onsdag 13 januari 2016

Svenska småbils & rusdrycksförbundet

Jag har i likhet med så många, killar, i min generation läst Joakim Lindengrens serier och fascinerats av den världen han skapade där Svenska Småbils & Rusdrycksförbundet var ett stående inslag. Det centrala begreppet var "Bizarr", vad som var bizarrt respektive obizarrt var helt avgörande. Hela fenomenet finns väl beskrivet här. Men vad var det som låg bakom detta? Varför uppstod den här världen och varför fick den ett sånt starkt genomslag i vart fall i vissa kretsar?

Ett slags analys

Året är 1987, Sverige är under stark omvandling, statsministern är skjuten, folk har slutat röka, katalysator införs på alla nya bilar, blonderade solariebrända biffar i pastellfärgade linnen finns överallt. Idealet är käckt och sportigt med windsurfing, plastig musik, plastiga fordon och gummitryck på färgglada tröjor. TV kändisar tävlar i hurtighet, banalitet och att ta sig själva på stort allvar. Kort sagt, ytlighet, präktighet och nyhetens behag står högt i kurs. Allt som är gammalt, nött och beprövat ska bort. Det här var innan retrotrenden tio år senare, ett rökfärgat glasbord framför en vit TV och vit skinnsoffa var höjden av elegans. Mest för att det var nytt och stod i kontrast till stringhyllor, teakmöbler och TV apparater med jalusi.

I den här tiden dyker då Svenska Småbils & Rusdrycksförbundet upp, en förening som värnar allt det som är utrotnings och utskrotningshotat. Ett gäng som både röker och dricker, som vägrar befatta sig med allt det nya, som vägrar bli vuxna, som vill fortsätta leka med småbilar. Allt det nya döms ut som "obizzart", yuppisar i gula tröjor och skotskrutiga byxor i nya japanska plastbilar är själva sinnebilden för motståndaren. Den som likriktar, kommersialiserar, säljer ut, lägger ned och skrotar ut allt det som har lite själ. Plastpopens apostlar (Clabbe och Göran) liksom präktighetens (Figge Mögholm aka Sievert Öholm) hånas. Särskilt mycket hånas en stackare vid namn Bo Flodin, Bo har vare sig pengar, utseende eller förstånd att leva det liv han så hett eftersträvar. Han vill vara en av de blonderade populära killarna med plastig stil, men han saknar allt som behövs fast han förstår det inte själv.


Genomslaget

Det här var en tid då folk fortfarande läste mycket serier, den sista serietidningsläsande generationen hade just vuxit ifrån sina Fantomen och Kalle Anka. De som hade ett lite större kulturintresse började naturligtvis läsa lite vuxnare serier. I generationen av sextio och tidiga sjuttiotalister fanns ett behov av en motkultur som inte var kopplat till partipolitik men som ändå hade en slags aktivismens mantel på sig, i det här fallet rökrock och fez. Väldigt studentikost och pubertalt, en liten krets av bättrevetare med gott hjärta som kramar nedläggningshotade bensinmackar istället för träd. Det klart att många kände sig hemma med en gång. Jag har aldrig uppfattat humorn som ironisk, våldsamma överdrifter och kiss och bajshumor är sällan ironiskt, man skrattar hjärtligt, inget kallt ironiskt skratt. 
Alla vi som inte kände oss hemma i ytligheten som fattade att vi aldrig skulle kunna platsa där, som visste att vi bara skulle bli Bo Flodin då, vi läste Lindengren med stort nöje, och vi var många som satte en ära i att ta avstånd, att odla vår originalitet, att göra bisarr till hederstiteln Bizarr. 

söndag 10 januari 2016

Planering pågår för XY500 cyklingen

2016 års XY50 tänker jag mig som en tur i Sandvikens nordvästra hörn. Start och mål vid Jäderfors IP. Turen passerar bland annat Jägarstugan och två små naturreservat som inte besöks så ofta.


