lördag 29 december 2012

Min längdskidhistoria


En lång historia som avslutas med själva poängen. Gå dit direkt om du inte orkar med mitt nostalgiska skidältande.1979 fick jag ett par längdskidor i julklapp, de var av trä med kabelbindning och tjärvallad sula. Till dem hörde ett par röda glasfiberstavar med någon slags plast runt, de var hursomhelst tunga och omöjliga att förstöra. Mormor tipsade om att bättra glidet med ett stearinljus. Jag åkte ett par vintrar på dem, minns ingen riktig skidglädje, dels var det länge sedan, jag var fem år, dels är det inte så kul att vara nybörjare.
På hösten 1982 sålde Widéns sport ut hela sitt lager, de skulle flytta från Lamberget i Karlstad till Våxnäs. Vi fick nya skidor, brorsan ett par Sundin, jag ett par blåa Edsbyn med rött plastbelag, pappa ett par vallningsfria Edsbyn med kabelbindning, päls undertill och träsula. Mina hade avklippta spetsar och 75mm NN bindning. Jag fick också nya stavar med riktig truga, inga kringlor längre. De skidorna använde jag dagligen varje möjlig skiddag i flera år, på de skidorna var jag Gunde under OS 1984 och på de skidorna lärde jag mig skate. Varv efter varv runt kvarteret, de vuxna ropade ”heja Gunde!” på tillgjort dalmål. När andra åkte pulka eller bob åkte jag längdskidor, när andra åkte slalom åkte jag längdskidor. Brorsan och farsan åkte väldigt lite, kanske en handfull gånger under min uppväxt. Mamma hade beställt ett par skidor på postorder, ett par gröna Edsbyn, de gick sönder redan på premiärturen då hon gränslade en tall i Jakobsbergsskogen, vi skrattade gott åt det, jag, pappa och brorsan alltså.
1985 fick jag och brorsan nya skidor, varsitt par vita Edsbyn med röda och gula ränder. Jag var lång men lätt, skidorna var för hårda, de var för vuxna och hade plastbelag. Bakhalt till max, tror faktiskt aldrig jag fick fäste på dem, däremot funkade de hyggligt att skatea på. Det här var samtidigt som det åktes en del enbensskate även på världscupen. Bindningen var en 50mm tävlingsmodell för särskilda pjäxor med plastläpp. Mina pjäxor var ett par 75mm med gummisula. Attack sportcenter på Drottninggatan rättade till felförsäljningen genom att slipa av sulan. Det funkade någorlunda faktiskt! Men så kom den olycksaliga dagen när vi skulle åka till Bryngfjordens slalombacke. Jag åkte flera gånger i backen och hade riktigt kul men tyvärr gick gummiläppen av på ena pjäxan, smal och tunnslipad som den var.1986 fick jag ett par begagnade slalomskidor. Längdskidfrågan löstes så att jag tog över brorsans skidor med 75mm bindning och fick ett par nya pjäxor. Med dem klarade jag mig igenom högstadiet, tillslut fick jag låna pappas pjäxor, hans 46:or passade mig som 15 åring. Av alla ungar i min ålder på min skola var det bara en som åkte mera längd än jag, Dan, han tävlade och var duktig på riktigt. Sen kom de snöfattiga vintrarna i slutet på 80 talet och början på 90 talet. Jag åkte utför men bara väldigt lite längd. Jag köpte mig ett par Elan med Salomon SNS bindning runt 1992 på gymnasiet. Pjäxorna var röda och vita, steget under tävlingsmodellen, storlek 46 men rymliga. Det blev några dagars åkning varje år men detta var innan jag börjat träna. 1994 började jag träna på riktigt, men eftersom jag gjorde värnplikten fanns inte tid att åka skidor. 1996 gav vi bort en start i Vasaloppet till en kompis, jag tränade ett par gånger med honom, han hade likadana billiga skidor som jag, men han var snabbare, hade bättre kondition. Pjäxorna var för små, mina fötter behövde minst 49, det blev skavsår ovanpå tårna. Jag brukade ta cykeln till skidspåret, pjäxor är jäkligt hala att cykla i, med stavar och skidor under ena armen, en hand på styret och tungt vinterväglag hände det ofta att foten slant, då vinglade det fint.
1998 skaffade jag helt ny utrustning, ett par Fischer CRS med SNS bindning och Salomon active 8 sc pjäxor, belaget var ett riktigt som det går att paraffinera. Stavarna var ett par Exel i kolfiber och glasfiber med vanlig rem. De skidorna åkte jag mycket på fram till 2010. De har gått i alla fören med alla vallor och varit med om mycket. Stavarna använde jag för tre veckor sedan, de funkar utmärkt ännu. Skidorna kastade jag på tippen, pjäxorna var egentligen lite för små från början UK13,5 är 48 och 2/3. De nya är Alpina i storlek 50, men med Rottefellabindning. Jag ville inte kosta på de gamla skidorna ett par nya bindningar. De senaste skidhistorierna har jag redan berättat om på andra ställen i bloggen.

Poängen med den här poänglösa historiken är att knappt någon i min generation åkte längdskidor under sin uppväxt. Man kanske fick skidor, men man åkte knappast. Åktes det åktes det utför, i princip alla jag känner har åkt mera utför än jag gjort, tom mycket mera. När det gäller längdåkning gäller det omvända. Läget är möjligen annorlunda längst i norr. Tävlingsåkarna räknar jag inte. Sen inträffar då den här fantastiska konditionsboomen, Vasaloppet säljer slut på nolltid och sporthandeln säljer mer längdskidor än någonsin tidigare. Nu märks det, jag möter vanliga välutbildade svenskar i min egen ålder som inte kan åka längdskidor men som köper fin utrustning, går på vasaloppsläger och får teknikträning. Som ofta med nyfrälsta tar man okritiskt till sig allt som branschen säger. Det märkliga med längdåkning är att alla stilar och kulturer möts i samma spår. Fågelskådaren med anorak, knickers och kikare, barnfamiljen, åldringarna, tävlingsåkarna, motionärerna och de som bara är ute för en nypa frisk luft fast med skidor på fötterna. Så funkar det inte med löpare och absolut inte med cyklister. Ingen behöver bry sig om någon annan, men i längdspåret måste man samsas om utrymmet. Förr fanns en regel, den finns på papper i några kommuner, den heter UR SPÅR, den betyder att långsammare skidlöpare lämnar plats åt upphinnande löpare. Ofta finns det dubbelspår, då är det ofint att ropa UR SPÅR, även om det formellt är rätt. Den som kör långsamt skall byta spår. UR SPÅR regeln kom till i en tid när vresiga gubbar dominerade spåret. Idag domineras spåret av två kategorier. Barnfamiljer, de tar bägge spåren sida vid sida och de barnlösa hårdtränande 30 någontingarna, de kör också bredvid varandra, han och hon. De är som regel halvkassa skidåkare men med god kondition. Mitt budskap är enkelt, kör i höger spår om du kör långsamt, kör efter varandra om ni är flera i ett sällskap. Kör du fortare än 5 min per kilometer, kör i vänster spår. Kör du fortare än 3 min per km är du i extrem minoritet, då klarar du vanligtvis en omkörning i vänsterspåret samtidigt som du rensar bort småkvistar ur spåret med staven. (Jag har sett det) 

tisdag 4 december 2012

Skidor och fältapor



Nu ser jag fram emot en skidtur på frusna kärr mitt ute i skogen, ovanför bara månen och vintergatan. Ett par arméskidor är beställda. Först ordentlig grundvallning, sedan ut i kylan. Jag har en snöblus m/34 som passar stilen. Priset var hyggligt, en femhundring från Armyshopen i Umeå med bussgods . Pjäxfrågan är inte löst, kanske ett par m/90 kängor eller ett par nokiastövlar för skidåkning. Lundhags gör ett par superfina, men över tretusen är mycket för ett par vinterkängor även om de håller hela livet, de görs även i 52, ett jätteplus för mig.
   

Madshus Hypersonic Carbon Skate R 190cmStavar har jag, däremot behövs ett par rejäla lössnötrugor, arméstavarna är bra men alldeles för korta, jag har provat. En termos med varm dryck och en chokladkaka, då klarar man sig länge. Jag har tidigare skrivit om Nordenskiöldloppet, de fikade knappast ihjäl sig under sina 22 mil.

Raka motsatsen är skateskidorna jag beställt från Sport Conrad i Tyskland. Madshus hypersonic med xcelleratorbindningar och Fischer pjäxor. Nu hoppas jag att pjäxorna passar, storlek 49 kan vara för litet om de är små i storleken. Jag har egentligen 49, men det verkar inte tillverkarna förstå. Skateidén föddes uppe i Juhonpieti utanför Pajala. En släkting körde bara skate för det fanns alltid skoterspår men skidspåren blåste oftast igen ute på Vasikkavuoma. Han hade helt rätt, sen var föret väldigt tunnt förra året i spåren, många genomslag som plågade mina värstingskidor. Skatebädden var alltid bättre.
Sen är det ju lite kul med skate, jag har ju kört en del med vanliga klassiska skidor, men de hänger ju som ledsna trasor i bindningarna, nu är förhoppningarna höga på kontroll och fart.

Slutligen passade jag på att köpa två fältapor, eller fälttelefon m/37 som de egentligen heter, det blir kul att koppla upp till barnens lekstuga på sommaren, KOM IN OCH ÄT! ersätts av ett fint ringande. Har inte ringt i en sån sen 1995, 120 kr st, rena fyndet!

lördag 24 november 2012

Duktig nu

Idag bytte jag kamrem och spännare på cittran, vid 110690 km, dryga 900 mil före serviceprogrammet, å andra sidan var det första bytet på 19 år. Remmen var blank, nästan glaserad, nu återstår bara småsaker i sammanhanget, bakre fjädringsklockor och antisjunk-klockan. Kanske nästa helg, den är inte stum i baken, bara som en vanlig bil...
Igår fick jag reda på att det blev VG på kursen i enkätmetodik, känns välförtjänt, jag har trots allt läst all kurslitteratur och gjort uppgifterna ambitiöst. Sen får vi se om jag kommer in på någon av vårens kurser, känns ändå rätt bra att ta ansvar för sin egen fortbildning.

Snart halvvägs i Agrells bok om invasionsförsvarets nedläggning. Fredens illusioner kom 2010, jag hade gjort en korrekt analys redan 2006. Det var militärerna som drev utvecklingen, inte politikerna. Håkan Syrén är , precis som jag förstod det från början, den som på egen hand avvecklat försvaret. Till sin hjälp hade han nollor som Juholt. Åren innan med en handlingsförlamad Hederstedt underlättade säkert också.

måndag 19 november 2012

Slut på TV tittandet

TV:n står inte längre i vardagsrummet, den är i gillestugan. Barnen tittar men jag har nästan slutat. 45 minuter blev det förra veckan, helt oplanerat en fransk dokumentär om nån segelbåt som åkte runt och tog vattenprover i Indiska oceanen. Är det bara placeringen som är avgörande? Nej, det tycks som möjligheterna att göra något annat som är kul är minst lika viktiga. Allt pyssel i garaget tar tid, huset tar tid, familjen och böcker.

På nattduksbordet: 

Wilhelm Agrell, fredens illusioner, om försvarets fullständiga kollaps från mitten av 90 - talet och framåt. 

Träning:

Cyklar rulle nu, har gått från noll motstånd till två, av fyra. Några pass till får benen på sig att vakna, sedan blir det intervaller. Löpningen känns lika tung som tidigare, högerfoten håller inte för så mycket träning att det kan börja kännas lätt. Inget kul. 


Cykel: 

Min vita Monark från 1987 har fått nya hjul från Biltema, oväxlat bak och navdynamo fram, uselt rullande Biltema- dubbdäck sitter på. Har inte kollat utväxlingen, men 46x? känns väldigt tungt just nu. Däcken är ändå 42 mm breda 28". Baklyset från Biltema slutade att lysa, det visade sig vara batterianslutningen som var felkonstruerad. Moderna AA batterier har ingen hög knapp till pluspol, snarare en låg kulle. Ett par brickor emellan så fixade det sig. Multimetern kom faktiskt till användning i felsökningen. Pluspolen visade millivolt...

Bilunderhåll:

Bakre fjädringsklockor, antisjunkklocka och kamremssats ligger på bänken och väntar på montering.Jag är osäker på om rörtången är för stor för att kunna greppa om fjäderbenet, men ÖB, JULA och Biltema ligger numera på cykelavstånd, 3,2 km.
  Hjulbultarna kom i ett prydligt paket, fyra låsbultar likaså, tyvärr är de tydligen inget bra, gissningsvis går styrpinnarna sönder och sen kan man inte få bort hjulet, får försöka undvika det.
 Vinterdäcken är monterade och rullar kanonfint. Hakka 5 sitter nu på bägge bilarna. Activafälgarna är rätt snygga också. Sen börjar det bli dags för oljebyte på båda två, Cittran för att det är gott att veta att det är gjort, Saaben för att den gått bortåt 800 mil  sen sist.

måndag 5 november 2012

Mycket verkstad nu

Flytten till huset har inneburit massor av härligt arbete, i garaget, i trädgården och inne. Ett okänt antal saker har skruvats upp varav den senaste installationen av en lysrörsarmatur i garaget ledde till att jordfelsbrytaren löste ut. Nu lyser det emellertid fint.

I tur och ordning:

Saaben blev underkänd på besiktningen, två tvåor, dålig handbromsverkan och rostiga bromsrör bak. Eklunds bil & plåt i Sandviken fixade det vid 25185 mil. 3400:- och 200:- för ombesiktning. Samma dag skall dottern på ridning, hon åker med en kompis dit. Sen skall hon hämtas av mamma, tyvärr ringer min telefon och hon meddelar att bilen är död, den tänder inte, de står på en bussficka i Valbo och regnet faller ned. Jag tar taxi från lägenheten på torget till huset där Cittran står, vi har inte flyttat in ännu, kör och hämtar dem, två egna barn, en hustru och ridkompisen som skall bli hemkörd av oss. Dagen efter ringer jag bärgaren i ottan, han tar Saaben till verkstaden för 1500:- , de konstaterar att tändkassetten behöver bytas. 3700:- till. Nu går den fint igen, men 9000:- på 48 h i bilomkostnader tär i vart fall på mig.

Betydligt roligare var det att byta hydraulolja och fjädringsklockor fram på Cittran, den gamla oljan var gulbrun istället för grön. De främre klockorna satt ganska löst, det räckte med att hänga sig på kedjerörtången så släppte de. Resten var enkelt, jag förstår att många citroenister byter ofta, det går fort och fjädringen blir superskön efteråt. Sen skulle jag byta ackumulatorklockan, den sitter illa till mellan hydraulrör och kylare. Jag försökte att ta i hårt men hävarmen nästan rakt ovanifrån blev för dålig. Det blev till att lyfta bilen, ett par vedträn mellan domkraften och bilen gav extra lyfthöjd. Med rörtången om klockan och skaftet nedåt greppade jag verktyget med båda händer under bilen, satte knäna mot kofångaren och drog hårt men kontrollerat, klockan satt stenhårt, plötsligt knirkade den loss, sen är de ju lätta att lossa med handkraft. Bytet skedde vid 11000 mil. Innan dess bytte jag tomgångsregulator, det fanns snorbilliga på ebay av eftermarknadsmodell, 120 kr inklusive frakt! Dessvärre, blev det gängpaj på ena skruven i spjällhuset, men ta i trä den sitter med en skruv. Gängtapparna är hämtade från Karlstad, kanske tar det till sommaren.

Sen till det mindre roliga med Cittran just nu, jag hittade billiga och bra vinterdäck hos X - revolution i Årsunda, de monterade dem på alufälgar köpta på skroten. Dessvärre visade det sig vara sk Citroen activa fälgar, de kräver särskilda längre hjulbultar med platt skalle och bricka. Till skillnad mot original med konat säte. Efter att ha fått saken utredd på citroenakuten hittade jag ett set om 16 bult hos Örebro bildemontering. Med frakt blev det 438 kr, sen funkade inte kortbetalningen det blev ytterligare 45 för faktura. Så nästan 500 extra bara för att jag inte visste vad jag gjorde, lärpengar kallas det. Nu ligger dessutom en beställning på kamremsats och tre gasklockor till bakvagnen för 1545 kr från aep i England. Jag orkar inte räkna alla bilpengar snart, trots allt är det billiga, bra och kul bilar i jämförelse med en ny själlös tvålkopp.

Träning?

6h under hela oktober, sen var det väldigt kul att cykla Singlespeed SM igen, sist arrangerade jag själv. Det var 2009. 2010 och 11 missade jag det pga dålig planering. Nu ser jag fram emot 4x4min intervaller i garaget på rullen med jämna mellanrum.

Nattduksbordet

Där ligger fortfarande Imre Kertesz från Budapest till Berlin som jag köpte på bokmässan, påbörjad och styckevis fantastisk. Sen har jag påbörjat Knausgårds mastodontverk Min Kamp del 1.

Trädgården

Ny tag, för något som är nytt för mig. Jag har inte jobbat med trädgård sedan sista sommaren på Eklandia fastighets AB år 2000. Men jag gillar det, man ser resultatet och det blir fint, det är få saker jag kan jobba med i fem timmar utan att tänka på tiden. Nu är löven uppkrattade, äppelträden beskurna, lökarna satta och trottoaren utanför sopad.



söndag 16 september 2012

Garaget - mitt nya hem

Bilunderhåll

I fredags fick vi vårt hus. Körde genast dit cittran, tvättade, vaxade och tog loss tomgångsregulatorn. Som de flesta Xantior har den problem med att motorn stannar vid rödljus. Men rengöringen av regulatorn verkar  ha fungerat, den går hur fint som helst och dog inte en enda gång idag trots flera kallstarter. Motorrummet var skitigt, men vänta bara det kommer snart att blänka av vinylglans. Enda småmärkliga fenomenet är att fläkten plötsligt började gå, visst eftervärmen kanske värmde termostaten, men kylarslangen var kall...hmm allt kan hända på en Citroen.

Gamla vänner

I lördags träffade jag en lumparkompis, för första gången sedan muck för 17 år sen. Han hade blivit filmare och skulle kanske åka till Somalia på jobb för att dokumentera ett brunnsborrningsprojekt. Vi satt i tre timmar och pratade inte gröntjänst en minut. Ibland går 17 år fort.

Trägården

Veckans äckligaste upplevelse var när jag grävde om komposten, massor av gräsklipp som ruttnat år efter år, det stank så jag höll på att kräkas. Det händer inte ofta, men nu är det gjort. Köpte en gödselgrep på Biltema, helt rätt redskap. Nu får det ligga över vintern och blandas med kogödsel till våren. Perennrabatten är helt igenvuxen. Skall planera den med långa växter i fonden och örter i framkant. Röda vinbär i massor och en misskött hallonplantering finns också. Ett par timmar med sekatör kanske det blir några bär nästa år.

Missräkning 

Jag kopplade på varmvattnet i garaget, det sprutade åt alla håll. Röret var frostskadat, fick ta dän isoleringen ett par meter. Naturligtvis hade det frusit innan en hårdlödd skarv. Får ta och löda på en skarvbit. Kapillärlödning med skarvmuffar nästa.

Träning

Just nu är det touringhojen på grusväg som gäller. Den nya lampan lyser mäktigt fint och 25 mm däcken är inte lika hopplösa som man kan tro. När alla grejer kommit hit från Karlstad kommer 37mm Nokia rollspeed på, eller tom dubbdäck. Gästrikland har många fina skogsbruksvägar.

söndag 9 september 2012

Frankofil - oui!

Nu är jag med Citroen igen, jag har fått den och den går riktigt bra utom på tomgång när den är kall. Skall prova att köra den litet först innan det blir beställning av ny tomgångsregulator. Det kan vara så att den är lite seg för att bilen knappt använts de sista åren. Bilprovningen gav den blank papper, inte ett påpekande ens. Tror aldrig det hänt med någon av mina bilar tidigare. Det saknas vinterdäck, men Blocket är öppet, fyrbultade original alufälgar står på vill ha listan. Motorrummet är riktigt skitigt, skall bli ett nöje att göra rent där. Under resan från sundsvall om 22 mil gick det åt ca 16 l bensin, dvs ungefär 0,72 på landsväg, återstår att se hur den går i blandad körning. Vid 110 km/h är det ca 3100 varv med en 2 liters motor, det kan stämma, sen att saaben ligger på 2500 varv kan man tacka turbo och 16 ventiler för.

Sen är medlemskap i Citroenklubben ett måste, man vet aldrig när frankofil solidaritet kan behövas. Jag har inga illusioner, saker kommer att sluta funka och behöva fixas, förr eller senare, det är en bil och det är en Xantia med 19 år på nacken. En 94 års modell uttagen i augusti 1993.

Sundsvall bjöd på Stenstadendagarna, vi åkte veteranbrandbil, tittade på världsomseglaren Lunkentuss och var på guidad visning av de pampigaste husen. Tillslut kändes en viss mättma på Oskar Knaust liv och leverne.

En veckas vila sedan förra träningspasset gjorde att det var lätt att ta i på dagens löppass i Bosvedjespåret. 8,4 km på 43,52min inklusive två minuters vila mellan varv två och tre. Var uppe på maxpuls under en halvminut i backen på tredje varvet, trodde jag hade 175, men det var 176, fanns det mer? Kanske nåt slag till.


söndag 26 augusti 2012

Hus & Hem

Tre veckor efter semestern och mer energi än på länge, en bra början på hösten. Antagligen beror det på att flytten till huset närmar sig. Det skall bli skönt att få vara ute i sin egen trädgård. Jag har längtat efter att få ta hand om mina egna grejer och få det som jag vill ha det. För att inte tala om att kunna stå på sin egen gård och tvätta cyklarna och kanske äntligen få den där perfektionistiska ordningen på mina verktyg. Hittills har jag alltid behövt ta hänsyn till hyresvärd och de andra hyresgästerna. Men nu blir det andra bullar! Ett rejält skruvstäd, en självgående motorgräsklippare (klippo), en svets, en kompressor och en sandbläster. Möjligtvis kan jag vänta med svets, eller skaffa en mma - apparat för lite grövre grejer. Några tunnplåtreparationer på bilar blir det nog inte. Sen kan jag gräva, spetta, plantera, vattna, spika och rensa det jag vill. Snöskottning? Har aldrig tyckt det varit särskilt tungt eller tråkigt, man ser ju resultatet direkt.

Träningsmässigt har det varit ok, på väg mot den viktiga gränsen 20h den här månaden. Första månaden det här året. Förra året fick jag fem månader med +20h. Men då var det en fin vår och bra skidåkning, i år var det en katastrofvår vädermässigt och en dålig skidvinter. Nu ser jag först fram emot en fin cykelhöst, sen mycket snö och sköna brasor i kaminen.

Nästa vecka startar min 7,5p kurs i enkätmetodik på Umeå universitet, har redan köpt böckerna och läst en bit i en av dem. Det blir kul att läsa lite igen. Med 340 hp i bagaget har det känts som nog i många år, men lusten finns där igen. Nu när jag inte behöver koncentrera mig på andras inlärning går det lättare att läsa tror jag. Den kommer väl till pass i mitt nya jobb som utredare också.

En annan kul grej är att vi kanske blir med Citroen igen, ingen CX men väl en Xantia, arvtagaren till BX. En -94 års modell med tvåliters åttaventilersmotor. En släkting till Kajsa har tröttnat på allt meckel med bil. Jag körde den 2002 när vi gifte oss och i somras vid ett tillfälle. Den luktar Citroen, den har gashydraulisk fjädring och högtrycksbromsar precis som en riktig cittra skall ha. Dessutom är den nästan rostfri och med original aluminiumhjul. Den har lacksläpp i klarlacken, men det gör inte så mycket så länge man vaxar ordentligt. Lustigt nog sålde jag CX:en till en man i Gävle 2003. Jag minns att han var så sympatisk, en riktig citroenist. Bilen på bilden har inget med vår Xantia att göra men det är en likadan det handlar om. Samma färg och fälgar också.



Träningstrenden
Jag måste säga ett par ord om den här krönikan som ändå är tänkvärd. Inte minst därför att den alltför ofta bemöts så här. Det är mycket snack om motionsvågen just nu. Alla skall köra klassikern, triathlon, orientera eller cykla, springa marathon och åka längdskidor. Visst det är stort just nu, men sätt allt i perspektiv. Det är 50 000 som kör något av vasaloppen, ca 30 000 som kör något av vätternrundans lopp, några hundra som är med i de största multisporttävlingarna och 30 000 som kör ett marathon. Ponera att ingen kör mer än ett av dessa lopp under ett år. Då är det i runda slängar 300 000 människor som deltar. Av ca 5,5 miljoner människor mellan 20 och 65. Högt räknat är det 5,5 % som är motionärer såpass att de ställer upp i ETT lopp. Men nu talar allt för att en stor grupp av motionärerna är samma som åker runt på många av dessa lopp. Ytterligare många gör en ansträngning, kör sitt lopp och sen aldrig mer. Hur många är det som tillhör den där mycket aktiva gruppen? Jag gissar på cirka hälften. Då är vi nere i mindre än 3 % av befolkningen mellan 20 och 65. Att dessa 3% råkar vara kanske 25% av gruppen 35 - 45 åringar och 75% av den 25% gruppen består av högutbildade, urbana, sociala och köpstarka personer som ser sig själva som alltings mått. Det är de som sätter den mediala agendan, det är hela grejen. Lisa Ström har naturligtvis rätt i att löpartrenden inte är ett problem. Men Mona Masri har lika rätt i att det finns ett osunt drag i allt detta. Budskapet är DU duger inte och de som inte bättrar sig är förstås sämre människor. Sen om den tränande inte känner så själv eller tycker så om andra spelar ingen roll. Genom det egna beteendet förstärks budskapet. Man skulle kunna kalla det "normativ funktionalism".  Men allt har ett slut, jag spår att allt kommer förändras med barnen födda 1985 fram till 1995, i stora drag barnen till dem födda från femtiotalets mitt fram till 60 talets mitt. De barn jag undervisat på gymnasiet. Den infödda datorgenerationen, som redan idag ofta är överviktiga och med dålig kondition. 2020 kommer således löparboomen inte bara vara över utan ersatt av andra trender. Men redan 2030 börjar det vända igen, så lagom till 2035 kommer vi att vara i en ny löpartrend då mina barn vill göra som sina föräldrar. Precis som vi, barnen till Kjell Erik Ståhl, Anders Gärderud, Evy Palm, Bernt Johansson och Sven Åke Nilssons generation utgör motionstrenden idag.

fredag 3 augusti 2012

Sommarrapport 2

Göteborg är en fantastisk sommarstad, men utan alla våra fantastiska vänner vore det inte samma sak. Vi hade dessutom fint väder nästan hela veckan.

Söndag: åker från Karlstad efter lunch. Vi lånar Mia och Nils lägenhet i Masthugget, tyvärr funkade inte nyckeln i ytterdörren, men en trevlig granne bjussade på portkoden. Kajsa åker till Liseberg med barnen, jag ligger på soffan och är dyngförkyld. Oglamorös middagshamburgare på BK Järntorget för min del.

Måndag: redan klockan 9:30 på plats på MTB SM i Slottsskogen. Träff med Vernerssons, vi hejar på deras största grabb. Lunch i Botaniska trädgården med Per och Linda. På eftermiddagen åker vi ut till Thomas och Johanna i Ängåsgården för middag. Säkert två år sen vi sågs sist.

Tisdag: avfärd till Knippla för övernattning och fest med Jenny, Peter, Nils och Mia. Fem barn som härjar runt, fiskar krabbor och blir manetbrända, sex föräldrar som har musikquiz efter klockan 12. Minnesvärt dygn i skärgården.

Onsdag: i Mölndal med Filippa och Markus, bad i Stensjön, utemiddag en varm kväll.

Torsdag: tar spårvagnen till Saltholmen och båten ut till "Kössö". Besök hos Nils och Mia, deras grymma hus får vi se i Sköna Hem, frågan är inte om utan när. Berg och trädkronor omsluter huset. Men som Nils sade, "Jag skulle inte rekommendera någon att göra som vi gjort, det har varit för mycket jobb". På kvällen bjuder Mathias och Helena på picknickmiddag i Näckrosdammen. Bellini på Barhimmel efteråt.

Fredag: Morgonbad i Horsikan ute i Mölndal med Filippa och Markus. På eftermiddagen tar jag Älvsnabben över till Jonas i Eriksberg. Sex timmar långt samtal, vi hade mycket att ta igen.

Lördag: avresa till Björkö för helg hemma hos Vernerssons.

Måndag: resa till Karlstad, jag ger mig ut på mtb på eftermiddagen och lyckas få möte på gröna milspåret, tvingas tvärnita för att inte köra in i dem, trillar och stukar handleden lätt. Skrubbsår och trasiga cykelbyxor. Jag borde kört mera defensivt, jag vet ju att en del cyklar mot åkriktningen. Träffade Mörtsellarna på kvällen, Håkan hade köpt ny mtb och gjort ett fynd.

Tisdag: middag på Båten i Klarälven med Holmgrenarna.

På nattduksbordet: kom halvvägs i Vi de drunknade, får låna den här istället, började läsa Leif GW:s memoarer, Gustavs grabb.

Träning: sprang för första gången på länge, var inte lika dålig som jag trodde, bara aningens ont i foten dagen efter, men tyvärr på precis samma ställe som tidigare.


fredag 20 juli 2012

Sommarrapport 1

Semestern började den 29 juni med avresa till Kos, all inclusive, 30 grader i luften och sol varje dag. Helt perfekt. Detta var avkoppling de lux. Bad i medelhavets salta vatten och snorkling bland fiskstim.
Kajsa stukar foten och vi får uppleva den grekiska akutsjukvården, över förväntan, det hade tagit dubbelt så lång tid i Sverige.

