Men så finns det ett växande fenomen, klungvana motionscyklister som vill åka sub 9 timmar eller sub 8 eller tom sub 7. För att åka så fort behöver man snitta 33 km/h 37,5 km/h eller 43 km/h.
Även om rasterna är få och korta tillkommer övriga omständigheter som tar ner medelfarten såsom motvind, backar och hänsyn till gruppmedlemmar med tekniska problem. Därför behöver man köra betydligt fortare när det är lättåkt eller när man närmar sig målet och ser att man kanske ligger på gränsen eller kan få en ännu bättre tid.
Problemet är följande: vägen är nedlusad med andra cyklister, de allra flesta kör betydligt långsammare. I en klunga är det bara tätcyklisterna som ser, övriga bara följer framförvarande. I en tävling eller mindre motionslopp är detta inget problem då det bara finns en klunga, som vanligtvis består av 20 -30 cyklister. De snabbaste startar först och kommer aldrig ikapp någon. Vätternrundan är speciell, det är inte bara många på vägen, alla är dessutom trötta, ingen tränar på dessa distanser. Med tröttheten kommer misstagen. Ju högre fart desto större skada, ju högre fart desto mindre marginaler. Tänk subklungan som kör om en långsammare klunga och utnyttjar mötande fil. Bakom ligger en lång svans med cyklister. Om de sista i svansen inte hinner in i egen fil och det kommer en mötande bil blir det mycket farligt. Man kan argumentera att man är väl förberedd och samtränad och att långsammare cyklister kanske rent av är farligare. Visst, men främst för sig själva.
Därför - en uppmaning till Vätternrundan, om ni vill undvika olyckor, sätt 9h som minimitid. Då behåller man 95% av alla cyklister och gör loppet säkrare för alla.
