Så här går det nu

Å hur går bilen då?

För mig är detta ingen ironisk fråga när en obekväm tystnad uppstått, utan en i högsta grad relevant och angelägen undran. Svaret är sådär, antisjunkklockan på cittran är slut, alternativt läcker backventilen och bakfjädringen är ehum...hård. Detta måste åtgärdas, men jag vägrar lägga mig på backen ute i kylan om det inte är kris. Bilverkstan är inte att tänka på, äter ju knappast nudlar till lunch för att lägga de pengarna på verkstan. Sen har jag slutat köra som en biltjuv, tar det lugnt, 90 -110, försöker hålla mig på max 3000 varv. Skall se hur mycket mindre bensin den drar. Har hittills kört 61 mil utan att behöva tanka, tidigare körde jag max 61 mil och då var det på ångorna, nu har reservlampan ännu inte tänts, dvs ca 8,5 liter kvar. Knappt 1 liter milen har varit standard i vinter. Det går 65 liter i tanken. Radiomottagningen är sådär, skall kika lite i instruktionsboken och kolla trådar på Citroenakuten om detta.

Träningen då?

Rätt ok, fortsätter med skaten i väntan på att Pölder skickar ett par klassiska skidor i retur, men jag saknar klassisk åkning, det är mera vilsamt. Är skatebädden ojämn får man passa skidorna hela tiden, i synnerhet när det är isigt som nu. Cykelträningen inomhus går hyggligt, känns bra, men det är ju dödligt tråkigt att köra mer än en timme på rulle. Tyvärr finns det risk för tvåtimmarspass om inte våren kommer, möjligtvis att jag försöker knäcka lite skoterspår, dessvärre har jag inga dubbdäck på mtb:n. Tidsmässigt ligger jag bra till, siktar på 200h i år. Det är ca 35% mer än förra året och 10% mer än 2011. Egentligen är det bara att köra som ett bra vanligt år runt 160h men lägga till fyra - fem 3 - 4h pass och tre - fyra 5 -6h pass så är det lugnt. I praktiken behöver alltså ett pass i veckan juni - juli vara minst 4h. Det är inte omöjligt, men i praktiken har det visat sig svårt. Antagligen blir det till att späda ut distanspassen mer över resten av året. Nu väntas mera snö, får köra mera distans på skidor. I lördags joggade jag en halvtimma för första gången sedan i november, kändes ok, tog det lugnt, skall fortsätta att köra en halvtimma lätt en gång i veckan fram till våren kommer.
Skulle vilja kunna köra 13 - 14 mil på typ 4:10, själv, brukar nå till 12 mil på 4h en bra sommar.

Läsningen då?

Fortsätter knipa ett par sidor om dagen i "Och solen har sin gång". Läser kurslitteraturen - boken Kön och organisation är faktiskt rätt bra. Tenta om två veckor, klarade testquizen på första försöket, precis på gränsen , men ändå. Fattar inte att jag inte har mer lust att läsa på kvällarna, tittar inte ens på TV längre.

Varde ljud halleluja!

Lyckades äntligen få igång bilstereon i Cittran. Av en tillfällighet läste jag ännu en tråd på citroenakuten om saknade radiokoder. De tipsade om att det fanns ett datorprogram som kan räkna ut koden från tillverkningsnumret om det var en Blaupunkt originalstereo. Jag monterade loss radion, såg att det var en Blaupunkt, läste koden på sidan, följde programmets instruktioner och matade in de tio siffrorna. Koden som stod i instruktionsboken var fel. Någon gång har radion bytts, det fanns en CE märkning från 1997 på radion, bilen är tillverkad i mars 1993. Numera kan jag köra mina gamla blandband från 90 talets första hälft på väg till och från Sandviken.

På spotify just nu: Kairo Kingdom

Träning: siktar på att kunna cykla 15 anständiga mil 18 maj. Det betyder 100 mils träning tills dess. Det går om jag håller mig frisk och våren inte blir alltför sen. Har varit krasslig sista veckan, ingen skidåkning på tio dagar, imorgon kanske det blir lite skate, vaxade dem ikväll. Behöver en stål och en bronsborste.

Trädgård: Funderade på att börja förkultivera inför sommaren, var ett par månader tidig, får sätta fröna i kruka 1 maj, så kan vi sätta ut dem till midsommar.

Bland övriga begivenheter den senaste veckan hör en tur till Sundsvall, besök hos släkt och vänner, ett rensat avlopp till handfatet i badrummet, byte av vänster kona och frilagerbody i ett XT baknav.

På nattduksbordet: kurslitteratur till organisation - och ledarskapkursen.

Nudlar och cykeldäck

30 paket nudlar = 95 spänn på thaibutiken, en lunch = 3 paket, varje lunch kostar då 9:50 kr. Mina lunchvanor före årsskiftet  kostade 78 kr/dag. Med 21 arbetsdagar i månaden sparar jag 1638 - 200 kr = 1400 spänn. På ett arbetsår gör det 15 500 kr. Nu är jag ju inte riktigt där än, hade elva matlådor för 25 kr st och två kebabdagar a´50 spänn. Men vänta bara!

Fördelen: billigt, ingen risk för viktuppgång, ser ut som en vinthund, solljuset går rakt igenom mina papperstunna kinder, tveksamt om det är en fördel...

Nackdelarna: ensidigt och trist, är alltid hungrig de sista tre timmarna på jobbet, äter mer hemma, näringsmässig härdsmälta med massor av glutamat, palmolja och konstgjorda aromer.

Blir lite nyfiken, kanske skall skaffa en våg, inte för att jag behöver ett BMI under 20 utan för att få reda på om jag är lika tunn som jag känner mig just nu.

Cykeldäck
Jag monterade nya däck på racerhjulen, Michelin Pro 3 på träningshjulen och Pro 4 på finhjulen. Märkliga var att det var så grymt svårt att kränga på däcken på träningshjulen, gick knappt med verktyg, medan det gick med fingrarna på finhjulen. Tror inte det är däcken i sig utan att fälgkanten är aningens för hög på Campagnolo ventohjulen. Fick punktering av verktyget tre gånger, jag är för rutinerad för detta, kan inte vara mitt fel bara måste vara dåliga slangar i kombination med dålig fälgkontruktion. Orkar inte redogöra för fälgbandsproblemen heller, vilken dret säger jag bara. Skall bara köpa tyska grejer eller möjligen kinesiska. Verkar som merparten av ingenjörskåren i västeuropa numera är bättre på uppfinningsstrategi och entreprenörskap än på att göra bra produkter. Vem kan teknik från grunden numera?

Bilunderhåll
På Cittran suger hydraulslangen till pumpen tjuvluft, det yttrar sig genom skum i hydrauloljebehållaren. Risk finns för luftbubblor i bromsarna, fick tipset att linda slangen med vulktejp. Har bytt till riktig slangklämma och köpt tejpen på biltema. Passade på att montera ett nytt oljefilter också, bytte inte olja, men hällde på mer syntetolja. Det är viktigt att inte byta all olja samtidigt till syntet i så gamla bilar som körts sparsamt, då släpper all klägg samtidigt.

Personalen som framgångsfaktor i skolan

I de flesta organisationer anpassar man personalen efter behoven, och då inte bara efter mängden arbetsuppgifter utan också efter vem man faktiskt behöver ha för att uppnå målen. I skolan har man varit ganska ointresserad av de frågorna. Kanske för att man helst vill behålla en dynamisk människosyn även på personalen. Men det är inte helt verklighetsförankrat att tro att samma människor skall vilja vara kvar i skolan i alla år och göra sitt bästa eller att de skall ha något att tillföra.
Varför tycks i stort sett varje ny friskola som etablerar sig genast bli någorlunda framgångsrik? Jag menar att det i hög grad beror på att personalens ålder är låg och tiden de jobbat hos samma arbetsgivare är kort. Eleverna känner att personalen är full av tillförsikt inför framtiden, att de fortfarande har mycket ogjort.

Så här tänker jag:

En skola med 500 elever har ca 50 lärare plus rektorer och stödfunktioner. I många kommunala skolor som tappar elever är hälften av personalen över 50 år, såna skolor har ingen framtid. Punkt! Friskolor kommer att komma dit om tio år, men faktum kvarstår, de har inte heller någon framtid om de inte arbetar aktivt med sin personalpolitik.

Så här skulle nyss nämnda skola behöva arbeta med sin personal:

1. 20 lärare är 25 - 35 år gamla, de befinner sig mellan examen och VAB, skilsmässa och föräldraledigheter. De har massor att lära i yrket, de befinner sig fortfarande i ung vuxen stadiet, de har roligt tillsammans på jobbet och de tillåts experimentera och göra misstag.

2. 20 lärare är 35 - 50 år gamla, de befinner sig på toppen av sin kapacitet, de fortbildar sig, blir arbetslagsledare, blir rektorer, kan jobbet utan och innan och driver skolan. De är kvalitetsgaranten, de begår inga stora misstag och de är föräldrarnas viktigaste kontaktyta. Det viktigaste för den här gruppen är att fortsätta utvecklas och sedan gå vidare till andra uppgifter än att undervisa. Alla kan inte bli rektorer, speciallärare eller yrkesvägledare. Många måste bereda sig på att lämna skolan.

3. 10 lärare är över 50 år. Efter 50 års ålder börjar kapaciteten dala, jag tror de flesta motvilligt erkänner detta. Eleverna känner av att kraften inte är densamma, att engagemanget går på rutin. För att kunna tillföra något krävs att läraren är en extraordinär person. En livserfaren klippa, en personlighet, en vis person. Det är helt arketypiskt. När man blir äldre tar man sig friheter, det större perspektivet gör att man inte längre bryr sig lika mycket om det formella, man har sett förändringar komma och gå. En helt vanlig person blir bara en trött Åsna, som Per Johansson kallar dem. "Det går inte" "Det där har vi provat", cynisk och trött, en energitjuv som inte tillför någonting. Man kan ha 22 års erfarenhet eller ha ett års erfarenhet 22 gånger. De flesta människor tenderar vara mera av den senare sorten.För att hårddra det...

Lärare behöver byta karriär oftare, de behöver kunna komma tillbaka, äldre måste sluta diskrimineras på arbetsmarknaden. I grunden är det enkelt, skolorna måste kommunicera ett personalpolitiskt budskap öppet. Inte bara favorisera yngre lönemässigt som man gjort utan vara tydlig med sina förväntningar, skolan behöver vara en arbetsgivare som alla andra. Är du 42 år och har jobbat som lärare i 15 år då är det dags att fundera på om du verkligen är en så speciell lärare att du kommer att ha något att tillföra om tio år. Är du det minsta osäker, byt jobb, pröva något annat och kom tillbaka om du känner att du är den där speciella personen.

Jag minns vad de sade i armén, har du inte börjat militärhögskolan för att bli major vid 35 års ålder, då har du ingen karriär. Vem säger något liknande till en lärare?

Skidåkning med brutet revben

Barnen har gått tre gånger i skidskola, sista gången var jag med och åkte i barnbacken. Vi hade riktigt roligt, detta skall det bli mer av, ännu roligare är det naturligtvis när barnen åker med sina kompisar. Sen har jag hittat en pjäxa i min storlek med flex 110. Kostar ca 3200 kr, egentligen billigt, men för dyrt just nu. Mina Nordica Vertech 75 från -98 får hänga med ett tag till.

Mina trasiga klassiska längdskidor går i retur till Pölder sport, de reklamerade utan protest. Jag är tacksam över den flotta servicen och den goodwill de visar! Tills vidare blir det skateåkning istället, lika bra det faktiskt eftersom jag bröt ett revben för några veckor sen. Stakåkningen gör fortfarande för ont, jag kommer  inte ens ned i fartställning. Varje gång jag skall ner i bilens förarstol gör det ont. Tummen som jag stukade på nyårsafton känns däremot knappt av alls längre.

Träningen har gått utmärkt hittills, en månad till med skidåkning och rullträning så kommer jag lika flygande ut i cykelsäsongen som 2011. Det som behövs just nu är mer distansträning, åtminstone ett pass i veckan runt två timmar. Två varv skate på Högbos platta 13,6 km spår och en extra runda runt blixtabackarna mitt i passet, helt perfekt.

I fredags upptäckte jag att Umeå universitet mailat mig, de erbjöd en plats på organisation och ledarskap 15p. Jag tackade tacksamt ja, nu blir det ytterligare en matnyttig kurs. Litteraturen är beställd, känns lyxigt att inte behöva låna eller kopiera, bara flippa kortet på Bokus.

NIS plattan sprack

Kör Madshus värstingskidor Nanosonic från 2010. Idag sprack plattan som bindningen monteras på. NIS plattan sprack på båda sidor och bindningen gick tvärt av. Generalagenten kallade det en solklar reklamation, så nu blir det till att kontakta Pölder.

Att sluta som lärare

Snart börjar vårterminen i skolan, för mig är det ett år sedan jag slutade som lärare. Jag får ofta frågan om jag längtar tillbaka - ja det gör jag. Jag saknar eleverna, jag saknar kollegorna, jag saknar att jobba med inlärning, jag saknar att undervisa - att berätta om något jag kan, jag saknar rytmen i skolåret, jag saknar att fundera över varför det vi gör är viktigt. Jag saknar pulsen, tempot och den närvaro i nuet som krävs i klassrummet. Listan är lång.

Vad saknar jag inte? Skoldebatten - alla är experter, politiseringen, polariseringen mellan gott och ont, bristen på historiskt perspektiv. Offerrollen som många i skolan iklär sig, det är alltid brist på allting och allt är omöjligt bara därför. Frälsarglorian - tron på att allt löser sig om rätt person ges rätt förutsättningar. Nej det är ju tyvärr inte så, man jobbar med människor. Listan är kort, somliga skulle påpeka arbetsbördan, ja det är sant, lärare jobbar mer än oss andra, faktiskt jobbar tom en slö och dålig lärare mer än de flesta. Många lärare har aldrig haft något annat kvalificerat jobb, därför gnager ett dåligt självförtroende. Man tror andra är så kvalificerade och arbetssamma, medan man själv jobbar på "barns nivå" med långt sommarlov. Sanningen är att många lärare skulle kunna utföra högt kvalificerade jobb utanför skolan med betydligt högre löner med en mindre arbetsinsats. När folk kommer från andra yrkeskarriärer och börjar som lärare är det ofta tvärtom, de duger inte till lärare, de är inte höggradigt sociala och saknar det tålamod som krävs för att jobba med människor. Samtidigt är de vana att bli respekterade för sina yrkeskunskaper och så möter de elever som främst ser till deras mänskliga kvaliteter som ledare och förebild. En svår omställning.

Sen är det det här med identitet, vem är jag nu? Att vara lärare är en tydlig identitet, alla vet vad man gör. En del har låga tankar om lärare, man ogillar skola, de tycker att lärare är misslyckade typer som får hålla sig till skola medan de som kan på riktigt är ute i "verkligheten". Oavsett inställning vet folk vad man gör, man är dessutom en del av ett kollektiv. Även om det är väsensskilda förutsättningar mellan olika skolor finner sig en riktig lärare sig snart till rätta likt en sjöman som byter båt, havet finns där alltid.  Det är något proletärt med det där, tydlig identitet men tveksam status. Samtidigt gör man något alla efterfrågar och finner nödvändigt, en längre lärarstrejk skulle slå hårt. Var skulle barnen ta vägen på dagarna? Hur går det med deras kunskaper och examen?

Bland alla akademikervänner är det ovanligt att man har en tydlig yrkesidentitet, en ekonom kan göra många olika saker, jurister, HR folk, informatörer osv, alla har luddiga identiteter, de byter oftare arbetsgivare också och inte minst arbetsuppgifter. Som lärare är det svårt att förklara att man gör olika saker och att verksamheten utvecklas, få utanför skolan förstår det. Små förändringar i en skola, tex nya datorprogram eller en ny rutin, drunknar i de stora skeendena. På en vanlig arbetsplats kanske man jobbar fem gånger så mycket för en liten ändring, för man är inte van vid grundläggande förändringar som ny lagstiftning för hela verksamheten. Man springer alltid i en skola, ligger alltid efter, det är en sak jag inte saknar heller, det ständigt dåliga samvetet, att man borde göra mer. Kanske blir jag lärare igen nån gång, det är trots allt ett enormt roligt och inte minst meningsfullt jobb.