Hemma igen passar vi på att välja tapeter och färger till huset. Man måste sätta sin prägel och vi vet sedan tidigare renoveringar att det är okul att leva bland plast, byggdamm och maskeringstejp. I slutändan tycker man oftast att det hade varit värt några tusen att få det gjort av proffs innan inflytt. I Söderberga målade vi alla väggar, i Väsby målade och tapetserade vi och i Karlstad gjordes ALLT. Nya golv + slipning, tapetsering,  badrum, kök, nya möbler, flytt av element, ny el, vitvaror, borttagning av bärande vägg, nedtagning av dörrar för lackning, nya handtag och lås, nya lister, ett utrivet kök som blev sovrum, ny takbelysning osv. Listan kan bli väldigt lång. Så nu känns det som det är lite som skall göras.
Jag cyklade mot Älvkarleby en dag, i Skutskär lade jag mig i en rondell och skrubbade mig rätt illa. Snart 14 dagar senare är det fortfarande inte helt ok.

Sedan åkte vi upp till Sundsvall för Mickes 40 årsfest. Jag hann cykla kuperad landsväg, skall jag nån gång förbereda en cykelresa till sydeuropa så blir det träningsläger i Sundsvall först. Jag säger bara södra - norra stadsbergen och Indalsälvens dalgång. Festen var kul och vi träffade vänner vi inte sett på flera år. Barnen hann också med att leka med sin kusin som också var på besök.

Snabb mellanlandning i Gävle sedan avfärd dagen efter till Karlstad, två cyklar på taket och en i bagaget. Mamma är i Danmark på sin årliga cykelresa och pappa är hemma med brorsans dotter, sen kom vi, då blev det tre barn i samma ålder. Jag är dyngförkyld, samma skit som Kajsa haft. Hann ändå med ett par mtb pass i I2 skogen, det var blött på många ställen, nästan som i början på maj.

På söndag åker vi vidare mot Göteborg, ser fram emot att träffa vänner där. Cyklopet och snorkeln följer med, även om det är kallt i svenska vatten är det en vacker undervattensvärld bland blåstång, sjöstjärnor och musslor.

På nattduksbordet: Carsten Jensen Vi de drunknade, en mustig skröna på 600 sidor.

onsdag 20 juni 2012

Oljebyte på OKQ8

Med den rubriken hoppas jag att alla hängivna blogläsare får upp ögonen för ett av bloggosfärens kanske mest ovanliga och tabubelagda ämnen, oljebyte på en tretton år gammal SAAB 9 -5.

En tur till Biltema, 259 kr 4l 5W-40 helsyntet och ett oljefilter för 59:90 kr. Passade på att köpa ett nytt kupéluftfilter som jag byta uppe i Sundsvall, mellan kaffetårarna hemma hos svärmor. Antagligen har det inte bytts på typ sju - åtta år. Folk tycker det är lite halvsegt att ta dän handskfacket för att byta filter, på verkstan fuskar de också med det. Jag är som folk är mest när det gäller kupéfilterbyten.

OKQ8 gör det själv hall, 22 minuter tog oljebytet, två minuter långsammare än vanligt.

Mätarställning vid bytet 244953 km. förra bytet var vid 232392km alltså 1256 mil sedan, trodde jag kört fyrahundra mil längre, behövde alltså inte fjäska med ett märkesfilter. Behöver inte heller höja årlig körsträcka hos försäkringsbolaget.

Ett nytt hem

Bäst just nu: i höst går flyttlasset i Gävle. En tegelkåk från 1964 med trivsel och en fin trädgård, 118 välplanerade kvadrat med garage och källare blir vårt hem. 


Smaksensation: var på Dala Husby hotell och restaurang, rätt nummer två på deras avsmakningsmeny var en killer. Sparris med krossat ägg, hasselnötter, gäddrom och brynt smör. Till det drack jag Filo di Arianna 2008 Tenuta Roveglia, Veneto, Italien. Vinet var verkligen gott till maten.  Sen kan ju vän av ordning fråga var man får tag på "gäddrom", som för övrigt är grovkorning, hal och orange.



Bilen: körde tur och retur till Karlstad, 65 mil med 0,66 l milen i snittförbrukning, nytt snålrekord. Service är ännu inte genomförd, långt över 1000 mil sen sist och den går bättre än någonsin. Skall kosta på nytt kupefilter och oljefilter från Mann nästa gång. Biltemas syntetolja såklart. Kan inte sluta tjata om dess kvalitet kontra pris.

Cykelvägar: uppenbarligen är det vägarna söderut mot Hedesunda, Söderfors, Tierp, Marma osv. som gäller för landsvägen. Tämligen bilfritt och tätt vägnät. Vyn över Bredforsen var fin.

På nattduksbordet: läste just ut Per Simonssons senaste, Att raka en ängel. Ingen större läsupplevelse men en slags konstig bladvändare ändå.

Att uppmärksamma: svenska Outside, en tidning om äventyrligt friluftsliv, prylar och träning. Den går från klarhet till klarhet. Ett personligt svenskt tilltal, genuint intresse för ämnena och översatta kvalitetsartiklar från den amerikanska upplagan gör det till en läsvärd produkt. Frågan är hur länge hemligheten kan bevaras. Snart börjar väl moderbolaget titta på upplagesiffrorna och mainstreama bort artiklar som den om indiansk huvudförminskning. Det är lätt att glömma att trots all  kommersialism har amerikanerna ena sjujäklars skribenter. 

torsdag 24 maj 2012

Omprövning

Nu är vi här mellan hägg och syrén, en tid som alltid betytt mycket för mig, den bästa tiden på året. Frågan är om det kommer kännas likadant utanför skolans värld? Tror inte jag kan svara på det ännu.

Husletandet har gått lite i stå, vi går på visningar ibland men ju mer man tittar desto högre krav ställer man. Samtidigt inser jag att det knappt kommer ut några hus alls i många områden, troligtvis pga att det är bra att bo där. Man riskerar alltså att förblindas av det utbud som finns. Is i magen är nödvändigt.

Sen tittar jag på sommarhus, bara för att fundera över hur mycket vi verkligen skulle vara där? Fem veckors semester, då vill det till att man kan åka dit över helgen också. Då pratar vi max 2 timmar i bil, gärna bara en timme. Bad i närheten och en by inom cykelavstånd med butik är också viktigt. Sen får det inte vara för dyrt eller skuggigt eller för nedgånget, men samtidigt fint och man skall kunna ta emot gäster, gärna vatten och dusch också vidare. Det blir nog inget sommarhus.

Träning: har varit dåligt med det, sprang tre ggr förra veckan, börjar kännas bättre, men foten är bräcklig. Ett par nya skor är nödvändigt.  Ligger efter med cykelträningen, just nu 30h i jämförelse med förra året. Är väl bara att acceptera att detta inte blir något bättre träningsår.

Cykel: monterade tubdäck från Tufo på tufotejp, blev riktigt bra, känns fin fina att cykla på med nio kg i.

Nya prylar: beställde en pannlampa/cykellampa så nu är jag redo inför hösten. 1500 lumen för1175 är billigt, hoppas det är lika bra.


tisdag 1 maj 2012

Sköna maj

Några dagar ledigt, sol, värme, mer behövs inte. Nu hade vi besök av familjen Rehnberg under valborg, säkert tre år sen vi sågs. Väldigt kärt återseende. Nästa gång i Falun...
Träning: 70 + 76 km landsväg lördag söndag, lite krispig på söndagen. Tre timmar mtb på gästrikeleden från Hemlingby till Bäckvägen och hem idag.Skall man cykla den leden, undvik sträckan före Valbo. Delvis nyanlagd, massor av sten och bitvis endurokört. Inge kul, sen blev det bättre med ett par fina passager. Nästa gång blir det upp mot Rönnåsen i Ockelbo, tror leden är dragen mer på skogsvägar kring Högbo.
Nattduksbordet: Rena anarkin av Wody Allen, jag skrattar högt, har saknat det. Läsningen kommer tillbaka förhoppningsvis. Läser också Grand Slam av Claes Holmström. En favoritförfattare. Trubaduren på after work spelade en Neil Young låt, lyssnade sedan på Spotify, därefter tänkte jag på diskussionen i Tredje stenen från Solen, om hur det bästa rockbandet skulle se ut. Karaktärerna enades om att Crazy Horse i princip var världens bästa band. En snabb googling på Holmström visade att han skrivit en tredje bok, Grand Slam, som jag inte läst, men de hade den på Sandvikens bibliotek. Undrar vad Holmström gör idag?
Att se fram emot:  mina föräldrar kommer hit till veckan, på kristi himmelsfärd åker vi till Sundsvall.
Musik: hörde Blind i nån remix på pizzeria Bakfickan i väntan på Frutti di Mare och Hawaii, det är en grym discolåt ändå.
Bilunderhåll: uppe i 1400 mil sedan oljebyte, dåligt samvete.

söndag 15 april 2012

Veckorapport 15

Påskhelgen. Resa till Karlstad med bil på skärtorsdag em, middag på malaysiska restaurangen, kocken lagade vuxenportioner åt barnen till barnpris, alla blev väldigt mätta...
Trevliga möten med Mörtarna, Stenstrand och Holmgrenarna. Passade på att lägga på sommardäcken vid 241940 km, kändes ändå som en chansning då det kom snö på långfredagen.
Barnkalas på Nöjesfabrikens lekland. Jag åkte hem till Gävle på annandagen, hade nämndsmöte på tisdagen.Tågkompaniet hade ett rc lok och vagnar från sextiotalet med riktiga kupeer. Järnvägen genom bergslagen hade inte ett enda stationshus, inte ens hållplats, bara en grusad plan och ibland en kort perrong så att de i de bakre vagnarna fick gå framåt i tåget. Familjen stannade kvar till på onsdag. Då hade de med sig två cyklar på taket och en baktill. Nu står det fyra hojar i vardagsrummet. När mina föräldrar kommer hit tar de med sig fem hjul också.

Senaste helgen. Stockholmsresa på fredag kväll, svärmor har barnen. Stallmästargårdens hotell i ett överdjävligt aprilväder. När vi rullade upp gardinen trodde vi inte det var sant, en dec blötsnö och fallande. Det blev bil till frihamnen för ett besök på Magasin tre, Ai Wei Wei. Det var häftigt, så smart och tänkvärt. Tror att partiet fattar hur mycket han betytt för en djupare förståelse av Kina i västerlandet.
Lunch på trendgallerian Mood, mycket gott, väldigt posh. Nått nazistparti hade en demonstration utanför Åhlens, men alla människor stod på Sergels torg och väntade på Kex Choklads godisregn. På kvällen var vi på Anne och Annas 40 års fest. Väldigt gott, lyckat och kul. Idag cyklade jag mtb med min dotter för första gången i år, testade spåret i Kungsbäck. Tyvärr krockar mtb tävlingarna med andra aktiviteter.

Träning? Fråga inte, börja om från början, börja om på nytt, 11 dagar utan ett enda pass.

Förväntningar. Testebovallen på tisdag, Hedåsbadet nästa vecka, skulle vara bra att rivstarta nu när man är så utvilad, men tveksamt om det finns tid.


lördag 31 mars 2012

Cykelmanifestet

Cyklism är den samlade kapaciteten att med egna krafter framdriva en cykel genom landskapet

Cyklism vilar på tre fundament med lika betydelse

Geografi: förmåga att förstå cyklingens rumsliga förutsättningar i landskapet

Fysik: kroppens förmåga att framföra cykeln 

Teknik: förmåga att hantera cyklingens materiella aspekter

Cyklist är den som med egen kraft framför en cykel och strävar efter att behärska de tre fundamenten
_____________________________________
Apokryferna

Att främja cyklismen innebär att stärka människors kapacitet att använda cykel

Cyklismens riktning har samma riktning som cyklisterna

Varje medveten cyklad meter stärker cyklisten

Medvetandet kan aldrig skiljas från cyklismen

Fundamenten har inget värde utan varandra


onsdag 28 mars 2012

Gävlefunderingar

Följer på avstånd mitt gamla jobb, jag saknar mina kollegor och mina elever. Det är ett fantastiskt yrke att vara lärare. Just nu börjar den mest arbetsamma tiden i skolan. Men det är också den finaste tiden på arbetsåret. Eleverna kan mest, förstår arbetssätten och har vuxit, särskilt åk tre eleverna, nu är de flygfärdiga. Bara det bästa återstår, en del ansträngning, en del tårar och massor med lättnad och glädje.

Den här veckan har jag intervjuat och skrivit på min utredning, det är också kul. Känner att jag lär mig nya saker nu, den där kunskapsmojon börjar ticka så smått igen, känns bra. 

En bra händelse: var ute och cyklade på väg mot Älvkarleby, passerade en kvinna i proffsiga cykelkläder som stod böjd över styret och knappade på sin mobiltelefon. Ville inte stanna, antagligen kör hon för långsamt ändå. Ett par kilometer senare upptäckte jag att det låg någon bakom. Det var ingen kvinna, han hade bara långt hår och var spensligt byggd. Sedan fick vi en fin cykeltur ihop. 

Nattduksbordet: Nordenskiöldloppet 1884 - historien om världens hårdaste skidlopp. 22 mil, Jokkmokk -Kvikkjokk -Jokkmokk. Bara för att Nordenskiöld var tvungen att bevisa att människor visst kan färdas över 40 mil på 57 timmar. Resan till Grönland falsifierade hans tes att det fanns grönskande land i mitten av Grönland. Beställde skriften från Ajtte - samemuseet i Jokkmokk. Vi var där 2004, ett fint museum. Men! På kommunens hemsida finns en rubrik i navigeringsfältet som heter Nordenskiöldsloppet men den leder ingen vart. Håller de på att starta upp ett nytt lopp, som skall bräcka Vasaloppet? Äldre och längre. Kanske världens första skidtävling. 

Läser också Jörn Donners bok om Mannerheim, han försöker skapa en mänskligare bild av marskalken. Inte helt säker på att han lyckats, Mannerheim är gåtfull, det finns något väldigt folkligt över denne lyxlirares äventyrliga liv. Antagligen är det vårt kollektiva minne som demokratiserat honom.

Bussen:  varje morgon 6:57 går buss 41 från rådhuset. Jag vet vilka som skall vara med bussen, men nu börjar det dyka upp en massa andra löst folk. Har ni inte orkat gå upp tidigare i mörkret? Passar det nu när det är varmt och ljust? Inga riktiga hardcorependlare, har ibland inte ens 30 dagarskort. Om ett par år tillhör jag eliten, som han med svarta mössan och hon med röda jackan. En ytterligare reflektion kring bussen, vem f-n kliver någonsin på vid Karlsborg? Kan man inte bara ta bort den hållplatsen, sjukhuset Rv80 duger bra.

lördag 10 mars 2012

Sammanfattning

Bäst just nu: torra vägar, dvs landsvägssäsongen börjar
Sämst: solen går ner för tidigt för kvällspass
Träning: för lite, men nu vänder det, lördag söndag plus ett i veckan räcker. Det finns ett stort utbud av lopp här i Gästrikland. Tror det är dags att köra ett par i år. Behöver få en indikation på hur dålig jag blivit.
Lunchrestaurang: har inte hittat någon riktig favorit i Sandviken ännu, kebabpizza på Viking leder tillsammans med Strömmingsbaren. Har testat tio restauranger. Var är bufféerna??
En fin dag: Sunne skicenter med Astrid, Petter och Minna, konstsnön var som skön sorbet.
Ny pryl: har utrustats med en Iphone av jobbet, helt ok, men ingen måstepryl.
Cyklar: just nu har jag tre stycken i Gävle, köpte ett till cykeltakräcke i Karlstad, nu har jag bara tre hojar och tre hjulpar kvar. Sen har Kajsa sin cykel och barnen två stycken kvar i källaren...
Kaffe: Linda och Per köpte ett halvkilo råbönor från Mauritz kaffe i GBG. Idag rostade jag dem i 18 minuter på 240 grader, tror det var lite för länge. Massor av syra.
Bilen: står i ett parkeringshus, används sparsamt i veckorna, den här veckan inte alls. 15 spänn litern spelar mindre roll, jag har busskort och Kajsa går. Men den behöver ett nytt filter och olja, swedol har billigare helsyntet än Biltema. Säkert uppe i 900 mil sedan sista bytet. Nya stift är en annan sak jag tror på, vi har kört drygt 4000 mil sedan vi köpte bilen utan att byta. Visst de håller länge nuförtiden, men hur länge hade de suttit i när vi köpte den?
Nattduksbordet: läste Stig Sjödins Sotfragment och har påbörjat PG Evanders Berättelsen om Josef. Kan ju inte hoppa Sandvikens litterära monument.
Slutligen: Autoexperten på Lamberget i Karlstad bytte en trasig del av nya takräcket direkt, inga frågor inga kvitton. Riktig serviceanda! Bra där.

måndag 13 februari 2012

Sista dagarna

30 dagarskortet tre zoner med X trafik är inköpt. Imorgon påbörjar jag min anställning som nämndsekreterare och utredare i Sandvikens kommun. Det skall bli spännande att göra något helt annat än att undervisa. Samtidigt känner jag en slags identitetskris. Vem är jag nu? Hur stor del av mig är lärare? En väldigt stor del tror jag. Samtidigt var det här ett gyllene tillfälle att byta bana, om det är för resten av livet vet jag inte än. När jag ser ungdomar på stan känns det i hjärtat, det är sån livslust och en så fin tid för många under gymnasiet.

De här veckorna sedan årsskiftet har varit min längsta tid av arbetslöshet sedan sommaren 1996. Det är lite mer att göra som 37 åring än som 22 åring. Då cyklade jag vätternrundan och målade taket med pappa, sen åkte de på bussresa till Ungern medan jag var kvar hemma och slipade och lackade trappan. Sen kanske jag var med dem till Björkö, minns inte längre, men utfattig det var jag. Nu gick det ingen nöd på mig, lämna och hämta barnen, städa, handla, laga mat, åka skidor, surfa och utforska staden.

Träningsmässigt är det ok, har tagit det lugnt, hygglig kondition och utvilad. Slalomåkningen på mina nya carvingskidor gav träningsvärk i vaderna, men det var onekligen ett lyft med ny utrustning. Nu känns pjäxorna plötsligt för mjuka...

Gästrikecupen i mtb drar igång 17 april, tills dess finns det lite att slipa på. Skall ta med Cornelias mtb från Karlstad liksom min och Astrids cykel. Det finns ett cykelförråd, i värsta fall får vi väl låsa in dem i vindsförrådet. Cupen består av 14 deltävlingar, jag tror inte jag kommer vara med på mer än en handfull, hänger på upplägg och min form.

11 - 12 juni arrangerar friluftsfrämjandet en halv Fjällräven klassiker, dvs 5,5 mil vandring på gästrikeleden från Hedesunda till Hemlingby. Det börjar klockan 9 på morgonen. Det hade varit kul att vara med, 12 timmar är rimligt tycker jag. Så att jag slipper övernatta. Det skall vara en vandring inte ett ultramarathon. Det är en viktig skillnad för mig även om många säkert springer hela vägen. Men jag vill GÅ en längre sträcka för en gångs skull. Två 30 km soldatprov har jag gått, då har man en AK över axeln, hjälm och stridspackning. Dagen efter mitt första soldatprov, som 18 årig otränad ofullvuxen hemvärnsungdom kändes det som knivar i benen. Tror aldrig jag varit så öm i kroppen någonsin vare sig förr eller senare. Vi får se hur det blir med detta.

Bilunderhåll: trodde turbon höll på att ge sig, tyckte bilen rykte väl mycket men det tycks bara vara det kalla vädret. Oljenivån var låg, den har dragit 1 L på 700 mil.

söndag 5 februari 2012

Skidåkning

Gävle har fått snö nu och Astrid har gått i slalomskola. Jag har kört längdskidor ett par gånger i Hemlingby med tillhörande lunch i stugan där. Deras sopplunch för 65 kr är så god och prisvärd. Flera sorters hembakt surdegsbröd, stort salladsbord och tre matiga soppor att välja på. Spåret har haft lite tunnt med snö men det är i precis min stil. 2,5 km inga hårnålar och inga mördarbackar. Håller spåren är det bara att staka och diagonala i uppförsbackarna. Nu är det ju rätt många med bristande vallakunskaper som saxar sönder spåren men med bättre snötäcke kommer i vart fall ett av spåren hålla.

Igår provade jag skidstavallen, det är Gävle skidkamraters skidstadion. Det var 13-14 grader kallt och en mindre skateskidtävling pågick. De hade inte dragit några spår utan bara en skatebädd, det gick ok ändå. Stannade och växlade några ord med en funktionär. Hon sade att det var bra träning för balansen, och det stämde. Körde bara 2,5 km spåret, de hade satt grankvistar mellan mötande spår in på stadion, snyggt jobbat.

Astrid har gått tre lektioner på skidskolan nu, efter första lektionen strålade hon, sade att hon älskade slalom. Efter andra lektionen hade hon fått åka lift två gånger, kommit högre upp i backen. Hon gillade inte längre slalom, var rädd. Nu efter tredje lektionen säger hon att hon vill sluta, vi fick avbryta innan den var slut. Jag förstår att gruppen behöver utvecklas snabbare, men för Astrid hade det räckt med att bli uppdragen 20 - 30 m, åka genom några bågar och känna sig duktig, ha kul. Upplägget och hur det nu blev med köer och liftar kan också diskuteras. Allt jag vet är att när barn genomgår en så negativ utveckling. Då är något fel. Fjärde lektionen blev helt perfekt, Astrid var jätteglad, klarade av liften och småttingarna hade backen för sig själva. Ett väldigt bra avslut som tände hennes skidåkarlust igen.

Jag har hunnit med två tillfällen till slalomåkning själv i Hemlingbybacken. Mina gamla icke carv skidor i 2m klassen funkar väl att åka på, men jag har faktiskt beställt ett par såna här från Sport Conrad. 182 cm hyfsat snälla storslalomskidor, inga riktiga racelagg trots namnet.


fredag 20 januari 2012

Stadsutveckling

Nu har jag plöjt ett par böcker om Gävle och promenerat runt och kikat på alla äldre byggnader.
Vad är det som gör att städer var vackrare förr? Var det bara själva husen? Nej, det är lika mycket miljön runt om som förfular. Ta bort flertalet BILAR, ljusskyltarna med lysrör, trottoarpratarna, sophusen i tryckimpregnerat och återplantera alla träden längs esplanaderna så har vi tagit ett första steg. Nästa steg är att styra stadsplaneringen mot fler bostäder i staden, bostäder som är öronmärkta bilfria! Nu till min poäng, bilarna skall bort från innerstaden, men inte bort från våra liv. Varför inte skapa parkeringshus vid in/utfarterna till staden? Ta bort alla parkeringsplatserna i centrum, inför rätten att stå gratis i 10 min överallt istället. Sen är det ett elände med de här gågatorna, ta bort dem och gör riktiga trottoarer istället så att gatan kan användas av cyklister och bilar. Parkeringshusen skall byggas om till bostäder.

Biltullar skall införas som skyddar staden, tullarna skall gå direkt till kollektivtrafiken. Å andra sidan är ju parkeringen gratis under 10 minuter så hämta och lämna går ju utmärkt. På lite sikt skall de största busslinjerna ersättas med spårvagnar. I Gävle som redan har en stark järnvägskultur är det en självklarhet.

Finns det negativa konsekvenser av det här? Nej är mitt svar, inte så länge som bostäder prioriteras framför kontor och affärslokaler. Uppenbarligen råder en obalans just nu, mängder av affärslokaler i centrum står tomma. Inga butiker kommer överleva där så länge som plåtlador i Valbo fortsätter att poppa upp. Det behövs fler människor som BOR i staden.

Så här skulle jag vilja ha biltullen och parkeringsförbud längre än 10 min.


onsdag 18 januari 2012

Stadsplanering i Gävle

Tog en promenad på Alderholmen idag. Tittade på de gamla hamnmagasinen, brandstationen, Baltichuset, Gevalia och det nya bostadsområdet längst ut. På hemvägen besökte jag biblioteket och lånade några böcker om staden. Varav en om Gävle centrums historia under 400 år utgiven 1984. Mina slutsatser är så långt, staden har en jäkla potential, fortfarande finns tomma tomter och äldre miljöer värda att bevara. Det nybyggda längst ut var ett dött område, det är av yttersta vikt att göra vettiga saker med de äldre husen. Blir det reklambyråghetto så begår man ett enormt misstag. När allt är färdigrenoverat och upputsat är dynamiken som drog de kreativa näringarna borta och utflyttningen ett faktum. Samtidigt har inga spännande verksamheter råd att flytta in. Då står man där med skägget i brevlådan. Ja vi har sett det förut. Gentryfieringen är vår tids saneringshysteri, lika själsdödande som den som drabbade Sverige och Gävle i synnerhet under 50 - 60 talet. Det behövs mer båtskjul, kanotuthyrare, ateljeer, gallerier, nattklubbar, husbåtar, segelskola, sociala verksamheter, kulturföreningar, musikstudios, ungdomsgård, hantverkare, lättindustri, billiga bostäder och skolor. Det behövs båt och färjelinjer ut i skärgården. Gysinge byggnadsvård får fixa en filial. Till att börja med...

fredag 13 januari 2012

90 talet kom tillbaka!

Nu ett riktigt försvarstal till 90 - talet, utan ironi.

Varför 90- talet var det kulturellt mest värdefulla decenniet sedan 60 - talet.

1. Frihet: de fredstida generationerna födda 1930 - 50 ville inte längre försvara de gamla bastioner som den äldre generationen höll i ett fast grepp ännu 1968 men pensionerade sig från i slutet på 80 talet. Detta gällde hela världen, inklusive Sovjet. Demografin vinner alltid över byråkratin, regel nr 1 i min samhällsanalys. Därför uppstod en rad tomma ytor inom konst och musik.

2. Motstånd: det var fortfarande möjligt att göra uppror eftersom det kollektiva medvetandet växer långsammare än den faktiska friheten. Tänk raveparty, en helt harmlös tillställning där ett fåtal tar droger, men ändå inte fler än på en vanlig nattklubb, polisen och hem och skola gick fortfarande i taket för sånt.

3. Ny teknik: internet, snabba processorer, billiga datorer, grafiska gränssnitt, mobiltelefoner, nya syntetmaterial, timglasskidor, snowboard, cd skiva, brännare...

4. Kommersialismen: att tjäna pengar är inte längre fult eller suspekt, vilket ökar takten på all form av produktion. Den nya kommersialismen känns ännu oförstörd, tänk Bodyshop, tänk en tid när man mindes reklamen.

5. Viljan till förnyelse: ännu fanns tron på att det gick att göra nya saker, inte bara hitta en produkt någonstans på nätet. Nike konstruerade sulor med luftkudde. Idag säljer de bra igen, men vad nytt har de hittat på?

6. Den urbana kulturen slår igenom: folk flyttar inte för att få jobb, de vill uppleva staden.

7. Äventyr och upplevelseindustrin uppstår: första svenska everestexpeditionen, klätterhallar byggs överallt. Cykelindustrin omvandlas av mountainbiken, alla gamla sanningar om cykel prövas. Spabehandling, bungyjump...

8. Musiken: helt ny musik görs inom rap, grunge, dans och shoegazing samtidigt som gamla bra artister som haft ett svårt 80-tal plötsligt uppskattas igen.

9. Latterevolutionen: utbudet av restauranger och nya maträtter exploderar. Plötsligt kan man få en espressokaffe och olivciabatta på ICA.

10. Migrationen: Sverige blir ett multietniskt samhälle, först lite trevande och ovant, sedan en självklarhet.

Vad har vi då fått sedan 2000? Bredare bredband, lättare produkter, mer komfort, AC i bilen, dator i mobiltelefonen, billigare mat, billigare grejer på Biltema, billigare flygresor.

Vi har blivit uttröttade på kommersialism och orkar inte en pryl till. Allt mode är retro, gamla ideal som ordning och reda dammas av. Men vad nytt? Listan ovan skulle kunna göras längre, de sista tio åren har världen bara blivit allt mer likartad. Varför? När det inte finns några gränser slutar man att röra sig i en riktning, man rör sig i ett stim utan att tänka nytt. I den miljön växer ingen livskraftig kultur. Allt nytt blir inom stimmet, dvs återanvändning av det som redan finns.



onsdag 4 januari 2012

Första veckan i Gävle

Den 28 december flyttade vi in i vår nya lägenhet vid stora torget, fortfarande står ett dussin flyttkartonger kvar. Vi vet inte om vi har ett förråd eller inte. Det finns ett cykelrum, men det ligger bökigt till. Jag ställde hojen på torget bara för att få den runtflyttad och luftad. Bilen står i ett parkeringshus, det känns lite udda att bära sin pappersinsamling genom köpcentret och ta hissen till bilen. Mera Tokyo än Gävle om man säger så. Återvinningscentralen ligger en bra bit bort, man hänger inte ett par kassar på styret och cyklar med dem. Förstår inte varför de inte har glasigloo och pappersåtervinning närmre eller har jag missat nåt?

Fick en kraschlandning i verkligheten när jag skulle skriva in mig på arbetsförmedlingen i måndags, årets första arbetsdag. Jag hade 50 nummer före mig, personalen bjöd på kaffe men efter 2 timmars väntan var det min tur. Dagen efter var jag på en anställningsintervju, det kändes skönt, ett bra möte.

Träning: sprang en halvtimme i måndags, regn och slask, halt. När vi var på badhuset igår crawlade jag några längder, kommer jag nog göra igen, det var skönt. Nu vill jag åka skidor, på Högbo bruk har de pay and ski, med konstfruset spår. Det var en väldigt fin anläggning, men nästan 60km tor. Med klippkort kostar varje 2h träningspass 85 kr + bensin, det är i saftigaste laget just nu, tyvärr.

Prylar: köpte en ny TV Samsung smart tv, 40 tum, är nöjd så långt, nu behöver jag bara en wifi antenn så kör vi youtube på den! Barnen spelar på sitt nya Wii och bredbandet är installerat. Skall testa våra gamla men snygga datorhögtalare till TV:n, HK soundsticks.