lördag 14 september 2013

Franska bilar och andra bilar

Sist dissade jag flera av Citroëns tristaste modeller. Idag skall jag redogöra för några favoriter, inte i nån särskild ordning, varje modell har sin charm. Det blir inte bara Citroen utan andra modeller också. Jag försöker undvika så kallade drömbilar, dels för att jag inte är så intresserad av dem, dels för att de är för dyra och därmed inte värda att drömma om. Nu kanske vän av amerikansk management BS vill börja prata om drömmars förverkligande, men det är ingen idé. Detta är orealistiskt nog.

En dryadgrön Citroen CX serie 1, eller varför inte en i prestigemodellen med förlängt baksäte. Rosten är det stora problemet, motor och mekanik är inga problem. Elsystemet, ja vad skall man säga, kopparledningarna korroderar i plastisoleringen.
















Citroen SM tillhör egentligen kategorin drömbilar, de kostar minst 150 000 kr i någorlunda skick, en sån här kanske de vill ha 400 000 för. Maserati V6 på 170 hästar, coolaste inredningen man kan tänka sig och ett akterparti som regalskeppet Vasa.













En grön GSA Club, här i tidig version, finns nästan inte att få tag i. Motorerna är inte skottsäkra och också svårrenoverade. Karossen rostar bort och inredningen faller i bitar. En sen version är också ok. Luftkyld med gasfjädring och enekrad ratt som sig bör, bromsskivor inne vid växellådan för låg ofjädrad vikt. Billig!

















Citroen C6 rätt snygg på utsidan, fantastiskt snygg på insidan, en med V6 diesel vore inte fel. Går att få för ca 100 000 kr.

















Så här fin som denna "Padda" är nog också en drömbil, men finns det vackrare bil att köpa för vanliga pengar? Man kan även fråga - finns det vackrare bil?


















Några andra favoriter




Peugeot 505, både sedan eller kombi gillar jag. Finns med 160 hk turbo, har diffbroms som standard, kombin har längre hjulbas och gigantiskt bagageutrymme.


Den här är nog nån slags USA exportmodell, jag har aldrig sett någon med rails i Sverige. Vill minnas att Peugeot tillverkade sina egna stötdämpare, väldigt ovanligt.

















Peugeot 504 föregångaren till 505:an gillar jag ännu mer, den kom 1967 men fortsatte att tillverkas i Nigeria på licens fram till 2004! Helt galet kan man tycka men diffbromsen och den långa hjulbasen och hyggliga markfrigången är bra på dåliga vägar. Reservdelssituationen var ju förstås lysande. Här i Sverige har de flesta rostat bort, de var hopplösa precis som de flesta 70 - talsbilar. Kombin är precis som på efterträdaren annorlunda uppbyggd med stel bakaxel och längre hjulbas. Motorn finns med mekanisk insprutning på de tidiga modellerna, hopplöst svårarbetet om något går sönder. Motorn är dessutom siamesportad, dvs cylinder 1+2 har samma insug. Senare modeller fick modernare motorer.















BMW 5 serie från 70 - talet, helst i grönt. Det behöver inte vara en sexcylindrig modell, det är nästan bättre med en fyra i.


















Jag har förstås några traditionella favoriter också, såna som många gillar alltså. Jaguar X300 helst i blått med ljus eller röd skinninredning. Här en XJR, alltså en med kompressormatad motor. Det är onödigt komplicerat, den vanliga 4,2 literssexan med 240 hk räcker gott. Daimlermodellerna gillar jag mindre trots all lyx, det är nåt med den vågiga grillen som jag inte kan med.





















Avslutningsvis en favorit i repris, det skall vara en grön 99:a GLS CC eller en med insprutning.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar