Humleodling för helsvenskt öl

I princip 100% av all humle som används till ölbryggning i Sverige är importerad. Tyskland, England, USA eller Tjeckien är stora producentländer. I Sverige har vi aldrig varit självförsörjande trots att det var lag på att gårdar skulle ha humleodling från medeltiden och fram till 1860. På 1500 talet importerades så mycket humle att 1/9 av hela svenska järnexportens värde gick åt till humle.

Humle är också en växt som lever väldigt länge. På många av de platser där man en gång odlade humle kan man än idag, två hundra år efter att man aktivt slutade odla den, hitta växten.
För ett par år sedan gjordes en inventering av gamla odlingsplatser baserat på de äldre geometriska kartornas uppgifter från 1600 talet. De visade sig var utmärkta vägvisare än idag. Där man en gång odlade återfinns växten ofta än idag. I regel är det honplantor man hittar, det var de som odlades, hanplantan ger inga kottar och om honkotten pollineras förändras smaken i fel riktning på ölet.
Den här inventeringen gjordes av Els Marie Karlsson Strese vid SLU inom ramen för projektet för odlad mångfald POM. Jag stötte på humleinventeringen i den skrift som framställdes om de äldre geometriska kartorna för att visa på vad de kan användas till idag. Där hade hon skrivit ett kapitel.

Nu är frågan - hur smakar äkta svenskt öl baserat på gamla kornsorter och gamla svenska humlesorter? INGEN har gjort detta i modern tid vad jag vet, upplys mig gärna om du vet bättre.
Den småskaliga odling som bedrivs i Näsum Bromölla på en 1900 tals sort från Sverige, tycker inte jag duger. Den är ju modern, tämjd i växtförädlarens drivbänkar.
Tänk er att dricka ur en trästånka från 1600 talet, samma typ av bryggd som man drack litervis av dagligen för 400 år sen!  Hur smakar det?

Humlen är en stor del av ölets smak, hela eftersmaken beror på humlen, hur förökar man dessa gamla plantor? Jag vet inte, sticklingar? Pollinerade frön från en honkotte? Det går åt mycket humle för att framställa öl, någon större industri tror jag inte på. Däremot skulle det säkert kunna gå att göra en limited edition serie hos t ex Jädraöl. T ex 2000 liter eller 6000 flaskor. Antagligen är det lite av ett pyssel att hitta bra exemplar men jag tror att man gjorde mätningar av de olika sorterna. Vilka som passar till öl vet bryggmästarna.

Nån som vill vara med och odla? Vi behöver kanske 500 kvadratmeter, 100 för humlen och 400 för kornet. Gamla kornsorter finns i genbanken, kanske finns det redan bönder som odlar dem. Nere på Linnés Råshult finns det nån sorts experimentodlingar. Kanske kan de tänka sig att utöka humleodlingen?

Tid för andra saker

Idag är det nitton dagar sedan jag tränade sist, en enveten förkylning hänger sig kvar. Ont i huvudet, snor, hosta, allmän svaghet men ingen feber. Senast jag hade ett så långt träningsuppehåll var i september 2010, samma orsak då. Så vad gör jag istället? Jag har haft mer kontakt med vänner. Jag har målat ett par väggar i förrådet och spacklat i garaget. Sen har jag läst en del. Jag har även hunnit släktforska lite mer. Men framförallt har jag haft tid och inte minst ro att tänka. För det första har jag inte varit så frustrerad som jag vanligtvis blir när jag inte kan träna. Dåligt väder och roligt på jobbet kan vara delförklaringar. Jag vet att det finns alla möjligheter att leva ett gott liv utan träning och det är tydligt att jag faktiskt gör en trade off med andra värden. Ofta får man höra att man får energi av träning och att man orkar mer. Det är sant, men det finns andra saker som ger energi och det finns definitivt saker man försakar med träning. Träning är inte ett universalsvar på existentiella frågor, även om det hjälper många.

Häromdan såg jag en bilannons på Blocket, en brunröd Citroen CX athena 1981 års modell. En exakt likadan bil som den jag ägde 2001 - 2003. Ett starkt habegär uppstod förstås, jag gillade verkligen den bilen. Jag gillade bilden av mig själv i den bilen. Jag gillade den tiden i mitt liv. Så är frågan, kommer jag att känna och uppleva samma saker nu? Nej, är naturligtvis svaret, det mesta har förändrats på tio år. Ändå kan jag inte frigöra mig från tanken att jag skulle vara lyckligare om den där bilen stod i mitt garage. Tänk att få glida fram över franska landsbygden igen, stanna i byarna och dricka kaffe.

Både cittran och Saaben skall få ny olja och filter om 200 mil. På Saaben har vi bytt avgassystem vid 26700 mil, nu bytte de både mellanburk och slutburk. Den skall dessutom ombesiktigas före 15 november. Ett av vinterhjulen på Saaben läckte luft, en stressig morgon körde min hustru barnen till skolan med nästan punka, hjulet förstördes och fick bytas. Nu sitter ett Hakkapeliita 7 på. Riktigt fint, bak naturligtvis, alltid bästa hjulen bak.

Ute på altanen står ett bord ännu oskyddat för vädret, under tak men kondensen lägger sig på det. Idag blir det presenning på. 2 grader varmt och dimma, det kan inte vara mer november än så. Två av fönstren i garaget behöver få sig ett glas, kondensen rinner på det kalla enkelglaset. Det får bli ett jobb för glasmästaren, har inte tid eller ork att fixa det själv nu. Helst vill jag bli klar med förrådet, sen fixa till skidväggen i garaget.

Sen vill jag träna lite igen, nu har jag nått dit att det känns som det kvittar om det blir feber och elände bara skitförkylningen nån gång ger sig. Vet inte om svagheten kommer av sjukdom eller försoffning längre.

På nattduksbordet ligger Hemingways Att ha eller att inte ha, en berättelse som tar sig oväntade vägar och som handlar om just det titeln anger. Vad man väljer att lägga till för substantiv efter titeln får man själv avgöra, det är det som är genialiskt, liksom hur han bygger upp den där insikten.

Undvik Länna Sport

Det här inlägget handlar om en dålig postorderhandlare, Länna Sport. Jag återkommer till förklaringen strax.

Jag älskar postorderhandel eller näthandel som de flesta säger idag. Genom åren har jag handlat från fyra kontinenter, tullat, reklamerat, hämtat på lastkajer och ombud av alla tänkbara och otänkbara slag. Har till och med stämt träff med en lastbil ute på vägen. Böcker, skidor, cyklar, kläder, skor, snorklar, kartor, motorer, bildelar och gud vet vad har jag köpt kontant, på auktion och på avbetalning. Redan för tio år sen var jag en flitig kund på nätet och innan dess var det kataloger som gällde.

Det alla dessa handlare har gemensamt är att de säljer sällanköpsvaror. När man väl bestämt sig för att köpa en sak handlar det om tre saker. Kunskap, pengar och tid. Ju mindre man har av kunskap och tid desto sannolikare är det att man går till en butik som verkligen kan sin sak. Då får man hjälp och det kostar mer. Logiskt.

I den andra ändan hittar man lågprisbutikerna på nätet där man behöver veta det mesta själv, men det är billigt och det tar tid. På senare år har de rena lågprishandlarna på nätet blivit färre samtidigt som de stora lågprishandlarnas kompetens och service ökat. Idag kan man många gånger få sina varor både snabbare, billigare och med kunnigare hjälp från en näthandel än en specialistbutik. Det beror på att specialisterna inte ligger på lager längre. Samtidigt finns det riktiga specialister på nätet som kan ta fram udda varor och hjälpa till med speciella önskemål t ex i udda storlekar.

Det alla postorderfirmor oavsett pris har gemensamt är att de är bra på kommunikation. De bekräftar, de ger trackinginfo på paketet och de talar om om något tagit slut. De är tydliga med när pengar dras och de ursäktar sig om de gjort fel. Många gånger får man en liten godis eller något extra bara för att visa att de bryr sig, "vi ser dig".

Sen  finns det de andra handlarna, firmorna som är som gamla tiders dåliga butiker, bara mellankvaliteter, lite kunskap och service, specialistbutikens höga priser parat med sitt eget smala sortiment. Sen märker de av konkurrensen från nätet, då tar de med sig alla sina dåliga egenskaper och överför dem på ett nytt arbetssätt, näthandel. De tror de kan driva vanlig krämarbutik fast kompletterat med näthandel.

Fallet Länna Sport

Min hustru beställde ett par slalompjäxor från Länna Sport, de drog pengarna och sen tänkte hon inte mer på det. Sen väntade hon på paket. Efter två veckor hörde hon av sig på mail för att fråga vad som hänt, inget svar, efter tre veckor ringer hon. Då visar det sig att Länna Sport betalat tillbaka pengarna efter två dagar, de hade sålt hennes pjäxor i butik innan ordern plockats, sedan hade de inte hört av sig. De kunde bara beklaga. 

Vad hade en riktig näthandel gjort? För det första hade det aldrig hänt, de säljer inte grejer från en butikshylla där kunder plockat med varorna. Om de mot förmodan hade klantat sig skulle de genast maila eller ringa och fråga om de kan erbjuda en likartad vara till samma pris, oavsett rea eller kampanj. Jag vet för det har hänt mig flera gånger. Ibland kan man till och med få en ännu bättre vara till samma pris. 

Den lilla specialisthandeln hade ringt och sagt att det tar två veckor extra för att de råkat sälja sitt par och nu undrar de om du kan vänta på ett par som är på väg från generalagenten eller om du kan tänka dig årets modell i utbyte. De är dessvärre orange istället för rött men du får dem för samma pris plus ett par strumpor.

Så som Länna Sport agerat, så agerar ingen seriös firma, tro mig jag har testat allt. Därför är mitt råd, undvik Länna Sport.  

Några ord om Hemingway

Läste Farväl till vapnen när jag var arton, Den gamle och havet i vintras, Och solen har sin gång i somras och nu Att ha och att inte ha.  Läste väl också novellen Snön på Kilimanjaro under tonåren. Det är min samlade läserfarenhet av Hemingway. Det finns förstås en massa bottnar och lager av förståelse jag inte greppat, men det som slår mig är två saker.

För det första, Hemingway känns så oerhört modern, Och solen har sin gång känns nästan samtida. Detta drönarliv, dessa självförverkligade amerikaner och britter på jakt efter det äkta. Vad är det för skillnad på en amerikansk tjurfäktnings aficionado 1925 och en hipster 2007? Knappast någon. Hade du sagt att du skulle frilansa åt en tidning, åka till baskien för att flugfiska, supa och föraktfullt avfärda alla ickeautentiska turistande landsmän , då hade du knappast varit unik idag. Jag tror att Hemingway förstod det redan då, sökande efter kickar i ett rätt kravlöst liv har inget med äkthet att göra. Han accepterade sitt outsiderskap, men drömde om det äkta. Sen hade han tydligen vissa sidor som var mer äkta än andra, han var bra på att slåss. Själv kallade han det att boxas, men i en ring hade han blivit diskad. En världsberömd författare kan inte smälta in med de lokala fiskarna, det är helt kört. Det förstod Hemingway, men - och här är poängen, det är djupt romantiskt att drömma om det, och det finns inget mer manligt än att vara en drömmare.

För det andra skriver han kantigt, ja nästan pinsamt om kvinnor. Inte nedlåtande, men helt enkelt barnsligt. Han hade ju inget riktigt lyckat äktenskap även om tre av hans fyra äktenskap varade rätt länge. Den romantiska stilen återkommer, om han var en riktig skitstövel tror jag inte han hade kunnat skriva så, oskuldsfullt.

Hemingway var en nörd, han snöade in på olika saker som intresserade honom. Sammantaget är det alltså något väldigt typiskt manligt medelklassigt över hans person och skrivande. Den så omtalade isbergstekniken kan ju mycket väl vara ett resultat av hans bristande förmåga att skriva om känslor, för det klart att han måste haft en massa känslor som han helt enkelt inte kunde fästa på papper. Det man inte kan tala om måste man tiga om, jag tror det fanns ett rätt starkt överjag som censurerade bort mycket. Sen råkade det passa rätt bra med den stil han så gärna odlade.

Framtidens bilar

Det här kommer inte att handla om vätgasbilar, flygande svävare eller annat sci fi utan om hur en realistisk utveckling av bilen bör se ut i närtid, de bilar som presenteras om sex sju år.

Energieffektivitet hos fordonet

1.  Ju tyngre en bil är desto mer energi kommer den att förbruka, att tillverka och att underhålla.  Det finns alltså goda skäl till att hålla nere fordonets vikt. För att hålla ned vikten behöver man minska storleken på fordonet.
2. För att minska bränsleförbrukningen behöver luftmotståndet minskas, för att göra det krävs smalare och lägre fordon. Längden spelar mindre roll, tvärtom kan ett längre fordon med samma frontarea ha lägre luftmotstånd än ett kortare.
3. Ju fortare en bil körs, desto mer bränsle/energi förbrukar den. Framtidens trafik behöver alltså vara långsammare än idag.
4. Elbilar och hybrider är utmärkt, MEN bara under förutsättning att de följer punkt 1,2,3 annars utnyttjar de bara en liten del av sin besparingspotential.
5. Tekniken i motorer och drivlina skall anpassas till behoven inte till drömmar eller lek. Idag har de flesta bilar för hög effekt.

Vad ska tillverkarna göra?

1.  Bygg smalare, lägre och lättare bilar, krocksäkerhet är inte viktigare än miljön. Krocksäkerhet är också en fråga om hastighet och de andra fordonens storlek. På sikt kommer bägge att minska och man kan uppnå god säkerhet trots mindre säkra bilar än idag. Det finns också lätt och smart teknik idag för att öka säkerheten såsom antisladd och avståndsradar. Den yttre trafikmiljön finns det också stora möjligheter att förbättra som vi gjort i Sverige. 
2. Bygg enklare och komfortablare bilar. Idag används mycket av utrymmet till säkerhet, långa deformationszoner och stora avstånd mellan personer i bilen och utsidan. Idag vet vi mycket om säkerhet, det går att bygga annorlunda. Om man bygger för en toppfart på 150 km/h kan man använda komfortablare däck, mjukare fjädring och väghållningen behöver inte vara lika avancerad och dyr. Underhållet minskar, reservdelarna blir billigare och bilägandet blir billigare. Bara för att man bygger enklare behöver det inte bli dåligt. Plåt är tungt, ljuddämpning är lätt. 
3. Bensin och dieselmotorer är billiga att tillverka, ur ett tekniskt perspektiv är det riktig low tech. Kvaliteterna som används är låga. Hur vore det om man höjde ribban ett par snäpp? Byggde enklare motorer med högre kvalitet? Växellådor med fler växlar och elektronisk koppling är också önskvärt. Med den elektronik för motorstyrning som finns går det att spara mycket mer energi. 

Hur ser en bra bil ut 2020?

Tänk er en familjekombi i mellanklassen som t ex Volvo V50 Drive. Gör den 10 -15 cm smalare. Det går eftersom växelspaken mellan stolarna är onödig. Den drivs av en trecylindrig diesel på 75 hästkrafter och 1 liters slagvolym med 200 nm vridmoment. Det gör att motorutrymmet kan göras mindre, smalare och kortare. Bilen väger drygt 1000 kg har hjul i dimensionen 175/82R14. Den är framhjulsdriven, har AC och men inget servo. Vattenpumpen är elektrisk liksom oljepump och dieselpump. Åtta växlar och elektroniskt styrd koppling. Sensorsystemet och farthållaren gör att man enkelt kan ligga i 90 km/h på motorvägen med en förbrukning på 0,27 äkta liter per mil. Utrymmena är optimerade för människorna inuti, ingen gigantisk instrumentbräda. Bromsskivorna är inte ventilerade, det behövs inte vare sig effektmässigt eller för hastigheten. Avgassystemet har inga dubbla utblås eller fräna slutrör. Stereon har inte elva högtalare, däremot finns hörlursuttag. 

Vad hindrar utvecklingen?

För det första behöver tillverkarna ett tydligt regelverk där låg vikt och låg effekt möjliggör bättre vinstmarginaler. Idag lönar det sig att sälja på lull lull och stora motorer till köparen. Skattesystemet måste ha en högre progressivitet, ju tyngre och större bil och motor desto högre avgift. Ju större däck desto högre miljöavgift. Bränslepriserna är idag alldeles för låga för att kunna driva den utveckling vi behöver. I Sverige avgörs mycket av bilmarknaden av tjänstebilsreglerna. Dessa måste tydligt favorisera lättare och motorsvagare alternativ. 

Slutligen

Förbjud dubbdäck i Sverige. De behövs ibland, så mycket är helt klart, men det finns få saker som slår lägre fart för ökad säkerhet. Med moderna dubbfria däck, antisladd och lättare motorsvagare fordon kommer vi att ha en säker trafik ändå. Bilismen visar tydligt på demokratins brister, girighet vinner över klokskap. Hur många hundra miljarder har vi inte plöjt ned i vårt vägnät istället för att påverka bilarna och trafiken? Hur länge har vi inte underlättat för större tjänstebilar? Slutligen måste vi bryta med den trista machoattityd som ofta, men numera långt från alltid, accepteras i bilsammanhang. 

Generation Beige

Jag har tidigare talat om den hopplösa generationen födda mitten av 1950 talet till mitten av 60 talet. Nu är det tid att tala om den beigea generationen, de födda i mitten av 70 - talet och framåt till mitten/slutet av 80 - talet.

Vad kännetecknar den beigea generationen?

Framförallt att de har kommit i kläm mellan två generationer, att de lever utan att vare sig ha särskilt mycket egen erfarenhet av DDR Sverige (som Filip och Fredrik skulle sagt) eller är infödingar i det digitala samhället. De tror att de minns hur det var och de tycker att de tillhör den nya generationen kids med uppkoppling 24/7. I själva verket är de varken eller. De är riktningslösa. I sin jakt på mening och riktning söker de ständigt efter det autentiska, det äkta uttrycket, det man kan hålla fast vid. De är födda med besvikelsen att få höra att allt är möjligt, för att sedan upptäcka att det är det inte. Vi lite äldre visste nånstans innerst inne att det inte är det, från början. Det de inte förstår är att allt har ett pris, för de är inte beredda att betala, plikta eller offra. De vill inte anta EN identitet, de vill inte anta fasta principer annat än politisk korrekthet - för då blir det konflikt med andra och de vill absolut inte ta på sig en auktoritär roll. Allt detta är på många sätt bra! Här har vi äntligen människor med en hyfsad värdegrund.

Sen finns det ju förstås en grupp människor som i sitt sökande gått i rakt motsatt riktning, det är inte en tillfällighet att Sverigedemokraternas ledargarnityr tillhör den beigea generationen. De söker identitet, men de går vilse, de tror vilsenheten beror på att någon förstört för dem. Deras svaghet blir förakt och grymhet..

För gen. beige är allt ytligt. Fram tills nyligen trodde jag att surdegsbakande och retrovurmande hade en i grunden ytlig betydelse för dem, en kul grej, en modenyck, som windsurfing på 80 talet. Men för dessa människor har detta i grunden en viktig roll i deras identitet. När en ytlig företeelse ges en djup betydelse, är det ytligt på riktigt, då är det sorgligt.

När de gav sig ut i världen var den redan antingen för farlig eller för tillrättalagd, det fanns inget mittemellan. Att vara backpacker med ständig uppkoppling hem och laddad mobiltelefon är inte samma sak som att lägga sina sista ören i en telefonautomat  och hoppas att nån svarar.

Har det inte alltid varit så då?

Människor har alltid drömt sig bort, ringaktat ungdomen och hyllat gamla ideal. De yngre får ständigt höra att de inte duger. Till den beigea generationens försvar skall sägas att nästa generation har ännu sämre skolgång. Är ännu fetare och är ännu mer bortskämd med vuxna som curlar dem. De har också haft en hel del otur, den djupa 90 talskrisen drabbade dem hårt i skolan. Arbetslivet förändrades också, kraven höjdes snabbt, samtidigt blev högskola och arbetsförmedling väldigt mycket mera anpassade till dem. Men när de väl kom ut på bostadsmarknaden var det dyrt och vuxenlivet lät dröja på sig. När jag jobbade i skolan såg jag tydligt alla fördelar med den beigea generationen. De var snällare mot varandra, tolerantare,  förhållandet mellan killar och tjejer var mindre spänt än under min uppväxt och de hade en närmre relation till många vuxna än vad vi hade under min skoltid.

Det jag kan sakna när jag umgås med generation beige är att de trots sin ålder, de börjar ju faktiskt bli medelålders, fortfarande saknar "Det", tyngd, auktoritet, självförtroende och den livserfarenhet som man faktiskt kan förvänta. En 37 - åring kan mycket väl fortfarande vara singel, spela TV spel och göra saker man borde vara trött på efter femton år av samma sak. Men icke. En typisk beige kommentar till detta är "man skall göra det man vill, hon/han kanske inte lyckats träffa nån, man behöver inte..." Hela tiden urskuldande och förstående, så snällt och så TRÅKIGT!

Läget i bilfrågan

Igår bytte jag till vinterdäck på Saaben och Cittran. Saabens däck är från hösten 2010 och cittrans från hösten 2012, Nokian Hakkapeliita 5 på bägge. Fyrkantdubb och bearclaw teknologi ger ett säkert fäste. Idag är de uppe i Hakka 8 men då hoppade de över Hakka 6 som inte finns. Nästa år kan vi köra på sommardäcken till Saaben men däremot vill jag byta på cittran. De är från 2006 och väldigt enkla och hårda puckar från Fulda. Made in slovenien. Inget ont i det, men det är definitivt inget premiumdäck.

Saaben tog sig inte igenom besiktningen på grund av att avgassystemet hade ett så stort hål att de inte kunde mäta CO halten korrekt. Detta inträffade senast 2009 med mer dramatik då systemet brakade ned i handen på besiktningsmannen. Tid för byte är bokat, 5 800 kr. Man skulle kunna byta bara sista burken igen, men jag tror att resten av systemet börjar tacka för sig också. Sist bytte jag bara slutburken.

Sen så är det detta med att bilen gått närmare 27 000 mil, är 14 år gammal och har en grön passagerardörr. Bilen funkar hur bra som helst men det börjar kännas som vi skulle kunna ha en nyare bil än så utan att behöva ursäkta oss. Trots allt pendlar jag tusen mil om året i cittran som är 20 år gammal. Vi siktar på att hitta nått nästa år.

Vad skall man då köpa?

Bilar handlar om många saker, framförallt är det en identitets och känslosak.
Här är min lista över kriterier.

1. Den ska vara en 2000 tals konstruktion, inte äldre än 2008 alltså.
2. Det ska vara en tillräckligt stor bil, vi är inga korta människor, även baksätet behöver vara stort nog.
3. Den ska ha minst 120 dieselhästar eller 140 bensinhästkrafter
4. Den ska vara manuellt växlad för låg bränsleförbrukning
5. Den ska vara tvåhjulsdriven
6. Den skall ha drag
7. Den får kosta max 60 000 kr
8. Den får ha gått max 15 000 mil
9. Ingen SUV, ingen minimini buss - tänk Citroen Picasso, Toyota Verso

Några bilar som är tänkbara - kanske i rangordning...

A/ Volvo V70 II kostar i år från ca 85 000 kr, kan komma ner tillräckligt i pris hösten 2014.
B/ Citroen C5 III kostar faktiskt lite mer än Volvon men rasar snabbare i pris, kom 2009.
C/ Peugeot 407, kom 2004, tveksam till kvaliteten, snygg, billig, kanske för gammal konstruktion?
D/ Ford Mondeo gen IV, kom 2008, stor, bättre än tidigare fordar. Rasar snabbt i pris, billig redan nu.
E/ Skoda Superb, för dyr, kan fås för 120 tusen, tror inte på detta, stor nog.
F/ Opel Insignia, ligger väl högt ännu, ca 110 tusen, blir för dyr tror jag.

Sen har vi de bilar jag känner fördomar emot

G/ Toyota Avensis förra generationen antagligen en svinbra bil, meeeen - könlös, lite dyrare, för gammal?

H/ Honda Accord ligger på 90 - 95 tusen just nu, inte könlös, snygg eller ful i bakändan?

I/ Mazda 6, 85 -90 tusen, gillar formen, är den stor nog? Snygg, måste provköras.

J/ Hyundai -enda stora bilen är Santa Fe som faller på punkt 9

K/ Nissan - gör inga större bilar än Qashgai som faller på punkt 9 

L/ Mitsubushi - samma som med Nissan och Hyundai, synd, gillade Galant på 90 - talet.

Bilarna som kanske är ett alternativ men som jag ändå inte tror på

M/ Volswagen Passat, borde kanske stå på A - listan men jag känner inte för den bilen, har aldrig gillat Volkswagen utan boxermotor, sorry!

N/ BMW 5 serie - för dyr, på tok för dyr, bakhjulsdrift? Ja på bana och som lekbil, men trafiken är ingen lekstuga. Imageproblem, antingen vill man leka BMW eller så vill man det inte, jag vill det nog inte. 

O/Mercedes E klass - för dyr, bakhjulsdrift och tokdyra reservdelar samtidigt som kvaliteten faktiskt inte är högre än på andra premiebilar. Största fördelen - storleken, innerutrymmena, komforten. 

P/ Subaru - borde möjligen stå på A - listan, men de är permanent fyrhjulsdrivna allihop!

Q/ Audi - har ingen relation till den svala tysken, för dyr. A6 Ligger på 100 tusen nu, kommer knappast ner till 60 om ett år. Gör ju riktigt bra bilar, men trots allt är det nog fyrhjulsdriften som är grejen med Audi. Och det vill jag inte ha. Ogillar starkt Audi Q7. 

R/ Renault Laguna III en kompromiss på många punkter, lite för liten, lite för dålig kvalitet, inte sportig, inte komfort, billig? Ja, vill ha begär - nej. Borde prova den? Antagligen 

S/ Fiat - har ingen känsla för den bilen, gör de ens en stor kombi?

T/ Lancia - är amerikanska Chrysler under skalet, inga riktiga italienare längre, då kan man skippa det.

Sen finns det andra bilar också, Volvo S80 II, är det en 00 talsbil? Nej menar jag. Gillar den ändå, dyr, stor.

De helt otänkbara

KIA, Chevrolet uteslutet

Alfa Romeo - gillar jag mycket, men inte stor nog eller familjevänlig, känns inte driftssäker.

Så vad säger kristallkulan? Vänta till 2015 eller köpa en 06-07:a och kompromissa med punkt ett?