fredag 14 juni 2013

Träningsfilosofi KVK

Låt mig börja med att säga att jag är talanglös som idrottare, för lång, för tung, för långsam med för dålig koordination och balans för tekniska idrotter och för dåligt tålamod för koncentrationssporter som skytte. Mentalt är jag inte heller tillräckligt stark/vrickad för att träna mer än 7 -10 h i veckan, sen tycker jag det blir för tråkigt och kroppen för sliten. Men likt humlan gör jag det ändå, tränar,  utan mål eller annan mening än att ha kul och skaka av mig livsstress. Jag har två fördelar som många ändå är avundsjuka på, jag är smal, jag blir inte tjock och jag har antagligen ett hyggligt syreupptag genetiskt annars hade jag inte ens kunnat nå de låga nivåer av fitness jag ändå nått. Senare forskning har visat att det finns människor vars kroppar inte svarar på träning, men det gör min kropp och tillsammans med lågt BMI kan jag uppleva rörelseglädje trots min längd.

Nu är konditionsträning populärt, samma människor som köpte surfbräda på 80 talet och golfade på 90 talet skaffade landsvägshoj på 00 talet och nu mtb på 10 talet. Alla kan och vet en massa, myter, forskning och erfarenheter blandas friskt i tidskrifter som Runners World, Bicycling och Outside. Träningsböcker, e- tjänster. personliga tränare och experter på fysiologi och mat svämmar över alla bredder. Behövs det fler råd och tips? Nej, det som behövs är förenklingar och förenkling av träning är jag väldigt bra på. Det har jag sysslat med sedan dag ett, för med mina fysiska och mentala förutsättningar för prestation får det inte vara komplicerat.

KVK - Kontinuitet, Variation och Kebabpizza


Kontinuitet - man måste träna hela tiden, minst två dagar i veckan i snitt. Det gäller alla och det gäller årets alla månader och alla år i livet. Jag började träna för exakt 19 år sedan, den 13 juni 1994 ryckte jag in i lumpen, första kvällen sprang jag för jag visste att det skulle bli mer av det och det var lika bra att sätta igång att träna. Sedan dess har jag kört mellan 100 och 300 pass om året, mellan 100 och 300 timmars träning per år, utan uppehåll, jag räknar heller aldrig styrkegymnastik eller stretchning i träningstiden, bara konditionsträning.

Många som tränar men aldrig gör några framsteg, som aldrig kommer över tröskeln, gör felet att de gör uppehåll, för semester, för jul, för att de reser, för att livet är i vägen eller för att deras favoriserade träningsform bara går att utföra en viss tid på året. Vissa människor har medfött svårt att utveckla sin kondition, kanske tillhör somliga i den här gruppen de människorna. Hursomhelst kontinuitet är grunden för all inlärning, även rent intellektuella saker som matematik och språk kräver kontinuitet. Jag har full respekt för folk som inte tränar, färre borde träna, många tycker det är en plåga, varför plåga sig när man kan njuta? Det finns inget värre än missnöjda människor, sluta träna! Träning är inte för alla. När jag ser de som lägger tid på  viktiga saker som att besöka äldre, hjälpa flyktingar eller spela musik för att glädja andra är jag väldigt tacksam för att de finns och prioriterar det framför t ex träning, ni gör ju nåt vettigt.

Variation - kroppen utvecklas av att uppleva förändring. Man skall variera sig med avseende på träningsform, träningsintensitet och distans. Vill man stå hela distansen måste man träna längre och längre pass tills dess man klarar av att arbeta så länge som man tänkt. Vill man springa fort måste man träna på att springa fortare än man gjort tidigare, om man inte varierar sig utan bara springer så fort man kan hela tiden blir man inte snabbare, utvecklingen stannar, det är förändringen som är viktig. Här märker jag att det finns många som får problem, de kör samma hela tiden, utvecklingen tar stopp. Återigen vill jag säga att det är ok att springa sina 9 km på 45 minuter så länge man är nöjd med det och det känns bra. Känns benen lätta och passet är lyckat så kanske det är fel att sträva efter mer, där och då kändes det bra. Alltför många jagar drakens svans efter nya mål, det får man förstås göra men man bör fundera över vad som är viktigt i livet, vad man väljer bort. Det motsägelsefulla är att man blir bättre på det man tränar, varierar man sig alltför mycket får inte kroppen tillräckligt mycket specifik stimulans, jag kallar det Friskis & Svettis - fällan. Tänk alla som kör sex pass träning i veckan, de tränar mer än de flesta, de äter rätt och de utför övningarna rätt. Sen ställer de upp i Vårruset eller ett Stadslopp och presterar långt under vad deras träningsmängd motiverar, de har tränat för lite specifik träning. Det goda är att med bara en kort formtoppning några veckor innan ett arrangemang får de snabbt fina resultat. Minns en boxare som aldrig löptränade däremot körde han massor av boxningsträning, han sprang milen på 40:30 min enligt officiella tidtagningen, med några få löppass hade han väl gjort 37 - 38 minuter.

Kebabpizza - denna den fetaste, onyttigaste och mest förtalade snabbmatsrätten - min favorit! får stå för behovet av återhämtning och tillräckligt med mat. Vila är nödvändigt, på 70 talet när James Fixx skrev om löpning var idealet och hjältarnas träningssätt att springa varje dag. När det kändes tyngre tog man det lugnt, när det gick lättare körde man på. Det var ju rätt såtillvida att de fick kontinuitet, det viktigaste, men variationen var dålig och återhämtningen undermålig. Resultaten var goda, de sprang fort, men hur mådde de? Hur mådde deras kroppar? Kroppen tål mycket, men den utvecklas av vilan. Idag skulle vi säga att de vilade aktivt på 70 talet, de lätta passen var väldigt lätta, men långa. Vilodag i etapplopp på cykel innebär oftast 100 km träning i långsam fart. Men för vanliga människor, som inte är elitidrottare i ordet egentliga bemärkelse, behövs det vila, det behövs mycket vila. Min filosofi är minst två vilodagar i veckan och inte fler än tre träningsdagar i rad. Vila gärna måndag och fredag, efter och före helgens ofta långa pass lördag och söndag. Fredag är dessutom en dag då du ofta är trött vilket ökar risken för olyckor.

Kebabpizzan står också för behovet av att äta, här är det minerad mark, man får inte säga nåt om de med ätstörningar vare sig de är feta eller för smala. Jag tar det enkelt, ät dig mätt på vanlig allsidig kost, inklusive skräpmat, alkohol och godis. Kroppen är slitstark och de flesta har få problem med kosten, lyssna inte på sockerberoendesnacket eller LCHF eller vad det nu är som förespråkas, se bara till att du inte har för mycket mat i magen innan passet för då hamnar allt blod i magen och du mår kass.

Träningsmetoder, träningsmängd, utrustning, träningsfysionomi, näringslära och allt det där som brukar avhandlas då? Gör som du vill! Jag har aldrig någonsin följt ett träningsprogram fullt ut, det närmaste jag kommit var ett som Jonas Colting skrev som var avsett för långlopp på cykel. Med undantag för ett teknikpass med rundtramp så är det ungefär så jag tränar under barmarksperioden, åratal av tester och experiment med träning har lett mig dit.




söndag 9 juni 2013

Trädgårdsdax och uppdatering

Nu har jag sått palsternacka, sockerärtor, vaxbönor, dill, spenat, gräslök, persilja, timjan, dragon och purjolök. Förkultiveringen gick väl sådär, tror de fick det för varmt och blött. Salvian tog sig inte alls. Nåväl, nu väntar jag på resultatet, ibland gror allt, andra gånger blir det inget, jorden är i vart fall gödslad och väldränerad. Kirskålseländet är övertäckt med svart duk, ännu mera kommer det bli, satsar på krusbär eller jordgubbar planterat i duken.

I källarförrådet rev jag den uppreglade väggen, golv och takregeln hade ruttnat, bakom plasten växte något, skönt att få väck skiten. Nu är det putsning av vägg som gäller i källaren. Särskilt utrymmet under garaget skulle behöva en genomgång. En dag hoppas jag få tid att snygga till garaget och sätta dit en ny port.

Kursen i organisation och ledarskap är slut nu, lämnade in sista tentan i fredags, mycket jobb med den, först korta enkla uppgifter under hela kursen, sen en storslägga på slutet. Finns både för och nackdelar med det om man säger så. Det var en lärorik kurs för mig som aldrig pluggat sånt tidigare.

Lördagens träningspass om 13 mil blev ett nyckelpass, nu vet jag var kroppen är någonstans, det finns en grund att stå på, nästa pass skall bli en femtonmilare. Minns att jag lovat detta förut, då sprack det pga livets allmänna tidsbrist, sjukdom, etc. vad det nu var. Sitter femtonmilaren kommer artonmilaren, kommer artonmilaren kommer tjugomilaren. Sätter jag ett par pass på 20 mil i år kommer detta att bli ett av de bästa träningsåren någonsin, även om löpträningen haltar(!) pga. foten. Nya dojor är på väg, Saucony Progrid 5.

torsdag 30 maj 2013

Löpare på ljugarbänken

Detta är ett kärt ämne för mig, folk i allmänhet, jag också, gillar att överdriva våra atletiska prestationer. Det hör till lika mycket som att storfiskare och jägare ljuger om sina bedrifter. Att bättra på sanningen lite grand är ju helt ok, självklart ifrågasätter jag inte nån annan, det är ofint. MEN ibland finns det folk som helt distanslöst hävdar att de gjort saker de inte gjort. Den allra vanligaste löparlögnen är att de sprungit milen under 40 minuter.

De vanligaste berättelserna

"Jag spelade fotboll förr och det var löpträning mest hela tiden, en gång sprang vi till kyrkan fram och tillbaka, en dryg mil, det tog 39 minuter, men då var jag ju yngre och hade en jäkla form."

"När jag gjorde lumpen skulle vi springa milen en gång, har aldrig varit så vältränad som då, det där idrottsbefälet körde med oss hela dagarna, jag minns att vi sprang en riktigt solig och dammig sommardag, har aldrig varit så slut som då, men jag klarade det på 40 minuter"

Förklaringarna

Efter att ha jagat de där 40 minutrarna förgäves under många år, har jag funnit följande felkällor, som även gäller många av dem som tror de sprungit milen under 40 min.

1. De har sprungit en kortare sträcka, milspåret var bara 9 km eller tom ännu kortare.
Högbos milspår är t ex 8600 m! 8600m på 39 minuter är t ex milen på drygt 45 minuter, en klart anständig tid, men den kräver bara en tredjedel så mycket träning för att klara och även talanglösa som jag kan nå dit utan större problem.

2. De har sprungit en kortare eller längre sträcka eller ett tufft terrängspår och "översatt" den tiden till platt bana under fina förhållanden. T ex Göta Joggen om 15 km på 80 talet. Gjorde de 65 minuter på 15 km stadsbana så menar de att de skulle klarat 10 km under 40 minuter. 5 minuter på 15 km är 20 sekunder per kilometer. 20 sekunder är mycket, det är 3:20 på en mil. Sen skall vi minnas att vi skall under 40 minuter inte springa 40 exakt. Ligger man på syratröskeln är de där 20 sekunderna tuffa att ta. I vart fall har man aldrig gjort det man sagt att man gjort även om man kanske skulle ha kunnat klara det.

3. Någon har tagit tiden felaktigt eller medvetet sagt fel tid för att stärka moralen, väldigt vanligt i det militära. Det är ju en fin uppmuntran att plussa tiden lite grand. När jag gjorde lumpen var det två personer bland KB/PB som sprang under 40 min, bägge var orienterare, övriga "idrottskillar" sprang på mellan 42 - 47 minuter. Själv tror jag jag sprang på 57 - 58 min första gången, alltså egentligen inte godkänd, men de sade 54:55 för att uppmuntra mig. Andra gången gick det bättre, då sade de 49:50 min. Kanske stämde det, men bara kanske, felkälla 1, banlängden, är osäker. Det var i vart fall en platt grusväg med markerad vändpunkt. 

I ett samtal vill alla bidra med något och milen under 40 minuter är en sådan gräns många känner till. Rent fysiologiskt finns det faktiskt en gräns där, för en ung, normaltränad och normalviktig människa når man mjölksyratröskeln där. Vill man springa fortare måste man träna för att flytta syratröskeln annars kommer man stumna. Vissa har talang, är lätta och har bra syreupptag genetiskt. Vi andra behöver löpträna ca 5 - 6 mil i veckan målinriktat. Det går lite trögare för tjejer för de har oftast lägre syreupptag och något mer kroppsfett, å andra sidan finns det många män som har sämre naturliga förutsättningar än en tjej med talang. Kroppsvikt och benens andel av kroppslängden är av störst betydelse. Tjejer är ofta lättare än killar och har proportionellt längre ben och mindre fötter.

Mitt eget personbästa då?

Jag har bara sprungit 10 km på kontrollmätt bana en gång, Karlstad stadslopp 2009 det gick på 43:58 min enligt officiella resultatlistan. Länge trodde jag att jag sprungit 10 km terräng i Jakobsbergskogen på 41 minuter någonting men så här ligger det till med det. Jag sprang 4 varv på 2,5 km spåret, det tog 41 min någonting. Det är bara det att spåret är ca 2300 m långt, jag sprang alltså 800m för kort. Med min fart hade den verkliga miltiden, om jag orkat i samma tempo, varit ca 45 minuter, räknat på 41:30 min på 9,2 km. Visst banan var tuffare än stadsloppet, det var vinter och tjäle i backen, men det var inte 10 000 m och det var inte fortare än 43:58 hur man än försöker skarva till det. Jag har sprungit de där 9,2 kilometrarna på 42:25 en gång sommartid och det var också rätt bra. Det som var speciellt den där gången på vintern var att jag satte varv två och tre väldigt snabbt, medan första och sista varvet var mera upp och nedvärmning, så egentligen...

måndag 27 maj 2013

Vemod

Förr, när jag jobbade i skolan, då var det här den bästa och värsta tiden. Betygsättning, silly season inför hösten, elever som springer med rester och en stor mängd trötta men glada ungdomar som lutar sig tillbaka efter ett arbetsår. Så plötsligt, en dag, har man haft en klass i undervisning för sista gången, det kanske återstår två lektioner men alla vet att detta är sista gången det är på riktigt. Känslan av tomhet som uppstår när man plockar ihop sina saker och går ner till lärarrummet. Ibland kan det vara rätt skönt, men oftast är det vemodigt.

I lördags fick jag samma vemodiga känsla när min äldsta dotter deltog i GD/GIF Olympiaden, till hösten byter hon skola. Lärare skulle hon byta ändå när det är dags för stadiebyte. Men detta var ett av de sista tillfällena då de gjorde något tillsammans. Fastän hon bara gått i klassen i tre terminer känns det som en lång tid. Flytten från Karlstad innehöll många andra känslor, det fanns inte riktigt utrymme att känna efter, vi var alla upptagna av vårt eget. Nu är det första uppbrottet här i Gävle. Känslan är ett tecken på att det betytt något det som varit, att vi är hemma nu.
Alla dessa barn, 2900 deltagare från hela Gävle och Skutskär. Jag kan verkligen sakna att jobba med ungdomar, det finns få yrken som är så menings- skapande som läraryrket.

fredag 24 maj 2013

Vem skall man tro på?

Olika butikskedjor säljer samma produkt från Kina under olika namn och med olika specifikation. Vilken skall man köpa?

Fakta

Alla har en 3 hästkrafter stark 230 V motor som direktdriver en tvåcylindrig V- blockskompressor. Luften matas till en 50 liters tank. Det finns egentligen ingen orsak till att de inte skulle ha identiska prestanda och väga i princip lika mycket, ändå skiljer mycket mellan vad försäljarna anger.



Så här säger Jula: Stark, oljesmord kompressor för de tyngre arbetena. Utrustad med kraftfullt, direktdrivet 2-cylindrigt V-block. Komplett med manometer, reduceringsventil, säkerhetsventil, backventil samt dräneringsventil. 1-fas. Avgiven luftmängd: 300 l/min. Genomlupen cylindervolym: 412 l/min. Arbetstryck: 8 bar. Effekt: 2,2 kW/3 hp. Varvtal: 2850 rpm. Tankvolym: 50 l. Säkring: 16 A. Spänning: 230 V. Vikt: 44 kg








Så här säger Clas Ohlsson: Portabel oljesmord kolvkompressor med 50 l tank. Direktdrivande motor med V-block 230 V/2230 W, motorskydd med manuell återställning. Max. arbetstryck 8 bar. Genomlupen cylindervolym 412 l/min, fri avgiven luftmängd vid 6 bar 221 l/min. Utrustad med tryckregulator, manometer och två snabbkopplingar. Vikt 48 kg.


Notera att de anger avgiven luftmängd 221 l/min vid 6 bar medan Jula anger 300 l/min vid 8 bar!  Jag gissar att Jula överdriver eller har fått fel uppgifter.







Så här säger Biltema: Kopparlindad med enstegs direktdrivet, oljesmort V-block.
  • Spänning: 230 V/50 Hz
  • Effekt: 3 hp/2,2 kW
  • Strömförbrukning: 10,5 A
  • Varvtal: 2850 rpm
  • Max. tryck: 10 bar
  • Genomlupen luftmängd: 360 l/min
  • Fritt avgiven luftmängd 6 bar: 225 l/min
  • Ljudnivå (LdB): 83 dB(A)
  • Tankvolym: 50 l
  • Mått: 89 x 36 x 74 cm
  • Vikt: 58 kg
Biltemas kompressor väger 14 kg mer än Julas men har samma kapacitet som Clas Ohlssons. 


Swedol säljer ett kit med "samma" kompressor som Biltemas, dessa skiljer sig marginellt från Clas Ohlsson och Jula i design, men under plastskalet över motorn är de lika. Den väger 3 kg mindre än Biltema men ser med undantag för färgen identisk ut. Notera att arbetstrycket är 9 bar.  

Så här skriver Swedol: Volt 230V. dB 97.
Genomlupen cylindervolym l/min 356. Fri avg. luftmängd vid 6 bar l/min 240.
Antal cylindrar 2. Varvtal rm 2850. Max arbetstryck bar 9. Tankvolym l 50.
Bredd mm 830. Höjd mm 670. Djup mm 350. Vikt kg 55. 


Slutligen har vi Verktygsboden med sin egen importserie kallad Pela.

De anger följande: Pela 3 hk-50l är en 1-fas helautomatisk hobbykompressor. Den är utrustad med tryckströmbrytare, manometer, säkerhetsventil, reduceringsventil och två snabbkopplingar, en med max. tryck och en reducerad. Lämplig till renblåsning, sprutmålning och andra lättare jobb.



Notera att Biltema, Pela och Swedol är är exakt samma maskiner i olika märkning. Clas Ohlssons maskin och Jula verkar i sin tur vara identiska, men på pappret har alla samma förutsättningar att prestera. Utan att 
ha provat någon av dessa kan man ändå säga att den som lovar mest, Jula, dessutom är billigast. Medan  Verktygsboden menar att deras maskin är lämplig för lättare jobb, säger Jula att samma maskin passar  tyngre arbeten. Vem skall man tro på? Själv lutar jag åt verktygsboden, de har lite kredibilitet i vart fall. Det får bli en större kompressor!

måndag 20 maj 2013

Bra saker just nu!

Bra saker!

Såg min dotter uppträda på cirkusskolan igår, precis som barnverksamhet skall vara, alla kan vara med efter sina förutsättningar, så långt från gymnastikens attityder man kan komma. Bara glädje och applåder, eloge till lärarna Kalle och Oskar. 

Frisk igen, cyklade i Hemlingby, milspåret är ett lätt, snabbt och roligt terrängspår, hade det inte varit för spångpartierna hade det varit ännu bättre. Mina nya Mountain King II däck har ett bra fäste och rullar mjukt. Upptäckte att "alla" cyklar Race King i Gävle precis som i Karlstad, sen såg jag riktiga spår i leran och tänkte att det åtminstone fanns en vettig mtb cyklist, men det var mina egna spår från förra varvet, hmm. 

Köpte en gräsklippare, det blev tillslut en Mcculloch motorklippare med uppsamlare, inte självgående. Hyggligt pris och klippbredd, sen upptäckte jag att det trots allt är mer lätthanterligt med en lättare klippare på en liten tomt än en tio kilo tyngre självgående, jag är nöjd. 

Äntligen fick vi bort högen med grenar från höstens rensning och trädbeskärning i trädgården, på återvinningscentralen hade de invigt  den nya avdelningen så det gick också fortare än väntat, Tre turer med släp blev det. Varmvattenberedaren försökte jag ju sälja i höstas för 400 kr, folk köper hellre en ny för 8000 kr, nu gick den till skroten. 

Projekt på G

Fortsätta skrapa och måla fönstren, frågan är vilken grön kulör vi skall satsa på, tror det blir till att dra på ett lager vitt i väntan på beslut. Lukten av linolja och terpentin gör garaget mer hemtrevligt. 

Plantera och så i landet. Några säckar gödsel och mull samt ett nät runt behövs. 

Frågan vad som skall ske i den kirskålsrensade bärbuskrabatten, potatis? Sparris? Fler buskar? Hursomhelst behövs markduk och barkmull för att hindra vidare spridning. Hallonrabatten har fortfarande massor med ogräs och hård jord dessutom. 

Marktäckarna jag planterade mellan syrenbuskarna verkar trivas. Tyvärr kostar det en del pengar, jag kan inte ha ett plantpris på 600 kr kvadratmetern, måste hitta billigare alternativ, får dra upp från frö istället. 

Lärdom

Fick reda på att trädet som växer vid vår kompost är ett "Fågelbärsträd" Prunus Avium Vår granne som bott på gatan sedan husen byggdes 1964 berättade det. Det blommar väldigt vackert och rikligt. 

fredag 10 maj 2013

Varför S kommuner ofta har dålig skola

I senaste numret av Dagens Samhälle kan man läsa att av de 50 sämsta skolkommunerna har 72% S styre medan i de 50 bästa skolkommunerna har 80%  borgerligt styre. Hur kommer det sig att det ser ut så här?

1.  ingen skola är bättre än sina elever


Oavsett hur mycket man satsar på skolan genom datorer, pedagogisk fortbildning för lärare och alla andra åtgärder som kostar pengar så är det elevernas resultat som räknas. Vad som är resultat kan diskuteras men i slutändan är det även för progressiva S kommuner graden av självförsörjning hos den vuxna befolkningen som räknas. De indikatorer som pekar på hög grad av självförsörjning överensstämmer rätt väl med de i Dagens Samhälles undersökning. Det här måste S kommuner acceptera, resultat räknas oavsett hur mycket man ogillar Björklund.

2. Föräldrarnas utbildningsnivå är avgörande

Trots alla pedagogiska finter och knep är det föräldrarnas livsvärld som överförs på barnen. Graden av livsvärldens överensstämmelse med den systemvärld skolan har i uppdrag att undervisa barnen i avgör skolans framgång. Jag lånar begreppen från Jürgen Habermas.  Skolan kan med andra ord inte överbrygga skillnaderna mellan två identiska elever där A har välutbildade föräldrar och B har dåligt utbildade föräldrar, A kommer att göra bättre resultat än B om man mäter på en stor grupp av A och B. Skillnaderna förstärks genom hela skolsystemet då avståndet mellan världarna ökar.

3. Det handlar inte om föräldrarnas inkomster eller skolans resurser

Marx tes att basen avgör överbyggnaden är inte tillämpbar på individnivå.
Det har inget med elevens hemekonomi att göra, inte heller med skolans ekonomi. Varje försök att bryta upp elevens livsvärld leder bara till allt starkare motreaktioner från eleven som ju får bekräftat hela tiden att hon inget kan eller vet. I progressiv skolpolitik försöker man ofta hitta lärare som kan lirka upp nyckeln till elevens livsvärld. Generationer av svenska elever har nu mött lärare som skall vara tjenis. Tänk "Tompa" i Torbjörn Flygts bok Underdog. I kommuner med många välutbildade föräldrar är situationen den omvända, här finns en hög grad av överensstämmelse mellan världarna. Här är det ibland läraren som kan vara den med sämst utbildning, här passar inte "Tompa" in. Kommunen kan lägga hur mycket pengar som helst på det de tror ger högre resultat men ändå misslyckas de. Att de sämsta skolkommunerna råkar vara de med låga skatteintäkter betyder här ingenting. De har tom. ett högre index än de förtjänar då deras gymnasieungdomar ofta åker till storstaden och får bättre utbildning där än hemma och därmed drar de upp snittet för påbörjad högskoleutbildning inom tre år.

Att förbättra resultaten i kommuner med dåligt utbildade föräldrar

På kort sikt skall man hela tiden sikta på att anställa så välutbildade pedagoger som möjligt, framförallt i sina ämnen. Det finns ingenting som är mer betydelsefullt, expertis respekteras av alla.

Pedagogerna skall vara tydliga med vad eleven skall kunna och vad de förväntar sig. Uppgifter skall kunna förstås av föräldrar och resultatet skall kunna jämföras med andra elever. Betyg skall sättas efter prov eller inlämningsuppgifter, vad som räknas på betyget skall anges noga i förväg. Formativ bedömning fungerar bra på homogena elevgrupper med högutbildade föräldrar, tänk samhällsvetenskapligt program med kulturinriktning. Det är däremot rena katastrofen på högstadiet i en bruksort.

Den lärare som ofta får hjälpa sina elever att hitta material eller hjälpa dem att förstå material arbetar på fel sätt. Detta är den allvarligaste invändningen mot internet. Elever möter för avancerat material och skolan slutar köpa in material anpassat till eleverna. Been there done that, tyvärr :-(

Skolan måste skilja på vad man gör för att eleven skall bli en god människa och vad skolan gör för att hon skall bli en lönsam samhällsmedborgare. Har man toleransdagar med inbjudna talare, teatergrupp och studiebesök så skall man inte samtidigt ha uppgifter där eleverna skall göra filmer om mobbing och väggtidningar om rasism eller homosexualitet. Går man på teater gör man det för upplevelsen inte för att sedan skriva en text om den. För skolan handlar det mycket om att skilja på vad man gör för att nå högre läroplansmål och vad man gör för att nå kursmål. Var sak är bra i sig och för sig, men inte ihop. Det som sker är att man i praktiken betygsätter elevens livsvärld. Har man ett torftigt medskick hemifrån blir det ett torftigt resultat. Har man ett gott medskick men dåliga kunskaper kanske man glänser på toleransdagarna men sedan faller man tillbaka. Har man ett gott medskick och goda kunskaper väljer man i regel att inte anstränga sig alls eftersom man vet att det är vanlig skola på måndag och då kan man fortsätta vara bäst.
Det är oerhört viktigt med aktiviteter utöver det vanliga, det är bara kultur som kan bryta igenom livsvärlden.

På lång sikt måste skolor vara så attraktiva att även välutbildade föräldrar vill ha sina barn där. För att uppnå det se ovan!