fredag 22 juli 2011

Cyklismens död

I dagens DN skriver man på ledarsidan att man bör bygga bort farorna på vägarna genom fler mitträcken. Detta pga av att dödsolyckorna återigen ökat efter flera års nedgång.
Låt mig nu beskriva den här utvecklingen från en cyklists perspektiv.

De stora vägarna i Värmland, RV 61,62 och 63 är inte längre farbara med cykel från Karlstadregionen pga mitträckena. Väg E45 som är pulsåderns i nord sydlig riktning är inte heller farbar då vägrenen tagits bort till förmån för bilarna precis som på övriga riksvägarna. Mellan Karlstad och Kristinehamn går det inte att cykla då motorväg och mitträcksväg är allt som finns. Det är inte heller möjligt att cykla till Arvika utan flera mils omväg.

Samtidigt underhålls de mindre vägarna allt sämre eftersom de större är så resurskrävande. På grov och oljegruslagad asfalt samsas cyklister med jordbruksredskap och motorcyklister.

Resultatet? Cyklismen, cykeln som transport, tränings och tävlingsredskap mister sitt utrymme, i ett samhälle där den har ett allt större berättigande.

Nu frågar sig kanske vän av ordning om det verkligen föreligger en intressekonflikt här. Alla vill väl ha fina cykelvägar och säkra riksvägar? Nej är mitt svar. Alla vill ha snabba bilvägar, punkt. Vad mitträcksvägen gjort är att höja medelhastigheten på vägen samtidigt som färre dör. Dödstalen är väl bra, men det alla gillar med vägarna är ju omkörningssträckorna som man vet kommer. Sänkta dödstal är ungefär lika uppskattade som kriminalvårdens bidrag till minskade återfall. Man kan inte uppskatta det man inte märker av!

Summa summarum har alltså bilframkomligheten ökat med mitträcksvägarna. Fler kan pendla med bil. Men som i alla system finns det en gräns där samma utrymme inte längre räcker till. De ökade dödstalen är symptom på detta. Frustrationen på vägarna har återigen lett till ett ökat riskbeteende. Varför? 1. Därför att trängseln ökat. 2. Därför att de nya bilförarna som aldrig upplevt tiden innan mitträckena inte har samma tålamod. 3. Därför att bilarna blir allt snabbare.
Nu är det inte toppfarten jag syftar på, den är inte intressant, utan acceleration och väghållning. Att köra 90 eller 130 är i stort sett samma sak i fråga om komfort, så varför inte köra 130?

Vad finns det att göra?

1. Minska mängden bilar - hur gör man det? Tyvärr finns bara smärtsamma sätt.
2. Anlägg alltid en vägren på 1m med den vibrerande vitfärgen till vänster så att en cykelväg bildas längs riksvägarna men även längs motorvägarna i den mån de är enda rimliga färdvägen mellan två orter.
3. Bygg rena cykelvägar som förbinder alla större kommuner med kranskommuner där cykelns framfart är prioriterad framför annan trafik.

Vem skall betala? Det skall jag göra i egenskap av både bilist och cyklist, istället för att bygga dyra trafiklösningar som trafiken ändå kommer växa ifrån två år efter invigning.

Hur är det då med trafikdöden? Det finns bara två vägar - minska antalet bilar och sänk hastigheten. Det innebär att bilismen såsom vi levt med den hittills måste förändras oavsett drivmedel. Bilens frihet måste ersättas med andra friheter. Innan vi kan värdesätta de nya friheterna är vi fast i ett föråldrat tänkesätt.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar