fredag 23 december 2011

Slutet

Nu är jag avtackad med presenter, blommor, sång och kärleksfulla ord. Det har varit jobbiga dagar den sista tiden, så många avsked, så många människor jag tycker om. All uppskattning har verkligen värmt. Det har gjort det lättare. Nu är jag nyfiken på framtiden igen, nu när ankaret är uppdraget.

På nattduksbordet: Den gamle och havet. Den låg Bakhålls senaste bokpaket. Hemingway i högform, 100 sidor lång men ändå så tänkvärd. Efterordet i Bakhålls böcker är alltid läsvärt, så även den här gången.

Träning: fortsätter med intervallerna på cykeln, nu börjar det märkas att jag behöver fler träningstimmar. Kommer bara snön ordnar det sig i skidspåret, har aldrig gillat cykelträning utomhus på vintern.

Habegär: en grammofon, gärna en grön Rega P3 som jag kan spela mina nostalgiskivor på.

onsdag 7 december 2011

Känslor på upploppet

Packade ihop det mesta av mina skolgrejer idag, träffade min efterträdare och tog ytterligare ett steg bort från en invand tillvaro. I torsdags hade vi sista utvecklingssamtalet på förskolan. Det är mycket sista just nu. Om en månad är det tvärtom mycket av första gången.
Precis i förändringen är det svårt att få perspektiv, men jag har stannat många gånger de senaste åren och värderat nuet. Hela tiden i vetskap om att detta inte kommer att vara. Är ett lyckligt liv mer än en räcka frusna ögonblick?

Jag mötte en gammal kursare förra veckan, för första gången på kanske 15 år. Han påminde mig om den första festen efter den första tentan i Historia A 1993. Han hade inte haft en spikrak resa, då tyckte jag att han hade allt. Nåja, allt en 19 åring vill ha och behöver. Idag var han på samma ställe som jag och han förstod att jag förstod att det vi redan har också är allt som betyder något.

Gävle: på måndag skall huset besiktigas av Anticimex, Kajsa och morsan åker dit.

Träning: dåligt med det senaste veckan, trött och halvkrasslig. Körde ett par intervallpass, benen har svarat bra på höstens upplägg, betydligt starkare. Idag avslutade jag med en minut på 50 km/h, utan att använda sprintmuskler. Men nu vill jag komma ut på längdskidor.

söndag 20 november 2011

Visning igår

Vi var i Gävle och tittade på ett hus, vi gillade det, det höll vad det lovade i annonsen, lite slitnare ytskikt än på bilderna, men i stort precis det vi behöver. Staketet var helruttet, men å andra sidan överraskade grunden med att vara mera nyligen dränerad än jag trodde. Så nu återstår att se hur många och hur villiga spekulanterna är.

Efteråt gick vi till Söder och letade upp en restaurang, det blev hamburgare på Texas Longhorn, de hade ett gott sortiment av öl, testade ett isländskt pale ale Skjalfti och ett sommaröl från Jädraås bryggeri. De serverade i iskylda glas.

Klockan 21:15 började kvällens begivenhet, Tintin i 3D på engelska. Det har östs en del skit över den filmatiseringen, men också lovord. Jag gillade den skarpt, kalkonscenen i öknen med flygplanet var en miss men många tycktes uppskatta den. Haddock var ju ännu bättre i filmen än i albumen, precis rätt karaktär. Möjligen är originalet buttrare och mindre av ett naturbarn. När man kommer ut från salongen så är det i ett parkeringshus, det känns så B, lusten att snacka film tvärdör.


lördag 12 november 2011

Vi har hittat ett hus!

Ett hus i rätt område som uppfyller alla våra kriterier.
Det är möjligtvis i minsta laget, drygt 150kvm, men resten stämmer, det är tom byggt samma år som vårt nuvarande hem. Det är renoverat men långt ifrån originalstil, exteriört är original ett måste, inget tryckimpregnerat, ingen parabol, inga träaltaner och naturligtvis en färgsättning som passar husets ålder. Invändigt är det bättre, inget jag direkt känner att jag måste ändra på, utmaningen blir att få plats med alla cyklar och en verkstadsbänk. Nu är jag lite mer yteffektiv än min far, 2x2m räcker för mig. Sen ser jag på fastighetskartan att det funnits ett litet uthus, det behöver återuppbyggas för att få plats till trädgårdsmöbler, klippare och andra redskap. Vi pratar målad masonit med korrugerat plåttak. Till trädgårdsbordet behöver jag en radio modell mindre av trä, innehållet skall naturligtvis vara toppmodernt. Trädgården består av gräsmatta och några mindre träd. Runt huset skall en steninfattad rabatt anläggas med en smalare grusgång runt. På södersidan kanske ett päronträd på spalje. Osäker på vilka prydnadsväxter som klarar växtzon 4 bra. Biluppfarten är asfalterad, det är ju praktiskt om än inte vackert, ingen åtgärd. Men visst, grus hade varit mera stilenligt, gärna med lite smått ogräs att ta med hackan. Det finns inget garage vilket kanske är lika bra. På 30 - talet hade vanligt folk inte bil alls så det kan inte bli original med garage. Sen är ett potatisland och ett rejält klädstreck nödvändigt. Staketet är inte heller stilenligt, det skall antagligen vara rak kant, fundersam på färgen, tror inte vitt var så vanligt bland små tvåfamiljshus från den tiden. Klädstrecken skall vara uppmonterat mellan två böjda grönmålade 2 tumsrör med 190 cm höjd. Studsmatta är big no no.

Bytte till vinterdäck idag vid 235060 km

söndag 6 november 2011

Nya lägenheten

I natt sov familjen för första gången i den nya lägenheten, på uppblåsbara madrasser. Den ligger helt centralt, när vi står utanför ytterdörren till huset har vi filmstaden på andra sidan torget. Med två sovrum mot Drottninggatan är det lite livligt en lördagnatt. Barnen stördes inte men jag vaknade av kvastbilen strax innan fem. Vi tar sovrummet mot gården så får vi sova, det blir trångt men barnen behöver utrymmet bättre ändå. Vardagsrummet är stort, matsalen är större än vår nuvarande och två av sovrummen är rejäla. Antalet garderober räknade vi till åtta plus klädkammare så det finns förvaringsutrymmen också.

Enda praktiska kruxet just nu är bilfrågan, var skall vi ställa den? Blir det till att skjutsa barnen på morgonen måste den ju stå hyfsat nära. Var parkerar man nära när man bor på torget?

Träning: har lagt om upplägget helt, tidigare försökte jag få två helgpass och ett mitt i veckan, dvs tre pass. Det fungerade ok, men det var nästan alltid tunga ben eftersom varje pass blev 60 - 180 minuter på 70-85%. Nu har jag ändrat till 4x30 min med 4x4 intervaller kring 80 -90% samt ett distanspass på helgen. Skall försöka köra på det sättet fram till jul, jag gjorde det vintern 1999-2000 med utmärkt resultat. Kände mig väldigt lätt på dagens lugna distanspass.

söndag 30 oktober 2011

Lite att pyssla med

Utbudet på motions och tävlingsarrangemang i Gävletrakten är mera omfattande än här hemma. Skall bli kul att börja utforska detta, brukar vara mycket trevligt folk med.

Kanske finns det en likartad skidserie?

Triathlon finns det också.

Lopp på skidor:
Bessemerloppet 19 februari i Sandviken


söndag 23 oktober 2011

Det blir lägenhet

Vi hittade inget hus i tid, flytten kommer att bli till en lägenhet på norra kansligatan mitt i Gävle. Det går inte att bo mer centralt precis vid stora torget. Vi flyttar in till årsskiftet.
Jag vet ju hur det är att bo i lägenhet, det är ett förkrympt liv som stjäl energi. Sist varade lägenhetsboendet 5 år, varav 2 med barn. Nu säger jag så här, jag kan tänka mig att fira en jul, men bara en, i lägenheten. Sen må den vara hur bra som helst.

Vad jag ser fram emot: en ny arbetsplats, den viktigaste frågan just nu. En riktig skidvinter, att få pröva fina längdspår och att åka skridsko på Hagaström. Åka till Sundsvall oftare, jag gillar Sundsvall. Som alla norrlandsstäder är den bäst på vintern. Att börja upptäcka nya cykelvägar på vårkanten. Cykla gästrikecupen i mtb med Cornelia, tävlingsdebut för henne.
Att simma i fjärran höjderbadets 50m utebassäng en sommarmorgon och sedan köra en triathlonträning. Östersjön, simma i havet.

måndag 10 oktober 2011

Boendemarknaden

Några husvisningar och missade hus senare börjar jag urskilja ett mönster och få en checklista.

Mönster
1. Det är alltid fräschare på mäklarbilderna än i verkligheten
2. Jag har samma smak som flertalet människor (Det jag gillar blir sålt)
3. Det finns alltid en hake när priset är lågt
4. Rökarbostäder utannonseras inte som inrökta
5. Folk kan leva hela liv utan att fixa till självklarheter i sina hem
6. Att något är "renoverat" betyder inte att man inte behöver göra om det ändå

Kravspec
1. Huset skall ligga max 3 km från centrum om det inte har extraordinära kvaliteter.
2. Antalet riktiga sovrum med egen dörr skall vara minst tre
3. Ett riktigt badrum och en gästtoalett
4. Gästutrymme i eget extrarum eller gillestuga
5. Varmgarage eller rymlig källare med öppning ut
6. Fjärrvärme eller bergvärme, helst det förra
7. Tomt med äganderätt
8. Ingen trafikled eller järnväg i närheten. (Ljudhygien, har bott vid E4:an i Väsby)
9. Friliggande, inte kedje eller radhus
10. Parkeringsplats på tomten

söndag 2 oktober 2011

Att vänja sig vid ovisshet

För tre månader sedan stod det klart att vi skulle komma att dra upp våra bopålar. Flytta ifrån en tillvaro som är en fantastisk uppväxtmiljö för våra barn och trygg och bekväm för oss alla. Av alla livets variabler haltade det på några få ställen, egentligen inget att bry sig om. Men det var statiskt, det fanns inget utrymme för större förändringar. Så vill de flesta leva, även jag. Men ibland måste man kompromissa, även om det är en kompromiss på egen planhalva. Till en början kändes det verkligen inte bra, men gradvis vänjer man sig vid tanken. Det är också en process som man inte styr över helt själv, omgivningen börjar planera bort mig. Först bara i huvudet, sedan organisatoriskt och plötsligt har jag avvecklat mig själv. Ingen kan leva med ovisshet, därför skapar vi ordning i kaoset, framförallt genom distansering. Eller som min rektor uttryckte det "man blir lite gäst hos verkligheten".

Nu söker jag jobb, skriver brev och funderar över mina styrkor och erfarenheter som kan vara till nytta på andra arbetsplatser. Det är också en tid för reflektion och summering. Sedan skall alla praktiska ting utföras, flytt, slänga det man en gång trodde man behövde, bygga upp sitt liv på en ny plats. Det finns en lockelse i det. Samtidigt vet jag att det kommer ta tre år av hårt arbete att genomföra förändringen. När gav du dig en sån utmaning sist?

måndag 19 september 2011

Att göra Gävle

Vi åkte till Gävle för att känna in staden och spana lite på tänkbara områden för bosättning. Lördagen bjöd på fantastiskt väder, staden firade europeiska trafikantveckan med gratis buss till alla som visade bilnycklarna. På torget var det BMX uppvisning, starten för Gästrike runt på cykel och MHF var där med sin voltande bil. Jag satte mig naturligtvis i bilen för att lära mig att ta mig ur en uppochnedvänd bil. Hängande i säkerhetsbältet med huvudet nedåt i en Renault Clio. Jag skrattade mig kraftlös, tillslut fick jag upp fötterna i taket och kunde koppla loss mig som instruktören förklarade. En nyttig lärdom.

Staden har fortfarande en blandning av det riktiga Sverige och det stockholmifierade kaffelatteidealet. Det finns butiker som inte tillhör de stora kedjorna samtidigt som de övriga inte är trendiga. Ganska befriande på det hela taget. Avstånden är korta, aningen längre än i Karlstad men i grunden är staden ungefär lika stor.

På hotellet läste jag Gävle Dagblad och Arbetarbladet, vanliga svenska landsortstidningar, något bättre än hemstadens VF och NWT, framförallt mer egenproducerat material och mindre TT/spektra. De är även sjudagarstidningar till skillnad mot hemstadens.

Biblioteket var rätt litet men helt ok, närmast fullsatt pga läsecirkeln som gav bort 4000 böcker av gävlebördiga Agnes von Crusenstierna. På stan körde bussar från 40 -70 talet folk till järnvägsmuseet. Vid hotellfrukosten satt Bosse Bildoktorn vid grannbordet. Från centralen avgick rälsbussar med samma desination.

Boulognerskogen och stadsträdgården var fina, barnen gillade lekparken, trafiken störde lugnet tyckte jag. Vi åt middag på en mexikansk restaurang, sombrero på huvudet och svinstark habanerosås till fajitan. Gott och trevligt.

Söndag klockan 09:00 bad på fjärran höjder, allt var bra utom bastun som man satt för lågt i. 50 m utebassängen var varm och skulle så vara till 2 oktober. Det rök om den. Stort plus, dessutom var det få besökare så tidigt på dagen. Ett bra bad för hela familjen, mycket mera prisvärt än Sundsvalls himlabad om man inte älskar vattenrutschkanor.

Jag gillar Gävleborgs länsmuseeum, fin konstsamling, intressant utställning om modernitet och de stora lokala fabrikerna. Barnavdelningen uppskattades, särskilt cirkusdelen. I bilen hem läser jag broschyrer, bl a Järnriket, om brukskulturen, riktigt bra skriven av museifolket. Kommer använda texter därifrån i undervisningen.

Var kommer vi hamna i staden då? Ingen aning, det finns flera områden som är intressanta, men vi har en toppfemlista i vart fall.


måndag 12 september 2011

Bilunderhåll och habegär just nu

Bytte olja och filter vid 232392 km, 38 kr, dvs 19 minuter på OKQ8. Kört 6795 km sedan förra bytet. En riktigt bortskämd motor, Biltema 5w-40 helsyntet naturligtvis, endast det bästa är gott nog.

De nya sommardäcken, Michelin Energysaver 205/65 R15, har kommit. Skall bli skönt med ett byte, Frykmalms däck bytte dem vid 232425 km. Hyggligt färska är de också, tillverkade vecka 8 2011.

Återstående pyssel inför besiktning 5 okt. Justera handbromsen, kolla glappkontakten på vänster helljus, vita sladden till reläet om jag minns rätt.

Habegär:
En Saab 99 GLS combicoupe från 1976 - 79, helst tvådörrars Opalgrön som denna. GLS innebär 108 hk tvåförgasarmotor. Till det ett extraktorgrenrör och 2,5 tums avgassystem. Nedsvarvade fotbollsfälgar och aningens hårdare dämpare. Absolut ingen sänkning, ankstjärt eller sportratt. Vi som kan Saab vet hur jävliga de blir att fickparkera då. Takräcke och dekaler passar jag också på, ett par fyrkantiga gula extraljus är däremot helt ok.


lördag 10 september 2011

Livet rör på sig

Kajsa har nytt jobb efter årsskiftet, flytt, husköp, nya skolor och dagis till barnen, ny arbetsgivare till mig och ett nytt vardagsliv i en annan del av Sverige. Om mindre än ett år går man och drar sin kundvagn i ett annat köpcentrum, svär över ett nytt rödljus och provar nya vägar med cykeln. Träffar nya kollegor, prövar lunchställen, hittar en prisvärd thaibuffé och trillar i nya skidspår. Somligt kommer vara sig likt, annat kommer aldrig mera tillbaka.

Träning: dåligt med träning på sista tiden, trötthet, tidsbrist, dåligt väder, sjukdom och behov av vila som alltid den här tiden på året. Vis av tidigare erfarenheter vet jag att det är viktigare att ta hand om sig än att forcera fram sjukdom i 14 dagar. Formen är ok även om dagens 70 km kändes sega sista milen. 2:06 är godkänt.

Nattduksbordet: läste Den döende detektiven av Leif GW. En riktig bladvändare.

Cykel: köpte växlar till mountainbiken. Nu blir det 3x10 Shimano XT. Singlespeeden får skötas med en riktig ss hoj, gärna 29" och stål. Cornelias födelsedagspresent anlände också så nu kan vi köra i skogen ihop. Enda jag inte gillar är vikten på cykeln med växlar, måste banta bort ett halvkilo från den. 11 kg är skamgränsen för en hoj i min storlek. Cornelias väger 13,7 kg det är den där onödiga dämpgaffeln som ställer till det.

måndag 22 augusti 2011

På marmorklipporna.

Eleverna kommer, arbetsåret tar sin början. Ett nytt gymnasium GY11 skall börja genomföras, nya kursplaner, nytt betygssystem med det gamla som löper parallellt i två år till. Men just nu kretsar mycket kring staden Gävle, kanske flyttar vi dit, blir det så sitter jag inte här i Karlstad vid den här tiden nästa år, hur blir det då? Det är svårt att engagera sig i något innan jag vet.

Träningen har fungerat mycket bra i flera månader nu, ingen sjukdom, inga skador, flera formtoppar och en hög grundnivå. Nu gäller det att förvalta detta genom hösten tills skidsäsongen börjar. Hemligheten är att genomföra distansträningen och inte fastna i alltför korta och hårda pass. Men det är svårt i mörkret, kylan och tröttheten innan snön och ljuset kommer. När hade jag en bra november - december sist? 1998?

På nattduksbordet: I Bakhålls senaste bokpaket kom Enst Jüngers På Marmorklipporna från 1939. En intellektuells uppgörelse med nazismen, en ideologi han trodde han förstod och sympatiserade med. Men redan innan kriget formulerade Jünger en frän kritik, vars huvudansats är avskyn för den våldsamma, obildade, mediokra, historielösa, lögnaktiga och misstänksamma mördarstat nazisterna skapade. Jüngers elitistiska asketiska humanism fick inget gehör. Vad trodde han? Att en tiggarmunk skulle kunna driva Ullared?
Språket, uttrycken, allt är medryckande, lite överdrivet, men det gör inget, det skapar närhet och intresse.

onsdag 17 augusti 2011

Habegär just nu

I ingen särskild ordning:


En grön hammarlackad termos från Stanley ca 40 dollar










En 62 fots svensktillverkad segelbåt ca 15 miljoner kr.









En jaguar grupp C bil från 90 talet ca ???????? £







Cats största bulldozertraktor ca en miljon kr sen behöver man ju en dragbil med maskinsläp...













Ett lyxigt trädhus, även mindre lyxiga duger

















En Scania L 50, fast inte militärgrön.













En äppelmustpress, en räcker.





onsdag 10 augusti 2011

Sundsvall tur och retur

Semesterns sista dagar tillbringades i Sundsvall.

Höjdpunkter: Confusions festkonsert hemma hos Micke och Zarah
Tarzanstigen på södra berget
Måndagskvällens bad och mjuka höstsol på bryggan i skymmelviken

Standard: Västernorrlands länsmuseum i Härnösand, alltid detta Murberg.
Total avslappning i stugan, mulltoa, ingen dusch eller varmvatten i kranen, det är det vi är gjorda för.
Botanisera bland Görans alla böcker, finns nåt för alla, läste Albert Engström, han är rolig än.

Bottennapp: tågresan hem försenades med nästan 4 timmar pga bombhot i Gnesta.
Vädret större delen av tiden, 20 -30 mm regn fredag, lördag, söndag.

tisdag 2 augusti 2011

Semester & Polizeiwagen

I Danmark hände det, passagerardörrens gångjärn hade rostat av. Dörren hängde 4 cm för lågt och enbart i sitt övre fäste. Vi fick gå in från förarsidan och åla oss över. På vägen hem ville Kajsa få lite luft alldeles innan vi skulle åka av färjan. Dörren hängde ned och måste lyftas upp utifrån och stängas. Då svor jag några eder, men ett rask skutt ut så hängde jag dit den.

Hemma igen försökte jag laga gångjärnet men den fastrostade sprinten hade blivit ett med dörren och av någon outgrundlig anledning är inte gångjärnen skruvade utan svetsade i dörren. En ny dörr var enda lösningen. På bildelsbasen ville de ha mellan 1500 och 3000 kr för en tom dörr, dvs utan ruta, centrallås, insida och elhiss. På blocket hittade jag en säljare i Skövde som hade en skrotad bil. Han ville ha 500 spänn för en komplett dörr utan backspegel. Klockan 10 åkte jag från Karlstad, klockan 16:00 satt den nya dörren på, en Scarabégrönmetallic i fint skick. Det var en verklig glädje när jag såg låsknappen sänka sig efter ett tryck på fjärrkontrollen - allt funkade!

Med vit bil och grön dörr påminner Saaben nu om en tysk polisbil. Rätt snyggt faktiskt, den gamla hade ju rost nedtill dessutom. Mätarställningen var 229000 km .

Sedan fanns det en del smårost kring bakskärmarna, så kallad "Saabrost". Jag plockade bort sidokjolarna och tog fram slipmusen. När allt var plåtrent målade jag på vit Hammerit. Samtidigt passade jag på att slipa och måla dragkroken svart. Nu är den snyggare än på länge. Ett tips! Slipmusen funkar bra, jag har provat flera hörnslipar som lovar mycket, men den här funkar faktiskt, dessutom kan man byta delar av slippappret, smart.

Semestern på Gotska Sandön var härlig, helt lugn överresa, maten räckte väl, vädret underbart och baden fantastiska. 30 km sandstrand att dela med max 130 människor. Var får man det utom på Sandön? På hemresan gungade det ordentligt, de flesta blev dåliga, personalen på båten var riktiga hjältar som tappert bytte spypåsar i tre timmar. Jag klarade mig, he he he.

Sista etappen på årets semester blir några dagar i Sundsvall, på onsdag den 10 börjar arbetsåret, känner ingen som helst ångest, blev aldrig riktigt utarbetad i år och sol och bad har vi fått i massor.




fredag 22 juli 2011

Cyklismens död

I dagens DN skriver man på ledarsidan att man bör bygga bort farorna på vägarna genom fler mitträcken. Detta pga av att dödsolyckorna återigen ökat efter flera års nedgång.
Låt mig nu beskriva den här utvecklingen från en cyklists perspektiv.

De stora vägarna i Värmland, RV 61,62 och 63 är inte längre farbara med cykel från Karlstadregionen pga mitträckena. Väg E45 som är pulsåderns i nord sydlig riktning är inte heller farbar då vägrenen tagits bort till förmån för bilarna precis som på övriga riksvägarna. Mellan Karlstad och Kristinehamn går det inte att cykla då motorväg och mitträcksväg är allt som finns. Det är inte heller möjligt att cykla till Arvika utan flera mils omväg.

Samtidigt underhålls de mindre vägarna allt sämre eftersom de större är så resurskrävande. På grov och oljegruslagad asfalt samsas cyklister med jordbruksredskap och motorcyklister.

Resultatet? Cyklismen, cykeln som transport, tränings och tävlingsredskap mister sitt utrymme, i ett samhälle där den har ett allt större berättigande.

Nu frågar sig kanske vän av ordning om det verkligen föreligger en intressekonflikt här. Alla vill väl ha fina cykelvägar och säkra riksvägar? Nej är mitt svar. Alla vill ha snabba bilvägar, punkt. Vad mitträcksvägen gjort är att höja medelhastigheten på vägen samtidigt som färre dör. Dödstalen är väl bra, men det alla gillar med vägarna är ju omkörningssträckorna som man vet kommer. Sänkta dödstal är ungefär lika uppskattade som kriminalvårdens bidrag till minskade återfall. Man kan inte uppskatta det man inte märker av!

Summa summarum har alltså bilframkomligheten ökat med mitträcksvägarna. Fler kan pendla med bil. Men som i alla system finns det en gräns där samma utrymme inte längre räcker till. De ökade dödstalen är symptom på detta. Frustrationen på vägarna har återigen lett till ett ökat riskbeteende. Varför? 1. Därför att trängseln ökat. 2. Därför att de nya bilförarna som aldrig upplevt tiden innan mitträckena inte har samma tålamod. 3. Därför att bilarna blir allt snabbare.
Nu är det inte toppfarten jag syftar på, den är inte intressant, utan acceleration och väghållning. Att köra 90 eller 130 är i stort sett samma sak i fråga om komfort, så varför inte köra 130?

Vad finns det att göra?

1. Minska mängden bilar - hur gör man det? Tyvärr finns bara smärtsamma sätt.
2. Anlägg alltid en vägren på 1m med den vibrerande vitfärgen till vänster så att en cykelväg bildas längs riksvägarna men även längs motorvägarna i den mån de är enda rimliga färdvägen mellan två orter.
3. Bygg rena cykelvägar som förbinder alla större kommuner med kranskommuner där cykelns framfart är prioriterad framför annan trafik.

Vem skall betala? Det skall jag göra i egenskap av både bilist och cyklist, istället för att bygga dyra trafiklösningar som trafiken ändå kommer växa ifrån två år efter invigning.

Hur är det då med trafikdöden? Det finns bara två vägar - minska antalet bilar och sänk hastigheten. Det innebär att bilismen såsom vi levt med den hittills måste förändras oavsett drivmedel. Bilens frihet måste ersättas med andra friheter. Innan vi kan värdesätta de nya friheterna är vi fast i ett föråldrat tänkesätt.




lördag 16 juli 2011

In the state of Denmark

Det är något ruttet i Danmark

Visste du att en invandrare som gift sig med en dansk medborgare måste klara ett danskt språktest och samhällskunskapsprov inom tre månader annars blir han utvisad? Att det inte finns någon kurs i "danska för invandrare" och naturligtvis ingen samhällskurs?

Visste du att det inte går att få visum till Danmark för majoriteten av världens medborgare? Avslag rakt av även om man har råd, visumansökan kostar flera tusen.

Efter några dagar med vänner som sitter i just den här knipan, han ickedansk hon heldansk, inser jag att allt är gjort för att inga fler människor från ett ickeeuropeiskt land skall flytta till Danmark.

Fantastiskt väder, natur, bad och öl, ändå är det med blandade känslor jag lämnar Danmark. Vart tog det landet vägen som vi svenskar haft som föredöme inom pedagogik, socialt arbete, konst och livsglädje? Kvar finns bara ett räddhågset skal fyllt av hukande människor. Ett land där populism föväxlats med demokrati. Tyvärr tyder mycket på att vi är på väg i samma riktning själva.

fredag 1 juli 2011

If it ain't broke, don't fix it

Ibland vill jag vara duktig, igår var en sån dag. Bilen startade inte, det var +27 grader och jag var övertygad om att det var vevaxelgivaren. Klassiskt saab-fel. Köpte en sådan för 853 kr, hade ett helvete att få loss skruven, köpte ett nytt 1/4 tum hylsnyckelset för 379 kr, bytte givaren, men bilen vägrade starta. Cyklade iväg till Biltema köpte startgas för 50 kr, testade och bilen gick några sekunder. Bränslefel alltså, kollar säkringar och öppnar relähållaren under instrumentbrädan, kollar bränslepumpsreläet, testar med ett annat, ingen skillnad. Jag ger upp, det blir verkstad.
8:15 i morse, ringer Wafab, får tid. De berättar att givaren byttes 2006...
8:20 ringer bärgaren, som kommer 8:40. 9:00 är bilen inlämnad. 1250 kr fattigare.
13:30 telefonsamtal från verkstaden, "det är bränslepumpen, kostar ca 6000 kr inklusive arbete, skall vi fortsätta?" Ja gör det.
15:00 hämtar bilen, får 10 % rabatt och allt landar på 4993 kr.
Vid 226392 km är alltså bränslepump och vevaxelgivare bytt. Nu har jag en bättre begagnad i reserv. Skall sluta försöka vara duktig, en burk startgas från början så hade jag sparat en tusenlapp. Lärpengar, bit ihop och glöm.

måndag 27 juni 2011

Nyttan av att kasta saker

Sista arbetsveckan innan semestern. Passar på att kasta gamla dokument jag inte tror kommer till användning i undervisningen. OH bilder, bra innehåll men föråldrad teknik. Tidningsartiklar, bra innehåll men för långa och svåra för A - kurser. Blir nostalgisk av två skäl. För det första därför att det är tidiga dokument från min lärargärning som väcker till liv minnen av Vilundagymnasiet, kollegorna, eleverna och den tiden i livet. Glömmer aldrig första arbetsdagen 13 augusti 2000. Men också därför att varje dokument vittnar om resterna av ett samhälle som brydde sig lite mer om andra. I takt med att jag slänger år efter år i papperskorgen upptäcker jag artiklar som alla vittnar om en förändrad inställning. Samhällskritiken är inte längre närvarande. Den kollektiva metodologin har tappat fotfästet. Själva grunden för samhällsbygge urholkas, för i vilken riktning skall vi gå när väderstrecken saknas på kompassen?

Bland papprena låg en essä av Carsten Jensen införd på DN kritik 1 september 2001, tio dagar innan världen blev en sämre plats att leva på. De sista orden är "Skapandet av en rättvis värld skulle kasta oss ut på ett oöverskådligt äventyr. Därför har vi valt att leva i en överskådlig men orättvis värld. Globaliseringen betyder inte slutet för krigen i världen. Globaliseringen ger dem bara nya uttryck och anledningar att bryta ut. Om vi inte lär oss att identifiera dessa nya orsaker och former kan vi själva bli dess nästa offer."

Så skapades den rädslans kultur som fortfarande råder.

Ps: bland mina papper låg Håkan Forsells anmälan av mentalitetshistorikern Alain Corbins bok om den okända människan. En helt vanlig bonde kring 1800 som bara efterlämnade ett par träskor. Då var den ännu inte översatt från franska, nu hittade jag den på engelska. Beställde den på alibris för 140 kr från USA.

torsdag 16 juni 2011

Triathlonhypen

Träningstrenden rullar vidare. Efter att ha gjort klassikern och fått lite grundkondition börjar allt fler intressera sig för triathlon. En sport som innehåller många fler tävlingsformer än långdistans, det som kallas Ironman, men som i själva verket heter långdistans eftersom Ironman är ett varumärke och inget man genomför.

För femton år sedan hade jag cyklat vätternrundan för första gången, fick kraftig tendonitis i knäet och började löpträna istället. En kurskamrat var simmare och hade genomfört järnmannen i Kalmar, steget var inte långt, jag började sim och löpträna också. Löpet utvecklade sig men simmet gick segare. Simträning i öppet vatten var mycket roligare än bassäng, så det har jag fortsatt med under somrarna, men i slutändan krävs det drill och klorerade bassänger för att bli en snabb simmare.

I min korta karriär som triatlet läste jag allt som fanns att läsa om sporten, om loppen, de amerikanska ikonerna, om träningen, prylarna, kosten, den mentala sidan, den andliga sidan och den idealistiska inställningen. Idag kan jag se att sporten befann sig i en övergångsfas, från extremidrott till breddidrott, från idealism till kommersialism. Det var naturligtvis extremidrotten som lockade mig. Jag gillade den där känslan av att kunna färdas långa sträckor i naturen av egen kraft. Den totala hängivelsen, att i timmatals orka vara i rörelse.

Vid sidan av extremsportimagen har triathlon alltid haft en stark tävlingskultur. Triathlon är en tävlingsidrott, bara, ja faktiskt, bara. Alla får en placering baserad på tid oavsett klass. Någon riktig motionsklass finns inte. Motionsklass är bara sämre idrottare som tävlar. Därför tränar de flesta för att bli snabbare, i en sport som redan kräver väldigt många timmars träning.

Vad är det då som skiljer triathlon från andra sporter, som också får mig att känna tveksamhet inför fenomenet? (Jag tvivlar på idrotten som Ivar Lo Johansson sade)

Triathlon förkroppsligar den västerländska framgångsmänniskans dubbelmoral mer än någon annan sport.

1. Alla kan bli en vinnare! - Nej, lika lite som alla kan bli rika.

2. Alla som deltar är redan en vinnare! - därför att mindre än 1 promille av befolkningen genomför ett triathlonlopp. Nej, de långsamma är bara kanonmat åt de snabba. Varför är det så viktigt att redan vara en vinnare? Vad skall man kalla de 99,99% som aldrig deltar? Förlorare? Den här drivkraften att vara ovanlig, speciell, bättre än alla andra är essensen av framgångsmänniskans strävanden.

3. Att se solen gå upp över lavafälten - alla triatleter vill delta i Hawaii ironman en gång i livet, sportens födelseplats. För att klara av det måste man kvalificera sig genom att vinna sin åldersklass eller vinna i startnummerlotteriet i ett av Ironmanföretagets andra lopp. Kanske är det en praktisk lösning eftersom söktrycket är stort men det bidrar till tävlingsandan i hela sporten. Lotteriet ger fler startande/mer pengar till Ironman samtidigt som illusionen att alla kan vara med lever kvar.

4. Hur du klarar en Ironman med familj och 40h arbetsvecka - triatleter älskar att läsa om andra atleter som är läkare, har handikappade barn, sjuklig hustru, själva haft cancer och som nu samlar in pengar till forskningen genom att delta i ett ultratriathlon. Det finns ingen gräns för vad en människa klarar av, hur långt det går att pressa sig om man bara vill. Samtidigt som man inte uppoffrar någonting annat i livet, allt går att pressa in. Det säger något om alla andra människor som inte uppnår något här i livet.

5. Triathlon har en andlig sida - naturdyrkan, kamratskap, hjälpsamhet, disciplin, välgörenhet, uppoffring, att använda alla sina fysiska och mentala resurser för att nå ett mål. Påminner mycket om scoutrörelsens ideal. Ingenstans är detta tydligare än i Kalifornien, där sporten formats. Men det är en ytlig hippieandlighet, som så mycket annat i Kalifornien. Ett smörgåsbord av lättsmälta sanningar parat med en hård fanatisk inställning till kropp, träning och samhällsliv.

6. Borgerlig bohem, BoBo -de flesta triatleter som framträder genom media har en utpräglat socialliberal inställning tillsammans med en ekologisk livsstil. Hög utbildning, god inkomst och en medveten strävan mot demokratiska ideal. Lovvärt självklart, motsatsen är ju hemsk, men varför? Därför att den genomsnittliga triatleten har en mycket priviligierad samhällsposition. En position man både ärver och arbetar sig till. Kvar finns ett dåligt samvete eller en rädsla för att inte duga. Genom sina ideal kan man smyga under jante-radarn.

7. Dubbelmoralen - när Lori Bowden lät kroppsmåla sig och vara på omslaget till Triathlete magazine, utbröt en enorm diskussion kring sexism. Samma sak när Gina Derks, en lovande talang "made the cover". Hon var för ung och snygg för läsarna. Varför är det så fruktansvärt att visa upp en kropp? Svaret är djuplodande, därför att kroppen inte är demokratisk, det går inte att träna sig till ungdom och skönhet. Bowdens blåmålade bröstvårtor påminde läsaren om att bakom färgen finns en naken människa som är utlämnad och sårbar, som oavsett framgångar, uppoffringar och talang trots allt har mer gemensamt med de 99,99%, hon bröt det tysta konktraktet och gjorde något som ingen högutbildad övremedelklasskvinna skulle göra.

Är triatleter onda? Nej naturligtvis inte, kan man tala om att "the tri - industry" är ond? Nej, så klart inte. Varför kastar du då skit på triathlon?

- Därför att den ger människor utrymme att vara självcentrerade och få hög status samtidigt.

Är det inte så med många andra aktiviteter också?

- Jovisst, men inga andra idrotter är lika extrema i sin elitism. Jag accepterar konståkare, gymnaster och fotbollsspelare m fl. Därför att de inte säger - du kan göra det här också, se hur solbränd, smal och hälsosam jag är. Kolla vilka vackra platser jag tävlar på. Se vilken dyr utrustning jag har, kolla vilken medveten kost jag äter. Visst är jag snygg i mina vita tävlingsskor, mitt röda linne och vita keps, samtidigt som jag tar avstånd från all slags sexism och har läst "Det andra könet".

Är alla triatleter såna då?

- Nej, men kulturen är sån och få gör uppror.

Finns det hopp?

- Ja, friskt blod kanske kommer in i sporten när den växer.

Är du inte likadan själv då?

- Jo tyvärr, jag läser fortfarande Triathlete Magazine, numera mest som en skrift om samhället inte om sporten. Men jag ser de strävandena som min mörka ogenerösa sida, vilken man skall bekämpa och tukta inte bejaka.

söndag 12 juni 2011

Dessa jävla subgrupper

Sveriges mest dominanta arrangemang inom cykel, Vätternrundan, är ett motionslopp. Man behöver inte ha tävlingslicens eller lösa engångslicens som i mtb långloppen. På vägen släpps ut 22000 cyklister i grupper om 70 personer från 20 på fredagskvällen till 10 tiden på lördagsförmiddagen. På morgonkulan vid halv fem brukar de sk subgrupperna starta. En subgrupp har som mål att cykla loppet under en viss tid, vanligtvis tio timmar vilket innebär 30km/h i snitt. Dessa sub 10 grupper är inga problem då de inte cyklar särskilt mycket fortare än flertalet motionärer som rastar bort en timme eller två.
Men så finns det ett växande fenomen, klungvana motionscyklister som vill åka sub 9 timmar eller sub 8 eller tom sub 7. För att åka så fort behöver man snitta 33 km/h 37,5 km/h eller 43 km/h.
Även om rasterna är få och korta tillkommer övriga omständigheter som tar ner medelfarten såsom motvind, backar och hänsyn till gruppmedlemmar med tekniska problem. Därför behöver man köra betydligt fortare när det är lättåkt eller när man närmar sig målet och ser att man kanske ligger på gränsen eller kan få en ännu bättre tid.
Problemet är följande: vägen är nedlusad med andra cyklister, de allra flesta kör betydligt långsammare. I en klunga är det bara tätcyklisterna som ser, övriga bara följer framförvarande. I en tävling eller mindre motionslopp är detta inget problem då det bara finns en klunga, som vanligtvis består av 20 -30 cyklister. De snabbaste startar först och kommer aldrig ikapp någon. Vätternrundan är speciell, det är inte bara många på vägen, alla är dessutom trötta, ingen tränar på dessa distanser. Med tröttheten kommer misstagen. Ju högre fart desto större skada, ju högre fart desto mindre marginaler. Tänk subklungan som kör om en långsammare klunga och utnyttjar mötande fil. Bakom ligger en lång svans med cyklister. Om de sista i svansen inte hinner in i egen fil och det kommer en mötande bil blir det mycket farligt. Man kan argumentera att man är väl förberedd och samtränad och att långsammare cyklister kanske rent av är farligare. Visst, men främst för sig själva.

Därför - en uppmaning till Vätternrundan, om ni vill undvika olyckor, sätt 9h som minimitid. Då behåller man 95% av alla cyklister och gör loppet säkrare för alla.

tisdag 7 juni 2011

Det stora lugnet, som skall sänka sig.

Slutspurt på skolan nu, egentligen är det över men sista sucken är ännu inte utandad.

Pedagogik: läser en engelsk a-level bok i historia. Inom topic American history 1763 - 2001. De läser färre "topics" än en svensk elev, men varje topic är mycket mera omfattande än allt en svensk historia A elev läser på ett helt år. Innan jag drar några slutsatser behöver jag veta mera om total arbetsbelastning och tidsramar för det engelska gymnasiet. Upplägget de använder sig av kommer antagligen sprida sig hit också. När nationella prov i alla ämnen införs blir det omöjligt att göra olika. Här ser vi det oftast som en risk, men det finns poänger också, engelsmännen visar att det går att göra ett relevant urval, att det finns en kärna i ämnet. Sedan använder de externa examinatorer, privata företag som skapar proven åt eleverna med professionella rättare. Lärarna undervisar. Kopplingen till olika forskares ståndpunkter och källstudier är mycket bättre utformat och systematiserat där.

Jag skall ta och lägga upp mina kurser mer åt det engelska hållet, det är arbetsamt första gången. Men sen kan man ju bygga på med topics, tills jag har en bank.


söndag 29 maj 2011

The New Deal

1. Heligt löfte - avveckla mina förtroendeuppdrag
2. Gör något nytt
3. Konsolidering av kunskaper och bohag, färre lösa trådar

Precis så här lät mina kollegor inför sina 40 årsdagar också. Jag är väl lite snabbare bara.

Listan över något nytt:
Nytt yrke? - nej trivs bra
Nytt boende? - inte i Karlstad i vart fall. Stockholm? Göteborg? Umeå? Utomlands? Kanske
Ny arbetsgivare? Kanske, men inte i Karlstad
Veteranbil - nej, en personbil räcker
Veteranlastbil - kanske, C - kort då förstås, Scania L50, gul och röd.
MC? Nej, bäst för ensamstående
Fritidshus? Nej, de jag vill ha är för dyra, orkar inte snickra heller
Genomföra en Ironman? Kanske, kanske inte...
Skriva en bok? Om vad då?
Gå en kurs till på universitetet? Kanske, en kort och rolig i så fall = inget meritvärde
Skaffa ett barn till? Nej, två räcker gott
Starta ett företag? Som gör vad då? (Hade en idé, den är fortfarande bra, vi får se)
Skaffa en segelbåt och dra iväg - är för rastlös, sen måste hela familjen vara lika tända
Åka till Turkmenistan - Ja men det tar ju inte lång tid
Flytta till Uzbekistan - nej, för bekväm, sen undrar man ju över resten av familjen

Fortsättning följer, taggat "Framtiden"

Konsolidering av kunskaper och bohag
Rensa ut gammalt material, spara det värdefulla, om något sådant kan sägas finnas.
Släng och ge bort det jag inte behöver.
Uppdatera CV

Träning: cyklade till Munkfors, 62:an upp, klarälvsbanan hem, värdelöst med alla grindar norr om Deje. Blåste halv storm, 130 km 4:01 h. Nästa distanspass blir 150 km på 5h, får lägga det platt. Kil, Sunne, Olsäter och 62:an hem. En banan och två Maryland cookies räckte inte riktigt för fyra timmar.

Just nu: betygen är satta, några få rester att ta sig an sedan är alla årets elever färdiga. Single Speed arrangemanget, Vernersson kommer, gissar på max 10 deltagare.

måndag 23 maj 2011

Dagbok från fronten

Mitt i betygsättningen, halvhysteriskt, ovanligt pigg trots allt. Orkar tom läsa i "Makers of modern strategy" på kvällarna. Tränar mer än på länge. Hur går detta ihop? Jag har bara ett svar, barnen börjar bli äldre, livet är helt enkelt inte lika ansträngande längre. Jag skådar ljuset.
Träning: gillar 62:an norr om Deje till Ransäter, östsidan ner mot Deje är också fin. Lite finväder nästa helg så sitter nog den där 15 milaren snart.
Nattduksbordet: läste klart Chris Cooks Fireforce, trodde det var en lyckad COIN insats, det var det inte, snarare katastrofalt dålig, om man inte fokuserar på kill rate. I kapitlet om den tyska krigsmakten 1914 -45 i "Makers of modern strategy" diskuteras ledningens behov av att kontrollera diskussionen civil/militär kompetens. Kampen om agendasetting känns igen, dagens COINistas gör samma sak, man levererar den handlingsfrihet politiker och militärer vill ha för stunden.

söndag 15 maj 2011

Kärt återseende

Undrar hur en modern bondepraktika skulle se ut?
I lärarpraktikan är i vart fall maj månad mest hysterisk. Sköna maj välkommen till vår bygd igen. Nästa vecka blir avslutningsvecka för kurserna, sedan åker de flesta till Turkiet.
På gång:
Cykelklubben arrangerar ett tempolopp i värmlandsserien, funktionärsfrågan återigen ett problem. Skall bli skönt att slippa de bekymren nästa år.
Arbetet med årets single speed arrangemang, blir nog en liten upplaga, dags för förändring.
Bilunderhåll: bytte olja och filter vid 225597 km, tog 22 minuter på OKQ8 Höjdgatan, som vanligt. 656 mil sedan sist, lagom, ungefär halva årskörsträckan. Nu är det bara sommardäcken som är för dåliga, när den skall igenom besiktningen i oktober kommer de inte gå igenom, lika bra att byta nu.
Nattduksbordet: Erlend Loe, Stilla dagar i Mixing Part, stillsamt underhållande.
Träning: formen förbättras, upplägget ett kort hårt vardagspass och två längre pass lördag, söndag fungerar. 11 mil igår, 74,1 km/h ner mot Dömle golfbana, såg den nedbrunna ladan och eken vid Mölnbacka, måste vara anlagt.

tisdag 3 maj 2011

Hänt Extra v17

Måndag: jobbade med Vårpremiären hela dagen, kokade sju liter kaffe på 25 minuter, har blivit bra på att hålla två bryggtrattar igång samtidigt. Nedhållande kaffe-eld. 69 deltagare, underbart väder och allt var hunky dory, sådana tillfällen känns engagemanget lätt, sen kommer det andra dagar...
Tisdag + Onsdag: jobb hela dagen, Tore Saxa snyggade till håret.
Torsdag: Kajsa åker till Stockholm med barnen. Jag cyklar 80km men är sliten i benen.
Fredag: slutar dagen ett par timmar tidigare och cyklar 70 km, något bättre idag, kroppen anpassar sig. Familjen kommer hem, har haft det super på Skansen.
Lördag: vila, underbar vila. Läser i Chris Cooks Fireforce, motsägelsefullt med strikt disciplin i RLI men samtidigt lever de rövare med droger och våld. En sida av saken är soldaternas ungdom, 18 - 19 år gamla, officerare i 25 års åldern, ingen kan ännu skilja viktigt från oviktigt.
Middag en trappa upp, valborgsmässofirande i Mariebergsskogen med tal och sång.
Söndag: 4 varv i Jakobsbergskogen 44:53 min, hårt men ändå långsamt, löptränar sällan nuförtiden, körde på ren kondition.

onsdag 27 april 2011

Sexköplagens utmaningar

För några veckor sedan fick jag frågan av en elev om sexköpslagen kan användas för att döma porrfilmsaktörer/producenter. Om inte kan ju en filminspelning av sexköpet användas som bevis för att det var fråga om ”porrfilm” och inte ”sexköp”.

Jag svarade att det var en svår fråga som jag inte trodde rättsväsendet hade något svar på ännu. Sedan sade jag, ”vi får höra med justitiedepartementet” så jag drog iväg en fråga. Här är svaret.

Från: registrator@justice.ministry.se [mailto:registrator@justice.ministry.se]
Skickat: den 26 april 2011 16:36
Till: Henrik Ravin
Ämne: Ju2011/2994/L5

Hej Henrik,

Du har i ett mail till Justitiedepartementet frågat om porrfilmsaktörer eller producenter kan dömas enligt sexköpslagen.

Den som skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning döms enligt 6 kap. 11 § brottsbalken för köp av sexuell tjänst till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller den som nyttjar en sexuell tjänst som någon annan betalar för. Kriminaliseringen avser bl.a. att skydda de som utnyttjas sexuellt mot ersättning. Deltagande vid framställning av pornografisk film faller utanför bestämmelsens primära skyddsintresse.

Det bör dock framhållas att produktion av pornografisk film inte kan användas som förevändning för köp av sexuell tjänst. Att någon som skaffar sig en tillfällig sexuell tjänst mot ersättning även filmar den sexuella akten hindrar inte att det skulle kunna vara fråga om köp av sexuell tjänst, om rekvisiten för detta brott är uppfyllda. Hur situationen skulle bedömas i ett konkret fall är upp till åklagare eller domstol att avgöra.

Med vänlig hälsning
XXXX XXXXX
Rättssakkunnig
Straffrättsenheten, Justitiedepartementet

söndag 24 april 2011

Vecka 16

Bra just nu:
Funktionärerna till vårt lopp är fixade, skönt.
Påsken handlar om döden och fet mat, min gravade lax blev super.
Har skrivit lite på SoldF igen, samma gamla visa, men jag gillar diskussionen, långsamt har berget flyttats ett par millimeter.
Läste ut 1918 - Finska inbördeskriget, sista kapitlet skrek jag martensklausulen rakt ut, varför åberopade ingen rättsprofessor den? Bjarne gjorde det till slut själv, well done!
Cykel i fredags 60 km 1:53h, cykel idag 94 km 3h, sliten nu, men fint var det.
Familjen Wiedel på besök, minstingen Oskar var i "le åt alla perioden".

Mindre bra: ont i höger höft, rehabträning nästa, axeln inte ok än.

Förväntan: eleverna har påsklov, jag hinner jobba ikapp. Kajsa tar med barnen till Sthlm, jag hinner klämma ett extra distanspass.

Akut: klippning, ser för jävlig ut.

Cykling: Philippe Gilbert tar trippeln, Amstel, Fleche Vallone och Liege Bastonge Liege. Fantastiskt! Sist var det doparen Rebellin som "klarade" av det. Ingen bra känsla längre när resultaten är för bra. Nu går man som i väntans tider på avslöjandet, obefogat? Hoppas det.



tisdag 19 april 2011

Bättring

















Toppar: kom över en hel årgång Wheels för 10 kr. Lite nostalgi att läsa igen, har ju slängt alla mina biltidningar. Skulle kunna tänka mig en BB Chevelle eller Impala. 454 cui med modern insprutning, alublock med fyrbultad vevaxel. Sen tänker jag på jordens resurser, då tycks allt sådant idiotiskt.

Astrids födelsedagskalas i Mariebergsskolans gympasal.

Middag hos Holmgrenarna, gott och trevligt.

Löppass i Jakobsbergsskogen 4 varv, max 98%, hårt. Ändå 3 min långsammare än när löpformen är bättre. 80 km cykel, sliten sedan löppasset.

Vågar man säga sol och värme? Banalt?

Fundersam: Philippe Gilbert vinner
Amstel Goldrace, tyvärr brukar vinnarna av det loppet vara dopade, är väl bara Liege som har sämre statistik. Har annars inget emot vara sig Gilbert eller Amstel som sådant. Det brukar vara väldigt fin åkning sista 20 km.

Flopp: svårigheterna att få tag i funktionärer till vårt cykellopp i klubben. Jag ä int bitter.

Förväntningar: Chris Cocks Fireforce - fortfarande den bäst COIN insatsen i världshistorien, snart i en bok nära mig.

Löfte: sista året jag skall göra något jag inte känner för



måndag 11 april 2011

Försvinner bort

Jag har hela livet vetat att jag är född i fel tid, 1920- talet är min tid. Det bästa av två världar, idag är allt inom räckhåll men det smakar samma sak, resten är farligt. Vad värre är, berättelserna har dött, ingen kan berätta någonting. Det är som rebelledaren säger i Black Hawk down, "ni lever långa händelselösa och tråkiga liv". Ingen konsumtion i världen kan ändra på detta, endast världen själv kan förändras.

Några toppar: 70 km i lördags, medvinden hem var fantastisk, låg runt 40 från Hynboholm till Råtorp. 70 km i söndags, värmen, nästan för tjockt klädd. Ny favoritrunda, kan gå på 2h en riktigt bra dag.
Första utefikat i trädgården.
Eleganten från vidderna - dokumentären om Eddie Meduza.
Dokumentären om när Finlands sak var vår. "Ursäkta att jag inte hört av mig på länge" - "Det är ingen fara, riktiga vänner har man i hjärtat, det är de halvgoda djävlarna man måste passa på" Uttalat med finlandssvensk malmklang.

Nattduksbordet: fortsätter med 1918 - om finska inbördeskriget. Intressant hur regeringen krumbuktade sig för att skapa lagutrymmen som inte fanns eller var tillämpbara. Det mest pinsamma för den unga finska nationen var att de saknade kompetensen att styra. De var helt enkelt inte regeringsdugliga, de döda röda blev åsyna vittne till borgerskapets oförmåga. Däri låg det enorma raseri den vita sidan visade efteråt. De rödas största misstag var att de alltför sent insåg att de vita tänkte göra sig av med vittnena, de kunde själva ha betett sig likadant och straffet hade sannolikt blivit mildare, för det kunde inte bli hårdare.

Till sist: belgaren Johan van Summeren vinner Paris Roubaix solo efter en lång utbrytning, han är 197 cm lång, klart längst av alla som någonsin vunnit. Sadelns höjd påminde om min.



måndag 4 april 2011

Cykelstölden IV

Måndag 28 mars blev min vita Monark stulen för fjärde gången. Den är ful, rostig, har dåliga hjul i avsaknad av skärmar och kedjeskydd, ändå känner jag en viss ömhet för den. Vi har trots allt gjort galet mycket kul ihop sedan november 1987. Av originaldelarna återstår vevlagret, och sadelstolpsklamman, det är faktiskt allt. Efter att ha letat igenom centrum och närområdet började jag att misströsta, kanske var den nu borta för gott. Men icke! I lördags får jag en kommentar på Facebook från Bosse, "det står en cykel med hög sadel och konstigt styre utanför Downtown". Ett mycket kärt återseende. Nu börjar jag känna att en slags originalrenovering vore kul. Men då behövs en donatorcykel som skoningslöst kan slaktas.

På jobbet: några elever lyfter sig just nu, riktigt kul att se, några går åt andra hållet, våren den våren, likadant varje år.
Träning: 70 min jogg och 80 min rulle, riktigt skitväder i söndags så distanspasset uteblev.
På nattduksbordet: 1918 Den vita segerns svarta skugga av Björn Stenquist. Hittills har hans finska bildningsresa varit mest läsvärd, men det artar sig.
Bilunderhåll: sommardäcken är på 2 april, rätt slitna trots att de inte gått långt. Olja och filter inköpt, väntar nån vecka till med bytet + 600 mil är ändå kort bytesintervall. Biltema syntet naturligtvis.


söndag 27 mars 2011

Vecka 12

Först dramatiken utomlands, sedan ingenting, vi tröttnar på jordbävningar, härdsmältor och uppror i Nordafrika. Lokala tidningar väljer lokala vinkeln, alltid, de har en poäng.

På nattduksbordet: Dostojevskis novell "En liten hjälte" Bengt Samuelssons efterord är så läsvärda, en idol. Fjodor var bara 27 när han skrev den fängslad i Peter Paul fästningen, ändå är blicken genomskådande. Kan känna igen mig själv i den åldern som huvudpersonen har, 11 år. Senaste numret av Kadens var ok, inte bra men ok. Varje nummer har svaga punkter, det var därför jag slutade prenumerera. Filter #19 om fågelskådning, var intressant, gillar den etnologiska berättarstilen på det reportaget, varvat med lättsamma ankedoter.

Träning: Ett halvhyggligt löppass i tisdags. Lördag 80 min rulle framför PRB 2004 på video, målgången med Bäckstedt, nära till tårarna då. 60 km i jävlig motvind idag, sämsta tiden någonsin tror jag, var helt tom i benen redan vid start, efter 40 km tog jag upp nödbananen, 1/3 gick av, nära att stanna och plocka upp den. End of story.

En höjdare: Cornelia fick en ny cykel, köpt på Blocket, en kanariegul Skeppshult. Första rundan tillsammans gick runt Orrholmen, hammaröleden, Jakobsbergsbron och hem.

En fundering: har kört 600 mil sedan olje och filterbyte, är nu rätt tid att byta? Försöker ju skämma bort den. Skall fixa rosten i år och måla dragkroken.

söndag 20 mars 2011

No fly zone vecka 11

Libyen: Så upprättades då den flygförbudszon som bland andra jag efterfrågade tre dagar innan David Cameron fick tummen ur. Men det blev ännu mer, markanfall med kryssningsmissiler. Jag är övertygad om att ett snabbare beslut lett till mindre våldsanvändning. När FN hade chansen att ta initiativet lät man återigen senfärdighet mynna ut i den vanliga stormaktspolitiken, nu kan inte Gadaffi backa, var det det man ville? Att få sig ännu ett krig? Det är stor efterfrågan på våld.
Arbetsveckan: VFU student på plats - funkar bra, första världskriget på historiakursen, internationella relationer i samhällskunskapen. IPK på fredagen - etwinning nästa.
På nattduksbordet: ingenting just nu. Borde läsa nåt kort och bra.
Höjdpunkter: Dox om falkenering och terrorism. Bin Laden lever i Iran, Baluchistan närmare bestämt. Armadillo, såg den i onsdags, inga överraskningar, så banalt är det i verkligheten.
Träning: en löprunda, den första på fem veckor, på vintern skall man åka skidor. En cykeltur 50 km, ingen riktig cykelglädje på vinterhoj med tunga kläder. Men klart trevligare än förra veckans eländestur i blötan. Nu lägger jag på 10 km i veckan, som vanligt, tills tröttheten i maj kommer, som vanligt.

söndag 13 mars 2011

Två veckors ledighet

För andra gången på trettio år har jag varit ledig två veckor på sportlovet.

Resumé: Astrid sjuk helgen 27/28 februari, avresa till Sundsvall på måndag istället. Väl där blir Astrid febrig igen, avresan norrut förskjuts till torsdag. Fick mig ett par längdskidpass i Bosvedjespåret. På torsdag åker vi till Luleå, fikar överprissatta skitprodukter på Waynes Coffe, bojkott råder. Underbart väder, höga kusten i snöskrud med solen i ryggen. Lunchrast i Umeå med besök på Gammlia och mat på Sävargården. Här blir det MVG, väldigt gott, vackert och trevlig personal. I Luleå sov vi på hotell Amber, fint rum, bra läge, bra frukost, trevlig personal - rekomenderas. Middag på Baan Thai, tre år sedan sist, fortfarande bra. Vi kom fram till Juhonpieti Pajala till lunch på fredagen. Huset var varmt och gårdsplanen plogad. Fint att återse Harry, Inger, Sten Ove och Christina. Barnen åker skidor, spark och stjärtlapp från Erkheikkibacken. Jag åker skidor på Vasikkavuoma. Läser om Tornedalen om kvällarna i Ainas gamla böcker. Besöker Aina på lördagen. Korvgrillning på myren, barnen gnäller och korven är svart. Kajsa lagar plättar av renblod, Inger bjuder på renstek - ät så mycket du orkar, livet är fint. På hemresedagen tror Kajsa att Christina och Sten Ove sover så vi lämnar utan avsked, det är känslosamt, antagligen sista gången i huset. Ett par mil söderut får telefonen täckning, det vankades kaffe och semla till frukost som Christina förberett, vilken miss av oss. Vi stannade i Överkalix och drack kaffe på Brännströms, ett riktigt 50 tals fik. Såg en Citroen Visa i enormt gott skick, lite småbucklor på dörren - ovanligt. Stannade i Piteå för lunch, besökte museet, åkte till Skellefteå. Rum för resande i Skellefteå var fräscht och trevligt, Nordanå kulturcentrum bjöd på bl a en utställning om arbetslivet i bondesverige på 1900 talet, intressant. Pizzeria Mamma Mia hade Calzkrove med inbakat skrovmål precis som legenden sade, men jag tog kebabpizzan som vanligt. Vi stannade på Fjällräven outlet i Ö- vik och jag fyndade en jacka. Kajsa ett par byxor. Åter i Sundsvall träffade vi Micke och Liza, jag klämde några varv i Bosvedjespåret, nypistat morgonen efter att 1 dm snö fallit, fint. Familjen besöker Himlabadet, träffar Peter och Fanny i bassängen, knökfullt. Hemresa på lördag, två besök på Mcdonken. Middag på kvällen en trappa upp.

En spontan reflektion: jag orkar inte lägga mig i kören av burop till Juholt, kan bara konstatera att han inte kommer att föra en politik som utgör ett alternativ för alla de som övergivit S.

Bilen: körde 292 mil medelförbrukning 0,77 l upp 0,8 l tillbaka, man står på gasen för att komma hem.

söndag 27 februari 2011

Keynesiansk förkylning

I högkonjunktur skall man snora in, i lågkonjunktur snyta sig. Detta har aldrig varit lätt, uppmaningen är alltid - men gå och snyt dig! Ingen gillar en snörvlare...
Nu växer budgetunderskottet, belåningen ökar och vi har en sprickfärdig bostadsbubbla. Med stigande räntor och en bostadsmarknad som inte kommer fungera som bankomat längre, hur går det då med den svenska ekonomin? Svar: åt pipan, sedan sjunker kronkursen och svenska exportföretag börjar återigen fira fina dagar och en ny cykel tar sin början. Allt detta förstärker mitt intryck av att vi håller på ett genomföra en kontrollerad krashlandning.

Veckan i övrigt: förkyld, ett fruktansvärt snormonster. Inte mycket att orda om. Avresan till Pajala på måndag istället för söndag.

Politiken: i takt med att vi börjar leva i intressantare tider blir politiken återigen mer spännande, skall bli väldigt intressant att se vem som blir sossarnas partiledare. Jag har ju trott på Bodström ända sedan Sahlin blev ordförande. Men inte mycket tyder på att det blir så nu.

tisdag 22 februari 2011

Nya stötdämpare

Knirkandet är över, det var stötdämparna bak som var slut, de hade läckt ur sig oljan.
Abbas på AS bilservice autoexperten fixade allt på några timmar, trots att jag sagt att det antagligen var bussningen till tvärlänken. En ny bil på vägen kan man säga, till rätt pris också! 2 nya Sachs Super touring gasstötdämpare a´945 kr + 1600 kr arbete.

söndag 20 februari 2011

Mycket att göra ändå händelselöst v7


Paradoxalt förhållande, ju mer det är att göra desto mindre upplever man. Det är alltså upplevelsen av upplevelse som förändras med stressnivån. Helt enligt modellen stresskonen. Ett händelserikt liv utan stress är således optimalt. Alla vet ju detta, det är därför ekonomiskt oberoende skattas högt, lottovinster och tre TV apparater på trisslotten är en stege uppför konen, Rut, Rot och pension likaså. Sedan finns hela uppbådet av andra vägar, andlighet, enkelhet, downsizing och insikt. Men mitt i detta finns en tredje väg, en obeträdbar väg för de flesta, men för några t ex Peter Griffin i Family Guy och en och annan på alla arbetsplatser en möjlighet - skamlösheten. Kanske är detta lösningen, att helt skamlöst bete sig som om man alltid är överst i stresskonen oavsett läge. Förnekelse? Javisst, men samtidigt är oftast tiden den avgörande faktorn med eller utan din medverkan. Är det inte därför vi skrattar åt Homer Simpson? De gör det vi borde göra oftare men inte klarar av. Istället slår det över åt andra hållet, den marmorhårda ytan poleras dagligen av ännu mer av duglighet, hur kommer filmen se ut när livet passerar revy? Som en three bullit powerpoint med Ramlösa till?
Peter Griffin.pngEn hjälte


Hänt i veckan: flera bra lektioner med motiverade och intresserade elever. Kyla - 23 grader i natt, 30 minuter på rullen - passerade Arenbergskogen. Kajsa på resa två dagar. 90 minuter längdskidor på Mariebergsviken, en mängd idioter som gick i spåren - assholes!

tisdag 15 februari 2011

Upptagen

Vecka 6
Cornelia knuffas ner från en snöhög och bryter nyckelbenet, 6h på akuten.
Åk 3 är tillbaka och allt är som vanligt, skönt.
För långhårig, det blir Tore Saxa inom kort.
Skidåkning i dagarna två, Ross Xcelleratorbindningen går sönder = IG
Cyklar på rulle framför TV:n med video på Paris Roubaix 2004, året Bäckstedt vann.
Astrid blir förkyld.
Prylar: nya hjulen ser bra ut på cykeln men är ännu inte provade.
På nattduksbordet: fortsätter prenumerationen på RE-public, läsvärd, återtar abonnemanget på Kadens - fick ett erbjudande jag inte kunde motstå.

måndag 7 februari 2011

Vecka 5

Sorgligt: diverse länders ovilja att stötta en demokratisk utveckling i mellanöstern, Egypten är bara ett av flera länder. Hafez Al Assad var president i Syrien mellan 1971 - 2000, sedan dess är hans son Bashar president. Attacken på Bert Sundström, vilket bottennapp.
Roligt: fyndade ett par Mavic Ksyrium elitehjul från England och däck, slang, kassett från Tyskland.
På nattduksbordet: Steppemagazine nr 7 och 8, reportagen om jakt med örnar och tunnelbanan i Tashkent var fina. På besök hemma hos Ralf och Mirjam, grymt fint hus på vacker plats.
Märkligt: ljusets betydelse för människan
Förväntan: nu kommer åk3 tillbaka, skall bli kul att träffas igen.
Vill just nu: åka mera längdskidor.
Ser på DVD: Solsidan säsong 1, har ju inte tid med TV.
Planerar: sommarens semester, nu måste vi ut i Europa, till Danmark, minst...

söndag 30 januari 2011

Vecka 4 - gammelmedia tappar styrfarten

På pallen: Egypten - ett stort steg i demokratisk riktning.
Såg Riksteaterns koncept Lekplats i Karlstad, fyra pjäser skapade på 36 timmar. Dynamiskt!
Tuggelitespåret i lördags, fantastisk tillgång för Karlstad, kan utvecklas ännu mer.
I diket: Västvärldens regeringschefer ojar sig för ett avstängt internet, inte ett ord om Mubaraks tortyrsamhälle. Vad är det för fel på våra ledare? Svårt att skilja på viktigt och oviktigt? (Kännetecknet för medelmåttor)
I veckan som gick: Kajsa är på resa mån - tis, barnen friska, börjar få lite form igen, praktikbesök i Kristinehamn, temperaturen pendlar mellan - 15 och +3.
Pedagogik 2.0: följde händelserna i Egypten live under lektionstid, märkligt att ha tillgång till exakt samma information samtidigt i hela världen. Analysen blir viktigare än rapporteringen, ändå brister det just där i gammelmedia. Är det TT:s dominans i gammelmedia som gjort att den kritiska massan journalister blivit för liten för att samtalet skall uppstå?
På nattduksbordet: fick nr 3 av Fahrstil - om drömcyklar. Väntar fortfarande på nr 7 och 8 av Steppemagazine, förlaget bad om ursäkt, de hade gjort en miss.

måndag 24 januari 2011

Försenad veckorapport 3

PGA en upprörande artikel i DN blev det omprioritering i bloggandet.

Måndag: GY11 konferens på nya CCC, fin lokal, få nyheter, mycket kvar innan det kommer funka.
Tisdag: praktikbesök, besökte Kajsa på jobbet, fick ett gott skratt.
Onsdag: testade "Nycklar till brukssamhället" i undervisningen, behöver jobba ut en bättre plan.
Torsdag: i Stockholm över dagen, samverkansavtalet i fokus.
Fredag: bra lektion, funkade, hoppas på fortsättning. "På spåret" 20:00
Lördag: öppet hus på JB, skridskor i Mariebergsskogen med Anna, Hans & barnen, middag hos Mörtsell, Cornelia sover över hos en kompis första gången.
Söndag: åker skridsko med Astrid, tränar 70 min på rullen - kändes bra.
På nattduksbordet: Jägarna på Karinhall, lite torrare än väntat, så långt.
Prylbegär just nu: nya hjul, kolfibersadelstolpe, UZW.

söndag 23 januari 2011

Nu blev jag så trött...

Idag söndag skriver Peter Wolodarski på DN:s ledarsida att ingen kunnat förutse vidden av demonteringen av det svenska försvaret. Wilhelm Agrell har försökt hitta besluten men enorma omställningar behandlas i propositioners bilagor. En utveckling kom i rullning och den fick egen energi. Detta är naturligtvis bullshit. Alla, som hade minsta invändning mot invasionsförsvarets avveckling blev idiotförklarade fram till augusti 2008 när Ryssland invaderade Georgien. Tanken att försvaret måste utgå från vårt lands territorium ansågs helt passé. ALLA i och utanför försvaret som hade andra åsikter blev helt marginaliserade, t ex Tom Heyman (M). Den stora frågan som Wolodarski & Co behöver besvara är varför alla seriösa politiker hejade på avvecklingen av försvaret? SD och högerextrema räknar jag inte till de seriösa.

Detta är mina 5 cent om frågan.

1. Försvarsfrågan och säkerhetspolitik är en liten fråga i den allmänna politiska debatten. De flesta politiker är i grunden negativt inställda till att plöja ned medel i en försvarsmakt när det finns så många andra hål att stoppa i som ger mer goodwill. Alla var överens om en bantning.
2. 1990 talets nedskärningar och regionalpolitiska spektakel ville ingen ha tillbaka. Alla var överens om att endast militära hänsyn skulle tas i fortsättningen.
3. De inre kretsarna av Försvarsmakten såg insatsförsvaret som en räddningsplanka. De breda lagren i officerskåren var och är motståndare till den internationella inriktningen som huvudspår.
4. Försvarsmakten skötte sin ekonomi uselt, ingen annan myndighet är i närheten. De blev tillslut tvångsförvaltade. Här öppnar sig frågan om det var en medveten strategi för att påskynda demonteringen. Det får du gärna undersöka Agrell!
5. Försvarspolitikerna vid köttgrytorna ville att Sverige skulle kunna svara mot NATO:s efterfrågan, har man inget att erbjuda får man inte vara med de stora elefanterna.
6. Värnpliktssystemet fungerar inte med den typen av internationella insatser som politiker och försvarsledning vill ha med soldaterna på. Det var för få värnpliktiga som skrev på för dessa uppdrag, därför måste de vara frivilliga från början, dvs yrkessoldater.
7. Den logiska konsekvensen, att få soldater omöjliggör ett organiserat försvar av Sverige tillbakamotades med den låga hotbild som finns mot Sverige. Ingen behövde försvara nedläggningen, bara de som ifrågasatte hastigheten på demonteringen fick stå till svars.
8. Utvecklingen av en insatsorganisation kunde inte gå fort nog, inga resurser fick läggas på att bevara eller upprätthålla invasionsförsvaret. Varje krona förådsställd utrustning kostade vägdes mot den nytta pengarna kunde göra i insatsorganisationen.
9. Håkan Juholt (S), Urban Ahlin (S), Allan Widman (Fp) drev utvecklingen hårdast tillsammans med ÖB Håkan Syhrén. Fullständig brist på integritet kännetecknar dessa herrar.

torsdag 20 januari 2011

Understanding Iran

Polks bok Understanding Iran var seg in i det sista, men när han bjuder på ett referat från sitt sista möte med shahen och en snabbgenomgång av de neokonservativa kändes det "värt".
Han lägger skulden för Mossadeqs störtande på britterna och pekar på den krokiga linje USA hållit framförallt sedan -79. Khomeini blir ledaren för den rörelse som var det naturliga svaret på behovet av social utveckling för majoritetsbefolkningen. Den äldre historien fram till 1700 tror jag man kan läsa berättat på ett mera livfullt sätt i andra böcker.

Nu stundar "Jägarna på Karinhall"
Understanding Iran

lördag 15 januari 2011

Vecka 2

Ett par bra saker: styrelsemöte med Solsta i måndags. Undervisning igen, en skola utan elever är ingen skola. Dessutom är det 1800-talet och internationella frågor som vi studerar på historian resp samhällskunskapen. Längdskidåkning på Kilene, kändes bra, fina skidor från Pölder. Hela familjen på barnkalas, detta är modellen, utomhus, alla kan komma och gå, åka skidor eller pulka.
Funderingar: skall jag åka på SSWC2011? Varför knarrar det i bilens bakvagn? Branäs med skolan? Dags för några målsättningar för träningen? Vad skall vi göra på semestern?
Förväntan: GY11 konferens på nya CCC måndag 17 jan. Alla är där.
Politik: nya styrningen i Karlstad installerar sig, höga förhoppningar. Regeringen vet inte vad de skall göra, det går bra, oppositionen vet inte vad de skall göra, det går bra. Till och med talibanerna tycks svänga i frågan om skolgång för flickor.
Alldaglig reflektion: TV programmet På Spåret är inte bra i år, tråkiga tävlande, Luuk saknar laddning och det uppstår ingen energi med Lindström.
En dålig sak: jag gillar inte Rottefella Xcellerator bindningen, plastig, svårarbetad och känslig för snö i skosulan.

lördag 8 januari 2011

Arbetsvecka 1

Vecka 1 2011
Måndag: arbetsåret börjar utan elever, Bishops arms med kollegor på kvällen.
Tisdag: en kort värdelös löprunda i snövädret.
Onsdag: jobb inför årsmötet och styrelsemöte med Solsta CK
Torsdag: ledig, besök av Linda, Per och barnen. Snöoväder med dryg skottning.
Fredag: alla är tillbaka på jobbet, skolan är fylld av 15 åriga innebandyspelare. Middag med Holmgrenarna, Elin & Kalle på Guldapan. Trevligt! Måste göras om fler gånger.
Lördag: Minna och Petter på besök, skridsko i Mariebergsskogen, träffade Stenstrandarna, Cornelia leker med Emma. Jag åker längdskidor 7,5 km på kilenegården, bakhalt, ont i armen, men skönt ändå.
Njuter av värmen i bilen, så gött! - regnade lite, då blir man kall.
Veckans läsupplevelse: Susan Gubars text om cellgiftsterapi i senaste critical inquiry

lördag 1 januari 2011

Sista dagarna

Ingen nyårskrönika, bara nutid och framtid

Mellandagarna: resa till Mora och Tomteland, stannade i Rämmen på uppvägen och träffade August. Vandrarhemmet i Vinäs by var mysigt, den första natten var det bara vi där.
Tomteland i Gesunda uppskattades av barnen, besökarna var få, kanske ett hundratal. Allt mycket välordnat, personalen var trevlig och engagerad. Mcdonken till middag.
Onsdagen fördrev vi på Mora bibliotek och på Zornmuseet. Vi tog en titt i Kyrkan också.
Torsdagen åkte vi tidigt E45 söderut, stannade i Sunne, lunchade, handlade och läste tidningar på biblioteket. Barnen älskar deras läsmöbel med grön ryamatta i.

Träning: kör en halvtimme om dagen nu för att komma igång, frisk i vart fall.

Bilunderhåll: eluttaget till kupevärmaren smälte fast i apparatkontakten, 260 kr för ett nytt uttag. 25 kr för kontakten. Termostat inköptes samtidigt, 173 kr hos autoexperten. Bytet var ingen höjdare, fick ta ur batteriet och jobba i en mycket obekväm ställning ute i kylan. Men nu funkar det finfint, varmt och skönt. Nålen står vågrätt, tidigare lyfte den sällan från det blåa. Mätarställning 220500 km.