fredag 10 januari 2014

Veckorapport 01 2014

Sämst

Vi köpte årskort i Kungsberget och har åkt skidor flera gånger redan. Tyvärr lyckades jag ramla i backen och stuka knäet. Nu har det gått från kryckor till en lätt hälta på tio dagar. Jag ser verkligen fram emot att bli bra igen, 14 dar utan träning är påfrestande i synnerhet som jag hade god form i julas.

Cykel

Min vita Monark har fått ett nytt drev på bakhjulet, tidigare satt det ett 18 drev, nu satte jag dit ett 22. Utväxlingen 46x22 är rätt lätt, 21 hade varit bättre men uppför känns det bra. Biltemas hjul har Shimanofattning med tre klackar på dreven FYI. Sedan monterade jag dit ett par vita stänkskärmar som tidigare satt på en tioväxlad Crescent från slutet på 80 -talet. 37 mm däcken passar precis, antagligen är de gjorda för lite sportigare 32 mm däck eller rent av 28 mm. Det är femton år sedan jag sist hade stänkskärmar på monarken...

Finhjulet bak till mountainbiken fick nya maskinkullager. Mavic crossmax enduro har en mycket enkel konstruktion där man lätt kan byta lagren. Det är bara att knacka dit dem med en passande hylsnyckel och en hammare. Dessvärre är justeringen av lagerspänningen rätt grov vilket gör att risken för att de glappar upp eller rullar trögt är stor, nu fick justerskruven en droppe gänglåsning. Ett par av ekrarna var lösa men med den speciella plastnyckeln till Mavics raka ekrar var det enkelt att spänna dem.

Nattduksbordet

Nu har jag läst ut Generation Kill och With The Old Breed. Den första har blivit en dramadokumentär succéserie för TV och den andra en bestseller i många utgåvor. Irakkriget 2003 och USA:s krig mot Japan i Stilla Havet under andra världskriget, bägge behandlar Marinkåren. Jag har läst många krigsskildringar tidigare men bägge står ut genom sin realism för att inte säga naturalism. Ingen av dem tar nån särskild ställning till kriget på en politisk nivå. Det är krig som sådant som beskrivs, man  kan svårligen säga att det är värt att kriga. Det är 25 år mellan att böckerna kom ut, den ena är ett stycke journalistik den andra en mera biografisk beskrivning. Tidsskillnaden och perspektiven är olika, trots att Sledge var i 60 års åldern när With the Old Breed kom ut har den en slags oskuldsfull inramning. Rolling Stones journalisten Wright låter däremot cynismen komma fram. Generation Kill behandlar den nya sortens krig där styrkeförhållandena är helt assymetriska, en undflyende irakisk fiende som endast i undantagsfall lyckas döda mer än en handfull soldater. De amerikanska soldaterna räknar med att överleva, de har oddsen på sin sida. 3000 döda amerikaner på flera års krig i Irak kan jämföras med 7000 döda på tre månader på EN ö i stilla Havet. Frontsoldaterna i Stilla Havskriget räknade inte med att klara sig oskadade. De talade om miljondollar skadan som gjorde att de slapp kriget men inte blev lemlästade. Soldaterna idag är yrkessoldater medan flertalet av marinkårssoldaterna under andra världskriget var värnpliktiga. Det finns något i den här obalansen mellan de egna förlusterna och fiendens förluster som gör modern krigföring än mer oetisk. Kanske är det därför de psykologiska skadorna blivit allt värre. Allt tyder på att självmorden bland soldaterna är lika många som antalet döda i strid även för irakkriget. Efter vietnamkriget vet man att det är ca 50 000 veteraner som begått självmord alltså ungefär lika många som blev dödade i strid. Siffrorna för andra världskriget känner jag inte till, men med drygt 400 000 döda i strid torde självmorden ändå ligga på en betydligt lägre nivå. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar