måndag 12 juli 2010

Däckad...

I Sundsvall började det knäppa ifrån bakhjulet, misstänkte att det var kassetten som gned mot stommen. Rev isär allt, rengjorde och lade på ett tunt lager vitt vaselin. (Väldigt underskattat smörjmedel) Knäppet försvann och med nysmorda trissor i bakväxeln var cykeln ljudlös. Medvind och solen i ryggen på väg mot Österdeje känner jag en lätt rytmisk vibration, misstänker att däcket fått en bula, stannar men hittar inget, tror jag inbillat mig. Fortsätter, ignorerar misstanken, efter 90 km säger det Pang! Punka tänker jag och förbereder mig på att stanna. Men luften är kvar allt känns som tidigare, fattar ingenting, fortsätter två kilometer, då pyser det till och luften går ur. Upptäcker att däcket krängt av fälgen på ett ställe och att innerslangen blivit klämd för att sedan punkteras när slitaget blivit tillräckligt. Egentligen var bakdäcket färdigt att kasseras men det fick hänga med ett varv till, när jag mekade med bakhjulet tog jag av däcket men slarvade med monteringen och däcket satt antagligen snett och klämde slangen, men med 8 kg i funkade det ändå. Nu går jag i väntans tider på att få två veloflex med latexslangar. Kör man 200 mil om året kan man ju lyxa till det lite för slitstyrkan lär inte vara något vidare med 180g gummi.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar