söndag 22 juni 2014

Första världskrigets orsaker

Nu så här efter snart 100 år efter den svårbegripliga katastrofen som första världskriget innebar kvarstår de historiska frågorna fortfarande. Varför uppstod kriget? Hur kunde det utveckla sig till en sådan dödsmaskin?

I läroböckerna listas följande orsaker till kriget, allianserna, kapprustning, nationalism och imperialism. Efter kriget föll tre kejsardömen, kolonialsystemet började bryta samman och USA steg fram som den nya världsmakten framför England. Jag tror det är i de effekterna som man skall värdera orsakerna till kriget.

Tre feodalsamhällen föll samman, Österrike - Ungern, Tyskland och Ryssland. tre samhällen som inte alls hunnit med att anpassa sina statsskick till vad det industriella kunskapssamhället krävde. Kriget blev ett sista försök för dåtidens eliter att härska några år till genom krigets undantagslagar och nationalistiska logik. Kapprustningen och imperialismen var samma sida av saken, ett sätt att köpa sig ro från industrialisterna och att flytta makt och kontrollbehov utomlands. För att undvika kriget hade man behövt genomföra stora reformer i demokratisk riktning. Genom kriget och den efterföljande depressionen kom demokratiseringsprocessen att fördröjas. Rösträttsfrågan för män och kvinnor, jordreformer där torpare fick möjlighet att köpa sin jord, arbetstid, lön och pension var frågor som parkerades under kriget.

Jag tillhör alltså dem som menar att socialimperialistiska skäl var avgörande för världskrigets utbrott. Vanliga analyser brukar ta sin utgångspunkt i utrikespolitiken, länder reagerar rationellt på en given stimuli. Har man en allians som hotas så följer man ingånga avtal. Det är ett förenklat sätt att förklara historia. Utan synbara hot ingick man gärna allianser, en slags gentlemannaavtal tecknade mellan kungahus som i hög grad kände varandra och var ingifta i varandra.

Frågan varför kriget blev så blodigt brukar förklaras med att den nya masstillverkade militärtekniken med spränggranater och kulsprutor mötte en föråldrad stridsteknik med massiva frontalanfall. Jag skulle vilja påpeka att kriget inte började så, det började som ett rörligt krig på västfronten, på östfronten var det rörligt hela tiden trots kulsprutor och skyttegravar. Hur kunde man skicka folk i döden på det sättet? Var generalerna usla? Varför försökte de inte med andra metoder? Tyvärr är det så enkelt att respekten för ett vanligt människoliv var noll. Soldaterna tillhörde arbetarklassen, de var dåligt utbildade i skolan, de var dåligt utbildade i strid och generalerna såg på deras död som en samhällelig säkerhetsventil som pyste över. Unga potentiellt arga män som skulle kunna kräva sin rätt i ett civilt samhälle slaktades som kanonmat bokstavligt talat. Det var ingen förlust för samhället så länge de bidrog till nationen. Låt oss tänka oss in i generalens huvud för en stund. Vad skall jag göra om mina planer fungerar? Det blir ett genombrott i fiendens linjer. En soldat marscherar kanske vidare 30 km på en dag, hästar med förnödenheter följer efter. Om anfallet skall kunna följas upp krävs snabbt förstärkningar för att skydda inbrytningens flanker och mängder av förnödenheter. Vägarna var obefintliga genom stridszonen, en provisorisk väg kanske kunde ha ordnats på en vecka eller så. Fram tills dess skulle man behövt ta allt på hästrygg eller burit det för hand. Det tunga artilleriet kunde absolut inte rullas med i gyttjan och de lätta kanonerna skulle varit svåra att ta med men inte omöjliga. Däremot hade granattransporterna blivit mycket känsliga den första tiden. Att rulla upp fronten i sidled för att bredda genombrottet hade varit mycket svårt, lika svårt som att bryta igenom. När tanks användes för första gången i anfall och man faktiskt fick ett genombrott blev det tydligt att man inte alls var beredd på det. Summa summarum, generalerna valde den enklaste lösningen, ingen krävde heller något annat. Dör folk har de inte dött förgäves. 1917 blev det uppenbart att den logiken inte fungerade, soldatmyterier på västfronten och ryska revolutionen förändrade kriget, mest pga ändrad inställning till soldaternas liv. Det är detta vi skall minnas första världskriget för, genom massdöden växte utrymmet för framtida mänskliga rättigheter. Men vem var fienden? Den samhällselit som skapade kriget.

(Nu kanske det här låter väldigt marxistiskt, men det är inte alls meningen. En rationell analys utan skygglappar leder fram till en förklaring som främst lägger skulden hos dem som kunde ha stoppat eländet)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar