tisdag 26 februari 2013

Varde ljud halleluja!

Lyckades äntligen få igång bilstereon i Cittran. Av en tillfällighet läste jag ännu en tråd på citroenakuten om saknade radiokoder. De tipsade om att det fanns ett datorprogram som kan räkna ut koden från tillverkningsnumret om det var en Blaupunkt originalstereo. Jag monterade loss radion, såg att det var en Blaupunkt, läste koden på sidan, följde programmets instruktioner och matade in de tio siffrorna. Koden som stod i instruktionsboken var fel. Någon gång har radion bytts, det fanns en CE märkning från 1997 på radion, bilen är tillverkad i mars 1993. Numera kan jag köra mina gamla blandband från 90 talets första hälft på väg till och från Sandviken.

På spotify just nu: Kairo Kingdom

Träning: siktar på att kunna cykla 15 anständiga mil 18 maj. Det betyder 100 mils träning tills dess. Det går om jag håller mig frisk och våren inte blir alltför sen. Har varit krasslig sista veckan, ingen skidåkning på tio dagar, imorgon kanske det blir lite skate, vaxade dem ikväll. Behöver en stål och en bronsborste.

Trädgård: Funderade på att börja förkultivera inför sommaren, var ett par månader tidig, får sätta fröna i kruka 1 maj, så kan vi sätta ut dem till midsommar.

Bland övriga begivenheter den senaste veckan hör en tur till Sundsvall, besök hos släkt och vänner, ett rensat avlopp till handfatet i badrummet, byte av vänster kona och frilagerbody i ett XT baknav.

På nattduksbordet: kurslitteratur till organisation - och ledarskapkursen.

måndag 18 februari 2013

Nudlar och cykeldäck

30 paket nudlar = 95 spänn på thaibutiken, en lunch = 3 paket, varje lunch kostar då 9:50 kr. Mina lunchvanor före årsskiftet  kostade 78 kr/dag. Med 21 arbetsdagar i månaden sparar jag 1638 - 200 kr = 1400 spänn. På ett arbetsår gör det 15 500 kr. Nu är jag ju inte riktigt där än, hade elva matlådor för 25 kr st och två kebabdagar a´50 spänn. Men vänta bara!

Fördelen: billigt, ingen risk för viktuppgång, ser ut som en vinthund, solljuset går rakt igenom mina papperstunna kinder, tveksamt om det är en fördel...

Nackdelarna: ensidigt och trist, är alltid hungrig de sista tre timmarna på jobbet, äter mer hemma, näringsmässig härdsmälta med massor av glutamat, palmolja och konstgjorda aromer.

Blir lite nyfiken, kanske skall skaffa en våg, inte för att jag behöver ett BMI under 20 utan för att få reda på om jag är lika tunn som jag känner mig just nu.

Cykeldäck
Jag monterade nya däck på racerhjulen, Michelin Pro 3 på träningshjulen och Pro 4 på finhjulen. Märkliga var att det var så grymt svårt att kränga på däcken på träningshjulen, gick knappt med verktyg, medan det gick med fingrarna på finhjulen. Tror inte det är däcken i sig utan att fälgkanten är aningens för hög på Campagnolo ventohjulen. Fick punktering av verktyget tre gånger, jag är för rutinerad för detta, kan inte vara mitt fel bara måste vara dåliga slangar i kombination med dålig fälgkontruktion. Orkar inte redogöra för fälgbandsproblemen heller, vilken dret säger jag bara. Skall bara köpa tyska grejer eller möjligen kinesiska. Verkar som merparten av ingenjörskåren i västeuropa numera är bättre på uppfinningsstrategi och entreprenörskap än på att göra bra produkter. Vem kan teknik från grunden numera?

Bilunderhåll
På Cittran suger hydraulslangen till pumpen tjuvluft, det yttrar sig genom skum i hydrauloljebehållaren. Risk finns för luftbubblor i bromsarna, fick tipset att linda slangen med vulktejp. Har bytt till riktig slangklämma och köpt tejpen på biltema. Passade på att montera ett nytt oljefilter också, bytte inte olja, men hällde på mer syntetolja. Det är viktigt att inte byta all olja samtidigt till syntet i så gamla bilar som körts sparsamt, då släpper all klägg samtidigt.

tisdag 5 februari 2013

Personalen som framgångsfaktor i skolan

I de flesta organisationer anpassar man personalen efter behoven, och då inte bara efter mängden arbetsuppgifter utan också efter vem man faktiskt behöver ha för att uppnå målen. I skolan har man varit ganska ointresserad av de frågorna. Kanske för att man helst vill behålla en dynamisk människosyn även på personalen. Men det är inte helt verklighetsförankrat att tro att samma människor skall vilja vara kvar i skolan i alla år och göra sitt bästa eller att de skall ha något att tillföra.
Varför tycks i stort sett varje ny friskola som etablerar sig genast bli någorlunda framgångsrik? Jag menar att det i hög grad beror på att personalens ålder är låg och tiden de jobbat hos samma arbetsgivare är kort. Eleverna känner att personalen är full av tillförsikt inför framtiden, att de fortfarande har mycket ogjort.

Så här tänker jag:

En skola med 500 elever har ca 50 lärare plus rektorer och stödfunktioner. I många kommunala skolor som tappar elever är hälften av personalen över 50 år, såna skolor har ingen framtid. Punkt! Friskolor kommer att komma dit om tio år, men faktum kvarstår, de har inte heller någon framtid om de inte arbetar aktivt med sin personalpolitik.

Så här skulle nyss nämnda skola behöva arbeta med sin personal:

1. 20 lärare är 25 - 35 år gamla, de befinner sig mellan examen och VAB, skilsmässa och föräldraledigheter. De har massor att lära i yrket, de befinner sig fortfarande i ung vuxen stadiet, de har roligt tillsammans på jobbet och de tillåts experimentera och göra misstag.

2. 20 lärare är 35 - 50 år gamla, de befinner sig på toppen av sin kapacitet, de fortbildar sig, blir arbetslagsledare, blir rektorer, kan jobbet utan och innan och driver skolan. De är kvalitetsgaranten, de begår inga stora misstag och de är föräldrarnas viktigaste kontaktyta. Det viktigaste för den här gruppen är att fortsätta utvecklas och sedan gå vidare till andra uppgifter än att undervisa. Alla kan inte bli rektorer, speciallärare eller yrkesvägledare. Många måste bereda sig på att lämna skolan.

3. 10 lärare är över 50 år. Efter 50 års ålder börjar kapaciteten dala, jag tror de flesta motvilligt erkänner detta. Eleverna känner av att kraften inte är densamma, att engagemanget går på rutin. För att kunna tillföra något krävs att läraren är en extraordinär person. En livserfaren klippa, en personlighet, en vis person. Det är helt arketypiskt. När man blir äldre tar man sig friheter, det större perspektivet gör att man inte längre bryr sig lika mycket om det formella, man har sett förändringar komma och gå. En helt vanlig person blir bara en trött Åsna, som Per Johansson kallar dem. "Det går inte" "Det där har vi provat", cynisk och trött, en energitjuv som inte tillför någonting. Man kan ha 22 års erfarenhet eller ha ett års erfarenhet 22 gånger. De flesta människor tenderar vara mera av den senare sorten.För att hårddra det...

Lärare behöver byta karriär oftare, de behöver kunna komma tillbaka, äldre måste sluta diskrimineras på arbetsmarknaden. I grunden är det enkelt, skolorna måste kommunicera ett personalpolitiskt budskap öppet. Inte bara favorisera yngre lönemässigt som man gjort utan vara tydlig med sina förväntningar, skolan behöver vara en arbetsgivare som alla andra. Är du 42 år och har jobbat som lärare i 15 år då är det dags att fundera på om du verkligen är en så speciell lärare att du kommer att ha något att tillföra om tio år. Är du det minsta osäker, byt jobb, pröva något annat och kom tillbaka om du känner att du är den där speciella personen.

Jag minns vad de sade i armén, har du inte börjat militärhögskolan för att bli major vid 35 års ålder, då har du ingen karriär. Vem säger något liknande till en lärare?