fredag 27 februari 2015

Feltänkande om artilleri

I dagens DN jämförs Finlands och Sveriges militära resurser. På en punkt kommer Sverige fullständigt till korta, artilleri. Sverige har 4 pjäser, Finland har 338 st.

Hur kunde det gå så här? Hur kunde man tänka så fullständigt fel? Inget annat vapenslag drabbades lika hårt som artilleriet, man lade inte bara ned alla regementen utom ett, man tog dessutom pjäserna från det enda regemente som blev kvar.

Tre strategiska misstag i resonemanget vid nedläggningen av artilleriet


1. "Artilleriradar har gjort artilleriet omodernt. Med radarn kan man lokalisera skjutande pjäser inom loppet av sekunder och rikta in sina egna pjäser mot dem eller slå ut dem med flyg innan de hinner omgruppera till en ny plats"

Verkligheten: i de flesta krig som Sverige är inblandat i har inte fienden artradar, han har inte heller flyg och han har sällan kompetensen att skicka tillbaka välriktad eld med egna eldrör i första eldöppnandet. I ett tänkbart krig mot en fiende som har allt detta ovan, tänk Ryssland, så är fortfarande svårigheterna att få fram välriktad eld mot våra skjutande förband avsevärda. Man måste ha egna pjäser som har våra pjäser inom sin skottvidd. Eller så måste man ha flyg redan i luften. Detta förutsatt att man har en välfungerande artradar. Troligen kommer dessa inte finnas i något överflöd då de är både dyra och kräver specialistkompetens. Sedan måste de ha perfekt samband med egna skjutande förband. Ett mycket komplicerat system på ett rörligt stridsfält.

2. "Artilleriet är för långsamt"

Verkligheten: idag väntar man på flyginsatser betydligt längre än vad man behöver vänta på sitt eget artilleri. Gruppering till och med med en gammal manuell pjäs går fortare. Framryckningen med pjäs efter dragfordon går lika fort som andra stridsfordon. Hastigheten hos artilleriet är inte gränssättande för framryckningen, det går utmärkt att hoppa bock med två eller fler skjutande förband.

3. "Artilleri är en dyr och känslig logistikapparat"

Verkligheten: flyg är dyrt och känsligt, artilleri är billigt och driftsäkert. En beräkning av kronor per eldmoment vinner artilleriet. Artilleriet kräver oskyddade transporter av granater, det är känsligt på ett slagfält där man aldrig kan vara säker för fienden. Det här är sant, men erfarenheterna från Irak, Afghanistan och Ukraina talar för att fördelarna överväger riskerna. Alla fordon oavsett deras roll på slagfältet kan bli utslagna, ammunitionstransporter har i vart fall det goda med sig att det går att lösa på ett flexibelt sätt med en mångfald av olika fordon och transportsätt. Varje krig har visat att det går att lösa på ett uthålligt vis.

Generalmisstaget

Allt som är svårt för oss är också svårt för fienden, allt som är en risk hos oss är också en risk hos fienden. Oförmågan att bedöma kriget med sina friktioner som möjligheternas arena snarare än omöjlighetens är det man förlorar krig på. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar