måndag 6 februari 2017

Skolpolitik och new public management

Läser Leif Lewins text om skolan som jag finner klok och tänkvärd. Det är viktigt med den historiska bakgrunden till många av försöken att decentralisera politiken. Staten hade vuxit till ett monster som drogs med enorma budgetunderskott under 80 - talet. Det var inte längre hållbart och en annan modell där staten beställde medan andra (företag, kommuner) utförde blev lösningen. Staten ställde krav på hur produkterna skulle vara beskaffade. T ex vad skolbarnen skulle lära sig, målen sattes och sedan skulle det mätas för att se om den levererade produkten höll måttet. Det var ju bara det att utföraren hade fått stor frihet att själv utvärdera sitt arbete. När det blir uppenbart att det fuskades måste staten skärpa sin egen kontroll av det utförda arbetet, på så vis infördes dubbla kontrollsystem.
När systemen ändå inte gav de resultat som efterstävas t ex den rätta socioekonomiska representationen i högre utbildning, införs ytterligare system. De som ska göra jobbet får lägga allt mer tid på att mäta så att kvaliteten kan garanteras. Vilket leder till mindre möjlighet att utföra ett gediget arbete. En negativ spiral.

Vad jag egentligen ville ha sagt


Lewin skriver att den svenska skolan antagligen höll högst nivå runt 1990. Alltså precis när den skulle kommunaliseras. Här har jag en teori som jag inte har hört så många gånger i debatten.
1970 tog de sista i det gamla gymnasiet studenten. På 80 -talet var lärare födda på 1930 och 40 - talet i sin mest produktiva ålder. Det var de som styrde skolan, många av dem hade också gjort en klassresa. På 90 - talet utlöstes ett enormt braindrain från skolan, lektorer på gymnasiet fick plats på svällande högskolor, högstadielärare började jobba på gymnasiet, driftiga personer slutade och skaffade sig en annan karriär samtidigt som grundskolan fylldes på med den hopplösa generationen. Välfärdsårens mellanakt, de födda 1955 - 1965. Förskolelärare, fritidspedagoger och snart sagt varje person med någon form av pedagogisk erfarenhet och stort självförtroende fick plötsligt axla en större rock. Många gånger med ledningens och politikens uppmuntran, här fanns folk utan akademiska manér som var bra på att ta folk och kunde hantera ungarna. De tog över utbildningssystemet och formade det efter sina egna ideal. Mycket i skolan blev hobbybetonat, de lokala kurserna på gymnasiet är kanske det tydligaste exemplet, minns ni dem?

Nu då?

Nu är det vi i generation X 1965 - 75 som styr skolan, barnen till 1930 - 40 talisterna, vi ropar på mera ordning och reda, tidigare betyg och striktare krav. Problemet är bara det att de som idag ska göra jobbet inte längre finns på alla skolor. De som har en god utbildning och har erfarenhet och som vill ha en kunskapsintensiv skola de jobbar ofta på skolor med lite problem och med skolledning som delar deras värderingar. De vill inte jobba med bråkiga ungar med sociala problem under ledning av en rektor som inte delar deras vision. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar