onsdag 9 december 2009

Betygsdebatten

Det råder full betygsinflation sedan många år både i grundskola och gymnasium.
Alla skyller på varandra, elever på lärare, lärare på rektorer och föräldrar, rektorer på politiker och ägare, ägare och politiker på sk avnämare dvs arbetsliv och högre utbildning. Avnämarna kräver ständigt högre prestationer, fler kurser och högre betyg. Ingen är intresserad av rättvisa i betydelsen rätt betyg till rätt elev, dvs det alla säger sig vilja uppnå.
Eleven vill ha så höga betyg som möjligt, föräldrarna också och rektorerna likaså. Lärarna vill vara populära och inget, absolut inget, skapar så mycket erkänsla som höga betyg.
Helena von Schantz har helt rätt i sin artikel, http://www.expressen.se/debatt/1.1804897/klart-att-vi-larare-ger-for-hoga-betyg

Mina erfarenheter efter tio år i yrket är enkla, skola ur inlärningsperspektiv betyder väldigt lite för de flesta elever, däremot är den ovärderlig ur ett socialt perspektiv, ungdomarna vill träffa varandra och de vill träffa kunniga, empatiska, trevliga och engagerade vuxna lärare. Flertalet vill ha en relativ rättvisa gentemot sina kamrater, gentemot resten av alla dem de konkurrerar mot om högskoleplatser är intresset ringa. Det finns en kunskapsteoretisk aspekt av betygssystemet som jag skulle vilja ha ett svar på. Hur hög nivå har ett korrekt betyg i jämförelse med vad som är möjligt att prestera för en 16 - 18 åring? Betygskriterierna ger ingen vägledning. Min uppfattning är att MVG inte ligger inom räckhåll för flertalet elever inom normal undervisningstid och övrig tid eleverna lägger ned. Det krävs helt enkelt en god grund från grundskolan, medskick av kunskap hemifrån och en hög ambitionsnivå hos eleven. Visst jag har satt några klockrena MVG som jag skulle kunna försvara inför hela världen, men det är inte det vanliga. Nu håller jag fanan högt och sätter det betyg jag verkligen menar är korrekt gentemot kursmålen. Frågan är hur bra är bra? Sittningar i ämneslag och medbedömningar i prövningar visar på att vi kan enas kring flertalet betyg men när det gäller MVG är vi alltför ofta av olika uppfattning. Jag menar att den vanligaste orsaken till överbedömning är att vi lärare investerat för mycket tid, arbete och känsla på eleven för att se med nykter blick. Många gånger har vi också ömsom uppmuntrat och lotsat eleven till prestationer (prov och inlämningar) som inte längre går att bedöma som produkter av elevens egen kunskap, vi har blivit gisslan för vår egen välvilja, fåfänga och ibland feghet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar