måndag 26 maj 2014

Veckorapport 22

Trädgården

Nu har jag planterat ut kronärtskockorna, sockerärtorna och palsternackorna. Tyvärr hade palsternackorna vuxit snabb och dåligt, de stod för varmt helt enkelt, blev bara ett långt skott, tror de får det svårt där ute nu.
Vaxbönorna har inte tagit sig alls i förkultiveringen, grönkålen är på god väg däremot. En andra batch av kronärtskockor är också på gång. Det jag inte hunnit med är att bygga om landet. Det blev för lite tid helt enkelt, för många resor, för många besök och den lilla tid som blev över prioriterades träning.

Träning

Tyvärr fixade jag inte en 15 milare den här helgen, det blev bara 12 mil. Lika bra det, dels hade jag inte hunnit planera XY150 tillräckligt, dels vill jag inte stressa, blir det fint väder till helgen kommer det att gå mycket bättre. Lite dumt att köra 100k och sedan gå direkt på 150. Nu fick jag 121 km på 4h. 15 mil cykelorientering skall gå på 7 timmar, en sådär 21,5 km/h men då är en stor del på grusväg, helst närmare 10 mil. Däremot har jag kört ett par kortare tempopass, först 15 km uppvärmning ut i motvinden, sen hem i hög fart. Sist gick det på 21:17 min, det är drygt 42 km/h. Visserligen i god medvind, men fartkänslan var fin och pulsen under syratröskeln, helt ok så långt. 

Nattduksbordet

Läste Olof Frånstedt Spionjägaren, tyckte den var pratig i tonen och dåligt korrekturläst. Innehållet var intressant, inga större nyheter, men det klart att socialdemokraternas samröre med sovjetunionens kommunistparti och Raul Wallenbergaffären var dyster läsning. I efterhand framstår det nästan som att Contratokarnas verklighetsbeskrivning trots allt inte var så tokig.

Nu väntar en tegelsten, Mikael Holmström, Den dolda alliansen, om sveriges natosamarbete under kalla kriget. Sedan får det bli skönlitteratur, dels har jag inte läst Sorokins senaste Snöstormen, sen vill jag läsa Rosa Liksoms Kupe nr 6, jag tillhör det lilla fåtal som läst allt av henne som översatts till svenska tidigare. Det är något med hennes skrivsätt jag gillar, en slags Leningrad cowboyslitteratur.



tisdag 20 maj 2014

Dugin en farlig människa

I Dagens Nyheter finns en lång intervju med Alexander Dugin. Han beskrivs som Putins ideolog, själv menar han att Putin tagit intryck men att Putin inte drivs av ideologi utan av pragmatism. Nåväl, det må väl vara hur det vill med den saken. Men vad är det som gör att jag tycker Dugin är farlig?

1. Han gör sig till uttolkare av traditionella ryska värderingar, vad som ryms i dem och hur de skall praktiseras. Samma visa som extremister brukar komma med, de sitter på sanningen, den rätta läran. Förtryck i autokratisk stil är vanligt och förekommer i många ickedemokratier, men det är när det kläds i en ideologisk dräkt, det är då det blir omänskligt. När förtrycket inte bara är rått maktbegär utan att du också förväntas känna skam inför dig själv. Likt ett barn som kissat ned sig själv av skräck för sin onda far och sedan tvingas be om förlåtelse innan bestraffningen.

2. Han har en asketisk inställning, internationell isolering, ekonomiska umbäranden och svåra tider är inget som skrämmer honom. Det skrämmer kanske Putin och hans närmaste som drivs av rovlystnad, men inte Dugin som drivs av andra värden. Ryska folket har levt i fattigdom med filtstövlar och borstj i århundraden, är det priset för att upprätta den euroasiatiska drömmen så är han beredd att betala det.

3. Han blundar för övergreppen som redan sker på andra etniciteter inom Ryssland.

Listan skulle kunna göras längre och fyllas på med alla de vanliga problemen med nationalism, religion och intolerans. Det som gör Dugin farlig är att han verkar i en tradition där ett människoliv inte är värt något.

onsdag 14 maj 2014

Veckorapport 20

Trädgården

Jag har planterat bortåt 300 frön, mestadels olika grönsaker, men också en del blommor och perenner. Nu börjar de bli några centimeter. Det betyder också att mitt planerade arbete med att bygga en större sarg runt trädgårdslandet måste genomföras. Jag siktar på en lägre sarg byggt av organowood. Inget tryckimpregnerat i närheten av odlingar. Hallonbuskarna har fått nya trådställningar för stöd. Sen vet jag inte om det blir några hallon i år, kanske är de för gamla de där buskarna. Men det finns plats för fler plantor.

I bärbuskrabatten planterade jag två svarta vinbärsbuskar och en krusbärsbuske. Plasten är inte vacker, Kajsa skulle vilja ha en pallkrage att odla i, funderar på att köpa ett par kragar och sätta jordgubbar i dem. Resten av plasten behöver täckas med barkmull. Vid uteplatsen och husknuten planterade jag tre rosbuskar, en rosa och en vit Polstjärnan och en röd Flammentanz.

Min havtornsbuske av hankön, Romeo, verkar ta sig medan honbusken, Julia, inte alls verkar pigg, snarare döende. Det finns risk att jag får lägga 180 kr på en till planta för att få några bär i år.

Nu i maj är det dags att försöka få tag i humlekloner från Julita för öltillverkning.

Sedan har bigarråträdet blommat fint, möjligen var det för kallt för ordentlig pollinering, men till i år skall det få ett riktigt stort nät som bärs upp av stöttor. fåglarna äter genom nätet annars.

Träningen

På det stora hela är det ganska ok, fick 19 timmar i april, en timme under målet. Tyvärr ser det inte mycket bättre ut nu i maj. Egentligen behöver jag 25 timmar men jag tror att det blir svårt att få till även om en 15 milare är inplanerad helgen 24 -25 maj. Till de bättre nyheterna hör att jag sprang 7,8 km i Hemlingby på 37:30 min vilket är helt ok med tanke på att jag löptränat i snitt två gånger i månaden i år. Hela vintern förstördes av den där skidolyckan då jag sträckte knäet. 

På nattduksbordet

Nu har jag läst ut Fredrik Sjöbergs bok Ge upp idag, imorgon kan det vara försent en berättelse om två konstnärer Olle Ågren och Lotte Laserstein som bägge hamnade i Småland efter kringflackande liv. Mycket läsvärd bok. Historien om Lotte är på många sätt mer tragisk, en världstalang som får upprättelse först efter sin död. Ågren tycker jag mer verkade vara en hopplös person som fick många chanser redan under sin livstid men som inte förvaltade dem.

Fredrik Sjöberg har även varit redaktör för en antologi, Vad skall vi med naturen till? Den belyser människans förhållande till natur, mångfald och naturreservat på ett intressant sätt. Den kom redan 2001, men för mig var det lite av en ögonöppnare att så många akademiker som sysslar med naturvård har en så osentimental natursyn. Jag tror att många som betraktar sig som miljövänner upptäcker att de mest kunniga inte alls är lika intresserade av det omöjliga projektet att konservera eller restaurera naturen till något slags tänkt urtillstånd.

Läste Willy Vlautins senaste, De Fria, en roman som rör sig i ett USA där alla sliter för att överleva men lyckas leva bara lite grand genom att hjälpa varandra. De Fria syftar på namnet på en milisgrupp som förföljer och dödar oliktänkande. De förekommer i mardrömmar som en krigsinvalid på ett sjukhus har. Mardrömmarna återkommer hela tiden och tillslut vet man inte vad som är dröm och verklighet. Övriga karaktärer i boken är personal eller anhöriga till de på boendet. Det dröjer sig kvar en klaustrofobisk känsla som står i kontrast till bilden av "Land of  the free" antar att det var ungefär det Willy ville skapa.

Öl

Köpte nummer 4 av C/O Hops ett svenskt magasin om öl och hembryggning. Tycker det var välgjort men att det märktes att det ännu är en ung tidskrift. Lite pratiga texter, lite ostrukturerad layout, vilket det gärna blir när kreativa AD:s släpps loss, men snyggt och trevlig läsning var det ändå. Det samtida nyvaknade ölintresset befinner sig lite i gränslandet mellan hipster och svenne vilket känns uppfriskande. På svennefronten har man bryggt öl ända sedan Coopers halvfabrikat kom för 25 år sedan. Till det läggs nu hipstertrenden att göra mat från grunden. Nu skall väl sägas att man sällan gör från grunden, få mältar själv, ännu färre odlar sin humle och knappast någon utom bonderöven odlar sitt korn själv. 

söndag 4 maj 2014

XY100 Cykelorientering

Förra lördagen cyklade jag andra delen av projektet XY500. Projektets första del kan du läsa om här. Förra gången hade jag tagit ut koordinaterna i förväg och sedan hoppats på att de var tydliga i verkligheten. Den här gången gjorde jag tvärtom. Först lade jag till några besöksmål längs en tänkt väg, därefter cyklade jag och noterade var kontrollerna ligger bäst. Sedan tog jag ut koordinaterna på kartan. Det blev färre kontroller och mer av en upptäcktsfärd den här gången, det var roligt.

Start hemma på Andersbergsvägen

Kontroll 1 vägskälet Åsberga, där började grusvägen, tystnaden var underbar och min svarta stållångfärdscykel med Schwalbe 32 mm däck gick helt underbart. Campa CX bromsarna funkade fint, mycket bättre än de gamla shimanobromsarna.

Kontroll 2 Gammelsälls naturreservat. Vackra trakter, på vägen dit passerade jag flera småbruk mitt inne i skogen. Sista biten hade en bom som stängde av vägen, men det var enkelt att gå runt, sedan följde två kilometer dålig grusväg fram till reservatet. Det har storblockig terräng med gammal skog. Den har i alla tider varit så otillgänglig att brukande inte varit möjlig. På väg därifrån såg jag en Glada cirkla över ett kalhygge. Sedan var det dags att korsa väg 56, den är inte trevlig att cykla på, men det handlar om kanske 3-400 meter inte mer, sedan åter grusväg.

På väg mot kontroll 3 är grusvägen delvis dålig, men tystnaden och djurlivet gjorde det ändå värt att besöka. Jag såg tre tjäderhönor, de blev skrämda när jag närmade mig med cykeln. Vägen var mycket längre än jag trott, när jag stannade för att kolla kartan var det min tur att bli skrämd av en tjäder, en våldsamt flaxande ljud i den annars tysta skogen. Jag skvatt till ordentligt.
Kontroll 3 Lisselåsklack - ett klapperstensfält. Det var torrt, varmt och dammigt. Uppe på toppen stod tre bilar vid en grillkoja, en grupp kvinnor och barn var där och fikade. Jag ställde ifrån mig cykeln och promenerade upp till klapperstenen.



Efter klacken bär det av neråt kanska kraftigt i flera kilometer, underbar grusvägsåka. Plötsligt passerade jag en skylt med texten källa. Jag tänkte först åka vidare till Valbo innan jag fyllde flaskan, men nu fick jag chansen att dricka gott källvatten. Underbart gott och svalt. Någon hade till och med lagt dit ett par kåsor.






Asfaltsvägen mellan Främlingshem och Årsunda tillhör de trevligaste jag cyklat i Gästrikland, så vackert ute på gärdena, det är begripligt att folk har bott här i tusentals år.

Kontroll 4 Bovik - på vägen hit, storsjöns eget sommarstugeparadis, såg jag en trana glidflyga genom en gles tallskog. Alldeles tyst, sedan kom den ut ur skogen och flaxade iväg med långsamma vingslag. Därefter var det asfalt hela vägen hem via kontroll 5 Överhärde

Det nya arbetssättet med att först välja ut ett par resmål och sedan välja vägar var helt rätt. Ibland tog jag en annan väg än den jag rekat på kartan. Nästa månad är det dags för XY150, femton mil som vore trevlig att genomföra från A till B istället för en stor rundbana. Gärna med mål i Hälsingland.

Kontrollerna XY100

Start Andersbergsvägen
  1. Åsberga vägskäl N 6713950 E 616850 Karta 641 Tierp
  2. Gammelsälls naturreservat N 6705100 E 610850 Karta 641 Tierp
  3. Lisselåsklack N 6703950 E 597020 Karta 640 Hofors
  4. Bovik N 6714400 E 602700 Karta 640 Hofors
  5. Överhärde N 6721800 E 608000 Karta 651 Gävle
Mål Andersbergsvägen