Tre veckor efter semestern och mer energi än på länge, en bra början på hösten. Antagligen beror det på att flytten till huset närmar sig. Det skall bli skönt att få vara ute i sin egen trädgård. Jag har längtat efter att få ta hand om mina egna grejer och få det som jag vill ha det. För att inte tala om att kunna stå på sin egen gård och tvätta cyklarna och kanske äntligen få den där perfektionistiska ordningen på mina verktyg. Hittills har jag alltid behövt ta hänsyn till hyresvärd och de andra hyresgästerna. Men nu blir det andra bullar! Ett rejält skruvstäd, en självgående motorgräsklippare (klippo), en svets, en kompressor och en sandbläster. Möjligtvis kan jag vänta med svets, eller skaffa en mma - apparat för lite grövre grejer. Några tunnplåtreparationer på bilar blir det nog inte. Sen kan jag gräva, spetta, plantera, vattna, spika och rensa det jag vill. Snöskottning? Har aldrig tyckt det varit särskilt tungt eller tråkigt, man ser ju resultatet direkt.
Träningsmässigt har det varit ok, på väg mot den viktiga gränsen 20h den här månaden. Första månaden det här året. Förra året fick jag fem månader med +20h. Men då var det en fin vår och bra skidåkning, i år var det en katastrofvår vädermässigt och en dålig skidvinter. Nu ser jag först fram emot en fin cykelhöst, sen mycket snö och sköna brasor i kaminen.
Nästa vecka startar min 7,5p kurs i enkätmetodik på Umeå universitet, har redan köpt böckerna och läst en bit i en av dem. Det blir kul att läsa lite igen. Med 340 hp i bagaget har det känts som nog i många år, men lusten finns där igen. Nu när jag inte behöver koncentrera mig på andras inlärning går det lättare att läsa tror jag. Den kommer väl till pass i mitt nya jobb som utredare också.
En annan kul grej är att vi kanske blir med Citroen igen, ingen CX men väl en Xantia, arvtagaren till BX. En -94 års modell med tvåliters åttaventilersmotor. En släkting till Kajsa har tröttnat på allt meckel med bil. Jag körde den 2002 när vi gifte oss och i somras vid ett tillfälle. Den luktar Citroen, den har gashydraulisk fjädring och högtrycksbromsar precis som en riktig cittra skall ha. Dessutom är den nästan rostfri och med original aluminiumhjul. Den har lacksläpp i klarlacken, men det gör inte så mycket så länge man vaxar ordentligt. Lustigt nog sålde jag CX:en till en man i Gävle 2003. Jag minns att han var så sympatisk, en riktig citroenist. Bilen på bilden har inget med vår Xantia att göra men det är en likadan det handlar om. Samma färg och fälgar också.
Träningstrenden
Jag måste säga ett par ord om den här
krönikan som ändå är tänkvärd. Inte minst därför att den alltför ofta bemöts så
här. Det är mycket snack om motionsvågen just nu. Alla skall köra klassikern, triathlon, orientera eller cykla, springa marathon och åka längdskidor. Visst det är stort just nu, men sätt allt i perspektiv. Det är 50 000 som kör något av vasaloppen, ca 30 000 som kör något av vätternrundans lopp, några hundra som är med i de största multisporttävlingarna och 30 000 som kör ett marathon. Ponera att ingen kör mer än ett av dessa lopp under ett år. Då är det i runda slängar 300 000 människor som deltar. Av ca 5,5 miljoner människor mellan 20 och 65. Högt räknat är det 5,5 % som är motionärer såpass att de ställer upp i ETT lopp. Men nu talar allt för att en stor grupp av motionärerna är samma som åker runt på många av dessa lopp. Ytterligare många gör en ansträngning, kör sitt lopp och sen aldrig mer. Hur många är det som tillhör den där mycket aktiva gruppen? Jag gissar på cirka hälften. Då är vi nere i mindre än 3 % av befolkningen mellan 20 och 65. Att dessa 3% råkar vara kanske 25% av gruppen 35 - 45 åringar och 75% av den 25% gruppen består av högutbildade, urbana, sociala och köpstarka personer som ser sig själva som alltings mått. Det är de som sätter den mediala agendan, det är hela grejen. Lisa Ström har naturligtvis rätt i att löpartrenden inte är ett problem. Men Mona Masri har lika rätt i att det finns ett osunt drag i allt detta. Budskapet är DU duger inte och de som inte bättrar sig är förstås sämre människor.
Sen om den tränande inte känner så själv eller tycker så om andra spelar ingen roll. Genom det egna beteendet förstärks budskapet. Man skulle kunna kalla det "normativ funktionalism". Men allt har ett slut, jag spår att allt kommer förändras med barnen födda 1985 fram till 1995, i stora drag barnen till dem födda från femtiotalets mitt fram till 60 talets mitt. De barn jag undervisat på gymnasiet. Den infödda datorgenerationen, som redan idag ofta är överviktiga och med dålig kondition. 2020 kommer således löparboomen inte bara vara över utan ersatt av andra trender. Men redan 2030 börjar det vända igen, så lagom till 2035 kommer vi att vara i en ny löpartrend då mina barn vill göra som sina föräldrar. Precis som vi, barnen till Kjell Erik Ståhl, Anders Gärderud, Evy Palm, Bernt Johansson och Sven Åke Nilssons generation utgör motionstrenden idag.
