torsdag 28 november 2013

Därför provocerar Kartellen

Jag såg tv programmet Kobra igår, där visades ett långt inslag med Sebbe Staxx och Kartellen. Lustigt nog hade jag tidigare samma dag lyssnat på dem på Spotify. Vad är det som är så provocerande med gangsterromantik? Vad är det som är så provocerande med människor som inte ber om ursäkt för att de har kriminella ideal? Har vi inte sett det tusen gånger redan i film och musikvärlden? Vad är det som gör att de amerikanska rapgiganterna med kriminellt förflutet idag är lika folkkära som Lasse Berghagen?

Här är min analys


När Sebbe går runt på torget i Bagarmossen och förklarar bristen på förebilder, då avfärdar han alla dem som lever ett vanligt liv, först när en snubbe dyker upp i en Ferrari blir det spännande. Han som kör Ferrarin har allt det Sebbe ville ha. I finare förorter bor läkaren och advokaten, klart att barnen där får andra förebilder och gör andra livsval, menar Sebbe. Man kan ha många sakliga invändningar mot hans analys, men det är inte där skon klämmer. Det är att Sebbe på 100% allvar är materialist, de ekonomiska villkoren avgör allt. Människan som produkt av sina omständigheter. Det mitt herrskap är det mest provocerande man kan säga, fortfarande. Det var revolutionärt när Marx sade det för 150 år sedan och det är ytterligt provocerande än idag. De amerikanska gangsterrapparna skulle naturligtvis aldrig häva ur sig något sådant. De hade en tuff uppväxt och allt det där men i slutändan tror de på betydelsen av sina dåliga val. Sebbe menar att barn i utsatta miljöer saknar val, i praktiken. Det är väldigt provocerande för det svenska samhället som ställt upp med förskola, grundskola, gymnasium, kostnadsfri högskola, kuratorer, skolsköterskor, studievägledare, socialsekreterare, barnläkare, hyresreglering, fem veckors semester, pappadagar, föräldrakurser, lagen om anställningsskydd och ytterligare tusen gånger tusen saker som vi alla betalar till.
Men detta saknar betydelse för Sebbe, det är skillnaderna som är problemet för honom.

Drömmen om Palme 

Kartellens låt Underklassmusik inleds med ett Palmecitat

Olof Palme: "De har höga inkomster, en bra slant undanstoppad, de har intressanta och av status fyllda jobb, en och annan dold löneförmån ingår säkert. De bor i rymliga och välutrustade hus med grönområden, trädgårdar och är genom bostadssegregationen garanterade grannar av samma slag. Dom kan unna sig semestrar i fritidshus, båtar eller semesterresor till intressant resmål. Deras barn går kanske just nu och ser fram emot en sommar fylld av språkläger, seglingsturer, ridning och allt vad det kan vara. Och andra sidan har vi alla de människor som lever med knappa ekonomiska marginaler de har år efter år sett sin köpkraft minska. De bor kanske i hyreshus i väntan på nästa stora hyreshöjning, de har inga fritidshus och båtar, och deras ekonomi tillåter inga påkostade semestrar. Deras barn får kanske tillbringa merparten av sommarlovet med att dra runt på gårdarna mellan hyreshusen." 

Det Palme beskriver så föraktfullt, som bara en överklasspojke kan låta när han beskriver medelklassen, det är idag breda samhällsgrupper. Pappa elektriker mamma sjuksköterska, pappa lärare mamma socionom, pappa asfaltsläggare mamma frisörska. Helt vanliga människor på någon korp, fisk, mynt eller soldatväg i valfri svensk stad. Det var breda grupper redan på Palmes tid. Det trista med citatet är att många av barnen till dem som hade det dåligt på Palmes tid, fortfarande har det dåligt. Ett vanligt argument är att Sverige var som mest ekonomiskt jämlikt 1980, alltså ungefär när Palme sade detta. Då hade S regerat  från 1946 till 1976. Ändå pratade han om hyreshöjningar och torftigt liv såsom socialdemokraterna inte varit delaktiga i samhällsbygget. 

Inkomstklyftorna har ökat, så enkelt är det, men fler barn ser fram emot sitt sommarlov idag än på Palmes tid, en större andel av barnen har det bra idag, men det gör bara smärtan värre för de som får gå och dra mellan hyreshusen. Så kommer Kartellen och säger att vi inte kan vara nöjda med detta, ytterligt provocerande förstås. Att de beskriver kriminalitet som ett naturligt svar på detta, det är ju bara löjligt. Samma snack som på 70- talet när flummarna sade att anledningen till att några sitter inne är för att de därute skall känna sig fria. De intagna skrattade rått åt psykologerna och socionomernas verklighetsfrånvända analys och hittade de fördelar de kunde med synsättet och fortsatte som förut.

Salla säger att hip hopen blivit bred, det stämmer bra. Jag har varit på fester där alla har minst fyra år på universitetet och många tjänar fler tusenlappar än de har i skostorlek. Ändå spelar man Kapten Röd, Kartellen och Ken. Jag tolkar det så att det provocerande i budskapet är hur dubbelmoralen punkteras. Å ena sidan bär medelklassen idag på ideal som i internationell jämförelse får anses vara för ekonomisk utjämning och stor offentlig sektor, men man vill inte leva som man lär. Man vill ha ut så mycket som möjligt själv och sätta sina barn i skola med barn som är lika. Så gör alla från vänster till höger idag. För mig är det inte provocerande att Kartellen pekar på detta. Jag blir också provocerad av dem som inte lever som de lär, precis som om de inte hade ett val. Som man sår får man skörda, den logiken gäller för alla.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar