måndag 12 augusti 2013

Klassikerloppens förbannelse

Ikväll börjar en dokumentärserie på SVT om några som skall genomföra en svensk motions klassiker. En av deltagarna i programmet gör klassikern för trettionde gången! Jag har svårt att förstå detta, en gång räcker mer än väl. Säger jag som aldrig kommer genomföra klassikern. Min kritik mot klassikerloppen gäller inte själva klassikertanken, att samla olika motionsarrangemang i ett större sammanhang, det är tvärtom lysande och helt rätt tänkt, en rest av den gamla goda motionstanken. Träna efter säsong. Fjärran från idrottsrörelsens vansinniga krav att få träna sommaridrott inomhus mitt i vintern. Nej, min kritik kan sammanfattas i följande punkter.

1. Klassikerloppen styr hur alla andra föreningar kan arrangera tidsmässigt och numera innehållsmässigt. Seedning till Vasaloppet och Lidingöloppet har blivit en förutsättning för många andra lopp. Kärnan av elitmotionärer väljer seedningsgrundande lopp. Jag vet inte hur det funkar på Vansbrosimningen kanske är det samma där.

2. Kommersialismen hos klassikerloppen. De är dyra att vara med på, de samarbetar med utvalda sponsorer och marknadsjippot kring loppen är enormt. Direktreklamen man får hem i brevlådan från deras utvalda sponsorer i t ex Vasalöparen och Cykla kan man ju tycka är trevlig läsning, men det är bara ett reklamblad ungefär som Stadiums reklamtidning vår och höst. Konsumentaspekten är viktigare än något annat för klassikerloppen.

3. Motionslopp och tävling är inte samma sak. Vasaloppet lockar världsklassåkare, visst är det häftigt att få vara med i samma lopp men 99,5%  av deltagarna har ingen chans att vinna utan är bara där som motionärer av varierande kvalitet. Även om man åker in på 4h blank och bara har elitgruppen på trettio man före sig är man motionär. Sak samma om du springer Lidingöloppet på 1:55h, du är närmare en kvart tjugo minuter efter själva tävlingen. Tidtagningen förstör motionstanken. I Vätternrundan har man andra problem trots att man inte är en tävling, sedan man införde officiell tidtagning har man i praktiken tummat på säkerheten. Något jag tidigare belyst här.

Finns det någon väg ut ur det här? 

För det första behövs det någon förändring? Mitt svar är förstås ja, massor säger säkert NEJ! Jag menar att det finns två skäl som talar för en förändring. Motionsidrott skall inte kräva föreningsanslutning eller tillfällig tävlingslicens, då är det inte motion utan tävling. Man skall inte tvinga på motionärer tvångsanslutning till RF. Frågan är större än "det är ditt val att delta". RF får alla sina pengar av staten för att stödja bredd, ändå visar det sig att man inte når någon egentlig bredd och att tvångsanslutningen inte ger fler föreningsaktiva. Samma personer fyller klassikerloppen. I praktiken är det en slags tvångsbeskattning av motionärer RF ägnar sig åt. Det är naturligtvis en smaksak om man tycker att klassikerföreningarna gör samhällsnytta som uppväger det intrång i föreningsfriheten som skattesubventioneras i folkhälsans namn. 

Det andra skälet som talar för att en förändring vore bra är att klassikerloppen är kostnadsdrivande för övriga lopp. Det blir helt enkelt dyrare och dyrare att delta i ALLA motionslopp, inte bara klassikerloppen, de är prisledande och resten följer efter. Föreningsidrotten är ideell i Sverige, det betyder att alla kostnader man har är av typen konsumtion, saft, bullar, nummerlapp, korv, bröd, arrangörsmaterial och bensinpengar till funktionärer samt avgifter till grenförbunden för försäkring. Men i fallet med klassikerloppen har marknadsföringskostnader och ren girighet, eftersom man ändå fyller loppen, höjt deltagaravgifterna. OM det bara vore klassikerloppen som drog iväg prismässigt vore det ingen större fara, men resten av motionssverige följer efter i prisutvecklingen. Jag vill hävda att det är dyrt att vara motionär idag. 300 kr är i praktiken det billigaste som finns. Många lopp tar ut ett par hundra till. De här kostnaderna gör att det svårligen går att tala om att föreningar tar ett samhällsansvar för folkhälsan. Det finns inget lågbudgetalternativ för den som vill delta i lopp för att sporras och få inspiration av andra. Alla lopp vänder sig till människor som har råd att prioritera sin hälsa. Tröskeln höjs hela tiden.

Vägen ut är lika enkel som vägen in, tävla inte, ha ingen officiell tidtagning om man startar i olika grupper som i Vättern och sänk deltagaravgifterna.

Mina kriterier för hur jag väljer lopp - om jag väljer lopp

1. Ingen uppblåst målkorv, då har arrangören bejakat den kommersiella stilen.
2. Inget firmanamn i loppets namn, t ex skulle jag aldrig delta i Asics Stockholm marathon, S:A:T:S trampet i Uppsala, Metsorundan hemma i Karlstad eller Cykelcity Gran Fondo.
3. Inga lopp som arrangeras av klassikerloppsklubbarna, lev som du lär.
4. Inga företag eller arrangörsföreningar = falska idrottsföreningar, det skall vara riktiga idrottsklubbar som arrangerar, så man vet vart pengarna tar vägen sen. (Till elitmotionärernas träningsläger...)
5. Inga välgörenhetslopp, jag kan sympatisera med syftet men inte med välgörenhetsideologin.
6. Max 250 kr i deltagaravgift.
7. Minst 100 km distans på landsvägscykel, 10 km löpning eller 30 km skidor.

Av motionsloppen på cykel i Sverige finns det några att välja på t ex. FIK trampen i Färingtofta, Växjötrampet, SMACK rundan, Två sjöar runt i Sunne eller Jubileumsloppet i Varberg. Det sistnämnda har en sportdryckssponsor som tar väl stor plats så det är på gränsen...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar