söndag 12 september 2010

Veckorapport 36 - mitt i valrörelsen

Händelser: förkyld hela veckan, förlorade rösten - jobbade ändå, Kajsa åkte till Malmö to - fre och mamma fyllde år igår. Cornelia börjar lära sig läsa.

Politik: det här är valrörelsen där ingen är riktigt nöjd, inte ens alliansen. Ingen vågar tala om sina hjärtefrågor. Frågan är varför då? Ett svar är att de flesta väljare har det så bra att varje förändring innebär mer risk än möjligheter.

Vad bör göras?
- Politiker måste våga precisera sig - ord som trygghet, kvalitet, välfärd, välstånd måste ges ett konkret innehåll. Att väljaren tillåts projicera sina önskningar kanske funkar som valmaskin men det funkar inte i längden, politiken mister sitt innehåll och vi blir alla förlorare.
- Visionerna måste komma tillbaka - den långsiktiga färdriktningen saknas idag
- Socialdemokratin har ett enormt ansvar för att förnya sig. De måste släppa sin egen historia, sveriges industrihistoria, arbetarrörelsen och det gamla klassamhället och inrikta sig på att finna alla väljare som tror på politiska lösningar överhuvudtaget. Det är alliansens svaghet, det är liberalismens svaghet och det är grunden för all politik. De nya moderaternas politik har oavsett vad man tycker om den faktiskt inneburit förändringar. Sossarnas politik från 1982 och framåt har varit att slå vakt om redan genomförda reformer. De viktiga samhällsförändringarna, migrationen, globaliseringen och auktoritetsdemonteringen har man aldrig befattat sig med. Förträngning och utestängning har varit reaktionen.

Här är i vart fall en person som har gjort en klar analys.


På nattduksbordet: läste ut Gellert Tamas bok Lasermannen. Riktigt bra berättelse och en journalistisk gärning utan motstycke. Sverige har blivit bättre sedan det tidiga 90 - talet, mindre rasistiskt tror och hoppas jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar