torsdag 30 januari 2014

Bland suptallar och rövargrottor

Den här veckan har jag lagt en del tid på att planera för våren och sommarens cykeläventyr XY500. Jag har tidigare skrivit om det här. Nu har de flesta kartor kommit på plats och själva planeringen av en roadbook för de längre distanserna 250 och 500 km är påbörjad. Vad bör man se? Vilka vägar är värda att cyklas? Vad finns det att titta på som är lite udda och värt att berätta om efteråt? Här har jag haft god hjälp av Riksantikvarieämbetets fornsök och länsmuseernas material. Det finns också hembygdsforskare som publicerat material på webben från sina studiecirklar.

Staben
Den stora kartan är i 1:250 000 och passar för översiktlig planering, men den är inte till någon hjälp vid vägval. Ovanpå kartan ligger ett oleat av smörpapper där tänkt färdväg är inritad. De gröna terrängkartorna i 1:50 000 är nödvändiga för att hitta rätt bland skogsbilsvägar. Det är svårt att hitta farbara vägar som inte är asfalterade. Oftast är skogsbilvägarna privat finansierade och när skogsfastigheten tar slut tar också vägen slut. På andra sidan gamla sockengränsen nån kilometer bort genom skogen har den andra fastighetsägaren dragit sin brukningsväg men de möts inte. Man skulle kunna kalla detta ett väldigt okänt logistiskt bekymmer. På den tiden man inte slutavverkade/kalhögg hela områden fanns i regel ingen väg alls. Sen när timmerbilarna kom då såg man till sitt och bilen skulle ändå bara dit var 80:e år. Kanske kommer man i framtiden att plocka färre träd åt gången som sedan hämtas från flera avlägg med samma bil. Då kommer man värdesätta att slippa köra två mil i onödan när det bara är 1 km egentligen.

Suptallar och rövargrottor

För hundra år sen när man fortfarande åkte häst och vagn, då var vägen smal och man färdades långsamt. Folk hade inga kartor men de visste var de var ändå, ofta för att man passerade naturföremål och platser som var enkla att känna igen. Ett sånt exempel var suptallarna. En suptall var en tall som var ovanligt vuxen, kanske sned, med tvinnade stammar och med lustiga rötter. Den stod vid vägen och när man kommit dit visste man var man var. Kanske stannade man och drack en sup. För en cyklist är det ett utmärkt tillfälle att stanna och sträcka på benen, ta en slurk ur vattenflaskan och sitta ned en stund. Därför letar jag efter suptallar i X och Y län. 

Grottor är rätt ovanliga, men de har det gemensamt att de oftast är kända för att någon rövare eller annan eftersökt person sägs ha bott där en tid. Till berättelserna hör också att länsman eller knektarna vid något tillfälle letat efter rövaren som naturligtvis hjälptes av sin snälla hustru med mat eller fick varningssignaler från någon som inte heller gillade överheten. Det finns alltså en viss folklig romantik kring dessa grottor. Därför letar jag efter grottor att stanna vid. De ligger också ofta på en bergknalle varifrån det kan vara fin utsikt.

På stabsbordet ligger min gamla armékompass, på den finns en skala att ta ut koordinater på 1:50 000 kartor. Nu saknar jag kartan över Edsbyn och några kartor över Medelpad och Ångermanland. De kostar 90 kr styck men Y län är stort. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar