måndag 27 maj 2013

Vemod

Förr, när jag jobbade i skolan, då var det här den bästa och värsta tiden. Betygsättning, silly season inför hösten, elever som springer med rester och en stor mängd trötta men glada ungdomar som lutar sig tillbaka efter ett arbetsår. Så plötsligt, en dag, har man haft en klass i undervisning för sista gången, det kanske återstår två lektioner men alla vet att detta är sista gången det är på riktigt. Känslan av tomhet som uppstår när man plockar ihop sina saker och går ner till lärarrummet. Ibland kan det vara rätt skönt, men oftast är det vemodigt.

I lördags fick jag samma vemodiga känsla när min äldsta dotter deltog i GD/GIF Olympiaden, till hösten byter hon skola. Lärare skulle hon byta ändå när det är dags för stadiebyte. Men detta var ett av de sista tillfällena då de gjorde något tillsammans. Fastän hon bara gått i klassen i tre terminer känns det som en lång tid. Flytten från Karlstad innehöll många andra känslor, det fanns inte riktigt utrymme att känna efter, vi var alla upptagna av vårt eget. Nu är det första uppbrottet här i Gävle. Känslan är ett tecken på att det betytt något det som varit, att vi är hemma nu.
Alla dessa barn, 2900 deltagare från hela Gävle och Skutskär. Jag kan verkligen sakna att jobba med ungdomar, det finns få yrken som är så menings- skapande som läraryrket.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar