torsdag 2 januari 2014

Cyklarna i mitt liv del 2

Quantec SL mtb 2009

Som med alla mina cyklar finns det en historia, de har utvecklats och filats på, bokstavligt talat. 2005 hörde jag talas om att det fanns något som hette Single Speed mtb (SS). Man cyklade i terräng med enväxlade cyklar. Jag gillade genast idéen, av två skäl. För det första därför att vanlig mtb var så oerhört mycket en prylsport, här kom ett avskalat alternativ med minimalistiska cyklar. För det andra därför att jag var trött på att meka cykel. Så min första mtb var en tysk taiwanram, en svart No Saint från Radsport Bornmann. Till den lånade jag ett par hjul, köpte Promax V bromsar på Biltema och beställde ett Salsa Loco styre, Stiff upper Lipp styrstam, Salsa sadelstolpe, Salsa 32 tands framdrev, Surly singleator, FSA vevparti, Conti explorerdäck, Rock shox Pilot SL gaffel och Shimano M520 pedaler på Cyclecomponents. Sadeln var en WTB från Chainreaction cycles. 

Ganska snart när jag började cykla i skogen på hösten upptäckte jag att V bromsar var skit, de tog ju inte! Jag tvingades anpassa farten efter bromsarna, inte efter terrängen. Första beslutet blev att skaffa riktiga skivbromsar. Sen hade jag ju lånat hjulen så egna hjul var också prioriterat. På tyska näthandlaren Nubuk Bikes fanns ett erbjudande om att köpa handbyggda hjul med XT nav, Mavic X139 fälgar, 32 svarta DT comp ekrar och Magura Louise Freeride bromsar 180mm fram och 160 mm bak i ett paket. Hjul och bromsar kostade 3400 kr. 

Våren 2006 cyklade jag en hel del SS mtb, i juni var det dags för första arrangemanget i I2 skogen. Det funkade riktigt bra med de nya hjulen och skivbromsarna bet något helt fantastiskt bra. Däremot lyckades jag vurpa ett antal gånger det året, flera gånger flög jag över styret. Oftast gick det bra, men en gång blev det face plant och uppskrapad läpp och haka. Jag misstänkte att gaffeln fjädrade ihop för mycket och att jag alltför lätt fick framvikt och tippade över. 

Snålheten vann över visheten och jag behöll Rockshox Pilot SL gaffeln tills dess den glappade så mycket att det blev dags att byta innerbenslagren. Då fick jag nog, istället köpte jag en stel Salsa 29" gaffel. Det gjorde en enorm skillnad, en helt annan trygghet, har inte flugit över styret en enda gång sedan dess.

I december 2008 började jag höra ett tickande ljud. Det tog ett par cykelturer innan jag kunde lokalisera vad det var, det var ramen som hade spruckit uppe vid sadelstolpen. Ramen förpassades till skroten och den vita Quantec SL ramen i 23" köptes på Bike24 i Tyskland i januari 2009. Den hade ytterligare längre styrrör så geometrin blev ännu mera upprätt. Sadeln från WTB sprack på mitten och istället hittade jag en röd Selle Italia Gel Flow på superrea hos Bikebuster. 


Fortfarande cyklade jag bara SS, jag hade ett Novatec 16 drev bak och billig Shimanokedja, vanligtvis HG50. Enda mekaniska problemen jag upplevt är med vevpartierna, FSA partiet hade en äldre standard med smalare 18 mm integrerad axel. Det vevlagret hade en billig plasttätning som sprack vid minsta våld, jag skickade brev till generalagenten för FSA i Italien, de skickade nya tätningar gratis. Efter nåt år var lagret kaputt ändå och byteslager fanns inte att finna. Alla tillverkare hade bytt till en nyare grövre standard. Jag beställde ett Truvativ Firex GXP parti på rea hos Cyclecomponents. Det funkade fint i några månader, sedan började vänster vevarm glappa, jag skruvade åt många gånger. Trots låsvätska återkom problemen, tillslut reklamerade jag vevpartiet, de tog reklamation och sedan dess har jag bara bytt vevlager en gång, resten har funkat perfekt. Att vevarmarna är blanknötta och slitna hör till. 

I december 2011 flyttade vi till Gävle, här är terrängen annorlunda än kring Karlstad. Avstånden är längre och stigarna är antingen väldigt tekniska nästan oframkomliga eller så är det extremt snabbåkt. Det var inte roligt att cykla SS mtb här, på de tekniska stigarna behövs växlar och på de snabba vägarna vill man kunna bomba ännu snabbare. Transportsträckorna blev dryga med 32x16 som enda växel. Jag bestämde mig för att montera växlar. Shimano XT 3x10 rakt igenom, ett val jag aldrig ångrat. Kedjan är av den senaste enkelriktade hyperdrive varianten med assymetrisk in- och utsida. Klingorna fram hade jag kvar på hyllan så det var bara att montera tillbaks dem, 44x32x26 fram. Styret som suttit på sedan 2005 byttes mot ett rakt vitt FSA 180. Med växlar behöver man inte ett brett Salsa Loco downhillstyre som är styvt som ett spett, det nuvarande är 560 mm brett, precis så smalt som det är tillåtet. Med ett så smalt styre blir positionen än mer upprätt. Numera finns det inte en sak i geometrin jag vill ändra på. Ramen går in på femte säsongen i veckan, bromsarna på nionde. EN gång har jag luftat dem, belägg är naturligtvis bytta otaliga gånger, skivorna är inte heller original Magura, numera är det Shimano XT skivor. Styrlagret byttes i höstas mot ett nytt Ritchey, satt ett PRO tidigare. De ger upp pga min ovana att högtryckstvätta cyklar. Samtidigt tog jag fram vinkelslipen och slipade bort cantileverfästena på ramen. Det blev aningen smidigare att skifta hjul och 20 gram lättare.

Sen har jag ett par Mavic Crossmax Enduro från 2007 som finhjul, de är mycket styva och starka. Just nu skall ett par maskinkullager i bakhjulet bytas. Jag tänkte länge skaffa 29" cykel, men sen "alla" andra börjat köra 29" känns det mera unikt att fortsätta med 26". Det ser extra kul ut med min stora 23" ram, 29" gaffel och små hjul också med mig ovanpå då. För några år sen körde jag 29" framhjul på prov, det funkade jättebra med så kallad 69":er, men dels tyckte jag det var bökigt att hålla reda på två slangstorlekar och dels kändes det inte som om den extra framkomligheten verkligen behövdes. Det är lite otympligare med stora hjul i terrängen och cykeln blir lite tyngre... 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar