måndag 24 februari 2014

Behovet av cykelkultur

Till helgen 1-2 mars startar den riktiga cykelsäsongen nere i Belgien med Oomlop het Nieuwsblatt och Kuurne-Bryssel-Kuurne. På KBK finns Jonas Ahlstrand på startlistan. Het Nieuwsblatt har ju den mest spektakulära bansträckningen med den superbranta backen "Muur" eller "väggen" som vi skulle kalla den på svenska, sedan passerar cyklisterna flera andra backar som återkommer i Flandern runt sex veckor senare. Varje år drömmer jag om att åka dit och cykla och titta på cykel. Det blåser rätt styggt från havet i det platta landskapet och backarna är både långa och branta med svenska mått mätt. Däremot tror jag kylan framme i april inte är så märkvärdig för en svensk i vart fall.

Belgien är som bekant ett litet land. Den cykeltokiga delen av Flandern som ligger några mil sydväst om Bryssel, är inte större än en vanlig svensk kommun. Sätt en passare i Oudenaarde med 30 km radie så har du alla de berömda "bergen" och byarna där så många flamländska cyklister fostrats. På en karta är det lätt att förstå varför cykel blivit populärt. Vägarna är 3 meter breda och ligger tätt i en naturskön trakt med mängder av byar. Vill man stanna för en fika är det aldrig mer än några kilometer. Begreppet "levande landsbygd" är verklighet där. Avståndsskalan i vägnätet i Sverige varierar naturligtvis, men tänk så här, hur tätt är det mellan ställen där du kan stanna och dricka en öl? Startar man i Gävle är nästa ställe minst 20 km bort. Misstänker att motsvarande mått i Belgien är mindre än 5 km. Danmark är naturligtvis ett större cykelland än Sverige av samma skäl, liksom Tyskland, England, Holland, Italien, Frankrike och Spanien. Nu kanske vän av ordning säger att cykling och öl inte hänger ihop, då säger jag att det gör det, lika mycket som kaffe. Sätt dig på torget i Helsingör en lördagsförmiddag, vid halvelvatiden kommer cyklisterna in. De beställer varsin öl, sitter 20 minuter och cyklar sen vidare. Nu är det ingen halvlitersbägare de sveper utan en 33:a. I Bayern tar de ölen efter turen, men då är det en liter som gäller. Sen cyklar de hem.

I söndags var jag ute och cyklade 4 mil på mtb, det var +5 grader , blåsigt och delvis lite blött. Bristen på distanspass blev tydlig efter en timma. Sedan gick det trögare och trögare, efter 1:48 kunde jag avsluta med blodsockret i knäna. Förra året var utepremiären en hel månad senare. Nu längtar jag efter att få sätta mig i lä, i solen, efter cykelturen, i cykelkläder och dricka en god sval öl medan saltet torkar på kinderna.


lördag 15 februari 2014

Ljuspunkter i gråheten

Förkylningskänslan vägrar lämna kroppen, vädret är grått och blött och det var över en vecka sedan senaste träningen, livet är med andra ord sådär just nu. Men några ljuspunkter finns där.

Daggros
1. Fick mina frön från Impecta och nu står 18 små krukor med Hasselört, Myskmadra och Skogsklematis i fönstret. I kylen ligger två påsar med Daggros och Japansk klätterros på stratifiering. Det blir kul att se om de gror, de skall planteras så att de klättrar på alla stuprör och träd.

     
Japansk klätterros

2. Monterade en ny kedja på mtb:n, har haft den liggande sen i höstas, men så fick jag lite inspiration. Det var gjort på 10 min, Shimano HG- X, den tiodelade kedjan som är riktningsberoende är helt suverän, sån precision i växlingen, tyst är den också.






Finska gardet 1812-1905
3. Var inne på Schildts bokförlag och kollade, där hittade jag en bok om Finska gardet 1812 - 1905. Den fanns på Adlibris för 35 kr, ett fynd för en fin bok på utmärkt papper. Nu ligger den på tur.

4. Läste ut Per Landins Resan till Saaleck, om tre konstnärer som producerade åt nazisterna. Utmärkande var deras skicklighet och hantverkskunnande liksom deras brist på originalitet. Landin problematiserar bilden av nazikonst kontra avantgardism på ett sätt som sällan görs.

5. Beställde nya bromsar och däck till touringcykeln. De gamla shimano cantileverbromsarna är usla, de var billiga, men riktigt så dåliga får faktiskt inte bromsar vara. Det blev ett par campa istället, dyrt men bra och snyggt. Däcken blev Schwalbe Marathon supreme i 32 mm bredd. Lite för smalt för grusväg men förhoppningsvis tillräckligt. Problemet är fälgarna, de tar egentligen bara 28 mm, men jag chansar ändå. Funkar det inte blir det ändå till att bygga nya hjul med bredare fälgar.

söndag 9 februari 2014

Cykelplanering XY500

Hur förbereder man sig kroppsligen och själsligen för att cykla 50 mil? Det är den fråga jag funderar över nu. 10 mil på racercykel en fin sommardag är en sak, det har jag gjort massor av gånger. 30 mil som Vätternrundan något helt annat, det har jag gjort två gånger. Nu är det 50 mil som är i sikte. 500 km varav 15 - 20 mil är grusväg. Jag räknar med att det går att förbereda sig hyfsat för halva sträckan. De förberedande banorna är på 50, 100, 150 och 250 km. Vid sidan av det blir det en handfull träningspass runt 10 - 15 mil. Jean Claude Muzellec som cyklat Paris Brest Paris 1200 km åtta gånger menade att det krävs minst 50 mil i benen innan första 20 milaren. Med mitt upplägg skall det inte vara några problem att få till det innan 250 km turen.

Träningskalender - ungefär så här tänker jag när det gäller distansträningen

Mars 3 - 4 korta distanspass på 90 - 120 minuter för att börja vänja kroppen. 20 mil ute totalt. Förra året blev det bara 50 km ute i mars, året innan 140 km och 2010 också bara 50 km. Med andra ord behöver jag vara lite tuff mot mig själv och träna mera ute än jag brukar göra redan i mars. 

April 3 - 4 träningsturer på 120 - 180 minuter plus 50 km turen, så fort snön är borta och det börjar torka upp lite, eventuellt på mountainbike. Minst 25 mil, totalt ca 45 mil ute. Den träningsmängden har jag haft många gånger tidigare så det bör inte bli några problem.

Maj 2 - 3 träningspass på 70 - 90 km. 100 km + 150 km turerna  Minst 40 mil, totalt 85 mil ute. Återigen kan det blir fråga om att vara hård mot sig själv. 150 km i slutet på maj har jag gjort förut, men om det blir pissigt väder kommer det inte vara njutbart. 

Juni  2 träningspass om 120 - 160 km. 250 km i samband med midsommar är ett upplägg jag filar på. Vi brukar åka till Sundsvall och vad passar bättre än att ta cykeln. 

Juli  Först åker vi till Grekland, sen behövs ett par lite längre pass på 15 - 18 mil när vi kommer tillbaka som förberedelse för 500 km. Det är oklart vilken bansträckning som passar bäst, jag vill inte åka samma vägar som tidigare. Helst vill jag cykla från A - B och inte en rundtur, max 48 timmar räknar jag med. Antagligen är andra hälften av juli eller första veckan i augusti mest realistiskt. Vädermässigt är det ofta fint, ju varmare desto bättre. Dricka och vila kan jag hantera men regn och kyla tär hårt på krafter och motivation. Marginalerna vid tekniska fel och felnavigeringar minskar också om förhållandena är dåliga. Minns Jean Claudes ord "första gången vi cyklade runt Vänern, 400 km, regnade det från start till mål, det var hårt".

När jag cyklade Vätternrundan resonerade jag att halva distansen borde räcka som träning för att genomföra loppet. Jag tycker det stämmer ganska bra. Inför Paris - Brest - Paris är längsta kvalificeringsloppet 600 km. Å andra sidan är de som kör PBP ofta igång redan i maj - juni och kör 60 mil för att sedan bygga på med kvalitetsträning under sommaren för att kunna köra lite fortare. 

Den mentala biten

När man ställer upp i ett motionslopp har man draghjälp, vätskekontroller och får en medalj. Man har betalat och man får en nummerlapp. Allt är upplagt för att man skall genomföra, kanske till och med tänja på sina gränser som under Vätternrundan. Men hur tänker man när man är själv? Ensam? Utlämnad åt enbart de krav man ställer på sig själv?  Jag vet inte hur jag kommer reagera, jag brukar skärpa mig och genomföra även om det är tufft men då har det funnits ett socialt tryck. Det är lättare att avbryta efter 35 mil och säga "ja ja, det gick inte men det var trots allt både längre och tuffare än något jag gjort tidigare". 

söndag 2 februari 2014

Veckorapport 05

Idag kom plusgraderna tillbaka, snöslask ute med jämngrå himmel. Inte roligaste vädret men ändå ett tecken på att vintern inte kommer vara för evigt. Vad passar då bättre än att göra beställningar av fröer och planera odlingssäsongen mer ingående?

Trädgården

På beställningslistan står Kronärtskocka, Krollilja, Pyreneisk lilja, Myskmadra, Hasselört och Ramslök. Tanken är att själv odla upp ett antal marktäckare. Det skall bli kul att se om det funkar, när ett frö kostar ett par kronor men en färdig planta 45 kr och man behöver 40 st, då är det extra kul att lyckas själv. En tanke som börjat forma sig är att byta ut garageporten mot ett par dörrar med glas. På så sätt kan garaget tjäna som drivhus på våren. Ljus och 5- 10 grader redan i februari mars skulle vara perfekt. Garageporten är dålig och behöver bytas. 
Pyreneisk lilja

Bilunderhåll

Bytte olja och oljefilter på Cittran vid 125636 km. Förra bytet var i mars förra året vid 114303 km. 1133 mil på samma olja i en pendlarbil utan turbo är att skämma bort motorn. Även om jag ofta kör ganska fort på motorvägen märktes det att oljan hade mycket kvar att ge, den var långt från svart och rann lätt. 

Saaben fick nytt filter och olja på ny rekordtid! Åkte hemifrån 17:04, 17:15 var jag ute betalad och klar. Kanske berodde hastigheten på att jag bytte på Cittran tidigare samma dag och var uppvärmd. Bytet skedde vid 271185 km. Det förra skedde vid 258273 km, alltså 1291 mil sedan. 40 mil tidigare än längsta bytesintervallen jag haft med den bilen. Nu har vi kört ca 7200 mil sedan vi köpte Saaben för snart fem år sen.

Nattduksbordet

Läste ut Per Landins Sista tangon i DDR - ett PS. Hans essäer och intervjuer med dessa författare både i opposition och i regeringens sold är så nyanserat och inkännande skrivet. Därför passade jag på att låna hans två senaste böcker. Dietrich Eckarts onda öga och Resan till Saaleck. Bägge fanns på kulturrådshyllan på sandvikens bibliotek. Nu riskerar adelsdamerna från 1700 talet att få vänta ett par veckor. Sofie Creutz har jag visserligen kommit en bit in på.

Träning 

Förra helgen gjorde jag misstaget att springa två gånger. Det blev direkt bakslag i rehabiliteringen från skidolyckan. Den här veckan har jag haft ont igen. Cyklingen var ju utmärkt rehab, får hålla mig till det. Senorna på baksidan av vänster knä behöver dra ihop sig mer så inte benet kan översträckas framåt vid löpning.