Skidåkning

Gävle har fått snö nu och Astrid har gått i slalomskola. Jag har kört längdskidor ett par gånger i Hemlingby med tillhörande lunch i stugan där. Deras sopplunch för 65 kr är så god och prisvärd. Flera sorters hembakt surdegsbröd, stort salladsbord och tre matiga soppor att välja på. Spåret har haft lite tunnt med snö men det är i precis min stil. 2,5 km inga hårnålar och inga mördarbackar. Håller spåren är det bara att staka och diagonala i uppförsbackarna. Nu är det ju rätt många med bristande vallakunskaper som saxar sönder spåren men med bättre snötäcke kommer i vart fall ett av spåren hålla.

Igår provade jag skidstavallen, det är Gävle skidkamraters skidstadion. Det var 13-14 grader kallt och en mindre skateskidtävling pågick. De hade inte dragit några spår utan bara en skatebädd, det gick ok ändå. Stannade och växlade några ord med en funktionär. Hon sade att det var bra träning för balansen, och det stämde. Körde bara 2,5 km spåret, de hade satt grankvistar mellan mötande spår in på stadion, snyggt jobbat.

Astrid har gått tre lektioner på skidskolan nu, efter första lektionen strålade hon, sade att hon älskade slalom. Efter andra lektionen hade hon fått åka lift två gånger, kommit högre upp i backen. Hon gillade inte längre slalom, var rädd. Nu efter tredje lektionen säger hon att hon vill sluta, vi fick avbryta innan den var slut. Jag förstår att gruppen behöver utvecklas snabbare, men för Astrid hade det räckt med att bli uppdragen 20 - 30 m, åka genom några bågar och känna sig duktig, ha kul. Upplägget och hur det nu blev med köer och liftar kan också diskuteras. Allt jag vet är att när barn genomgår en så negativ utveckling. Då är något fel. Fjärde lektionen blev helt perfekt, Astrid var jätteglad, klarade av liften och småttingarna hade backen för sig själva. Ett väldigt bra avslut som tände hennes skidåkarlust igen.

Jag har hunnit med två tillfällen till slalomåkning själv i Hemlingbybacken. Mina gamla icke carv skidor i 2m klassen funkar väl att åka på, men jag har faktiskt beställt ett par såna här från Sport Conrad. 182 cm hyfsat snälla storslalomskidor, inga riktiga racelagg trots namnet.

Stadsutveckling

Nu har jag plöjt ett par böcker om Gävle och promenerat runt och kikat på alla äldre byggnader.

Vad är det som gör att städer var vackrare förr? Var det bara själva husen? Nej, det är lika mycket miljön runt om som förfular. Ta bort flertalet BILAR, ljusskyltarna med lysrör, trottoarpratarna, sophusen i tryckimpregnerat och återplantera alla träden längs esplanaderna så har vi tagit ett första steg. Nästa steg är att styra stadsplaneringen mot fler bostäder i staden, bostäder som är öronmärkta bilfria! Nu till min poäng, bilarna skall bort från innerstaden, men inte bort från våra liv. Varför inte skapa parkeringshus vid in/utfarterna till staden? Ta bort alla parkeringsplatserna i centrum, inför rätten att stå gratis i 10 min överallt istället. Sen är det ett elände med de här gågatorna, ta bort dem och gör riktiga trottoarer istället så att gatan kan användas av cyklister och bilar. Parkeringshusen skall byggas om till bostäder.

Biltullar skall införas som skyddar staden, tullarna skall gå direkt till kollektivtrafiken. Å andra sidan är ju parkeringen gratis under 10 minuter så hämta och lämna går ju utmärkt. På lite sikt skall de största busslinjerna ersättas med spårvagnar. I Gävle som redan har en stark järnvägskultur är det en självklarhet.

Finns det negativa konsekvenser av det här? Nej är mitt svar, inte så länge som bostäder prioriteras framför kontor och affärslokaler. Uppenbarligen råder en obalans just nu, mängder av affärslokaler i centrum står tomma. Inga butiker kommer överleva där så länge som plåtlador i Valbo fortsätter att poppa upp. Det behövs fler människor som BOR i staden.

Så här skulle jag vilja ha biltullen och parkeringsförbud längre än 10 min.

Stadsplanering i Gävle

Tog en promenad på Alderholmen idag. Tittade på de gamla hamnmagasinen, brandstationen, Baltichuset, Gevalia och det nya bostadsområdet längst ut. På hemvägen besökte jag biblioteket och lånade några böcker om staden. Varav en om Gävle centrums historia under 400 år utgiven 1984. Mina slutsatser är så långt, staden har en jäkla potential, fortfarande finns tomma tomter och äldre miljöer värda att bevara. Det nybyggda längst ut var ett dött område, det är av yttersta vikt att göra vettiga saker med de äldre husen. Blir det reklambyråghetto så begår man ett enormt misstag. När allt är färdigrenoverat och upputsat är dynamiken som drog de kreativa näringarna borta och utflyttningen ett faktum. Samtidigt har inga spännande verksamheter råd att flytta in. Då står man där med skägget i brevlådan. Ja vi har sett det förut. Gentryfieringen är vår tids saneringshysteri, lika själsdödande som den som drabbade Sverige och Gävle i synnerhet under 50 - 60 talet. Det behövs mer båtskjul, kanotuthyrare, ateljeer, gallerier, nattklubbar, husbåtar, segelskola, sociala verksamheter, kulturföreningar, musikstudios, ungdomsgård, hantverkare, lättindustri, billiga bostäder och skolor. Det behövs båt och färjelinjer ut i skärgården. Gysinge byggnadsvård får fixa en filial. Till att börja med...

90 talet kom tillbaka!

Nu ett riktigt försvarstal till 90 - talet, utan ironi.

Varför 90- talet var det kulturellt mest värdefulla decenniet sedan 60 - talet.

1. Frihet: de fredstida generationerna födda 1930 - 50 ville inte längre försvara de gamla bastioner som den äldre generationen höll i ett fast grepp ännu 1968 men pensionerade sig från i slutet på 80 talet. Detta gällde hela världen, inklusive Sovjet. Demografin vinner alltid över byråkratin, regel nr 1 i min samhällsanalys. Därför uppstod en rad tomma ytor inom konst och musik.

2. Motstånd: det var fortfarande möjligt att göra uppror eftersom det kollektiva medvetandet växer långsammare än den faktiska friheten. Tänk raveparty, en helt harmlös tillställning där ett fåtal tar droger, men ändå inte fler än på en vanlig nattklubb, polisen och hem och skola gick fortfarande i taket för sånt.

3. Ny teknik: internet, snabba processorer, billiga datorer, grafiska gränssnitt, mobiltelefoner, nya syntetmaterial, timglasskidor, snowboard, cd skiva, brännare...

4. Kommersialismen: att tjäna pengar är inte längre fult eller suspekt, vilket ökar takten på all form av produktion. Den nya kommersialismen känns ännu oförstörd, tänk Bodyshop, tänk en tid när man mindes reklamen.

5. Viljan till förnyelse: ännu fanns tron på att det gick att göra nya saker, inte bara hitta en produkt någonstans på nätet. Nike konstruerade sulor med luftkudde. Idag säljer de bra igen, men vad nytt har de hittat på?

6. Den urbana kulturen slår igenom: folk flyttar inte för att få jobb, de vill uppleva staden.

7. Äventyr och upplevelseindustrin uppstår: första svenska everestexpeditionen, klätterhallar byggs överallt. Cykelindustrin omvandlas av mountainbiken, alla gamla sanningar om cykel prövas. Spabehandling, bungyjump...

8. Musiken: helt ny musik görs inom rap, grunge, dans och shoegazing samtidigt som gamla bra artister som haft ett svårt 80-tal plötsligt uppskattas igen.

9. Latterevolutionen: utbudet av restauranger och nya maträtter exploderar. Plötsligt kan man få en espressokaffe och olivciabatta på ICA.

10. Migrationen: Sverige blir ett multietniskt samhälle, först lite trevande och ovant, sedan en självklarhet.

Vad har vi då fått sedan 2000? Bredare bredband, lättare produkter, mer komfort, AC i bilen, dator i mobiltelefonen, billigare mat, billigare grejer på Biltema, billigare flygresor.

Vi har blivit uttröttade på kommersialism och orkar inte en pryl till. Allt mode är retro, gamla ideal som ordning och reda dammas av. Men vad nytt? Listan ovan skulle kunna göras längre, de sista tio åren har världen bara blivit allt mer likartad. Varför? När det inte finns några gränser slutar man att röra sig i en riktning, man rör sig i ett stim utan att tänka nytt. I den miljön växer ingen livskraftig kultur. Allt nytt blir inom stimmet, dvs återanvändning av det som redan finns.

Första veckan i Gävle

Den 28 december flyttade vi in i vår nya lägenhet vid stora torget, fortfarande står ett dussin flyttkartonger kvar. Vi vet inte om vi har ett förråd eller inte. Det finns ett cykelrum, men det ligger bökigt till. Jag ställde hojen på torget bara för att få den runtflyttad och luftad. Bilen står i ett parkeringshus, det känns lite udda att bära sin pappersinsamling genom köpcentret och ta hissen till bilen. Mera Tokyo än Gävle om man säger så. Återvinningscentralen ligger en bra bit bort, man hänger inte ett par kassar på styret och cyklar med dem. Förstår inte varför de inte har glasigloo och pappersåtervinning närmre eller har jag missat nåt?

Fick en kraschlandning i verkligheten när jag skulle skriva in mig på arbetsförmedlingen i måndags, årets första arbetsdag. Jag hade 50 nummer före mig, personalen bjöd på kaffe men efter 2 timmars väntan var det min tur. Dagen efter var jag på en anställningsintervju, det kändes skönt, ett bra möte.

Träning: sprang en halvtimme i måndags, regn och slask, halt. När vi var på badhuset igår crawlade jag några längder, kommer jag nog göra igen, det var skönt. Nu vill jag åka skidor, på Högbo bruk har de pay and ski, med konstfruset spår. Det var en väldigt fin anläggning, men nästan 60km tor. Med klippkort kostar varje 2h träningspass 85 kr + bensin, det är i saftigaste laget just nu, tyvärr.

Prylar: köpte en ny TV Samsung smart tv, 40 tum, är nöjd så långt, nu behöver jag bara en wifi antenn så kör vi youtube på den! Barnen spelar på sitt nya Wii och bredbandet är installerat. Skall testa våra gamla men snygga datorhögtalare till TV:n, HK soundsticks.

Slutet

Nu är jag avtackad med presenter, blommor, sång och kärleksfulla ord. Det har varit jobbiga dagar den sista tiden, så många avsked, så många människor jag tycker om. All uppskattning har verkligen värmt. Det har gjort det lättare. Nu är jag nyfiken på framtiden igen, nu när ankaret är uppdraget.

På nattduksbordet: Den gamle och havet. Den låg Bakhålls senaste bokpaket. Hemingway i högform, 100 sidor lång men ändå så tänkvärd. Efterordet i Bakhålls böcker är alltid läsvärt, så även den här gången.

Träning: fortsätter med intervallerna på cykeln, nu börjar det märkas att jag behöver fler träningstimmar. Kommer bara snön ordnar det sig i skidspåret, har aldrig gillat cykelträning utomhus på vintern.

Habegär: en grammofon, gärna en grön Rega P3 som jag kan spela mina nostalgiskivor på.

Känslor på upploppet

Packade ihop det mesta av mina skolgrejer idag, träffade min efterträdare och tog ytterligare ett steg bort från en invand tillvaro. I torsdags hade vi sista utvecklingssamtalet på förskolan. Det är mycket sista just nu. Om en månad är det tvärtom mycket av första gången.

Precis i förändringen är det svårt att få perspektiv, men jag har stannat många gånger de senaste åren och värderat nuet. Hela tiden i vetskap om att detta inte kommer att vara. Är ett lyckligt liv mer än en räcka frusna ögonblick?

Jag mötte en gammal kursare förra veckan, för första gången på kanske 15 år. Han påminde mig om den första festen efter den första tentan i Historia A 1993. Han hade inte haft en spikrak resa, då tyckte jag att han hade allt. Nåja, allt en 19 åring vill ha och behöver. Idag var han på samma ställe som jag och han förstod att jag förstod att det vi redan har också är allt som betyder något.

Gävle: på måndag skall huset besiktigas av Anticimex, Kajsa och morsan åker dit.

Träning: dåligt med det senaste veckan, trött och halvkrasslig. Körde ett par intervallpass, benen har svarat bra på höstens upplägg, betydligt starkare. Idag avslutade jag med en minut på 50 km/h, utan att använda sprintmuskler. Men nu vill jag komma ut på längdskidor.