onsdag 19 juni 2013

Cyklarna i mitt liv del 1

Jag har flera cyklar, under rubriken "cyklarna i mitt liv" kommer jag att beskriva dem en och en. Av respekt låter jag en åldersprincip råda. Först ut är yngsta tillskottet, där finns minst att berätta, sist ut kommer åldercykeln som har massor att säga. För att förenkla åldersrangordningen är det tidpunkten när jag färdigställde dem som cykel som räknas, även om alla delar är gamla men ramen är ny, kommer cykeln alltså betraktas som ung. Ramen är en cykels själ, en obyggd begagnad ram är som liggande i respirator i väntan på antingen döden eller uppvaknande, en ny obyggd ram är som ofödd hur gammal den än är.

1. Canyon Speedmax tempohoj 2010
2. Quantec SL mtb 2009
3. Kwadie touring 2008
4. Wilier Lavaredo landsväg 2008
5. Fondriest Altec 1999
6. Monark 1987

Canyon Speedmax 2008 års modell byggd 2010



Under TdF 2010 hade Canyon olika procents rabatt beroende på hur bra deras cyklister körde i touren, vill minnas att det var Lotto Omega Pharma som de sponsrade då. Just den där dagen låg laget bra till i totalen, så det var runt 50% rabatt, jag betalade 3000 kr för ram, gaffel, styrlager och styrstam. Det var billigt. Det mesta av övrig utrustning hade jag, enda nyinköpet var frambromsen en Shimano 105 5500 och vevlagret, ett FSA 103mm fyrkantaxel. Men låt oss inte gå händelserna i förväg, jag tar det från början.

Vevpartiet är ett Stronglight Speedlight från 1998, vevarmarna är 182,5mm långa, kedjedrevet är original 53 tänder. Det sitter klingbultar för singledrev i aluminium från tyska firman Gebhardt avsedda för bancyklar, de köpte jag på nätet från Singlespeedshop.de. En trevlig firma som skickade med en lakritssnurra till sina kunder. Singledrev är inte bra har jag lärt mig, i vart fall inte utan framväxel, då kan det gå som det gjorde för Bjarne Riis i TdF 1997. Jag har upplevt samma problem, Riis mekaniker påtalade riskerna men Bjarne valde ändå bort framväxeln för lägre luftmotstånd och vikt, kedjan hoppar lätt i synnerhet på höga växlar som under tempokörning. Idag har jag monterat dit en Shimano Ultegra 6500 framväxel, avsedd för niodelat. Den köpte jag 1999 på Cykelcity i Göteborg. Bakväxeln är en Shimano 105 5500 avsedd för niodelat, inköpt på en vanlig cykelbutik i Växjö, växeltrissorna är utbytta mot kullagrade Taxc, tror jag köpte dem på Solsta Cykel. Pedalerna är Time Impact, lite tunga, lite hårda att komma i, men jeeesus man kan lita på att man sitter fast. De köptes 2006 på Cyclecomponents. Sadeln är en Avocet O2, otroligt skön, finfin kvalitet och hyfsat lätt, ca 250g. Har haft två såna sadlar, de görs tyvärr inte längre. Sadelstolpen är en 27,2mm Ritchey, helt vanlig alustolpe på 350 mm, den var dessvärre för kort till 59 cm ramen, idag sitter det en 400 mm Brand X istället, tung men pålitlig. Man skall inte experimentera med lätta sadelstolpar.

Bakbromsen är en Shimano RX100, en dubbelverkande kraftig pjäs som nyper bättre än allt utom Campa Record gamla modellen innan Skeleton kom. Fram kunde jag inte använda min RX100 broms då jag en gång moddat den genom att korta bulten, den var för kort för en aerogaffel, därför blev det nyinköp. Shimano 105 5500 nyper bra, men framförallt är gummina mjukare och greppar bättre/slits fortare än äldre sorter. Styrstammen är en billig men stark BBB 135 mm med ordentlig stigning, tror det är +15 grader. Den Syntace 120mm som ramen levererades med var för kort och låg samt var avsedd för 26mm styre, jag kör 31,8mm, standard idag. Styre och aerobars är Profile T2+ i aluminium, 46 cm brett, priset var ok och justeringsmöjligheterna är bäst på marknaden. Bromshandtagen är också Profile, Ouickstop 2. Hela styrkombinationen köpte jag ursprungligen 2008 och byggde ihop till en annan cykel som idag bytt skepnad till LVG hoj.
Styrändsväxlarna är Shimano Ultegra avsedda för 8 delat. Mycket riktigt kör jag 8 delat och vanlig kedja. Orsaken är att jag har ett par fina lätta tubhjul med gängat 6 delat som jag vill kunna använda ibland. Får jag snurr på min gamla Fondriest ram igen kanske den får bli specad med de hjulen, då byter jag till 10 delat. Har tiodelade Dura Ace styrändsreglage liggande oöppnade på hyllan hemma...

Hjulen 

Framhjulet är en del av ett hjulpar byggda åt mig av Henry Svensson på Solsta Cykel & Sport 1999, de har shimano 105 1055 nav, 32 oreducerade DT Competition ekrar, Mavic CXP 30 titanfärgade tubfälgar. 30 står för 30 mm höga. De rullar väldigt lätt, är tunga som as och styva som spett. Däcken både fram och bak är hopplösa Vittoria Rally. Nära nog omöjliga att få helt runda på fälgen och dålig punkteringssäkerhet. Om det är enda tuberfarenheten blir man inte gammal med tubdäck. Dessa var limmade, idag kör jag tjeckiska Tufodäck monterat med tubtejp. En rolig detalj är att första gången jag skulle pumpa dem så upptäckte jag att ventilen stack ut för lite, de höga fälgarna kräver ventilförlängare, idag sitter det sådana där. Lösa ventilförlängare är ett elände. Vätternrundan 2003 cyklade jag på dessa hjul, då med billiga Tufodäck, naturligtvis började det dugga lite, vid Omberg fick jag punka lagom till depån vid Hästholmen. Ventilröret på första reservdäcket gick av! Jag monterade det andra reservdäcket ock kastade ett helt nytt däck i  soptunnan, plus det punkade förstås. En mekaniker hjälpte till att pumpa det i depån. Jag köpte ett nytt reservdäck och cyklade resterande 26 mil med ett dåligt monterat däck. Misstag 1, använd aldrig nya däck som reservdäck, de är jävligt svåra att få på klockan 05:30 med valna fingrar. Misstag 2 använd inte en minipump och lös ventilförlängare. Misstag 3 testa att byta några gånger på träning innan du gör det skarpt! Jag tappade kontakten med mina cykelkompisar på rundan, tappade motivationen och cyklade 26 mil själv, igen, något jag svurit på att inte göra sedan första rundan 1996 som var 30 väldigt ensamma mil. De loppen tål att berättas om en annan gång.  

Bakhjulet är en raritet, handbyggt av Pettersson i Limmared. Ett vanligt Shimano Ultegra 6500 baknav med fräst spår för en spårryttare som håller en bricka. Brickan håller fast vänstra hjulsidan, den högra hjuksidan hålls fast av små tejpbitar på insidan mot ekrarna. Fälgen är en Mavic SSC tubfälg, 400g tung, användes av världseliten i cyclocross och på Paris Roubaix. De är styva och lite bredare än vanliga fälgar. Ekrarna är 32 DT Competition dubbelreducerade ekrar. UFO fälgsidor var Pettersson i Limmareds egen produkt. På 90 talet var riktiga skivhjul väldigt dyra och väldigt tunga. Ett vanligt hjul med fälgsidor var ett gott alternativ även för eliten. Några år senare för en underbetald lärare var det fortfarande ett alternativ, jag betalade 2500 kr för hela hjulet runt 2002. Minns att jag hämtade det på bussgodset på Klarabergsvägen i Stockholm. Vi bodde i Söderberga då. Jag har faktiskt aldrig tävlat på hjulet. Det är lite använt, idag sitter ett lite dyrare Vittoriadäck monterat med Jantex tubtejp på.  Pumpning går till så att man måste först måste bända ut fälgsidan av plast med ett smalt verktyg som man sticker in längs fälgkanten, sugpropp funkar också, sedan trycker man gärna i 11 kg luft, däcken tål 12 kg, men jag vill ha lite marginal. Kassetten är en särskild historia, den är sjudelad, det största drevet är borttaget och ersatt av en spacer för att inte kedjan skall slita på fälgsidan. Campagnolo har samma problem på sitt svindyra Ghibli, de har tom. utvecklat en särskild niodelad istället för tiodelad kassett till det. När hjulet rullar har det ett speciellt läte, inte som ett riktigt dischjul, utan lite mera ihåligt surrande. 

Detta var alltså historien om min minst använda cykel, enbart cyklad på kanske 20 gånger eller så, tempo gör ju ont ju. Skall nog montera en liten framklinga också nu när det sitter en framväxel där. 


1 kommentar:

  1. Ohh, jag ser med spänning fram mot fortsättnngen på denna serie! Rolig läsning Henrik!

    SvaraRadera