XY100 blir Söderhamn utgångspunkten för en tur i Norraladalen och till Bollnäs via Växbo. Hemvägen via Segersta vet jag inget om. Exakt var kontrollerna kommer ligga bestämmer jag när det närmar sig. 


XY150 är mera osäker, helst skulle jag vilja genomföra den i norra Hälsingland. Det ligger rätt långt bort och efter en sån lång och tuff tur ska man inte sätta sig i bilen och köra. Men det kanske går att samordna med något annat, besök hos vänner i Ljusdal t ex. Vägen mellan Naggen och Hagåsen kommer inte bli den på kartan nedan, det är Google maps som inte tar den närmre vägen som faktiskt finns. Hagåsen är ett naturreservat med länets äldsta urskog.

Om det blir någon XY250 återstår att se, helst skulle jag vilja lägga den i Västernorrlands län. Y län har inte fått vara med hittills och det är hög tid att ändra på det.

tisdag 5 januari 2016

Nytt år inget nytt

Nattduksbordet:

I Mika Kuljus bok Tali Ihantala berättas historien om nordens största militära slag 1944. Det är en intressant och medryckande berättelse som befinner sig lite lagom mellan fackhistoria och populärhistoria. Jag gillar Kuljus sätt att belysa problemen med historieberättande. De har många bra historiker i Finland. Den stora frågan, om sovjets offensiv på karelska näset syftade till erövring av hela Finland eller hade ett mer begränsat syfte får inte något svar. Kanske därför att det inte finns något sådant svar. Om jag får spekulera tror jag att offensiven var en prövande, mer begränsad insats som syftade till att återta gränserna från vinterkriget och om möjligt ta ännu mer, kanske rent av nå Helsingfors om det ville sig väl. När Stalin märkte att finnarna inte tänkte låta fronten vika mot hans avdelade resurser lät han saken bero, förstahandsmålet var uppnått.

Just nu läser jag Pete Blabers The Mission, The Men and Me, en slags managementbok men också en personlig berättelse om livet som befälhavare i Delta Force, rapport kommer.

Träning:

2015 blev ett skapligt träningsår, 158 pass och 192 timmar. Det innebär i andra siffror t ex 360 mil cykling, mestadels mountainbike, 32 mil löpning och 20 mil längdskidor. Mest nöjd är jag med att klarat av 3 pass i veckan i snitt och drygt 70 minuter per pass. Mitt vanligaste pass är 70 minuter mtb i Hemlingby där jag cyklar ca 27 km, mestadels på motionsspåren. Inte riktig mtb med andra ord. Å andra sidan blev det en hel del grusväg på landsvägshojen. Längdskidåkningen blev lite av en besvikelse, snön kom sent och försvann tidigt. Det längsta passet blev en tremilare i Högbo, kommunklassikern i ett tungt blött skateföre. Till uppsidorna hörde utförsåkningen i Kungsberget, det räknas förstås inte i träningen, men jag utvecklades och vad bättre är, nu efter tre skiddagar i år är jag där jag slutade sist. Det finns utrymme för förbättring i år. Förhoppningsvis kommer mina nya pjäxor hjälpa till. Det är ställbart flex men 115 -125 är styvt.

Projekt XY500 går i år in på tredje året, målsättningen i år är att genomföra 250 km orienteringen, Förra året genomförde jag en på 150 km, fast det blev 165 med felåkningar. Kontrollerna ska planeras noggrant och banan ska ha Hälsingland som tema. Det betyder start och mål på annan ort än Gävle. Precis som tidigare är det först 50 km i mars-april och sedan 100 km i april-maj. När resten ska genomföras vet jag inte. 25 mil kommer bli en utmaning, jag har visserligen kört Vätternrundan två gånger tidigare men den här grejen är något helt annat. Detta är en upptäcksfärd, en orientering, man kör fel, vägen är dålig, en massa grusväg, vattnet tar slut, man är ensam. Det går inte att jämföra med Vättern som är precis tvärtom, alla känner till varenda backe, vägen är mestadels platt och fin, man har all tänkbar back up och man har draghjälp. Vättern är kort och gott - enklare.