fredag 27 februari 2015

Feltänkande om artilleri

I dagens DN jämförs Finlands och Sveriges militära resurser. På en punkt kommer Sverige fullständigt till korta, artilleri. Sverige har 4 pjäser, Finland har 338 st.

Hur kunde det gå så här? Hur kunde man tänka så fullständigt fel? Inget annat vapenslag drabbades lika hårt som artilleriet, man lade inte bara ned alla regementen utom ett, man tog dessutom pjäserna från det enda regemente som blev kvar.

Tre strategiska misstag i resonemanget vid nedläggningen av artilleriet


1. "Artilleriradar har gjort artilleriet omodernt. Med radarn kan man lokalisera skjutande pjäser inom loppet av sekunder och rikta in sina egna pjäser mot dem eller slå ut dem med flyg innan de hinner omgruppera till en ny plats"

Verkligheten: i de flesta krig som Sverige är inblandat i har inte fienden artradar, han har inte heller flyg och han har sällan kompetensen att skicka tillbaka välriktad eld med egna eldrör i första eldöppnandet. I ett tänkbart krig mot en fiende som har allt detta ovan, tänk Ryssland, så är fortfarande svårigheterna att få fram välriktad eld mot våra skjutande förband avsevärda. Man måste ha egna pjäser som har våra pjäser inom sin skottvidd. Eller så måste man ha flyg redan i luften. Detta förutsatt att man har en välfungerande artradar. Troligen kommer dessa inte finnas i något överflöd då de är både dyra och kräver specialistkompetens. Sedan måste de ha perfekt samband med egna skjutande förband. Ett mycket komplicerat system på ett rörligt stridsfält.

2. "Artilleriet är för långsamt"

Verkligheten: idag väntar man på flyginsatser betydligt längre än vad man behöver vänta på sitt eget artilleri. Gruppering till och med med en gammal manuell pjäs går fortare. Framryckningen med pjäs efter dragfordon går lika fort som andra stridsfordon. Hastigheten hos artilleriet är inte gränssättande för framryckningen, det går utmärkt att hoppa bock med två eller fler skjutande förband.

3. "Artilleri är en dyr och känslig logistikapparat"

Verkligheten: flyg är dyrt och känsligt, artilleri är billigt och driftsäkert. En beräkning av kronor per eldmoment vinner artilleriet. Artilleriet kräver oskyddade transporter av granater, det är känsligt på ett slagfält där man aldrig kan vara säker för fienden. Det här är sant, men erfarenheterna från Irak, Afghanistan och Ukraina talar för att fördelarna överväger riskerna. Alla fordon oavsett deras roll på slagfältet kan bli utslagna, ammunitionstransporter har i vart fall det goda med sig att det går att lösa på ett flexibelt sätt med en mångfald av olika fordon och transportsätt. Varje krig har visat att det går att lösa på ett uthålligt vis.

Generalmisstaget

Allt som är svårt för oss är också svårt för fienden, allt som är en risk hos oss är också en risk hos fienden. Oförmågan att bedöma kriget med sina friktioner som möjligheternas arena snarare än omöjlighetens är det man förlorar krig på. 

söndag 22 februari 2015

Trendspaning och helvetesveckan

Idag läste jag i senaste numret av svenska Bicycling, de hade ett avsnitt som handlade om grusvägscykling. I USA har ju detta varit stort länge och jag hakade ju själv på för några år sen. Projektet XY500 som inleddes förra året ligger naturligtvis så rätt i tiden som det bara kan göra. Även om dess kulturhistoriska del ligger före utvecklingen, men lugn det kommer!

Hur kan jag då veta? Alla tränings och upplevelsetrender följer ett mönster.

A/ Upptäckten av träning och att nå ett träningsmål
B/ Strävan efter att nå nya allt högre mål, klassikern, Järnmannen, multisport
C/ Mognad, nya mål ger ingen mening, man letar efter andra drivkrafter, mindre fokus på prestation, mer på upplevelse, kamratskap eller naturen
D/ Kunskapssökande, det fysiska ligger i bakgrunden, nu handlar det om att lära sig och förstå.

Många av den nya vågens motionärer har gjort hela resan nu. Hela motionsvågen är på väg in i mognadsfasen, nu är det early majority som nått mognad. Vad är nästa steg? Jag tror att sånt som snart kommer bli ännu mycket mera populärt är fågelskådning, fjällvandring och fiske. Kanske även sånt som är rena nördgrejor idag, botanik och insekter. Även om jag har svårt att tänka mig detta som massrörelser så kommer det att komma en lightversion där "alla kan va med".

Helvetesveckan

Nu har jag läst boken "Helvetesveckan". Jag får säga att den påverkat mig och just nu planerar jag för min helvetesvecka, som förstås kommer bli ganska tuff, men inte tuffare än att jag skall klara det. I maj smäller det. Får snabba mig på för snart sitter han där på Skavlan och helvetesveckan är lika vanligt som 5:2.

Så här skriver förlaget på sin hemsida om boken.

" Erik Bertrand Larssens helvetesvecka börjar när du stiger upp klockan 05.00 på måndag morgon. Den slutar klockan 22.00 på söndag kväll, när du går och lägger dig. Mellan de två klockslagen ska du ersätta ditt gamla jag med en bättre och mer medveten version av dig själv.

Vi vet ju så väl vad vi bör göra för att vi ska må bättre, prestera bättre, trivas bättre. Men vi gör det inte. Men om du genomför en helvetesvecka kommer du att märka att det inte alls är så svårt att förändra saker i vardagen. Du ska äta nyttigt. Du ska träna varje dag. Du ska vila effektivt. Du ska lyssna på människorna runt omkring dig. Du ska arbeta koncentrerat. Du ska gå upp tidigt. Du ska lägga dig tidigt. Du ska vara grundlig i allt du företar dig. Du ska sålla bort det oväsentliga. Du ska prioritera rätt. Du ska vara en god medmänniska. Du ska ge. Du ska vara positiv och glad. Du ska vara framåt, offensiv, proaktiv och handlingskraftig. Du ska vara den bästa versionen av dig själv under en vecka. Bara en vecka. Är det lång tid eller kort? - See more at: http://www.forum.se/bocker/psykologi/h/helvetesveckan/#sthash.hOzeL801.dpuf"