Nu är konditionsträning populärt, samma människor som köpte surfbräda på 80 talet och golfade på 90 talet skaffade landsvägshoj på 00 talet och nu mtb på 10 talet. Alla kan och vet en massa, myter, forskning och erfarenheter blandas friskt i tidskrifter som Runners World, Bicycling och Outside. Träningsböcker, e- tjänster. personliga tränare och experter på fysiologi och mat svämmar över alla bredder. Behövs det fler råd och tips? Nej, det som behövs är förenklingar och förenkling av träning är jag väldigt bra på. Det har jag sysslat med sedan dag ett, för med mina fysiska och mentala förutsättningar för prestation får det inte vara komplicerat.
KVK - Kontinuitet, Variation och Kebabpizza
Kontinuitet - man måste träna hela tiden, minst två dagar i veckan i snitt. Det gäller alla och det gäller årets alla månader och alla år i livet. Jag började träna för exakt 19 år sedan, den 13 juni 1994 ryckte jag in i lumpen, första kvällen sprang jag för jag visste att det skulle bli mer av det och det var lika bra att sätta igång att träna. Sedan dess har jag kört mellan 100 och 300 pass om året, mellan 100 och 300 timmars träning per år, utan uppehåll, jag räknar heller aldrig styrkegymnastik eller stretchning i träningstiden, bara konditionsträning.
Många som tränar men aldrig gör några framsteg, som aldrig kommer över tröskeln, gör felet att de gör uppehåll, för semester, för jul, för att de reser, för att livet är i vägen eller för att deras favoriserade träningsform bara går att utföra en viss tid på året. Vissa människor har medfött svårt att utveckla sin kondition, kanske tillhör somliga i den här gruppen de människorna. Hursomhelst kontinuitet är grunden för all inlärning, även rent intellektuella saker som matematik och språk kräver kontinuitet. Jag har full respekt för folk som inte tränar, färre borde träna, många tycker det är en plåga, varför plåga sig när man kan njuta? Det finns inget värre än missnöjda människor, sluta träna! Träning är inte för alla. När jag ser de som lägger tid på viktiga saker som att besöka äldre, hjälpa flyktingar eller spela musik för att glädja andra är jag väldigt tacksam för att de finns och prioriterar det framför t ex träning, ni gör ju nåt vettigt.
Variation - kroppen utvecklas av att uppleva förändring. Man skall variera sig med avseende på träningsform, träningsintensitet och distans. Vill man stå hela distansen måste man träna längre och längre pass tills dess man klarar av att arbeta så länge som man tänkt. Vill man springa fort måste man träna på att springa fortare än man gjort tidigare, om man inte varierar sig utan bara springer så fort man kan hela tiden blir man inte snabbare, utvecklingen stannar, det är förändringen som är viktig. Här märker jag att det finns många som får problem, de kör samma hela tiden, utvecklingen tar stopp. Återigen vill jag säga att det är ok att springa sina 9 km på 45 minuter så länge man är nöjd med det och det känns bra. Känns benen lätta och passet är lyckat så kanske det är fel att sträva efter mer, där och då kändes det bra. Alltför många jagar drakens svans efter nya mål, det får man förstås göra men man bör fundera över vad som är viktigt i livet, vad man väljer bort. Det motsägelsefulla är att man blir bättre på det man tränar, varierar man sig alltför mycket får inte kroppen tillräckligt mycket specifik stimulans, jag kallar det Friskis & Svettis - fällan. Tänk alla som kör sex pass träning i veckan, de tränar mer än de flesta, de äter rätt och de utför övningarna rätt. Sen ställer de upp i Vårruset eller ett Stadslopp och presterar långt under vad deras träningsmängd motiverar, de har tränat för lite specifik träning. Det goda är att med bara en kort formtoppning några veckor innan ett arrangemang får de snabbt fina resultat. Minns en boxare som aldrig löptränade däremot körde han massor av boxningsträning, han sprang milen på 40:30 min enligt officiella tidtagningen, med några få löppass hade han väl gjort 37 - 38 minuter.
Kebabpizza - denna den fetaste, onyttigaste och mest förtalade snabbmatsrätten - min favorit! får stå för behovet av återhämtning och tillräckligt med mat. Vila är nödvändigt, på 70 talet när James Fixx skrev om löpning var idealet och hjältarnas träningssätt att springa varje dag. När det kändes tyngre tog man det lugnt, när det gick lättare körde man på. Det var ju rätt såtillvida att de fick kontinuitet, det viktigaste, men variationen var dålig och återhämtningen undermålig. Resultaten var goda, de sprang fort, men hur mådde de? Hur mådde deras kroppar? Kroppen tål mycket, men den utvecklas av vilan. Idag skulle vi säga att de vilade aktivt på 70 talet, de lätta passen var väldigt lätta, men långa. Vilodag i etapplopp på cykel innebär oftast 100 km träning i långsam fart. Men för vanliga människor, som inte är elitidrottare i ordet egentliga bemärkelse, behövs det vila, det behövs mycket vila. Min filosofi är minst två vilodagar i veckan och inte fler än tre träningsdagar i rad. Vila gärna måndag och fredag, efter och före helgens ofta långa pass lördag och söndag. Fredag är dessutom en dag då du ofta är trött vilket ökar risken för olyckor.
Kebabpizzan står också för behovet av att äta, här är det minerad mark, man får inte säga nåt om de med ätstörningar vare sig de är feta eller för smala. Jag tar det enkelt, ät dig mätt på vanlig allsidig kost, inklusive skräpmat, alkohol och godis. Kroppen är slitstark och de flesta har få problem med kosten, lyssna inte på sockerberoendesnacket eller LCHF eller vad det nu är som förespråkas, se bara till att du inte har för mycket mat i magen innan passet för då hamnar allt blod i magen och du mår kass.
Träningsmetoder, träningsmängd, utrustning, träningsfysionomi, näringslära och allt det där som brukar avhandlas då? Gör som du vill! Jag har aldrig någonsin följt ett träningsprogram fullt ut, det närmaste jag kommit var ett som Jonas Colting skrev som var avsett för långlopp på cykel. Med undantag för ett teknikpass med rundtramp så är det ungefär så jag tränar under barmarksperioden, åratal av tester och experiment med träning har lett mig dit.
