söndag 2 oktober 2011

Att vänja sig vid ovisshet

För tre månader sedan stod det klart att vi skulle komma att dra upp våra bopålar. Flytta ifrån en tillvaro som är en fantastisk uppväxtmiljö för våra barn och trygg och bekväm för oss alla. Av alla livets variabler haltade det på några få ställen, egentligen inget att bry sig om. Men det var statiskt, det fanns inget utrymme för större förändringar. Så vill de flesta leva, även jag. Men ibland måste man kompromissa, även om det är en kompromiss på egen planhalva. Till en början kändes det verkligen inte bra, men gradvis vänjer man sig vid tanken. Det är också en process som man inte styr över helt själv, omgivningen börjar planera bort mig. Först bara i huvudet, sedan organisatoriskt och plötsligt har jag avvecklat mig själv. Ingen kan leva med ovisshet, därför skapar vi ordning i kaoset, framförallt genom distansering. Eller som min rektor uttryckte det "man blir lite gäst hos verkligheten".

Nu söker jag jobb, skriver brev och funderar över mina styrkor och erfarenheter som kan vara till nytta på andra arbetsplatser. Det är också en tid för reflektion och summering. Sedan skall alla praktiska ting utföras, flytt, slänga det man en gång trodde man behövde, bygga upp sitt liv på en ny plats. Det finns en lockelse i det. Samtidigt vet jag att det kommer ta tre år av hårt arbete att genomföra förändringen. När gav du dig en sån utmaning sist?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar