävle	Ja
Mål Andersbergsvägen 7	6726630	616770	651 Gävle	Nej

Inventering av cykelbeståndet och nya drömmar

Status på mina hojar:

1. Vit oväxlad Monark från 1987 som används i stan. Skall rostskyddas på något sätt, förtjänar en ny sadel och ett par nya pedaler. Biltemahjulen funkar ännu. Börjar fundera på att montera stänkskärmar.

2.  Vit 3x10 MTB 26" helstel, bodyn har börjat glappa i bakhjulet - behöver åtgärdas, foolproof i övrigt. Har två hjulpar, bromsskivorna ligger på på ena paret, de behöver dishas. 

3. Svart touringhoj 28" 3x10 växlar, behöver nya bredare däck, 25mm håller inte för mina favvogrusvägar. Bromsarna är skit, Shimano cantilever, skriker som grisar och tar inte alls. Måste ha nya bromsar! Gärna en liten pakethållare fram också, kanske en sån här Salsa minimalist med plats för en 2l glasslåda med godis och en minitermos.

4. Landsvägshojen 2x10 växlar, behöver ny styrlinda och lite kärlek samt ett par nya pedaler. Vill ha ett par Time Impact, de görs inte längre men de funkar. RSX i plast är för känsliga, mina gick sönder. De nyare pedalerna är inte bakåtkompatibla så då måste jag byta på tempohojen också. 

5. Tempohojen, 1x6 växlar, inga behov, skall montera lägre utväxling, 52x42 istället för single 53. Ökad användbarhet och bättre att värma upp på. Sen är 53:an faktiskt lite sned, trött på skrapet mot framväxeln.

6. Crescent mixte singlespeed 1986, värdelösa centrumdragna bromsar som svarvar rostfri stålfälg fram. Gummina från Biltema är så usla att jag måste skratta åt eländet. De är verkningslösa men ivf tysta. Tänker kanske köpa nya hjul till cykeln, fixie/frihjul flip flop och nya bromsar. Styret och handtagen är också skräp i behov av uppdatering. Sadeln är det mest obekväma man kan tänka sig, Fi:zik Thoor, sen sliter den ut byxor på nolltid med sin speciella  friktionsplast. Kanske tar jag bara och slänger cykeln, eller så vill nåt barn ha den...

Resten av familjens cyklar:

7. Monark treväxlad damcykel från 2012, inget att orda om, min hustru gillar sin holländska kjolsadel jag monterat, den sitter på en shimsad entums sadelstolpe från biltema i cykelns 27,2 mm sadelrör. 

8. Nishiki hybrid 3x9 växlar från 2006, används inte, min hustru gillar inte sittställningen på cykeln, jag tycker vi skall sälja den - billigt. Uppdaterad med Ultegra 3x9 bakväxel. 

9. Corratec 26" MTB 3x9 växlar, inga behov, som ny

10. Skeppshult 26" 5 navväxlar, lite halvdåliga däck, i övrigt fin. Jag tog isär växelfjädern till vridreglaget, ett arbete endast för experter, nu funkar det - stolt att ha fixat en helrostig klockfjädermekanism. Dottern vill inte cykla på den, hon vill cykla på sin Corratec. Jag försöker förklara fördelarna med bastalås, stänkskärmar och lyse och reflexer på en standardcykel. Kanske borde säljas? 

11. Biltema oväxlad 20" cykel, på väg att bli urvuxen, bör säljas till våren. Gick på med vinkelslipen på pedalerna för att göra dem mindre vassa mot barns smalben.

12. Marvel oväxlad 16" ingen kan cykla på den längre, mycket nostalgi, mina barn lärde sig cykla på den. Borde vi spara den? Ingen kvalitetshoj men den är röd och söt. 

Behov:

Ny 24" cykel till yngsta barnet, äldsta barnet vill ha en BMX, jag tror jag vill göra mig av med mixtehojen och sälja av landsvägscykeln. Helst vill jag få min gamla Fondriest aluram svetsad och bygga nytt på den. Elvadelat Campagnolo ihop med mina Mavichjul, FSA kolfiberstolpe och bekvämt Nitto randonneur styre ihop med en 120mm AH -styrstam. 

EU moped - ett alternativ?

Jobbpendling 

Jag pendlar 25 mil i veckan 47 veckor om året minus några helgdagar och föräldradagar. Det blir i runda slängar tusen 1100 mil om året. Med en genomsnittsförbrukning om 0,8l milen blir det 880 liter bensin a´14 kr litern = 12 320 kr. Till det kommer 2200 kr försäkring och 2200 kr skatt, 300 kr besiktning och ca 4000 kr däck och reparationer. Nu fick jag bilen så där blev det ingen utgift.  21 000 kr blir 19 kr milen.

Om jag köpte ett årskort på bussen så bli 7140 kr. Men jag hade förlorat mycket tid, dörr till dörrtiden är dryga timmen. För att inte tala om frustrationen, jag har ju provat busspendling i 8 månader.  Milkostnaden för buss är 5,40 kr beräknat på årskort och busspendling varje arbetsdag.

EU moped

Ett annat alternativ är EU moped halva året, 6000 kr i inköp för kinesisk fyrtaktsmoped, 2700 kr skatt och försäkring, 0,25 l milen i förbrukning. Underhållet beräknar jag till 500 kr per år med 500 mil körsträcka under 22 veckor. Mopeden kommer hålla ca 5 år, det blir en avskrivning på 1200 kr året.

22x25 mil = 550 mil moped x 0,25 l/mil x 14 kr = 1925 kr  Sen kommer jag behöva en skoteroverall, ett MC regnställ, ett par mc handskar och en hjälm. Det får man nog räkna med 2500 kr på Biltema med en avskrivning på fyra år. Med en genomsnittsfart om 35 km/h kommer det att ta 43 min dörr till dörr, sen två minuter att klä om. Totalt 45 minuter, dvs 20 min mer än vad det tar med bil. 40 minuter längre restid per dag i ur och skur.

Summa 1925 + 2700 kr+500 kr + 1200 kr+ 625 kr = 6950 kr = 12,7 kr milen

Cykel då? 

25 kilometer på en timma är inga problem. Sen skall man duscha och byta om, det tar 20 min om man är snabb. Åker man 6:40 är man tränad och klar till 8:00. Sen skall man duscha när man kommer hem. Mycket duschande blir det. Det finns bara ett krux med detta, jag orkar inte pendla varje dag. Låt oss säga 2,5 dagar i veckan mellan 1 maj och sista september. Det blir 17 veckor med 2,5 dag x 50 km = 210 mil. Kostnaden för cykelpendling är ca 1 kr för kedja och kassett plus 1 kr för däckslitage och låt säga 1 kr för cykelkläderna. Tre kronor milen x 210 mil = 630 kr. Den stora fördelen är att bara pendlingen skulle innebära knappt fem timmars träning i veckan.

Vad blir billigast?

Kombinationen buss och cykel: sju månader buss kostar 7x840 kr plus fyra månader 10- resorkort 8x375 + 630 kr cykel summa: 9510 kr. Det blir billigare att köpa årskort och cykla om/när jag vill. 

EU moped istället för cykel blir mycket dyrare 5880 + 6950 = 12 830 kr.  Jämfört med bilen sparar man i vart fall drygt 8000 kr. 

I slutändan är det svårt att argumentera för någonting annat än buss. Även om vi sitter fyra i bilen blir det billigare med buss. Om man bara räknar med bensin till EU moped hamnar man på 3,5 kr milen, men det är trots allt inte realistiskt eller lagligt. Bussen vinner igen. Sen kan man ju åka buss när man vill... 

PISA undersökningen och vägen framåt

Svenska barn fortsätter att tappa i PISA undersökningen, de är sämre än genomsnittet för alla ekonomiskt framgångsrika länder. Pojkar och lågpresterande i allmänhet har försämrat sina testresultat. Hur skall man se på detta? Finns det några enkla lösningar?

Jag menar att det gör det. Problemet är att man hela tiden letar efter den vises sten, det där som skall göra att eleverna både blir fina människor och lär sig de färdigheter vi vill. När eleverna läser för dåligt beror det på att de inte tränat tillräckligt mycket på det, så enkelt är det. När de räknar för dåligt beror det på att de räknat för lite. Det finns ingen motivationsteori, pedagogik eller annat synsätt som kan ändra på den saken. Vi kan bestämma oss för att det inte är viktigt hur bra våra barn klarar sig i PISA. Vi kan strunta i hur mycket de lär sig. Våra barn kommer antagligen bli lika lyckliga eller lyckligare för det. Om det nu är lycka och trivsel som är målet med skolan.

Men vi måste ta första steget och bestämma oss för vad som är viktigast. Idag är fokus på ett gott barnliv, i det goda barnlivet lägger vi ungefär samma saker som i ett gott vuxenliv. Kärlek, uppskattning, bekräftelse, meningsfulla sammanhang, lustfyllt lärande, en rik fritid, många vänskapsrelationer och lysande framtidsutsikter. Tyvärr är ett gott barnliv inte helt förenligt med goda studieresultat. Det finns ingen vises sten som kan ändra på det. Vi tycker synd om underbarn som sitter och drillar fiol eller piano åtta timmar om dagen vid tio års ålder, sydkoreanska barn som pluggar fyra timmar varje dag efter skolan och sitter som ljus och lyssnar och antecknar i skolan. Men de gör resultat. Hur mycket ska vi kräva av våra barn? Innan vi är beredda att besvara den frågan är det faktiskt meningslöst att göra någonting.

Lösningarna

Man måste ifrån lärarhåll bestämma sig för vad eleverna skall lära sig, inte bara ungefärligt i riktning mot ett mål, utan tämligen exakt. Det gäller alla ämnen. Man måste också börja ifrån grunden och nöta de färdigheter man vill att barnen skall ha. Man måste också nöta sånt som man kan anse enkelt.

Den moderna pedagogiken säger ofta om det bara är tillräckligt stimulerande så vill man och kan man lära sig vad som helst. Här borde man nyktra till, inlärning är sällan särskilt lustfyllt, det kan bli mera uthärdligt om det sker i en miljö man vill vara i. Hur många tycker det är verkligt kul att läsa en bok som är på gränsen till vad du förstår? Där du kanske får läsa om samma sida tre gånger för att du tappar tråden? Så är det för alla när man håller på att lära sig läsa. Hur kul är det när nästa mattetal är obegripligt när det förra var enkelt? Antagligen innehåller det en ny typ av tänkande som du inte gjort förut eller kombinerat med något tänkande som du inte använt på så sätt tidigare. Det här är ingenting man kan lära sig annat än genom att hålla på med det, mycket och dagligen. Det finns inga genvägar, däremot kan man ha en duktig lärare, fina klasskamrater, trygga föräldrar och en skola där man trivs.

Har Björklund haft fel?

De reformer som genomförts har varit dåligt genomtänkta, två av dem har skett mot lärarnas vilja, lärarlegitimationen och de individuella utvecklingsplanerna. Gymnasiereformen var både rätt och fel, de nya kursplanerna är bättre än de gamla men att inte göra alla elever högskoleförberedda inom ramen för ordinarie undervisningstid var fel. Det hade varit bättre att lägga till mer praktiktimmar ute i arbetslivet efter studenten och inte utöka de praktiska delarna på skoltid som man nu gjorde. På det stora hela är de saker som genomförts bara plakatpolitik, man har velat signalera vad man förväntar sig. Men lärarkollektivet består inte längre av människor som uppskattar ordning, reda, disciplin, punktlighet, lydnad och studieflit. Lärarkollektivet är relationellt inriktat, relationen till eleven är allt. Allt annat i uppdraget är tvåa efter detta, inga reformer som kräver att elevrelationen sätts efter kunskapsmål eller disciplinmål kommer att genomföras. Så enkelt är det. Nu är inte det här en kritik mot lärarkåren för att de prioriterar relationen, det gör de flesta av ren överlevnadsdrift. Auktoriteten finns där inte längre, skolledaren backar ofta inför föräldratrycket, skolverket bedömer aldrig skolans åtgärder som tillräckliga. Vem vågar stå upp för något annat än relationen? I relationsbygget ligger alla de där värdena som skolan också skall sträva mot, de mäts inte i PISA men där är vi faktiskt världsledande i Sverige. 

Nu kanske vän av ordning lyfter fram att det finns många duktiga lärare som både klarar relationen och levererar resultat. Ja det gör det, men deras resultat är fortfarande lägre än vad de var för 25 år sedan. 

Återigen, det behöver inte vara fel, kanske är det som så många pedagoger på högskolorna säger, i framtiden behövs inte de kvaliteter som PISA mäter. Sen att vi äldre känner oss ensamma och inte känner igen oss i de yngres värld så har det varit i alla tider. 

Sitter med skridskorna i soffan

På tisdag förmiddag är det allmänhetens åkning i Göransson arena i Sandviken. Då skall jag försöka att för en gång skull utnyttja min friskvårdstimme. Därför sitter jag med mina skridskor på fötterna just nu och försöker få lädret att mjukna lite och forma sig. Finns få saker man kan få så illa skavsår av som skridskor. Skenorna är rätt slöa, eller till och med väldigt slöa, det kommer att bli tufft. Förhoppningsvis har de någon bra lunch den dagen för lite belöning efteråt.

Träning

Ligger på 204 timmar i år och det är en månad kvar. 158 pass på 48 veckor gör  nästan 3,3 pass i snitt. Jag är mycket nöjd med detta, sist jag tränade mer var 1999, innan familj och barn. Det är tre faktorer som ligger bakom resultatet, dels fick vi en fin skidvinter med mycket längdåkning och dels cyklade jag mer än tio mil åtta gånger. Några riktigt långa turer på 15 eller fler mil blev det inte. Sen har det blivit väldigt lite löpträning ungefär 30 mil totalt. Från första maj till slutet på november, det blir drygt 4 mil i månaden. Det finns år jag sprungit tre gånger mer och cyklat dubbelt så mycket mot i år. Men det är inte görligt längre, kroppen håller inte för det, tiden eller viljan finns inte heller. Det jag märker idag i jämförelse med mina bästa år i slutet på 90 talet är att jag är ungefär lika snabb löpare, snabbare skidåkare! Men inte lika stark cyklist. Jag brukade vara relativt minst sämst när det gick uppför, idag är det ingen styrka hos mig längre. Benen är inte heller lika rappa, jag har svårare att trampa fort, lättare att lägga i en tyngre växel. Inte nån gång i år kändes det som att 7 mil på två timmar blankt var inom räckhåll. Jag körde för lugna distanspass siktade på att hålla distansen, de kortare passen blev på mtb, men det är en annan sorts cykling. Låga växlar och hög puls. Det där vägvinnande rullet på landsväg kom aldrig. Snittade alltid minst 30 på distansen men aldrig 32-33.  2014 får bli året med både fart och distans då skall det sitta en 18 milare på 6 timmar! Får ta E4 söderut med vinden i ryggen...

Nattduksbordet

Läste Ester Blenda Nordströms En piga bland pigor. Intressant läsning av en journalistisk pionjär. Blir mest frapperad över okunskapen, vidskepligheten och orenligheten då på 1910 talets landsbygd. Arbetet var förstås hårt, men inte chockerande hårt. Fast för Svenska Dagbladets läsekrets dåförtiden var det så klart en ögonöppnare. Nu läser jag nyutgåvan av Bortom den västra horisonten det är berättelsen om två sundsvallskillar som köpte en gammal segelbåt, rustade den och gav sig ut på en tre år lång världsomsegling i början på 1960 - talet.  För två år sedan såg vi deras båt Lunktentuss färdigrenoverad nere i hamnen. Dag som var med på resan hade renoverat den tillsammans med några vänner. 26 fot är inte mycket, men uppenbarligen tillräckligt. Deras sjömanskap var naturligtvis på en mycket hög nivå, bägge kunde verkligen segling och båtar. Boken är läsvärd, i nyutgåvan är breven hem med i original. Efter den boken ligger två engelska böcker på lut, först ut Generation Kill.

Därför provocerar Kartellen

Jag såg tv programmet Kobra igår, där visades ett långt inslag med Sebbe Staxx och Kartellen. Lustigt nog hade jag tidigare samma dag lyssnat på dem på Spotify. Vad är det som är så provocerande med gangsterromantik? Vad är det som är så provocerande med människor som inte ber om ursäkt för att de har kriminella ideal? Har vi inte sett det tusen gånger redan i film och musikvärlden? Vad är det som gör att de amerikanska rapgiganterna med kriminellt förflutet idag är lika folkkära som Lasse Berghagen?

Här är min analys

När Sebbe går runt på torget i Bagarmossen och förklarar bristen på förebilder, då avfärdar han alla dem som lever ett vanligt liv, först när en snubbe dyker upp i en Ferrari blir det spännande. Han som kör Ferrarin har allt det Sebbe ville ha. I finare förorter bor läkaren och advokaten, klart att barnen där får andra förebilder och gör andra livsval, menar Sebbe. Man kan ha många sakliga invändningar mot hans analys, men det är inte där skon klämmer. Det är att Sebbe på 100% allvar är materialist, de ekonomiska villkoren avgör allt. Människan som produkt av sina omständigheter. Det mitt herrskap är det mest provocerande man kan säga, fortfarande. Det var revolutionärt när Marx sade det för 150 år sedan och det är ytterligt provocerande än idag. De amerikanska gangsterrapparna skulle naturligtvis aldrig häva ur sig något sådant. De hade en tuff uppväxt och allt det där men i slutändan tror de på betydelsen av sina dåliga val. Sebbe menar att barn i utsatta miljöer saknar val, i praktiken. Det är väldigt provocerande för det svenska samhället som ställt upp med förskola, grundskola, gymnasium, kostnadsfri högskola, kuratorer, skolsköterskor, studievägledare, socialsekreterare, barnläkare, hyresreglering, fem veckors semester, pappadagar, föräldrakurser, lagen om anställningsskydd och ytterligare tusen gånger tusen saker som vi alla betalar till.
Men detta saknar betydelse för Sebbe, det är skillnaderna som är problemet för honom.

Drömmen om Palme 

Kartellens låt Underklassmusik inleds med ett Palmecitat

Olof Palme: "De har höga inkomster, en bra slant undanstoppad, de har intressanta och av status fyllda jobb, en och annan dold löneförmån ingår säkert. De bor i rymliga och välutrustade hus med grönområden, trädgårdar och är genom bostadssegregationen garanterade grannar av samma slag. Dom kan unna sig semestrar i fritidshus, båtar eller semesterresor till intressant resmål. Deras barn går kanske just nu och ser fram emot en sommar fylld av språkläger, seglingsturer, ridning och allt vad det kan vara. Och andra sidan har vi alla de människor som lever med knappa ekonomiska marginaler de har år efter år sett sin köpkraft minska. De bor kanske i hyreshus i väntan på nästa stora hyreshöjning, de har inga fritidshus och båtar, och deras ekonomi tillåter inga påkostade semestrar. Deras barn får kanske tillbringa merparten av sommarlovet med att dra runt på gårdarna mellan hyreshusen." 

Det Palme beskriver så föraktfullt, som bara en överklasspojke kan låta när han beskriver medelklassen, det är idag breda samhällsgrupper. Pappa elektriker mamma sjuksköterska, pappa lärare mamma socionom, pappa asfaltsläggare mamma frisörska. Helt vanliga människor på någon korp, fisk, mynt eller soldatväg i valfri svensk stad. Det var breda grupper redan på Palmes tid. Det trista med citatet är att många av barnen till dem som hade det dåligt på Palmes tid, fortfarande har det dåligt. Ett vanligt argument är att Sverige var som mest ekonomiskt jämlikt 1980, alltså ungefär när Palme sade detta. Då hade S regerat  från 1946 till 1976. Ändå pratade han om hyreshöjningar och torftigt liv såsom socialdemokraterna inte varit delaktiga i samhällsbygget. 

Inkomstklyftorna har ökat, så enkelt är det, men fler barn ser fram emot sitt sommarlov idag än på Palmes tid, en större andel av barnen har det bra idag, men det gör bara smärtan värre för de som får gå och dra mellan hyreshusen. Så kommer Kartellen och säger att vi inte kan vara nöjda med detta, ytterligt provocerande förstås. Att de beskriver kriminalitet som ett naturligt svar på detta, det är ju bara löjligt. Samma snack som på 70- talet när flummarna sade att anledningen till att några sitter inne är för att de därute skall känna sig fria. De intagna skrattade rått åt psykologerna och socionomernas verklighetsfrånvända analys och hittade de fördelar de kunde med synsättet och fortsatte som förut.

Salla säger att hip hopen blivit bred, det stämmer bra. Jag har varit på fester där alla har minst fyra år på universitetet och många tjänar fler tusenlappar än de har i skostorlek. Ändå spelar man Kapten Röd, Kartellen och Ken. Jag tolkar det så att det provocerande i budskapet är hur dubbelmoralen punkteras. Å ena sidan bär medelklassen idag på ideal som i internationell jämförelse får anses vara för ekonomisk utjämning och stor offentlig sektor, men man vill inte leva som man lär. Man vill ha ut så mycket som möjligt själv och sätta sina barn i skola med barn som är lika. Så gör alla från vänster till höger idag. För mig är det inte provocerande att Kartellen pekar på detta. Jag blir också provocerad av dem som inte lever som de lär, precis som om de inte hade ett val. Som man sår får man skörda, den logiken gäller för alla.

Gör 27:e novembertestet!

Jag har använt motionsspår året runt sen 1994. Stekheta dagar när knotten flyger in i munnen och svinkalla dagar när Swix grön hugger. Men en sak har varit konstant, slutet av november är det lite folk i spåren. Mörkt, blött, kallt, ibland frostig barmark med hala löv, ibland snö, men ofta för lite snö för att åka skidor. Slutet av mars kan det vara en isskorpa kvar som gör spåret oanvändbart, men det är en annan sak.

Var finns de mest hängivna motionärerna? Gör testet!

1. Spring, gå, skida eller cykla under en timma mellan klockan 17 - 20 i ditt favoritspår den 27 november

2. Räkna hur många personer du möter eller hinner ifatt, varje person räknas bara en gång, olika aktiviteter ger olika poäng.

Poängberäkning

• 3p Löpare, mtb-cyklist, skidåkare
• 2p stavgångare
• 1p fotgängare oavsett klädsel, med och utan hund.

Exempel: du möter fyra personer som går, en stavgångare och fyra löpare. Det blir 4x1+1x2+4x3= 18p

Nu finns det ju folk som intervalltränar eller som bara bär sina stavar, du får själv göra bedömningen hur många poäng de skall få. Möter du en löparklubb så är det förstås bingo men det är i sin ordning. 

Rapportera sedan in ditt resultat i en bloggkommentar, ange när, var och vilket spår du testat. 

Lycka till!