måndag 27 juni 2011

Nyttan av att kasta saker

Sista arbetsveckan innan semestern. Passar på att kasta gamla dokument jag inte tror kommer till användning i undervisningen. OH bilder, bra innehåll men föråldrad teknik. Tidningsartiklar, bra innehåll men för långa och svåra för A - kurser. Blir nostalgisk av två skäl. För det första därför att det är tidiga dokument från min lärargärning som väcker till liv minnen av Vilundagymnasiet, kollegorna, eleverna och den tiden i livet. Glömmer aldrig första arbetsdagen 13 augusti 2000. Men också därför att varje dokument vittnar om resterna av ett samhälle som brydde sig lite mer om andra. I takt med att jag slänger år efter år i papperskorgen upptäcker jag artiklar som alla vittnar om en förändrad inställning. Samhällskritiken är inte längre närvarande. Den kollektiva metodologin har tappat fotfästet. Själva grunden för samhällsbygge urholkas, för i vilken riktning skall vi gå när väderstrecken saknas på kompassen?

Bland papprena låg en essä av Carsten Jensen införd på DN kritik 1 september 2001, tio dagar innan världen blev en sämre plats att leva på. De sista orden är "Skapandet av en rättvis värld skulle kasta oss ut på ett oöverskådligt äventyr. Därför har vi valt att leva i en överskådlig men orättvis värld. Globaliseringen betyder inte slutet för krigen i världen. Globaliseringen ger dem bara nya uttryck och anledningar att bryta ut. Om vi inte lär oss att identifiera dessa nya orsaker och former kan vi själva bli dess nästa offer."

Så skapades den rädslans kultur som fortfarande råder.

Ps: bland mina papper låg Håkan Forsells anmälan av mentalitetshistorikern Alain Corbins bok om den okända människan. En helt vanlig bonde kring 1800 som bara efterlämnade ett par träskor. Då var den ännu inte översatt från franska, nu hittade jag den på engelska. Beställde den på alibris för 140 kr från USA.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar